Att bli en stick-tant

Jag har stickat en baby-kofta, den första i mitt liv. För ett år sedan visste jag inte ens att jag kunde sticka men fick något ryck där i januari och bara började. Sedan dess har det blivit en sjal, två babyfiltar, en baby-kofta och snart en poncho, bara lite kvar. Sjal nr 2 är också snart klar, ibland måste jag pausa ett arbete för att göra ett annat.

Nästa år tänker jag att det är året jag lär mig virka. Mormorsrutor. Hur roligt låter inte det?

För övrigt är det ju dan före dan. Hjärtat griljerar skinkan, jag har hämtat migränmedicin och skurat toaletten. Smakade en hembakad lussebulle hos Lilla Systern som var supergod. Det lunkar på.

Kan tipsa om en julkonsert på SVT play om en vill ha lite örongodis: Julkonsert med syskonen Bremnes. Fra Norge. Eller Kurt Nilsen, också från Norge.

Mycket vackert, svängigt, stämningsfullt och fint. 

En behöver omge sig med fint. Mjukt. Vackert och vänligt. Det är en sån konstig tid så det är nödvändigt.

Som en varm, mjuk pläd. En sån borde alla ha.

En kofta.

Hittade de sötaste knapparna, det som återstår att sy i.