Den lille mannen .....

..... i mitt liv, Lilla N, är här i arla morgonstund. Det ska skjutsas till dagis på väg till jobbet. Vi tar även Store Bror med oss som ska på ett mottagningsbesök två våningar under den ömma moderns arbete så logistiken är noga uträknad. 

Hur i himlens namn fick jag iväg fyra kids innan arbetet? Och hur hann jag ens till jobbet? tänker jag i jakten på att klä på Lilla N. 

Men jag jobbade ju natt, mötte dem påklädda av fadern i dörren, ”bara” att lassa in dem i bilen och köra till dagis och fritids innan jag åkte hem och sov tills de kom hem, hämtade av fadern. Logistik på hög nivå även då. Och som mormor tänker jag att det är ok att vara lite ringrostig. Småbarn, det var länge sedan! Men en härlig start på den här veckan, barnbarnsgos innan jobbet! 

Jag och ett gymkort

I somras bestämde jag mig för att börja simma. Sagt och plaskat. I tre månader har jag nu hållit fast i denna vana, oceaner av tid för att vara mig. Har konstaterat att simning passar mig.

Nu höjer jag ribban och sen igår är jag med gymkort, simning ingår. Sonens flickvän jobbar på det här gymmet och har lovat att visa mig, peppa mig och att jag inte alls är ett hopplöst träningsfall. Eller hopplös och hopplös, jag är en träningsperiodare. Nu är det tänkt att perioden ska vara ett år. Ett år! Hur svårt ska det vara??? Till saken hör att två av kidsen och några av mina kompisar också tränar här så jag tänker att peppen kommer lite av sig självt.

Målet då? Att ha mindre värk och att bli starkare. Mota  benskörheten i grind, hålla klimakteriekilona i schack och så sägs det ju att man blir piggare! Träning, sjunga i kör och vara med i en pysseljunta. Det tar sig med må-bra-aktiviteterna! För att inte glömma fredagsfrukostarna med kollega efter simningen. Kan varmt rekommenderas, jag är glad hela dagen!

Sista lördagen i oktober

Idag for jag till salongen där Lilla Systern jobbar och blev klippt. Hon passade även på att noppa mina ögonbryn. Väldigt smärtsamt om någon frågar mig, tårarna rann och jag nös, ideligen. Min nysnerv sitter i ögonbrynen .....

Efter det tröstshoppade jag en ny vinterjacka på Intersport, en svart, lite längre täckjacka då jag även behöver ha det varmt om rumpan i istider. För några dagar sedan köpte jag även en ny kappa så nu ska det provas ordentligt i radhuset. Har fortfarande inte riktigt vant mig vid att kunna prioritera mig själv utan tanken på att bävernylonsoveraller in masse behövs till kidsen sitter djupt rotad. Nu är jag tämligen bombsäker på att ingen av dem skulle ikläda sig ett dylikt plagg och så klart fixar de sig själva. Fattas bara annat. Den där tanken att fixa till andra först, ligger enbart hos mig och jag jobbar på det. Att handla två ytterplagg inom en vecka är bra träning!

Sonen har för övrigt spelat handboll idag. De förlorade men han var med i laget och det var största vinsten!!!

Stora Systern agerade hejarklack och rapporterade till övriga familjen, nästan direktsändning! 

Nu väntar en god middag och Så mycket bättre! Så mycket bättre kan man inte ha det så här sista lördagen i oktober. 

Simma lugnt!

Idag simmade jag lugnt. Vaknade i god tid och stressade inte det minsta. 06:15 plaskade jag i bassängen. Åt frukost som vanligt med kollega på fiket, nu är vi väl stamissar där???

Eftermiddagen har jag tillbringat med Lilla N, hämtade på dagis, handlade blåbärs-Festis på Ica och sen fikade vi i radhuset. Nu är det lilla livet återlämnat till föräldrarna och jag ska vila! Äta något gott och titta på Idol. Lagom fredagskväll! Tänk! En vanlig, lagom fredagskväll. Utan oroskramp. Som jag uppskattar det och är så innerligt tacksam för all hjälp vi fått så att det svåra vänt! Fredagsmys på riktigt!

Badhuset i arla morgonstund.

Lilla N rollar sig .....

Katten får mat .....

Det tränas på att fånga stora fiskar! Morbrors håvar är spännande.

Lugnt och stilla, dagens melodi

Idag vaknade jag med migrän igen. Hasade mig ned till soffan, avbokade ett kuratorsbesök, tog medicin och slocknade ett par timmar. 

Vaknade när sonen kom hem, klev upp, duschade och klädde på mig som ingenting hade hänt. Förutom att jag var lite tung i huvudet. Åt lite och åkte till jobbet. Ja. Jag gjorde det. Hade ett möte som jag fick ställa in för tre veckor sen p g a migrän så nu var det tvunget att bli av. Ett very important möte. Som föll väl ut så jag ansträngde mig verkligen inte förgäves. 

Sen åkte jag hem. Det blir inga hoppsasteg ikväll, jag tar det lilla lugna och åker snart hem till Hjärtat och ligger i hans soffa. Omväxling förnöjer! 

Vinterförberedelser 1.0

Däckbytardag. Även om regnet står som spön i backen så vet man ju aldrig. Rätt som det är är det snö och kallt! Tänkte vara ute i god tid för en gångs skull. Har beställt nya vinterdäck till Lilla Systerns bil med leverans direkt till däckbytarverkstaden. Cina-bilen får nya däck utanför Ica! Service under tiden jag handlar! Det ingår i mitt förenklingsliv att beställa och andra fixar, känns lugnare så. Tills jag upptäckte att ena fälgen till Lilla Systerns bil fått sig en törn och behövde, enligt Hjärtats utsago, ”bankas till”. Nja. Banka på fälgar låter jag bli så ett däck kör jag till Hjärtat för fix, de andra tre till verkstan och så hoppas jag att den uttänkta logistiken håller och att alla fyra däcken så småningom sammanstrålar och blir bytta. På rätt bil. Puh! Allt man ska tänka ut!

Tisdag. Dagens.

Dagens friskus: ett cirkelgympass på lunchen.

Dagens snabbis: en lapplisa som lappade min bil under tiden jag var och köpte parkeringsbiljett ... 

Dagens åtgärd: sjukgymnasten som jobbade med min höft, värken lättade tillfälligt.

Dagens sociala närvaro: Pyssel-junta med kollegor från jobbet. De virkar och stickar. Jag ... är med. 

Hej måndag!

Den här måndagen har jag skjutsat till behandling, jobbat en stund, skjutsat hem från behandling, ätit lunch hemma, åkt tillbaka till jobbet för ett möte, åkt hem igen och bistått vid samtal med Försäkringskassan, en mottagning för medicininställning och lite annat pappersfix.

Sen.

Åkte jag till stan, checkade in på Waynes, läste en papperstidning i lugn och ro och åt en bakad potatis med Skagenröra. Gick förbi Kicks och köpte maskering till mitt blåöga och gick till kören. Sjöng för allt vad tygen höll i två timmar, åkte hem och tänker lägga mig. Bums bas. Den här veckan har rivstartat om någon frågar mig. I morgon är en annan dag. Redan! 

Pysselsöndag

I morse uppdaterade jag min telefon. Vips så slutade ”Blogger”-appen att fungera. Den har ju hängt på gärdsgår’n länge och nu tog det definitivt slut. Jag kom ihåg att ”I Will Not stay calm ....” bloggat om saken och hämtade sedan hem samma app: Blog touch pro. Nu ska jag bara lära mig hur appen fungerar. Typ hut jag ser bloggen, fixa med bilder och oj så mycket det finns att välja på. Jämförelsevis.

Ikväll ska jag på Körövning. På en söndag. Det tränas för fullt till We are Voice, 4 november då Tommy Körberg och jag (bland tusen andra ska sjunga ihop). Malena Ernman och Molly Sandén ska visst vara med också. Dem har jag inte så noga reda på. Men Tommy. Ständigt denna Tommy! Han livar upp mitt liv då och då genom sin sång - dodiledej tjohej! 

Men innan jag går ut ur huset behöver jag sminka mig. Igår knockade Lilla N mig, vi slog ihop våra kloka huvuden lite väl hårt vilket resulterade i ett blått öga för mig. Eller så målar jag det andra ögat lila, har inte bestämt mig än! Lilla N är oskadd, jag har förhört mig!

Utan filter i Sörmland

Lördag. Åt frukost med mina två äldsta och barnbarnet. Hängde tvätt, fixade lite med nya gardiner och gosade med katten. Tog sen Hjärtat i handen och åkte på utflykt till Vingåkers Outlet. Letar ny höstjacka/kappa men hittade inget. Vel-Maja on tour. Kom ändå hem med en full kasse med julklappar till .... Lilla N. Ittala-butiken i samma område hade superrea och det blev mugg, servetter och burkar med Pippi och Emil på. Kanske låter lite tråkigt som present till en två och ett halvt-åring men han älskar mat och att vara med och duka fint! Så fick det bli!

Sen åkte vi hem i fint höstväder. Nu soffan, ett glas rött och ny bok. Tända ljus och Hjärtat står vid spisen. En bra lördag! 

Fröken Hipp som Happ har vaknat

Om en liten strax ska jag åka och äta frukost på café. Utan att först ha simmat. Suck. Ställde om klockan igår kväll till jättetidigt men aktiverade inte larmet och vaknade med ett ryck vid den tidpunkt jag lätt och graciöst skulle glidit ned i bassängen. Just nu känns det som allt blir tokigt, upp och ned, inte som jag tänkt mig och jag är mest ledsen och låg. Efterdyningar.

Men frukost på café ska jag väl klara av utan större konklimang kan man tycka. Jag tar badväskan med mig och simmer efter jobbet. Omvänd fredag! 

Flyg, flyg .....

Dagarna går. Fort. Följer med på möten, provtagningar för läkemedelsinställning, behandlingar m m. Jag jobbar också mina fyra timmar som går i raketfart, åker hem, vilar, fixar lite och vilar igen. Hur trött kan man vara? Känner mig osocial och drar mig undan. Jag tycker det är skönt att vara ensam och lider inte utav det, det är mest omgivningen som drar i mig. Jag vet att det är av omtanke men jag orkar inte riktigt just nu. 

En sak har jag dock orkat: att boka en resa. Vi åker till Wien igen, julmarknaderna hägrar där i november! Samma hotell som förra gången, ett säkert kort. Centralt och trivsamt. Och så har de ju extra djupa badkar!!! Ett glas bubbel och en bra bok i det karet under tiden Hjärtat tar sin middagslur ser jag fram emot. En och annan wienerschnitzel lär väl slinka ned eller en skål varm gulashsoppa vid något marknadsstånd. Något att se fram emot! 

Hoppsan!

Efter en eftermiddag med Lilla Systern hos Bästa Mamman tog vi en sväng förbi köpcentret på väg hem. Jag behövde köpa nya vantar, det är ju kallt om händerna på morgnarna. Jag kom hem med nya gardiner till gästrummet. Det var ju superrea på Hemtex. Vantarna då? Dem glömde jag bort i gardinreayran. Mvh hon som gör en sak i taget .....

Jag och en skinka

Denna onsdag konstaterar jag att höftvärken övergått till skinkvärk medelst känningar i knävecket och skenbenet. Även käken börjar göra ont igen. Höger sida. Aj!

Vad är detta? Pigg och alert vill jag vara!!!

Ska lämna in ena bilen på verkstad och skulle behöva lämna in mig själv också för renovering.

Fast.

Jag har lyckats köpa nya skor! Bara en sån sak. Inte ett endaste stressymtom kändes av och in alles blev det två par. Lika bra att slå till! 

Jag och min onda skinka ska jobba fyra timmar och sen bli ompysslad hos Bästa Mamman! Lilla Systern hänger på, hon har en ledig dag. 

Trädet på yttepyttetomten

Jobbat halvdag. Mycket att göra, räcker inte till. Halvtidjobbandets eviga gissel. Prioriterar. Stryker. Delegerar. Att delegera är ju en rätt skön känsla!

Åkte raka vägen hem i finfint höstväder. Kändes lite konstigt, i fyra veckors tid har jag ju tagit svängen förbi en avdelning innan hemfärd men inte idag!

Hemma väntade Lilla Systern med nybryggt kaffe, vi fikade, jag dammsög och nu är det rast, vila. Ligger i sovrummet och lyssnar på stora trädet utanför fönstret, det höstprasslar i grenverket och solgula löv dalar ned på backen. Jag gillar att ligga och lyssna och att se på mitt träd. En lugn stund. Because I'm worth it! 

Happy monday

Jobbat halva dagen. Suttit på avdelning och väntat på läkare för ett .... utskrivningssamtal! Nu är det dags. Dags att stå på egna ben med nya verktyg och daglig kontakt med ett team för unga vuxna. Det känns bra riggat och avdelningspersonalen har varit helt fantastisk! En eloge till dem! Hemkomsten firades med kaffe och färska frallor, hur gott som helst och över alltihop skiner solen! Happy monday!

Sovsöndag

En blandad söndag. Vaknade med migrän, tog medicin och sov ett par timmar. Vaknade, lagade mat och var på handbollsmatch. Hänger i soffan och tänker att jag inte kan gå och lägga mig klockan sju. Men klockan åtta? En permission tar slut då och efter skjutsning tillbaka till avdelning blir det nattning av mig. Over and out!

Bralördag

Idag har jag plockat undan alla utemöbler, parasoll och grillen. Rätt så varmt, soligt och lugnt. Drack kaffe på verandan. Storhandlade. Råkade gå förbi Flash och hittade en randig klänning på rea. 200 pix, mjuk och skön. Alla kids på middag. Bradag! 

Det här livet. Det här!

Idag hoppade jag över morgonsimningen och caféfrukosten. Först kände jag ett litet skav, att inte fullfölja uppsatta mål men sen sansade jag mig. Jag hinner simma. I morse kändes det viktigare att ligga kvar lite, morgna mig och ta det lugnt. Jag är sliten i kroppen och trött bortom trött. Jag lyssnar!

En helgpermission is coming up. Någon är på väg tillbaka. Till livet. Någon är fantastiskt modig, ärlig, rak och har skrivit ett starkt inlägg på sociala medier om psykisk ohälsa. Om hur viktigt det är att bryta tystnaden kring detta, att det faktiskt kan rädda liv. Det ömmar i hjärtat men stolt är jag. Alltid.

Det är en magisk känsla när någon  kommer tillbaka, så många timmar vid sidan av en sjukbädd, i tomhet, i tystnad och så plötsligt. En undran. En fråga. I början så stapplande, trevande. Från båda håll. Man vill inte pressa, inte stressa bara vara. Till hands. Vartefter marken bär erövras vardagen igen. Den där som sattes på "hold" för några veckor sen. Visst, man lever på. Det enda raka, mitt i verkligheten med en overklig känsla i kroppen. Vi är mitt i. Vi är! 

Men vad i hela friden????

Ingen walk in the park idag. En skruttdag igen. Jobbat halva dagen, kom hem till en brevkaskad från försäkringskassan. På riktigt. Jagorkarinte3.0. Fått avslag på rehabpenning. Anledning: jag har bytt terapeut, alltså ingår inte den nya i den uppgjorda behandlingsplanen.

Sen, att den första slutade, att jag står på kö till en ny och sonens behandlare hjälpte mig att få en akutkontakt när det krisade som värst, räknas inte. "Svåra livshändelser" räknas inte som underlag för sjukpenning nämligen. Att en svår händelse inträffade i samband med att jag rehabiliteras för egen utmattningsdepression var ju ett olyckligt sammanträffande. Yes. It was. 

Nu är det ju ändå så lyckligt att det olyckliga sammanträffandet slutade mest happy i alla fall: Ungen överlevde. 

Det enda som betyder något på riktigt.

Så Försäkringskassan må jaga någon annan, för mig gällde det 1300kr och en dräglig tillvaro. Jag kan vara utan pengarna men det retar mig när man går med på och gör allt för att bli så frisk det bara går. 

Nu struntar jag i det och ska pussa och krama på någon som har permission ett slag. Over and out. 

A walk in the park

En promenad i en park. Mitt på blanka dagen. För att jag kan och behöver det. Dagens mission 1:  köpa fingervantar, jag fryser om händerna.

Dagens mission 2: låta bli att gå upp i atomer för att permissionsinnehavaren är på permission utan mig. 

Dagens mission 3: fika med Lilla Systern. Onsdagsbulle.

Det var väl "de hele". För nu. 

Aldrig ensam

En sån där dag när kroppen strejkar men inte knoppen. Knepig sits. Men kroppen bestämmer och inget cirkelgym idag. Kaffe, filt, soffa och serier. Det gick sådär med att jobba halvtid. En dag ungefär.

Vid mitt köksbord sitter en very important person. Permission. Några timmar av vanlighet mitt i en overklighet. Allt ska erövras igen, styrka, kraft, tillit och balans. Jag har inget facit, vet inte hur man gör men det går. Framåt. Tillsammans. Med stöd. #aldrigensam.

Måndagslycka

Plötsligt finns det planer och överenskommelser. Hur ljuvligt är inte det? Alla lösa delar som skramlat runt oss börjar så sakta, sakta ta form. Försiktigt går vi fram, som på sjöis. Man känner sig fram, bär det? Hur undviker vi vakar och öppet vatten?

En öppen blick som möter din. Hur ljuvligt är inte det?

Som grädde på det moset ska jag sjunga i kväll. Sjung ut, liksom. 

När hoppet tänds

Hopp. Man lever väl för det när det tjorvar till sig? Mitt i tjorvigheten känns ju allt bara svart, soppigt och oöverstigligt tills en tråd låter sig dras i och knutar kan lösas upp. En början till något bättre. Plötsligt är vi där. Något förvirrade liksom yrvakna. Hopp om bättring. Hopp om bäring. En dag i taget men en söndag utan kramp? Ljuvligt om någon frågar mig. Because We are worth it. Hela ligan! 

Rent hus!

Känslan igår att komma hem till ett nystädat hus var fantastisk! Jag började faktiskt att gråta på riktigt av lättnad. Gick runt en stund och bara njöt av doften av nystädat, fint och tja. Allt. Återstår piffet. Det roliga. Jag orkade inte igår och har ingen brådska. Hjärtat hämtade mig och vi hängde hemma hos honom. Ville ju inte slita på radhuset .... Har bestämt mig för att ha hjälp med städning ett tag, det kommer att underlätta. 

Idag har de senaste veckorna kommit ikapp och jag vaknade med migrän, ledont och matt i hela kroppen. En dag att ta det lugnt på med andra ord. Har sovit, blivit serverad kaffe och tänker gå och vila igen. Det regnar och att ligga under täcket och lyssna på regnsmatter är skönt. Andra sköter om besökstiden idag och om jag känner för det behöver jag inte gå ut alls! Eller så faller jag för Hjärtats rådjursögon och löftet om lördagsbulle på café och hänger med. Hög chans för det! 

Simma lugnt!

Fredag. Simfredag. Orkade 700 meter efter fyra timmars sömn. Urusel på att sova. Konditorifrukost. Lyx.

Dagens fråga: var ska jag husera tills städerskorna meddelar att de är klara?

I-landsproblem. Jag vet. Känns konstigt att skriva, har aldrig haft en städerska ...

Jag har frågat hur lång tid de trodde att det skulle ta. 

"Det beror på skicket i bostaden" var det ärliga svaret. 

Jahaja. Med tanke på hur ugnen och fönstren ser ut så typ, jättelänge!

Men jag kan nog roa mig, jag! I eftermiddag ska det i alla fall fikas, fredagsfika på en inglasad balkong.

Sen, när jag kommer hem ska det piffas i det städade radhuset. Nya kuddfodral, nya gardiner, ny matta i köket. Ännu mera fredagsmys!

Ups and downs

Dagens up: Bokat storstädning. Tills i morgon.
Dagens mittemellan fast det går att lösa: Det ska plockas undan så firman har så mycket "fria ytor" som möjligt. Så var gör jag t ex av alla förpackningar med golv som ligger under min säng? Häcksaxen bakom soffan? Grillkolspåsen bakom vardagsrumsgardinen? Fiskespön bakom skänken …. Jag kom hem nyss, 19:53. Ja, ni hör ju. Storstädning är behövligt. (sluta blogga, börja plocka ….)
Dagens downs: En jobbig händelse sitter som sten i mitt bröst men måste hanteras. Fast jag bara vill skrika och springa ifrån så står jag pall. Står kvar. Av villkorslös kärlek. Mitt i en storm. 

Dagens "måste jag få sagt": Var rädda om varandra!

Mamma, katter och storstädning

Dagarna går och idag, när solen skiner här, känns allt lite lättare. Bästa mamman var här en liten stund igår kväll och det var skönt att se henne. Jag låg i soffan under en filt och hon satt bredvid, ivrigt uppvaktad av katten. Mamma gillar inte katter varvid en smärre brottningsmatch utbröt då och då eftersom katten prompt ska sitta i mammas knä! En stunds babbel, gråt och skratt med mamma livade i alla fall upp mig. 

Idag funderar jag på att dammsuga köksgolvet. Det skulle behövas, sannerligen, men vete katten om jag orkar det? Fönstren ska vi inte tala om .... så det gör vi inte. Mamma tipsade om att det finns städfirmor. Har aldrig anlitat någon men känner att tanken gror lite. Tänk att komma hem och det är städat?! Jag börjar nästan gråta av bara tanken! Så skönt det vore. Tror jag ska ta tag i det .... 

Ta-hand-om-mig-aktiviteter

Gårdagens ta-hand-om-mig-aktivitet blev två till antalet: massage och körsång.

Massagen var välbehövlig och jag testade något nytt, koppning. Aj! Men skönt. Massören Gick hårt åt bindväven i ländryggen, över höften och stundtals tänkte jag att föda barn är en piece of cake mot detta. Men som sagt frivilligt och jag ger det en chans. 

Gårdagen lärde mig också att sömntabletter ska intas i god tid om man inte vill vara zombie morgonen efter. Likaså att katten lämpligen förpassas utomhus vid läggdags. Detta då väckning klockan fyra på natten med sönntabletts verkan gör nerfarten i trappan lite vådlig. För att inte tala om uppfarten så jag stannade helt enkelt och sov klart i soffan på nedervåningen. Men jag lär mig väl!

Dagens ta-hand-om-mig-aktivitet är att vila, promenera och fika med Lilla Syster. Framåt kvällen ett sjukbesök om dagen är en bra dag.

Måndagskramp

Idag har vi levt i kramp i två veckor. Ljusningar? Mest anade nyanser och ett steg fram, två bak. Jag kommer vara sjukskriven ett slag framöver, mitt eget utmattningssyndrom börjar knacka mig på axeln och jag tar signaler på allvar. Jag tar hand om mig. Det alla säger att jag måste. Ja. Och det tar tid. Görs inte nödvändigt bäst mellan 17:00-22:00 efter jobbet. Sömnlösa nätter ska vi inte prata om. Som svar till den person igår kväll som tyckte det är bäst i alla fall att jobba heltid "för man kan ju inte göra något åt det som händer". Nope. Det kan jag inte. Men jag kan göra något åt mig! Och alla gör och känner olika. Det finns inga rätt eller fel, det finns bara att hantera situationer!

Söndagsmys

I natt har jag sovit dåligt, drömt jobbiga drömmar, snurrat runt och varit varm. Hjärtat sov som en stock ändå och stundtals blev jag avundsjuk. Vill och behöver sova ju!

Till slut blev det morgon och långfrukost igen. Kan vara något av det bästa jag vet, långfrukost. Sen åkte vi och fikade .... jag äter mig igenom dagarna känns det som. Mycket hämtmat blir det dessutom för jag orkar inte laga mat. Tur det finns, hämtmat! 

Nu har jag däckat i soffan. Lyssnar på kroppen och vilar. Idag är det andra som sköter besökstiden och jag väntar på "rapport", slötittar på serier så länge och SVTs "Duellen" i repris från igår. Lilla Systerns pojkvän var med och tävlade och gårdagskvällen tillbringades därför i soffan för att spana in programmet. Lilla N blev något förvirrad när L dök upp i rutan fast han satt bredvid i soffan. Jag var lite ofokuserad och ser om det idag. Prisa SVT play! Vilken uppfinning! Och ingen reklam! Bästa!