Utflykt

 Det händer att jag tycker att jobbet inkräktar för mycket på min fritid = längtar lite efter pensioneringen. Det har gjort att jag tagit kontakt med en rådgivare och fattar, jag behöver jobba ett tag till. Bra så. Planerar dock att gå ned ytterligare i tid, kanske till årsskiftet, jag får se. Fattar också att pensionsplanering skulle behövt stått lite högre på prio-listan. Not easy at all för en som varit ensamstående, inte stått på några höga löneslistor, varit långtidssjukskriven för utmattning och grunden: kvinna. Automatiskt lägre lön än män. Generellt. Inte än alla män, men nästan alla yrken. Men men. Det går ingen nöd på mig. Alls. Jag är privilegierad ändå och jag vet det. Bara liiiiite längtansfull att styra min tid helt och fullt. 

I fredags var det fredagsmys hos sonen, sambo och nytillskottet. Det lilla livet är drygt tre veckor och är vaken mer, vi fick lite ögonkontakt och de stunderna är som guld i hjärtat. Hon har ärvt sin fars kalufs, han föddes också med massor av tjockt, mörkt hår och det har han ännu. Fast det ser vi inte, han rakar av sig håret hela tiden. Vi åt pizza, gosade med bebisen och pratade. Lugnt och fint. 

Igår var jag med fyraåringen och exet på Äppeldagarna vid Julita gård. Tror det var sjunde gången vi åkte på det, en verkligt trevlig höstutflykt. Och ja, vi träffas då och då, som vänner. Och barnbarnen älskar honom så det är uppskattat när vi hittar på saker att göra tillsammans. Vädret var fint, på förmiddagen lite kyligt och dimmigt, gården ligger precis vid en stor sjö och det kändes. Men det sprack upp och blev riktigt varmt och skönt. Där finns en finfin lekpark uppbyggd kring Pettsons hus, mycket uppskattat av barn och även vuxna. För att det är så bra gjort och verkligen inbjuder till lek och att upptäcka saker. För många år sen hade de även en ”riktig” Pettson och Findus som var där och uppträdde vissa tider, det var kul. 

Förutom alla utställare, äppelaktiviteter och allt fint att titta på, fanns där även olika foodtrucks med närproducerat. Vi åt crepes med skinka och västerbottenost, tomater och någon god dressing. 4-åringen tog en dessertcrepe med jordgubbskompott. Supergott och mätta och glada lektes det lite till i lekparken. Vi skjutsade hem exet, jag lämnade av 4-åringen, åkte hem och la mig i soffan och. Somnade. Nästan 8 timmar på vift tog ut sin rätt. 

Idag blir det lugnt. Stora systern är här, hon smög in i natt efter att ha varit på fest. Det är mysig, att få hänga med henne idag. Ikväll har jag bokat plats på ett vattengympapass, det blir en skön avslutning på en fin helg.

Solrosorna blommade fortfarande.

Äppel, päppel ….

Utsikt över sjön inifrån stallet. Det är verkligen ett fint ställe.

Folk

Denna vecka gick vi i mål med införandet av ett nytt system efter år av förberedelser. Eller ja, nu är det infört och nu börjar resten av arbetet. Att vänja sig, att rätta till saker om det behövs, att önska sig nya funktioner o s v. Det har varit en jobbig men samtidigt fantastisk vecka med arbetspass på många timmar. Roligt att vara med om en sån stor grej.

Jag var ledig igår, lediga fredagen. Städade lite på förmiddagen, klippte mig och  tillbringade sedan eftermiddagen med sonen, svärdottern och det nya lilla livet. Ett finfint sätt att fira ledig fredag. När farfar’n med fru kom, gick jag efter en stund, vi löste av varandra.

Jag åkte till ett shoppingcenter och kände mig på bra humör. Skrotade runt lite, hittade en fin klänning till 4-åringen, en med ”snurr” i kjolen, på Polarn och Pyret. Deras begagnathörna är väldigt bra, jag fyndar rätt ofta där. Kollade in porslin i fina affären, konstaterade att det finns mycket fint men så lite jag behöver. Egentligen. Avslutade med att råka på en bekant  och vi utbytte lite artighetsfraser så där som hur mår du, jag mår bra och så vidare. Sen sa hon att hon sett att jag flyttat. Och det kunde jag ju inte neka till, det har jag ju. Nästa mening var 

”Så du har kommit på hur man gör” och jag stirrade på henne.

”När det inte passar längre så drar du”. Jag blev ganska paff men hon gick på om hur jag ju gjort det förut, vad jobbigt att behöva börja om, vad jobbigt det måste vara att bo i lägenhet och hon skulle aldrig vilja det och de kämpade minsann på fast det inte alltid är så lätt, och jag verkade ju trivts i Rosa huset?!? 

Jag vet. Man ska inte bry sig. Men det var någonting med hennes sätt att säga det som tog på mig. Som att det varit lätt att bryta upp. Som att jag gjort det lättvindigt. Som om det bara hängt på mig. Som om att jag är en person som inte bryr mig. Jag reagerade med en känsla av att vilja försvara mig men det gjorde jag inte, jag behärskade mig. Svarade bara att det var ju bra för dem att de inte tyckt att de haft anledning att bryta upp, önskade henne en fortsatt fin kväll och trevlig helg. 

När jag gick blev jag fundersam över min känsla, varför kände jag att jag behövde försvara mig? Det behöver jag ju absolut inte. Och så tänkte vad jag kan lära mig av detta? Och det är att jag blev påmind om att inte tro att jag vet något om någon annans liv utan att ha gått i den personens skor. Och att hålla klaffen om mitt egna tyckande och inte trycka upp åsikter i nyllet på någon som inte bett om det. När jag kom till den insikten kändes det bättre igen. 

Idag har jag varit på vattengympa och haft tvättstugan. Stickat på bebisfilt och cyklat en sväng till stan. En lördag i min smak. 

63 år och en vecka

Idag är det prick en vecka sedan jag födelsedagskonsertade i Stockholm. Hela helgen var fin och jag har försökt frammana den känslan flera gånger under veckan som gått. För tro mig, det har behövts. Jag, och många, många, många jobbar intensivt inför ett systembyte nästa vecka. Ett gigantiskt projekt som närmar sig sitt slut. Och en annan början. Stundtals har det känts övermäktigt från min lilla del men så, ett vänligt ord, något går i lås och man är på banan igen. Life liksom. Det har varit långa dagar, träningen har fått stryka på foten, hm, men det har inte gått att få till det. Har åtminstone cyklat till och från jobbet, tagit trapporna och irrat runt i ny mataffär. Alltid något.

Har lagat mat och överlämnat till den nyblivna lilla familjen vilket uppskattades mycket. Och så fick jag hålla det lilla livet för första gången. Men va! Lika underbart som med de två andra barnbarnen. Man har verkligen plats i sitt hjärta för många, det är då ett som är sant. Så satt vi där, lilltjejen och jag. Hon plirade lite, skrynklade sin lilla panna och såg fundersam ut. De små ogådda fötterna, små fingrarna och ja. Hela hon. Kärlek rakt av.

Idag skiner solen och jag ska köpa en sladd en adapter så jag kan koppla telefonen till tv.n. Det ska jag väl klara av??? Känner mig på bra humör och det är väldigt, väldigt skönt. Och ja. September it is. Den bästa månaden på året om någon frågar mig.

När ens barn får barn

September har bjudit på den finaste höststart man kan tänka sig, jag har blivit farmor! Och fyllt år, men barnbarn smäller högre. 

En liten tjej har kommit till världen och är väl det sötaste man sett? Igår blev hon en vecka redan, tiden går fort. Jag har inte träffat henne ännu men vi facetimar nästan varje dag, supermysigt. Det känns väldigt speciellt att se sonen med bebis, men det klär honom. Allt har gått bra, de mår bra och jag mår bra. Pustade ut när de ringde och det var klart, nervöst är det när man vet att de är på förlossningen.

Så, nu är jag 63 år, både mormor och farmor och väldigt tacksam för det. Tack livet för ännu ett år. Och önskar mig själv, som mamma skulle sagt: a Happy New Year!