Att samla kraft

Idag har jag släpat mig ut i uterummet och tittat på de nedklippta pelargonerna. Jag var ganska brutal med dem för någon vecka sen, var arg också så de fick sig väl en extra duvning bara för det.

Hur mår de då?

Hopp om livet tänker jag. De strävar på. Det har kommit nya blad, t o m blomknoppar men de tog jag bort. Lite med andan i halsen, kändes lite elakt, men de får komma sen. Drömmen är buskiga pelargoner med massor av blommor. 

Kände att jag kan känna likhet med en pelargon och om jag hänger på mina kanske jag också blommar ut igen lite längre fram?

Nu kanske det här låter jättekonstigt och min hjärna svirrar runt lite som den vill med tankar och känslor för det mesta. Att likheten består i av att vara en som stått i mörker så länge men som med lite omsorg och ljus kommer igen. Lite mer dag för dag, får ny kraft igen?

Sen gick jag in igen och sov i två timmar, helt slut efter en ”utflykt” till uterummet.