En arg-dag

Det bara är en sån dag idag. En arg-dag. Det späddes på när Hjärtat kommenterade att sovrumsfönstret stått på vid gavel och fått regn på sig. I tio minuter. Tydligen tål det inte det. Och ja, det var jag som öppnat det och ”glömde” stänga när lågtrycket drog in över nejden och tempen utomhus sjönk nio grader på en timme. 

”Frisk, klar, luft” tänkte jag väl när jag öppnade.

Kommentaren fick mig att undra, högt så klart, vad det är för skitfönster vi har som inte tål vatten, och varför det nu var så farligt eftersom fönstret är i lä av takfoten och varför var det ens nödvändigt att nämna det?

Torka av fönstret och stäng det bara. 

Jag.orkar.inte.höra.

Och vips drar det igång, alla gånger jag själv gått och stängt, öppnat, plockat undan, plockat fram, ställt ut, ställt in och tusen andra saker en bara gör efter andra utan att säga något. För att det bara ska göras och det spelar ingen roll vem. Just do it.

Och så blir en liten sak en stor sak och jag vill bara åka långt bort och skrika högt för att bli av med allt skav inombords. 

Redan när jag vaknar vissa dagar känner jag att det är argt, skavigt och bara … grusigt i själen.

Lite i obalans skulle man också kunna säga. Med betoning på obalans. 

Så jag drog till köpcentret för att köpa en ny baddräkt.

Perfekt timing. Not. Eller är jag knäpp på riktigt? Att välja just denna dag för just baddräktsinköp hintar ju lite om det. 

Ibland undrar jag faktiskt vad kontentan av alla terapitimmar tar vägen???

När allt jag lärt mig om mig själv i otaliga sessioner bara säger ”swosh” och far all världens väg på en millisekund och någonstans på vägen ekar ordet ”triggers” men det hörs VÄLDIGT svagt. Eller hördes det ens??? Det som bara kändes? 

Såklart blev det inte någon ny baddräkt. Sådana här dagar när självföraktet och inombordsskavet står som spön i backen ska man inte utsätta sig för något annat än mjuka kuddar, skön musik, vänliga människor, ljum sommarvind och ett bad i sin gamla baddräkt. Funderar på om det inte till och med är lag på det?

Det borde det vara.

Utan ny baddräkt gick jag in i mataffären och köpte Cornflakes och jordgubbar. Jag struntar i sockerhalten i de små gyllengula flingorna och tänker ägna mig åt barndomsfrossa:

Cornflakes, jordgubbar och iskall mjölk.

Sånt mamma plockade fram  till kvällsmat varma sommarlovskvällar.

Idag minus mamma.

Och där har vi det. Skavet. Hålet efter mamma. 

Kanske är flingor, jordgubbar och mjölk precis det plåster jag behöver just nu. Kanske skaver det lite mindre efteråt. 

Möjligtvis.

I morgon skulle hon fyllt 79 år. Jag tänker hissa flaggan och önska henne ”Gott nytt år” som vi alltid gör på våra födelsedagar. Minsann skåla i lite bubbel, med blingskorna på, sånt hon gillar.