En arg-dag

Det bara är en sån dag idag. En arg-dag. Det späddes på när Hjärtat kommenterade att sovrumsfönstret stått på vid gavel och fått regn på sig. I tio minuter. Tydligen tål det inte det. Och ja, det var jag som öppnat det och ”glömde” stänga när lågtrycket drog in över nejden och tempen utomhus sjönk nio grader på en timme. 

”Frisk, klar, luft” tänkte jag väl när jag öppnade.

Kommentaren fick mig att undra, högt så klart, vad det är för skitfönster vi har som inte tål vatten, och varför det nu var så farligt eftersom fönstret är i lä av takfoten och varför var det ens nödvändigt att nämna det?

Torka av fönstret och stäng det bara. 

Jag.orkar.inte.höra.

Och vips drar det igång, alla gånger jag själv gått och stängt, öppnat, plockat undan, plockat fram, ställt ut, ställt in och tusen andra saker en bara gör efter andra utan att säga något. För att det bara ska göras och det spelar ingen roll vem. Just do it.

Och så blir en liten sak en stor sak och jag vill bara åka långt bort och skrika högt för att bli av med allt skav inombords. 

Redan när jag vaknar vissa dagar känner jag att det är argt, skavigt och bara … grusigt i själen.

Lite i obalans skulle man också kunna säga. Med betoning på obalans. 

Så jag drog till köpcentret för att köpa en ny baddräkt.

Perfekt timing. Not. Eller är jag knäpp på riktigt? Att välja just denna dag för just baddräktsinköp hintar ju lite om det. 

Ibland undrar jag faktiskt vad kontentan av alla terapitimmar tar vägen???

När allt jag lärt mig om mig själv i otaliga sessioner bara säger ”swosh” och far all världens väg på en millisekund och någonstans på vägen ekar ordet ”triggers” men det hörs VÄLDIGT svagt. Eller hördes det ens??? Det som bara kändes? 

Såklart blev det inte någon ny baddräkt. Sådana här dagar när självföraktet och inombordsskavet står som spön i backen ska man inte utsätta sig för något annat än mjuka kuddar, skön musik, vänliga människor, ljum sommarvind och ett bad i sin gamla baddräkt. Funderar på om det inte till och med är lag på det?

Det borde det vara.

Utan ny baddräkt gick jag in i mataffären och köpte Cornflakes och jordgubbar. Jag struntar i sockerhalten i de små gyllengula flingorna och tänker ägna mig åt barndomsfrossa:

Cornflakes, jordgubbar och iskall mjölk.

Sånt mamma plockade fram  till kvällsmat varma sommarlovskvällar.

Idag minus mamma.

Och där har vi det. Skavet. Hålet efter mamma. 

Kanske är flingor, jordgubbar och mjölk precis det plåster jag behöver just nu. Kanske skaver det lite mindre efteråt. 

Möjligtvis.

I morgon skulle hon fyllt 79 år. Jag tänker hissa flaggan och önska henne ”Gott nytt år” som vi alltid gör på våra födelsedagar. Minsann skåla i lite bubbel, med blingskorna på, sånt hon gillar. 

Plötsligt händer det

Idag kände jag en anings energi och tog cykeln till jobbet. Att känna lite ork är en skön känsla.

Kanske var det gårdagens ”planeringsmöte” inför fredagen som rätade ut en del frågetecken och jag slipper ha många saker i huvudet.

Vi satt i mammas trädgård, hade samtal med prästen, bestämde musik och pratade med kantorn. Beställde maten, hemkörning, fördelade uppgifter ….

Över alltihop sken solen.

Sen tog jag hem ett par av mammas skor.

Jag skrev en gång om att kliva i mamma-skorna, känslan jag hade när jag fick första barnet. Att de inte passade helt från början, jag behövde gå in dem. Den överväldigande känslan över att bli mamma och hur skulle jag klara det?

Rätt ok. Om jag får säga det själv alltså.  Jag gick in de där mamma-skorna och igår gjorde jag det inte bara bildligt utan även fysiskt.

Kanske kommer jag använda dem längre fram, nu står de här, hos mig.

På väg hem idag slank jag in i en klädaffär, det är ju rea-tider och vips hade jag inhandlat en ny klänning till fredag. Jag har klänningar, det är inte det. Men de har inte känts rätt. Den här är rätt.

Av bara farten sökte jag fler nya tjänster när jag kom hem. Flera ansökningar på en månad, hur ska det sluta?

Jag har varit på intervjuer och sen får man vänta. Vänta är inte min grej.

Klänningen som fick följa med hem. 

Somrigt. Som mamma önskade.

Annandag midsommar

Dagen idag har gått på repeat med den lilla tillägget trädgårdsfika. Gårdagens rabarberpajer avnjöts tillsammans med delar av mitt dreamteam och barnbarnen. Bästa gänget är de och jag mår bra när de är här. Det är varmt som bara den men vi har den perfekta platsen under äppelträdet och syrenen, det är skön skugga där. Vi behöver dock beskära syrenen ganska hårt, jag väntar så länge det går …

Jag laddar mentalt för nästa vecka som är den sista innan semestern, sen väntar fem veckors ledighet. 

Veckan kommer bli tuff, det vet jag redan. På torsdag skulle mamma fyllt 79 år, på fredag begravs hon. Vi har en del att fixa inför begravningen och jag hoppas att den här helgens vila bär mig till nästa lördag. Kan man andas ut då? Det är då det börjar på riktigt, livet utan mamma. 

Dagens

Denna  midsommardag startade jag med en morgonrunda i trädgården, matade fiskarna och katten, hissade flaggan och öppnade upp uterummet där solen ligger på hela dagen. Det var varmt redan tidigt på morgonen.

Efter frukosten bakade jag två rabarberpajer och åkte sen till Blomsterlandet. Det stod på nätet att det skulle vara öppet till klockan två men det var det ju inte. Jag tyckte det lät konstigt när jag läste det men åkte ändå och fick vända hem med oförättat ärende. De har en hörna med dammtillbehör och jag ska plantera nya växter i dammen, är på jakt efter särskilda planteringspåsar. Men, det får bli vid ett annat tillfälle. På hemvägen smet jag in på lokala Ica och köpte mer jordgubbar. Det kan man ju inte få för mycket av.

Vi åt en sen sillunch och sen tog orken slut, resten av dagen tillbringas därför i en solstol i skuggan. 

Återhämtning. Så behövligt.

Dagens utsikt! 

Det lugnaste

Midsommarafton idag. Den lugnaste på år och dag, alldeles självvalt. Vi har fint väder, blå himmel och strålande sol, så somrigt det kan bli.

Hjärtat och jag åt frukost ute, det är bland det bästa jag vet. Gick sedan min vanliga runda i trädgården och gladdes särskilt åt pionerna som nu blommar i överflöd. Den perioden är mycket mycket kort så det gäller att njuta.

Sedan ställde vi kosan till Strängnäs där Stora system sjöng på ett bröllop i domkyrkan. Hur vackert som helst, inte ett öga torrt. Sedan vandrade vi med henne längs vattnet till centrum och åt glass i skuggan innan vi styrde hemåt.

Vi åt lite rester, lax och citronpotatis i ugn och jag har dristat mig till att göra Aperol spritz som vi avnjutit i trädgården. Resten av dagen/kvällen?

Jag ligger nog kvar här i skuggan av ett träd. Njutbart. Lugnt. Midsommar.

Tacksam

Man brukar väl säga att det inte finns något ont som inte har något gott med sig. Suck. Ungefär som carpe (fucking) diem. Sånt man säger. Men vad menar man egentligen?

Jag har tänkt jättemycket på det den senaste tiden och jo, det goda ur det här ofantligt svåra är att vi tre syskon har hittat några livstrådar att knyta till varandra igen. Att hitta tillbaka. Kan låta klyschigt. Kan också betyda att tre personer ser varandra på ett helt annat sätt när det  behövs, ställs på sin spets och det gör gott i hjärtat att känna så. 

Sen. Att vi är lite skruvade underlättar väl i ”lajvet” som sådant.

”Hur skulle vi annars överlevt” har vi sagt till varandra ibland genom livet. 

Humorn. I rakt nedstigande led från mamma. 

Idag åkte min syster och jag tillsammans till den lokala blomsterhandeln, den på min gata. Vi fick blomsterkataloger att titta i och fick sitta lite avskilt, vid några cafébord bakom en glassbox. Blommor och glass?! 

Jag vet att det kanske inte är helt korrekt att skratta knäskålarna ur led i smyg när man ska välja blommor och band till en begravning och funderar på vad det ska stå på bandet. Interna skämt, sagda av vår mor vid olika tillfällen, gavs som förslag och visst är det ledsenheten, insikten och tröttheten som gör att en skrattar hejdlöst. Skratt är förlösande och lika mycket tårar kom strax därefter innan vi enades och minsann kunde uppföra oss igen där bakom glassboxen. Vi sansade oss, gjorde vår beställning och när vi skildes åt utanför affären efter att ha eftersnackat en stund, kände jag sån tacksamhet över att ha en syster. En god sak. 

Och hälsning på bandet?

Du fattas oss!

❤️

Ut i skogen

Idag, efter jobbet, red jag ut i skogen med ridläraren och ridkompisen. Det var mycket skönt, roligt och avkopplande. Det är något visst att rida i skogen, tysta och bara höra trädens sus och hästarnas rörelser. Verkligen avkopplande.

Når jag kom hem for jag visserligen i taket över en tvätt som inte hängts och en oladdad häcksax. Jättedumt. Ett bevis på skör tillvaro och inga tålamodsdepåer att tala om. Alls.

Ridturen var i alla fall skön och tuppluren i uterumssoffan. Lite balans trots allt. 

Dagarna går och det är visst sommar

Dagarna går och det är en sån konstig känsla att livet snurrar på fast det har ställts på ända. Jag saknar mamma men hon har sett till att jag klarar det, livet utan henne. Så klart har jag alltid stått på egna ben men hon har ju alltid funnits där i bakgrunden, mitt ankare i tillvaron. Nu är jag på drift. Ankaret har ryckts upp och ska släppas ned någon annanstans. 

I min hall hänger hennes rosa korta mockajacka, typ jeansjacka. När hon köpte den sa hon att ”den kan vi ha ihop” så den har åkt mellan oss ett antal gånger. Nu stannar den här och jag kommer alltid komma ihåg utflykten då den inhandlades.

Veckan som gått har ägnats åt planering av minnesstund, besök på begravningsbyrån, samtal med prästen, boka tid hos jurist och så första besöket i huset sen mamma lämnade det den där varma sommarkvällen alldeles nyss. Jag fick ta sats för att köra upp till huset och samtidigt som det var så vansinnigt vackert, som alltid, så var det så tomt. Lilla mamsen.

I fredags dristade jag mig till att åka till en handelsträdgård för att köpa buskar. Det ska fixas till insynsskydd mot vägen och jag orkar inte se grannens fula häck längre. Den utflykten tog tre timmar och på den sov jag sedan två. 

Den här tröttheten. 

Idag fyller Hjärtat år och vi har noll kalas. Vi firade med att titta på Lilla Ns första fotbollsmatch och därefter en fika i Kungsör. Så långt borta för att fika men nu fick Hjärtat välja och det var bara att hänga på.  Det var i alla fall fin utsikt över vattnet och solen kom fram.

Efter denna utflykt sov jag tre timmar och har sen tittat på de inhandlade buskarna och lovat dem att de ska planteras innan hösten kommer ….

När en mamma blir en ängel

Till musik, kramar och omgiven av kärlek har mamma somnat in. Så lugnt, så stilla. 

Så tomt det blev på en endaste gång

Min lilla fina mammris. Den modigaste, klokaste, roligaste, mest rättvisa, knasigaste kvinnan i världen.

Och som ett av barnbarnsbarnen sa:

”Vem ska nu koka äppelmos”?

Mamma, du fattas oss!

❤️

FUCK CANCER 

Mental träning

Idag tränar jag jättemycket på att

• inte ha dåligt samvete
• inte känna ångest för att en annan människa betett sig oprofessionellt mot mig
• lägga ett  problem på rätt hylla och den är inte min
• inte bry mig om folk som inte kan hålla tyst om saker de borde hålla tyst om

I morgon kommer jag ha träningsvärk men förhoppningsvis en bättre dag. 

Återhämtning

Dagen idag har varit en återhämtningsdag. Vaknade hos mamma, hissade flaggan och tog bilder så hon skulle få se så fint det är idag.

Resten av dagen har jag ägnat mig åt återhämtning. Red ut med en kompis i det vackra vädret och jag njöt av varje sekund. Två timmar senare var vi tillbaka i stallet, gav hästarna mat, släppte ut dem och mockade boxar. Vi satt en stund i solen utanför stallet innan jag styrde hemåt. Snart vankas mat och sen tänker jag skrota runt i trädgården. Sånt jag behöver.

Pingstafton i solsken

I morse vaknade vi till klarblå himmel och strålande sol, så efterlängtat och skönt. Efter frukost gick jag en sväng på tomten och plockade in fräscha blommor till mamma. 

Att det är vackert väder har en bra inverkan på humöret, allt blir som lite lättare då. Igår var det tungt, jag förmådde inte trösta andra ledsna själar i min närhet, en sån märklig känsla det är, att vara helt tom. Jag bara stod bredvid med hängande armar och förmådde varken det ena eller andra. Inatt sov jag lite bättre och det spelar ju också stor roll för måendet.

Jag har möblerat om tavlorna i vardagsrummet där mammas säng står, de hon såg var så mörka och dystra och gjorde ingen människa glad. Lite fix, trix och omhängning av tavlor så var det löst. Vi låtsades att det var vernissage och skålade så smått i iskall hemgjord rödavinbärssaft. Vi tar minsann varje tillfälle i akt att fira och det blev en guldstund. En stund att minnas.

Så blev det sommar

Juni. Sommar. Så grönt. Så ljust. Dagarna går. Vi samlas hos mamma, vid fikabordet, i soffan, bredvid sängen. Turas om att sitta där och det finns alltid en hand som kan hålla, klappa, hämta vatten, torka pannan och fluffa täcket.

Fruktsallad med grädde, rabarberpaj med vaniljsås. Bläddra i fotoalbum och berätta minnen. Alla dessa minnen som länkar fyra generationer samman och ger ett sammanhang just när verkligheten känns som fritt fall.

Öppet fönster som för in sommaren med fågelsång, humlesurr, gräsklippeknatter och doft av nyklippt gräsmatta. 

Nätter där det enda som hörs är hennes andetag och jag ligger i soffan, tänker och minns. 

Juni. Sommar. Så grönt.