Kyrktanter, ett psykbryt och Bonde söker fru

Gårdagskvällens träff med kyrktanterna blev en mycket bra kväll med god mat och mycket prat. En sån där kväll som ger en skön känsla i själen, tror det kallas systerskap. Vi kan dela oro och sorg över cancerdiagnoser, separation och skröpliga föräldrar likväl som glädje över barn och barnbarn. Den där känslan när man är nära någon, att det inte gör något att man blir ledsen, att man vågar fråga om svåra saker och tja. Bara är.

Nästa gång vi ses ska vi vara i prästgården. I någon sådan har jag aldrig varit så det ser jag fram emot. 

I morse fick jag dock psykbryt över en icke upphängd tvätt och fick minsann anstränga mig för att inte låta det förmörka min dag. En sån pyttegrej. Egentligen. Fast för femtielfte gången …..

Det gick inte så bra på jobbet heller, jag är ur spår.

Ikväll ska jag andas lugnt. Se på Bonde söker fru och sticka ett par varv. Bra medicin.