Plötsligt händer det

Idag kände jag en anings energi och tog cykeln till jobbet. Att känna lite ork är en skön känsla.

Kanske var det gårdagens ”planeringsmöte” inför fredagen som rätade ut en del frågetecken och jag slipper ha många saker i huvudet.

Vi satt i mammas trädgård, hade samtal med prästen, bestämde musik och pratade med kantorn. Beställde maten, hemkörning, fördelade uppgifter ….

Över alltihop sken solen.

Sen tog jag hem ett par av mammas skor.

Jag skrev en gång om att kliva i mamma-skorna, känslan jag hade när jag fick första barnet. Att de inte passade helt från början, jag behövde gå in dem. Den överväldigande känslan över att bli mamma och hur skulle jag klara det?

Rätt ok. Om jag får säga det själv alltså.  Jag gick in de där mamma-skorna och igår gjorde jag det inte bara bildligt utan även fysiskt.

Kanske kommer jag använda dem längre fram, nu står de här, hos mig.

På väg hem idag slank jag in i en klädaffär, det är ju rea-tider och vips hade jag inhandlat en ny klänning till fredag. Jag har klänningar, det är inte det. Men de har inte känts rätt. Den här är rätt.

Av bara farten sökte jag fler nya tjänster när jag kom hem. Flera ansökningar på en månad, hur ska det sluta?

Jag har varit på intervjuer och sen får man vänta. Vänta är inte min grej.

Klänningen som fick följa med hem. 

Somrigt. Som mamma önskade.