Allt eller inget

Tog mig till gymet idag. Sprang 2,5 km på löpbandet och körde sen ett stenhårt ben-pass med grym instruktör. Utfallsgång, benböj, ännu mera utfall, benpress och bencurl. Mer utfall och benspark. Stapplade in i duschen och tja, hej träningsvärk! Ett gympass är mer än noll så redan bättre statistik än förra veckan! Segar mig tillbaka.

Kvällen blir en lugn kväll. Hjärtat vill åka och njuta av våreld, jag vill bädda ner mig i soffan med en bok eller film. Hejochå. Alla dessa val! Vi får väl se vad det blir.

När städgöra blir mysgöra

Lilla N sov över. Han sov middag mellan 16-17:45, inte helt optimalt i ”små-barn-ska-sova-klockan-sju”-andan men man kan ju inte vara på topp jämt. När det lilla livet vaknade var han ur spår och skulle inte gör någonting alls. Hjärtat och jag åt middag, Lilla N låg i soffan tills nyfikenheten tog över och han kom ut till köket. Ett korvbröd, en kopp gröna ärtor och en fjärdedels gurka blev hans middag och sen for vi på utflykt i nya bilen. Första stoppet blev travbanan eftersom Lilla N ville se hästar och vi hade tur, kvällsträningarna var igång. Inget trav men väl dressyr och hoppning. Därefter var att ”se havet” en önskan. Riktiga havet ligger en bit härifrån men Mälaren fungerade också! Ter sig säkert stort som havet ur en två och ett halvt årings liv så Mälaren blev det. Kasta sten i vattnet, gunga, åka rutschkana och springa fort i solnedgången. Mysigt var det!

När mörkret började sänka sig åkte vi hemåt, stannade vid en skogsväg och tittade på månen, pratade om spöken och monster på förekommen anledning och Lulla N konstaterade att det finns inga spöken, bara bajskorvar. Bra så. Väl hemma igen blev det glass-time. Kanske naggades ”präktiga mormor” i kanten när   fikastunden inträffade 22:30 men det är bara mormorstid ibland! 23:30 slocknade vi i min säng och det lilla livet sov till nio i morse. Idag har vi varit ordentliga och städat! Skura golv är en favvis och att ställa i ordning på skänken. Vi trillade köttbullar, gjorde eget potatismos och det blev en god lunch. När han blev hämtad på eftermiddagen blev det vääääldigt tyst och tomt. Det botades med en mc-tur med Hjärtat och hans son till ett mysigt fik och just nu känns det som tant kommer att sova gott! 

Vårspaning!

Hästspaning!

”Havs-spaning”

Glass-spaning

Solnedgångsspaning

Barnbarnstid

Imorse vaknade jag vid fem-tiden av migrän. Proppade mig med medicin och konstaterade att det var tredje anfallet denna vecka. Andningsövningar, medicinsk yoga och mer sovtid har alltså hjälpt nada och inget. Tant har dessutom mens igen så det är väl något hormonellt. Alltid skylla på något. För att stå ut. Sov till tolv och vaknade som en ny människa. Nåja. Men utan huvudvärk, ”bara” en ting känsla i knoppen.

Har ju lovat att vara barnvakt så det var bara att spotta upp sig och hämta det lilla livet. Vi åkte och hämtade Store Bror med sambo och gick på kondis och busade i en lekpark. En lugn och skön eftermiddag. Just nu sover det lilla livet. Knäpp tid att sova middag men så blir det ibland. Mysigt är det! 

En sån dag!

Fredag. Äntligen. I mångt och mycket en skitvecka men med guldstunder. Har haft den äran att träffa alla mina barn, umgåtts med Lilla N, fått min nya bil, fredagsdate med Hjärtat som lagade taccos och resten tänker jag glömma. 

0 träning, 0 pepp och idiotmycket på jobbet. Näe, jag skulle ju glömma det! Ok. Nu gör jag det.

Lets’s dance kanske??? Lite glitteroch glamour? Skulle sitta finfint! 

Det är bara regn hos mig

Det regnar idag. Tänker att det väl är behövligt åtminstone i pollen-hänseende, att det sköljer bort lite pollen och damm. För humöret är det dock ingen hit. Mitt vår-Depp är som värst just nu och det mesta är tungt. Igår somnade jag strax efter nio, har sovit i nio timmar men det känns inte att jag sovit alls. Bara trött. Två dagar kvar, sen ledig i fyra! Hurra på det!

Hip hurra!

Idag har jag varit mamma till Största Systern i 31 år! Det har firats i sedvanlig ordning med arla skönsång och ikväll slog vi till med middag på Pinchos. Hip hurra finaste Största Systern! 

Lilla N och Största Systern väljer dessert i middags-appen.

Glass med kinderegg. En favvis tycker Lilla N.

Att samla sig

Idag är jag trött och däven. Det ”straffar” sig att vara på shoppingresa och det tar en stund att ladda batterierna igen. Efter viktiga samtalet igår kväll sov jag hårt och djupt. Trygg ändå på något vis. Har fått lite bekräftelse på samtalets bäring - någon har orkat ta sig till sitt jobb idag! En dag i taget helt enkelt.

Sitter ute på lunchen, kan inte påstå att det är särskilt skönt då det blåser snålvindar men skönt att vara utomhus. I eftermiddag och kväll har jag och delar av mitt dreamteam ett viktigt uppdrag: att vara klippnodeller åt Lilla Systern! Sånt säger man inte ”nej” till. Inte heller ”kanske” utan ett rungande ”ja”! 

Ett samtal

Idag har jag haft ett av mitt livs viktigaste samtal. Ett samtal om svarta tankar, döden, ångest och rädsla. Ett samtal om strategier i livet, nya möjliga vägar att gå, att kunna hantera ångest, att våga vagga  dåligt mående och att våga vara ärlig med det svåra.  

Alla samtal vill man inte ha men ett och annat behöver man ha p g a nödvändighet. Ett och annat samtal känns oerhört befriande när rädslor kan vädras och vändas  till hopp, ett samtal där man står kvar fast kroppen skriker ”jag vågar inte”. Men jag ville, vågade och orkade. Jag hoppas av hela mitt hjärta att just det samtalet bär länge!

Sånt man lär sig

Ullared. Fenomenet. Nu har jag gjort det och det kommer troligtvis inte hända igen. Att åka iväg på resa och ha kul med kollegor och kompisar, absolut. Men multishopping, no!

För mycket folk, för mycket ljud och intryck och tja, för mycket helt enkelt. Vi fyra som delade stuga hade roligt, trevligt och bra vilket räddade hela upplevelsen. Jo. Jag har mycket saker med min hem, mest till mig själv, hurra! Gick loss på träningsklädesavdelningen vilket ändå kändes som en bra strategi och det lär dröja innn jag handlar nytt igen. Bra vanor ska belönas och eftersom det känns att jag fått träningsvana så, hey, Bring it on. Så då gjorde jag det.

Idag är en absolut lugn dag. En tyst dag. Systemet måste stilla sig.

Sånt jag märkt 2.0

* att jag tydligen är ”allergisk” mot ett visst yoga-pass, det framkallar migrän. Har gjort uppehåll på just det passet ett slag - ingen migrän. Yogade igår och idag fick jag pallra mig hem från jobbet p g a just migrän.

* att jag har för mycket i huvudet, snurrar till plats och tider, säger fel, glömmer vad folk heter och vad jag ska göra. Det är otäckt och stressande i sig.

* att jag är ledig i morgon för att åka på bussresa till Ullared. För att klara den biffen har jag skrivit listor, noga förberett kläder, matsäck och migränmedicin. 

* att jag p g a ovanstående beställt väckning och hämtning. Lämnar radhuset i morgon kl 05:30. Egentligen en vanlig fredagsrutin fast istället för badhuset blir det shoppingresa.

* att jag nog borde lägga mig nu!

Sånt jag märkt

* att jag inte är lika sur idag (hurra)

* att jag får jätteont i höften och skinkan så fort jag hoppar över eller inte hinner med att träna

* att jag verkligen, då och då, är extremt ljudkänslig

* att ovanstående stundtals är påfrestande eftersom jag hänger med Hjärtat som är en glad kille som visslar och sjunger. Ofta. 

* att jag verkligen inte rår för min ljudkänslighet som beror på en hjärna som lätt blir överbelastad där tysthet  är medicin och batteriladdning

* att jag förstår att ovanstående är svårt att förstå för omgivningen när jag nästan kan börja gråta i personalrummet vid en högljudd fikastund t ex

* att jag hittar mina egna lösningar med hörlurar, öronproppar, äter sen lunch m m.

* att det här kan bli en bra dag!

Mobilallergi

Nu tänker jag gnälla över mobiltelefoni. Eller mobilsamtal.. Detta eviga tjattrande i tid och otid på bussar, tåg, köer, fikarummet, affärer o s v. Här tänker man sig till exempel en lugn och skön resa hem med buss i en och en halv timme men näe. Några av medpassagerarna tycker att resan är ett bra tillfälle att avhandla släktträffen, uppbrottet från en kille och ilskan över en man som inte gjort som han blivit tillsagd. Alltså jag struntar i innehållet. Jag vill bara inte höra! Tycker det är skitjobbigt och vill ha lugn och ro. Tyst! Att det ska vara så svårt! Mvh hälsning en ljudkänslig Häxan Surtant! Jo. Jag har öronproppar med mig! 

Blandad dag

Jobbat. Waynes, den här gången räksallad. Kör. Vårsånger. Kör = kul. Hem och har redan lagt mig. Tröttmåndag. I morgon är en annan dag, förhoppningsvis en piggare dag. Over and out!

Man ur huse och ett beslut

Det är kyligare idag. Har jobbat mig varm genom att kratta och rensa på yttepytte-tomtens baksida och ställt fram altanmöblemanget. Till min hjälp har jag haft svärsonen och Lilla N. Skönt att få det gjort. Nu återstår däckbyte och kaffepaus hos Hjärtat, en snabbis till sonen och ikväll lär den här tanten sova sött.

Har dessutom fattat ett beslut som resulterar i en ny bil. Till mig. Häpp. Värsta ångesten innan allt är klart men snart så! En till del i mitt förenklingsliv håller på att gå i lås.

Lördagsfrid

Största Systern, hemkommen från Kuba, är hemma över helgen. Hon och jag har varit på utflykt idag, besökt en heminredningsaffär, ett galleri, en keramikverkstad och en ost- och blomaffär. I ostaffären inhandlades lördagsgodiset i form av just ost och sen frossade vi på en chèvre- och valnötsvåffla i Sundbyholms gästhamn. Vi kunde sitta ute och äta, bara en sån sak. Alltså en lugn och fin dag. Därefter har jag fixat på ytte-pytte-tomten, krattat, planterat lite penséer med ”hjälp” av ungar på gården och druckit kaffe på verandan.

Jag pustar ut. Skönt!

Skalla dagen del 2

Sonen är sjuk. Började med kräksjuka och har övergått till feber. Jag blir stressad av att han inte kan jobba, att medicinerna gör honom sjuk, att det heeeeeela tiden är något. Fel. Vi HAR lugna perioder men när det inte är så, är jag mycket känsligare, ömtåligare på nåt vis.

Dumt. Superdumt. 

Igår kväll busade jag med Lilla N och åt ”skabetti” som utlovats. Han hoppade i min säng, klappade katten och hjälpte mig att hänga tvätt. Guldstund! Ska försöka hänga i den känslan!

Märker att jag är irriterad, lättretlig och känslosam. Kan vara klimakteriet. Det gör det inte lättare på något vis utan det är jobbigt tycker jag. Att inte känna igen sig själv riktigt. Har bokat massage efter träningen ikväll, tvingas att ligga still då  i alla fall i 45 minuter. Djupandas. Ska inte glömma borr att djupandas! 

Autopilot på

Autopiloten har tagit mig fram till onsdag. Det är väl onsdag idag??? (Kollar i almanackan ...). Jo. Onsdag. Mötena igår gick så här: ett bra, ett hyfsat med utvecklingspotential och ett katastrofmöte med fel person på plats. Ska försöka fixa till ett nytt med rätt person. Ska bara pusta ut lite.

Efter allt tänkte jag åka hem och lägga mig på soffan men jag åkte till gymet och lyfte allt jag orkade för att bli av med frustration och oro. Orkar inte tänka där, bara göra, vara fokuserad.

Sen åkte jag hem, låtsades inte om att det skramlar överallt i Lilla Systerns bil, lagade köttfärssås till ett helt kompani 22:30 och förstår att jag håller på att varva upp och måste skruva ned tempot. Jag inser det i alla fall. Djupandades och somnade väl vid ett-tiden.

Idag är en annan dag. Har andats flera gånger och ikväll tänker jag bjuda Lilla N på middag. Bara han och jag. Ja, det blir köttfärssås. Med ”skabetti”. Over and out!

Så blev det kväller

Två jobbiga samtal att ringa idag. Jag hade kunnat skjuta upp dem till i morgon men jag tänkte: ”What the heck” eller det gjorde jag inte alls. Först. Jag försökte komma undan men bara gjorde det. Det ena gick fantastiskt bra. Det andra? Inte lika bra. Jag ska stötta sonen i en jobbgrej och orkar inte riktigt ta fajt med dem som inte förstår att funktionshinder eller psykisk ohälsa inte handlar om ovilja eller att välja ”enkla vägar ut genom stanna hemma från jobb”. Dumskallar!  Tro mig! Jag försöker vara förstående och förstå att folk inte förstår men de som jobbar på arbetsförmedling och försäkringskassa. Visst kan man väl ändå ha liiiite högre krav på dem?? 

Efter det behövde jag lugna ner mig så det var ju en himla tur att det är måndag, ceasarsalladdag och därefter kören.  Nu haver jag landat hemma och bestämt mig för att det braiga samtalet väger tyngst ändå. Vissa saker går inte att förändra och man får helt enkelt välja sina krig. I morgon stundar ett läkarbesök, ett LSS-samtal och möte med försäkringskassan och arbetsplats. Ska hinna jobba också var det tänkt. Autopiloten är på!

Plötsligt händer det

Igår åkte vi hoj! 32 mil i baken och en skön lördagseftermiddag senare var vi rätt möra. Runt Nyköping var det bara 7 grader vilket är lite kallt i hojsammanhang. Över tio är ok. I Söderköping värmde vi oss i solen på ett fik innan vi rullade hem igen. 

Idag har jag tränat. Med förhinder. När jag började byta om upptäckte jag att jag glömt skorna. Men. Jag åkte hem och hämtade dem, låste in väskan i skåpet så länge så jag inte skulle ångra mig! Började gå på löpbandet sen och innan jag riktigt visste hur det gick till började jag att springa! Jag är verkligen ingen joggare så jag chockade mig själv. Jag sprang två kilometer, det är år sen det hände. Om det ens har hänt???? Sen körde jag mitt styrkepass och är nöjd med mig själv. En skön känsla. Storhandling, kaffe på verandan och en söndag är i hamn. Laddar för veckan, vet att det kommer bli tufft både känslomässigt och på jobbet med långa dagar. Allt ska gå ihop! Helst! 

Färja över Bråviken.

Paus. Behöver man ibland!

Skalla dagen

Jag tycker att vi lägger till ett trasigt avgasrör, en trasig stötdämpare och en utförsäkrad son till agendan också. Eller det tycker jag naturligtvis inte men rätt som det är så har man ju lite fler ingredienser i sin soppa än man tänkt sig. 

Bileländet, Lilla Systerns, orkar jag inte ens tänka på, vi får hanka oss fram med lånebil och åka kommunalt ett slag. Vi och vi. Lilla Systern behöver bil eftersom hon pendlar så det kommer väl an på den ömma moderna att åka kommunalt. Kan man tänka. Snart är det väl dessutom cykelväder så lite extra träning kan ju aldrig skada.

Nä. Att hjälpa sonen med ansökan om fortsatt sjukpenning efter 365 uttagna dagar verkar ligga först på listan. För att man verkligen ska förstå att man absolut inte kan räkna med det, fortsatt sjukpenning, skickas ett brev ut med lagom krystad information. Man hänvisas till Socialstyrelsens hemsida för att läsa om vilka tillstånd som kan komma ifråga och understryker att det inte spelar någon roll om man har läkarintyg eller inte. Rules are rules. Oavsett. Se där ja! Men vi har tagit nacksving på försäkringskassan förr och fått rätt så det är bara att sätta igång. Det är bara det där sätta-igångandet som tjorvar lite så jag var tvungen att göra en plan. Dag ett, idag, försöka få fram ett meddelande till berörd läkare för att få till ett utlåtande. Helgen ska ägnas åt mc-åkning, fika, läsa bok och pussa på Hjärtat. Lite tvätt och sopa förstukvisten. Kanske! Vi/jag gör sen resten av pappersarbetet nästa vecka. Bra plan om jag får säga det själv! Sonen kom inte iväg till arbetet idag men hörde av sig så jag vet. Framsteg, att meddela sig. Budskapet jag framförde i, hrmpf, skarpa ordalag, gick alltså hem. (Mer en vädjan .....).

Och fredagssimningen gick av stapeln som vanligt och jag gick till fiket efteråt och åt frukost utan simkompisen. Nästa fredag är hon tillbaka från sin Thailands-resa och allt blir som vanligt på fredagar. Jag älskar ”som vanligt”. Lite underskattat i dessa tänka-utanför-boxen-tiderna. Jag gillar nog boxen!

Mormorsmys

En något lugnare morgon idag. Vaknade inatt av att mobilen plingade och blev svettig innan jag såg att det var Stora Systern som skickade bilder från Kuba i vår chattgrupp. De är sex timmar efter oss så de var ju vakna när vi sov sött. 

Jag vågar heller inte stänga av ljudet OM det skulle vara något akut. Denna oro. Sonen svarade inte på sms i morse så jag visste inte om han kommit iväg till jobbet. Jag intalade mig att han verkligen behöver och kan ta eget ansvar och ingen chef ringde och efterlyste honom. Till slut hörde han av sig: ”Jag jobbar ju, hinner inte messa”. Nä. Så klart. Men hispiga mamman oroar sig. Tränar på att inte göra det. Går bra ibland.

Av detta förstår ni ju att jag kom ut med bilen från parkeringen igår. En av bilägarna kom inom en kvart och bad om ursäkt. 

Idag skulle jag tränat styrketräning men jag åkte hem till Lilla N istället. Vi byggde tågbana och körde sen tåg en stund innan jag pussade på det lilla livet, gick hem och stekte tonfisk med grönsaker. Har packat badväskan inför fredagssimmet och ser fram emot helgen. Ledig. Gillar’t!

Varför man bloggar från bilen

Idag blev det en orolig start på dagen. Sonens handledare är sjuk och kommer vara borta ett tag. Sonen gick i baklås, dök inte upp på jobbet och chefen ringde min rumskompis på jobbet (hon är gift med handledaren) som meddelade mig. 100 likadana morgnar förut sköljde igenom mitt system på en halv sekund och jag blev svettig och stressad. Ringde sonen. 0 svar. Ringde flickvännen. 0 svar. Så jag åkte dit, bankade på rutan och kom in. Eeeeh. Vad säger man då??? Min autopilot hade dragit igång och nä, jag tänkte väl inte förnuftigt direkt mer än att han ju måste till jobbet. Efter lite lirkande och lugn takt ( gissa om svårt ....) kom han upp. Ångesten släppte och jag skjutsade honom till bygget där han skulle vara. På en speedwaybana. Höll på att köra fel och hamna på själva banan men hejdade mig, det hade ju inte blivit så bra: ”galen morsa kör runt på banan”. Nåväl. Puss och kram och off han for. Sen åkte jag och jobbade. Fast först grinade jag lite i bilen. För att det känns så svårt ibland och jag är rädd att han ska bli av med jobbet, för att han mår så dåligt emellanåt. På eftermiddagen var jag hos sjukgymnasten och tränade balans, både fysisk och psykisk. Passade bra med balansträning eftersom båda mina lampor på bilen gått sönder och det var YTTERST pillemariskt att byta lampor på min bil. Varför ska de sitta så illa??? Tre brutna naglar senare och en tålamodsmuskel på bristningsgränsen åkte jag till gymet och tränade core så jag nästan svimmade. Så varför bloggar jag från bilen då???? För att jag är inparkerad. Häpp. En stor Mercedes och en stor annan svart bil har nästan klättrat upp på min så, här sitter jag! Ägaren till en cykelaffär här bredvid vet vems den ena bilen är så förhoppningsvis är assistans på väg. Och jag andas vara lugnt och fint.

Ja, det var väl en helt vanlig onsdag i mitt liv. Varken mer eller mindre. I morgon har jag lönesamtal del 2. Resultatet. Spänningen är olidlig!

Bilfix och soffhäng

Dagen idag är en lugn dag. Sov länge och åt frukost länge. Hjärtat åkte på en mc-tut, jag tittade på en dokumentär om Avicii. Sen mixtrade jag med Lilla Systerns bil. Jaja, jag hade fått förhållningsorder och instruktioner hur jag skulle göra för att fixa värmen i bilen: man vattnade den = fyllde på vatten i systemet och voilà! Värmen funkar igen! Därefter byte av skyltbelysningen och en tur till biltvätten. Ett dagsverk tänker jag och har därefter parkerat mig i soffan i radhuset. Är trött och låtsas inte om att solen skiner från en klarblå himmel. Vårkänning a la låg. Botas med bra serier, mängder av gott te och en tupplur. 

Att ändra om sig

Hjärtat behövde åka hem så då gjorde vi det en dag i förtid. Ingen big deal men det rubbar mig ur tänkta planer och tänkta planer är finfina grejer. Nu vet ju jag förnuftsmässigt att saker och ting kan ändras och det är inte hela världen. Men vetskapen därom och att leva igenom det är två heeelt olika saker. För min kropp säger en sak och huvudet ett annat, det tar ett tag innan de mötas! 

För att lugna kroppen åkte jag till badhuset och simmade 1200 meter i högt tempo. Blev skönt trött av det och sen for jag till Bästa Mamman som bjöd söndagskaffe och hembakta bullar. Som grädde på det moset kom min lillasyster förbi vilket gjorde mig väldigt väldigt glad. Vi ses inte så ofta så ja, det blev en bonus. Hon har precis blivit mormor för femte gången och visade kort på det lilla undret. När allt detta braiga skramlat genom mitt system så kändes det bra igen överallt. Huvudet och kroppen möttes. Av detta blev jag trött och som på beställning ringde Hjärtat och bjöd på middag, han var klar med sitt. Summa sumarum: en bra påskdag! Jag vet en som kommer sova sött!