Ensamtid

Hjärtat har varit ett dygn i Göteborg på någon bygga-ljud-i-bilar-grej. Det betyder att jag varit ensam över natten i Rosa Huset för första gången sedan vi flyttade in 1/8 2019.

Så.himla.skönt.

Jag behövde det. Egentid på hemmaplan. Pensionärsliv och jobba-hemifrån-liv lirar inte alltid som två bästisar om jag säger så.

Vid 12-snåret stämplade jag ut för julledighet och eftermiddagen har ägnats åt att ta nacksving på vården och försöka bringa lite reda och ordning i olika besked och bud. Det är inte helt enkelt och vid ett tillfälle blev jag ledsen för man hänvisas hit och dit och kommer ju ingenstans. Mailade en verksamhetschef i vredesmod och det var tydligen en bra strategi för plötsligt fanns det både telefontider och sjuksköterska att prata med idag samt ny tid på tisdag. Hej och hå.

Huvudpersonen själv orkar inte med sånt här och vem klandrar hen? Man måste ju tydligen vara frisk, personal och en grinig j-l för att få hjälp. SÅ trött på detta efter denna höst.

Sen släppte jag det. Kokade en kopp kaffe, åt pepparkakor och pratade med Stora Systern både länge och väl. Hon är vår julgranspåkläderska men just idag med förhinder. Jag ska klä granen själv men lovade att spela Carolas jul och det blir glögg och pepparkakor till.  Kidsen! De kloka, fina ungarna. Att de är mina, det är värt allt på jorden.

Det är snart jul va? Den konstigaste julen i mitt liv men likväl jul. Pillade ner några nejlikor i en apelsin, lite kaffebönor i en ljusstake och vips, luktade det jul.  Enkelt och jätteenkelt och jag är nöjd.

Ett säkert julkort, nejlikor i apelsin.