Tisdagslunk

Det blir inga hoppsasteg i dag heller, jobbar hemifrån och hasar fram. Börjar skifta färg på halva kroppen där jag slog mig, lilagulgrön. Det syns inte när jag är klädd men det känns och jag sitter och går fortfarande väldigt försiktigt. Sov lite bättre inatt så det värsta är över. Mot bättre.

Det är väldigt kallt, -11, inte ens katten går ut. Men frostigt på marken och solen kikar fram, så fint!

Det blir en lugn tisdag. 

En sån måndag

Måndag. Vaknade förkyld och som grädde på halsontet stel och ont efter fallet i lördags. Inte min hoppigaste måndag, jobbade hemma och fick skippa ridningen. Pah. Vi som skulle rida barbacka idag, bland det roligaste som finns.

Vilade en stund efter jobbet, lagade en supergod linssoppa med kokosmjölk och sen fick jag för mig att baka bullar. Saffransgifflar och vanliga bullar fast med saffran och testade även ett glutenfritt recept. Rastlös heter det visst. Det där eviga skavet …

Nu rast, vila i soffan med katten, tända ljus och en kopp te. I morgon är en annan dag.

Välkommen till mitt julpysselkaos. Samma varje jul, fram med allt och plocka lite i taget.

Sen blev det andra bullar. Nybakat, hur gott??? 

Att hålla sig på benen

En helg går fort och snart är den över. Jag kurar i soffan, stickar, tittar på serier och dricker te. Mycket skön avslutning på en söndag.

Har sovit mycket, fortsatt pyssla fram julen och igår var vi på handboll. Sonen hade hemmamatch och givetvis ville vi se på det. Det höll dock på att sluta med förskräckelse för mig då jag snubblade i trappan på väg upp i hallen, for framstupa, tumlade runt och slog ansiktet i räcket, axeln i ett trappsteg och landade på höften. Ja, den redan onda. Glasögon och mobil for åt fanders och jag låg kvar och försökte fatta vad som hände. Jag kom upp för egen maskin men sträckte mig i nacken och fick en rejäl smäll. Jag fick sätta mig och Lilla Systern såg mig på håll, hon sa till sin pojkvän att ”mamma mår inte bra”. Det tog en lång stund av stillhet och rejält med vatten innan jag började känna mig normal igen, men däven. 

Jag är rejält blå på höger axel, höft och svullen ankel idag. Stel och tja, slagen.

Så fort det kan gå fel. När vi gick hem höll jag mig ordentligt i ledstången.

Laget förlorade men sonen blev matchens lirare! Det värmde mamma-hjärtat.

Idag har jag monterat utebelysning på del av uthuset. Det lyser så fint i mörkret nu. Hjärtat såg misstänksamt på mig när han kom hem och undrade hur jag fått upp slingan. 

”Med stegen” svarade jag och ja, jag har klättrat på stege och spikat idag. Utan att tänka mig för, jag vet. Inga mer slingor eller snubbel nu. Jag håller mig på marken. Eller i skogen. Gick en promenad i solen idag och det var skönt även om min höft gjorde ont. Jag gick sakta. Älskar den krispiga, kyliga luften och så sol på det. Lovely!

Fler fönster, här ena farstufönstret. Tycker om att sitta här.

Det lyser om dela av uthuset nu. 

Pensionärsfredag

Dagen idag har varit en mycket lugn dag. Jag sov till halv nio, åt frukost och åkte till simhallen. Omvänd ordning idag utan simkompis. Efter badet gjorde jag lite ärenden, handlade amaryllisar, hyacinter och ljus. Var en sväng till Retuna och fyndade en avlång brödform för 20kr.

”Åh”, sa kassörskan. ”Ska du baka?”

”Nej, här ska planteras hyacinter på rad”.

Hon blev väldigt glad för det tipset och skulle raskt handla de återstående två till sig själv.

Se där. Ett återbrukartips.

Jag hittade en ny ljusstake till köksfönstret också. Har letat efter en med lite högre fot och voilà, den stod på Retuna och väntade på mig. 50 pengar för den och jag var nöjd.

Drog sen vidare till ”hästaffären” där jag skulle byta ett par ridvantar och passade på att titta på en ny ridjacka. Jag köpte en förra året men den har blivit för stor upptäckte jag på förra ridlektionen och en varm ridjacka går åt. Hittade ingen jag ville ha, eller det gjorde jag men tyckte den var lite dyr. Suger på den karamellen ett tag. Kanske tomten hör mig????

Eftermiddagen ägnade jag åt att beställa fotobok på nätet men under tiden jag höll på, det tog sin tid, höjdes priset 100 kr. Mycket mystiskt och jag struntade i det, surt efter att ha ägnat en mycket lång stund åt det. Jag hängde upp julgardiner i köket  istället och installerade nya ljusstaken

En mycket lugn fredag, helt i min smak. Detta behövde jag. 

Nya ljusstaken. En tung sak i trä. 

En pyntad brödform.

En planterad amaryllis. Julkoftan är på. 

Dagen idag

Idag har jag jobbat hemma, inlindad i filtar, tända ljus, baljor med mitt favorit-te inom räckhåll och jobbat ikapp med administration som jag legat efter med. Efter jobbet gick jag ned till Största Systern och gosade med bebis, dagens bästa. 

Det har varit en stökig vecka, det var skönt att vara hemma idag. Samla ihop mig och försöka komma i någon slags balans. 

I morgon är jag ledig. Min simkompis är sjuk och jag tänker därför ta sovmorgon. Det lockar inte att gå upp 05.20 för att simma solokvist, funderar istället på att åka till ett vinterbadställe med bastu. Vi får se. Skönt att kunna ta en dag som den kommer.

Ett annat fönster. Sovrumsfönstret. Mitt lugna fönster.

Väder, sömn och massage

I vårt badrum finns ett fönster. Det vetter ut mot den lilla, lilla gatan och en dunge. Det är mest asp och björk som växer där men med inslag av gran och ek. Ett och annat rönnbärsträd kan man också skåda. En dunge där man kan ana rester från svunnen tid, husgrunder, bränt tegel och lite annat. Hur som. Från badrumsfönstret ser jag denna dunge och det är härifrån jag håller koll på vädret, soluppgångar hur det blåser. Även hur vår och höst framskrider, alla färger på träden över årstiderna. Varje morgon ger jag mig själv en stund och tittar ut, det har blivit en vana.

Även denna morgon fast jag är supertrött idag. Gick och la mig tidigt men det hjälpte inte, har vaknat många gånger och det känns som jag mest legat i dvala. Lång dags färd idag innan det blir kväll igen ….

Jag ska på massage idag. Det ser jag fram emot då det just nu känns som jag har betong i axlar och skulderbladen. Om massören lyckas lösa upp det kommer jag känna mig lättad, det är då ett som är säkert.

Nu på cykeln mot jobbet. Inte lika krispigt idag. Plusgrader minsann, hela tre stycken. 

Krispigt

Det är minsann krispiga morgnar nu. -6 grader i morse, yllebyxor på. Definitivt mössa under hjälmen.

Jobbade. Det skaver lite på jobbet. Känns som det alltid är skav någonstans, funkar det på jobbet tjorvar det på hemmaplan och vice versa.

Ska det va’ så??

Jag önskar mig skavsårsfritt en dag eller två. Eller så är jag i någon förtida 60-årskris. Om man nu krisar när man fyller 60. Det är ju dessutom långt till dess fast mindre än ett år. Mindre än två månader till 2022. 

Ja, så håller jag på.

Tills jag åker till ridskolan. Där skaver det aldrig, det är bara skönt och trevligt. Det går inte alltid bra men där gör det inget, det är bara så det är.

Nu en kopp te och sen i säng. Tröttmössan är på.

Återuppstånden

Idag är jag på benen igen om än något avslagen så jag tar det lugnt. Har grejat lite i uterummet, tagit fram lammskinnsplädar och julfiltar, monterat ljusslingor och en stjärna. Varde ljus. Ja, uterummet kan få gnistra och glimma i novembermörkret. Vi har minusgrader här idag men gasolkaminen gör det varmt och gott i uterummet, en del av pelargonerna blommar fortfarande. Sommar och vinter-möte.

Jag blir alltid så avslagen dagen efter ett anfall, hinner lagom samla ihop mig så är det måndag igen.

Har myst lite med barnbarnen. Det tar ju bara ett par minuter att gå över till dem, så lyxigt, mysigt och härligt. Bebis är sex månader och far fram i sin gåstol efter pojkarna, alltid på bra humör. Byggde lite Lego med killarna också, de beställde och jag byggde. Sen skrattade de gott, jag byggde väl inte som de tänkt sig. Jag är så tacksam att vara en del i deras liv, de pratar, visar och berättar i mun på varandra när jag kommer. Vardagskontakt, guld värt. Jag blir glad av det.

Från farstun in till uterummet. Det börjar jula sig.

En väggvas,  lite tö-salt och några figurer pryder nu farstun.

Har letat efter ett runt, gammalt rivjärn att ha som ljuslykta. Har inte fått tag i något än men en rostig bestick-korg med ett block-ljus i pryder sin plats så länge. Och gör fina mönster på väggen.

Sen däckade jag

Denna lördag försvann i migränens tecken. Vaknade 0400 med huvudvärk från hell och så var denna dagen förstörd. Jag kan inte ligga ned när jag har ett anfall, jag måste sitta upp samtidigt som jag är så trött, så trött. Pallrade mig ned till soffan där jag lyckades hitta en någotsånär ”skön” ställning, kunde luta huvudet mot nackstöd och då slappna av lite bättre. Så satt jag till halv tolv ungefär, anfallet klingade av och jag kom till sans. Jag sover inte under tiden, är bara i någon konstig dvala, hör allt som pågår runtomkring, Hjärtat som tassar in till mig då och då för att kolla om jag är kontaktbar och så katten som vill vara nära.

På eftermiddagen kom Store Bror förbi, det var längesedan vi sågs och mamma-hjärtat blev varmt och glatt. Lite eftermiddagsfika satt som en smäck och nu behöver jag vila igen.

Så många dagar som försvunnit för mig p g a huvudvärk. Om jag lagt en ärta för varje anfall i livet hade jag nog haft en egen saccosäck vid det här laget. Som idag t ex, av mitt planerade adventspysslande blev inget. Men en kram från Store Bror’n, det är grejer det! 

En positiv sak när det gäller migrän är att det öppnat en privatklinik i stan som ger botox mot migrän. Jag har läst på ordentligt och kommer att beställa en konsultation. Får se vad det kan bli av det.

Finfin avslutning på en tjorvig vecka

Gårdagskvällens konsert med Ane Brun satt som en smäck. Lite för hög musik för mitt bästa men jag skyller på otränade öron. De har vant sig av med konserter, hög musik, stoj och glam helt enkelt. För att inte tala om trängsel. Superovant och inte helt bekvämt faktiskt, det gick inte att hålla avstånd någonstans. Tänk va, vad man anpassar sig.

Ane var fantastiskt bra och hade med sig ett superband, snygg ljussättning och så låtarna. Fem simdynor av fem möjliga!

Klockan ringde som vanligt 05:15 på fredagar och i svarta natten klev jag upp och gav mig iväg till badhuset. Slog personbästa på 1000 m (rester av konsert-yra?) och relaxade efter det i varma bassängen.

”Tack och bock för det” sa mina muskler. Det är väldigt väldigt skönt att ligga och flyta en stund i det varma vattnet, lite knä-övningar på det och jag var redo för frukosten på favoritfiket. Idag skänker de en slant av dagsförsäljning till Clownklubben, våra sjukhusclowner, för att de ska kunna fortsätta sprida glädje till äldreboende. Det ville vi så klart vara med att bidra till så förutom frukosten inhandlades jag deras übergoda hasselnötsbiskvier till lördagsfikat. Mums!

Sen jobba sig lite och ikväll hägrar soffläge och ingenting alls. Väldigt skönt.

I väntan på ….

….. Ane Brun.

När man kikar in genom fönstret på favoritfiket och ser att det står uppdukat åt oss. Man blir glad!

Osponsrade. Vi bara gillar dem!

Att kämpa för sin mamma

Idag följde jag med min mamma till vårdcentralen för att träffa en ny läkare. Besöket tog en och en halv timme och ut kom hon, helt slut, med en vårdplan i näven, fyra skrivna akutremisser, två andra remisser och en uppdaterad läkemedelslista. Utan ny diagnos förvisso men under behandling. Äntligen. Även jag kände mig manglad faktiskt, både av oro och av att vara på tå under besöket för att förvissa mig om att mamma var med på noterna. Det var hon. Och glömmer hon bort vad som sas kan hon titta på sin vårdplan. 

Lilla mamman. Så liten, skör och smärtpåverkad. Det finns inte på världskartan att hon skulle cykla tre mil, gå på badgympa eller dansa linedance i timmar som för ett tre månader sedan. 

”Det blir så när man är äldre” försökte dr.n först lite trevande men då ilsknade moderskapet till.

”Jag är måhända gammal men det betyder också att jag känner min kropp. Något är fel”. 

Vilket nu då ska undersökas.

Nu hoppas vi på snabba puckar vad gäller undersökningar, akutremisser låter ju som bråttom-saker men även dessa prioriteras ju. 

Känslan jag hade i behandlingsrummet kände jag igen från alla duster en haft med diverse vårdinrättningar kring kidsen. Att nu får det vara nog. Sen blir man lite lätt snopen när det går förhållandevis enkelt. Men kanske själva inställningen ändå lyser igenom, att det därför funkar helt plötsligt.

Tänker också på en bok jag läst en gång, av Maj Fant, Att bli mamma till sin mamma. Nu är inte min mamma sjuk på samma vis men ändå. Den där när den starka mamma-människan  behöver ens hjälp, när det alltid innan varit hon som fajtats, stångats och stått pall.

Helt plötsligt förstår jag en hel drös med andra saker och kanske det svajar till lite i den existensiella tankesfären. 

Jag ska vila en stund innan Hjärtat och jag ska på konsert. Den första på mycket, mycket länge. Ane Brun, norska sångerska uppträder i Västerås konserthus ikväll. Det ser jag fram emot!

Kyrktanter, ett psykbryt och Bonde söker fru

Gårdagskvällens träff med kyrktanterna blev en mycket bra kväll med god mat och mycket prat. En sån där kväll som ger en skön känsla i själen, tror det kallas systerskap. Vi kan dela oro och sorg över cancerdiagnoser, separation och skröpliga föräldrar likväl som glädje över barn och barnbarn. Den där känslan när man är nära någon, att det inte gör något att man blir ledsen, att man vågar fråga om svåra saker och tja. Bara är.

Nästa gång vi ses ska vi vara i prästgården. I någon sådan har jag aldrig varit så det ser jag fram emot. 

I morse fick jag dock psykbryt över en icke upphängd tvätt och fick minsann anstränga mig för att inte låta det förmörka min dag. En sån pyttegrej. Egentligen. Fast för femtielfte gången …..

Det gick inte så bra på jobbet heller, jag är ur spår.

Ikväll ska jag andas lugnt. Se på Bonde söker fru och sticka ett par varv. Bra medicin. 

Lite grus i maskineriet

På mamma-fronten intet nytt. Chattar lite med moster i San Francisco, hon är också orolig för sin storasyster. Fint ändå att kunna hålla kontakt via Messenger. Nära fast långt borta. 

Gårdagens ridlektion gick finfint. Vi övade på tempoväxlingar. För övrigt en övning jag behöver ägna mig själv åt. Ständigt. Att öka på långsidorna och sakta in i kurvorna för att inte bredsladda  där det är lite trångt och trickigt, för att vara rädd om hästen och jag behöver vara rädd om mig själv i verkliga livet.

Ett nytt tecken på det är magkatarr som smugit sig på. Det är ÅR sedan jag besvärades av det, när det var som värst hämtades jag med ambulans två gånger för man befarade hjärtproblem. I och för sig hade jag ”hjärtproblem” då  i form av ett krossat sådant men smärtan var svåra magproblem. Jag är inte utsatt för hjärtesorg nu, ”bara”  oro som till slut sätter sig i magen. Länge sen som sagt och jag har en livlina i form av Novalucol…

Som grädde på uppmuntringsmoset är det idag väldigt grått ute. Det blir liksom aldrig ljust. Det stavas November!

För att råda bot på det ska jag på kyrktantsträff ikväll om min mage skärper till sig. 

Äntligen tid för att stråla samman med mina fina kyrktanter, vi träffades för länge sen på kyrkans öppna förskola. En av oss jobbade där, vi andra var besökare med våra barn. Vi fann varandra där mellan pysselstunder, sångstunder, bragokex och saft och har hållit i kontakten under åren mer eller mindre frekvent. I år är det 29 år. Sedan vi möttes. Jisses. Tiden går.

Hur som. Hon som jobbade i kyrkan är präst idag, det är inte vi andra men likväl stolta ”kyrktanter”. Är så glad att jag har dem.

Så kan man också muntra upp sig en novembertisdag.

Oroliga tider och tjejhäng

Tack för peppen på mitt förra inlägg, det stärker mig.

Kan inte svara på kommentarer via mobilen, surt, och är så sällan på min min dator. Fattar inte varför det inte funkar via mobilen? Sånt ska bara funka.

Dagarna går och vips är det snart måndag igen. 

Var ledig i fredags, simmade och klippte mig hos Lilla Systern efter det. Klockan tio var jag färdigklippt och åkte ut till min mamma. Hon mår inte alls bra och jag är väldigt orolig för henne, den sista tiden har hon tacklat av väldigt. Det har varit svårt att få läkartid på vårdcentralen, hennes dr har slutat och till slut bytte hon vårdcentral i hopp om att få bättre hjälp. Not. För fem veckor sedan lyckades hon få en läkartid till den 18/11. Det är lång tid och under denna period har hon behövt uppsöka akuten fem gånger men bli bara hemskickad med mer Alvedon och en uppmaning att söka via sin vårdcentral. Ja. Det är ju det hon försöker. Nu är det anmält till patientnämnden, det förändrar ingenting med hennes mående men det behöver komma fram, hur det inte fungerar.

Nåväl, jag pysslade om henne och hjälpte dem att koppla in nytt bredband och tv-hubb. Det tog fem timmar och extrem tänjning av tålamodsmuskeln men till slut så … mitt i fick nämligen Herr L för sig att se om det även gick att koppla in en supergammal dvd-spelare och allt ballade ur och det blev till att börja om från början. Men men. Nu kan de se på tv igen och de är så glada för det. Mamma har legat i tv-soffan hela helgen och kollat serier. Har aldrig hänt förut.

Har även hunnit med en sleepover med Stora och Lilla Systern, supermysigt, en långpromenad till kyrkogården och tänt ljus idag, på fars dag, och fikat med Hjärtat och hans kids. En helg går fort, alldeles för fort. 

Det är regn hos mig

Måndagens cykeltur t o r jobbet blev en svinkall tur. Minusgrader och inga vantar i världen hade hjälp kändes det som. Jag fortsatte sedan frysa under kvällens ridlektion och tänkte i mitt stilla sinne vad en ska ha på sig för att inte frysa vid mer än -2 grader??

Antar att man behöver vänja sig vid kylan bara. 

Igår snöade det på morgonen, jag jobbade hemma och såg snöflingorna dala vackert utanför hemmakontoret fönster. Det övergick snabbt till regn och sen var det becksvart när jag begav mig till syjuntan vid halv sex-blecket. Höst på riktigt.

Värmen hemma i Rosa Huset hinner inte med, igår jättekallt och idag, när det är 11 grader ute, jättevarmt. Lite som mitt egna värmesystem faktiskt, upp och ner och ur led. Vilket på verkar min sömn oerhört, sömnappen visar svart på vitt vilken usel sömn jag har och jag vet, och gör alla saker man ”ska” för att sova bättre. Motionerar, släcker ned, dricker inte kaffe på kvällen (förutom på syjuntan), ingen skärm efter nio, lägger mig, läser lite, somnar …. Och vaknar 1000 gå ger på en natt. Hälsosköterskan som jag träffar i cykelprojektet säger att jag behöver förbättra min ”sömnhygien” fast jag följer alla ”hygienpunkter” till punkt och pricka. Jag behöver tydligen styrketräna på gym, en punkt jag inte kan checka av. Träningen hemma med gummiband, pilatesboll och vikter räknas visst inte. För det är inte på gym. Suck.

Att jag gått från exakt 0 cyklade mil till att fr o m 

1 september till nu cyklat nästan 50 mil nämns nästan inte vilket var själva ursprungsgrejen i det här projektet. För jag har inte styrketränat. Det har jag visst, hemma,  och har nu bestämt att jag inte går på fler samtal med henne, jag blir bara deppad. Jag kämpar på och sista november när cykelgrejset är över och det blir tid för uppföjning, har jag bett om att få träffa en annan person. Så hade jag inte agerat förut, då hade jag svalt förtreten och hängt med huvudet. Jag försöker sluta med sånt och byter sköterska helt enkelt.

Simmar, rider, cyklar och går mellan 5000-10 000 steg om dagen plus styrkeövningar hemma. Jag är ingen soffpotatis som hon får mig att känna mig som. 

Move on helt enkelt. Nu cykel till jobbet. Ösregn. Over and out.

Kladdkakans dag. Utan kladdkaka.

Eftersom det inte är fars dag idag utan Kladdkakans dag, tar jag det lilla lugna, spikar upp tavlor, fixar ett draperi och donar på övervåningen. Lugnt och lugnt, det kan diskuteras.  Men ibland får jag ”flängen” och behöver möblera om, ställa iordning och flytta runt. Det gör mig lugn. Det tar tid.

Tänker att jag samtidigt sorterar i mig själv. Stoppar saker där de behöver vara, kastar, ställer undan. Vanligtvis inträffar mina ”fläng”-moments på hösten, min mest kreativa årstid. 

Så, idag är jag självvald projektledare och det känns rätt, utan skav. Tänker inte baka kladdkaka trots kladdkakedag.

Hjärtat då??? Han har ätit garage-magneter och meckar med ljudmojänger i stort sett dygnet runt. Finns en risk att han inte känner igen sig när han går uppför trappan ikväll för att gå till sängs. Får väl låta en lampa lysa så han ser åtminstone!

Klart! Här kan en sitta en stund.

Före.

Efter. Simsalabim!

Vissa saker gör man helt i onödan

Den rådige vet ju att det inte är fars dag i morgon. Jag är helt fel i tiden, det började redan i måndags. Stressade till en jobbgrej en vecka för tidigt. Så har det tydligen fortsatt och i morgon är det minsann en helt vanlig söndag. Hetsade alltså upp mig helt i onödan. Fast jag tänker inte vara projektledare nästa helg heller. Tänker att jag varit supertydlig där när jag vad om ursäkt för att hetsa en vecka i förtid.

Så. Jag behöver verkligen varva ner. Även det är tydligt.

Städlördag eller jag gick ut i skogen

Barnbarnshänget blev precis så avkopplande och mysigt som jag tänkte mig. Vi åt pannkakor, spelade spel, han badade, vi sov, åt långfrukost och vandrade i skogen i drygt två timmar. Med fika och kikare i ryggsäcken gick det hur bra som helst och vi knatade 5.4 kilometer. Mycket skönt och härligt. En guldstund.

Igår simmade jag med badkompisen och frukosten stod uppdukad på fiket när vi kom dit, det är väl då man kallas stammis??? Jobbade efter det men slutade tidigare, jag känner mig lite stressad inombords och behöver tagga ned. Åkte en sväng till Retuna, var på jakt efter ett brickbord men hittade inget jag ville ha. Det blev ett nytt från Rusta istället, ett svart. Fixade klart min nya läshörna på kvällen innan jag somnade till Idol.

Det blev inget bad i morse p g a inget sällskap, nu är jag helt nojig över att bada själv när det är så kallt. Googlade bastu i närheten och hittade ett ställe som har öppet onsdagar och fredagar där det alltid är någon annan. Mitt på dagen. Ska försöka tajma in det, på lunchen eller lediga fredagar. 

Så. Det blev till att städa istället. För att det är Fars dag imorgon och Hjärtats kids kommer. Det är väl lite trevligt att ha det fint när man vet det? Farsdags-föremålet själv tyckte att det fanns viktigare grejor att göra i garaget så då tyckte jag också det. Att det finns viktigare grejer att göra än att städa. Skurade toan. Sen gick jag ut i skogen istället.

Har ju slutat att projektleda hemma, glömde nästan bort det. Knepigt det där. Det sitter liksom i, från bådas håll. Men men. Ett dammigt och stökigt farsdags-firande är ju också ett firande. Finns det fikabröd? Har inte en aning. 

Så. Med vänlig hälsning trotsig 59-åring som börjat värdesätta sin egen tid. 

På spaning efter rådjur. Vi såg fem stycken.

Min nya hörna i öfvre hallen. Tavlan ska bort och annat upp. Vilken dag som helst.

Barnbarnsmys

När jag slutar jobba ikväll ska jag hämta Lilla N. Jag har tagit ledigt i morgon så han ska sova över här. Det ser vi fram emot, båda två! Ikväll är det beställt pannkakor, sylt och grädde, mys i soffan framför halv åtta hos mig och spöksagor i vår säng, vi ska läsa med ficklamporna tända. 

Vad vi ska hitte på i morgon får vi se. En hel dag. Härligt! 

Förberedelser pågår. Hjärtat kollar att pannkaksgrejer finns hemma, att festislagret är påfyllt, att det är batterier i ficklamporna o s v. 

Jag sitter i möten hela dagen, jobbar hemma idag, rätt så skönt faktiskt. 

Lite mormorsledigt med denna raring ser jag fram emot.

Moments

I en tjorvig tid gäller det att hitta guldstunder, annars blir det ju för trist. I morse hoppade jag upp på cykeln och for till jobbet, har kommit att gilla cyklingen, det går lätt och känns inte längre jobbigt, en vana helt enkelt. Jag lindar knät och cyklar. I alla väder. Än så länge ingen snö och kyla i sikte, det underlättar ju. Guldstunden inträffade på vägen:

Två morgnar i rad har jag mött Store Bror i lastbilen, vi vinkar så glatt till varandra och jag blir alldeles glad. En livs levande unge i en lastbil, med jobb, sambo och lägenhet. Det bär. Det gör mig glad, varm i hjärtat och hur än den här dagen blir så finns den lyckan kvar. 

Skruttmåndag

Idag är det minsann måndag på riktigt. Jag sov som en kratta, hittade inte mitt passagekort till jobbet och eftersom jag letade mig fördärvad efter det kom jag iväg sent till jobbet. Cykeldatorn hakade upp sig, ingen big deal egentligen men så den förbenade huvudvärken som gör att en kort stubin just nu är en obefintlig stubin. Rakt på tändhatten när det tjorvar till sig.

När jag väl kom fram till jobbet visade det sig att jag var en vecka ”fel”, jag stressade till saker som ska hända nästa måndag. 

Man kan lugnt påstå att denna vecka startade sisådär.

Som grädde på det sura moset har jag behövt hoppa över ridningen ikväll p g a värk och det gjorde mig inte på bättre humör.

November. Ska det va’ så här, va? 

Nya tag i morgon. Over and out.