Önska runt i ring…….

Idag ska vi heja på Store Bror och laget. Hemmamatch. Nu håller vi alla tummar och tår att säsongens första poäng håvas in idag!!!!

Jag har gått en sväng i stan, i Stadsparken, runt ån. Älskar den rundan, särskilt på morgonen när det inte är så mycket folk i farten. Nu är jag hemma igen och ska ta tag i tvätten från igår. Det ska sorteras, vikas och tja, läggas på rätt ställe är väl meningen. Vilken dag som helst.

Jag är trött. Denna ständiga trötthet hanterar jag ganska bra för det mesta tycker jag men ibland. Är  jag mer än lovligt trött på att vara trött. Just nu är det så. Jag önskar just nu bara en sak: Att vakna och känna mig pigg och utsövd, inte vara lika trött som när jag la mig. Eller somnade i soffan. 

Man kan ju alltid önska sig!

Skönlördag

Alla somnade i soffan igår kväll. Alltså var vi trötta hela högen. Tror att jag såg slutet på Idol men är inte helt säker. Den bakade potatisen med skagenröra till smakade väldigt gott. Det blev väl någon slags paltkoma på det………...
Idag skiner solen. Det finns tusen saker att hugga tag i här i radhuset men vet inte riktigt var jag ska börja. Förutom att dricka kaffe såklart men det är ju en sån där självklar sak.
Tvättstugan är bokad till klockan 14, Store Bror har aviserat att han behöver en ny mössa, det är prova-på-träning på Friskis och Svettis.
Ganska skönt faktiskt att inte ha tusen saker inbokade, det hålls vi med på vardagarna. Nä. Jag hasar väl runt här så får vi se vad det blir helt enkelt. En skönlördag!

Fredag! Fortare än kvickt!

Veckorna går så fort! Dagarna rusar förbi och därför tog jag ledigt igår. Lilla Systern behövde en hårmodell till sin frisörlektion, kylskåpet behövde fyllas på, Store Broren behövde allmänt pepp och stöttning i livet och jag. Jag behövde få rådda i allt det där och ha flera timmar på mig.
Avslutade kvällen med en middag på restaurang med Bästa Resursläraren. Jag blir alltid så peppad och energifylld av henne och så åt vi gott också. Tre och en halv timme på restaurang kan låta mycket men swooooosch! så var det dags att hämta Store Bror från träning och så fick de hälsa på varandra igen. Long time, no see!
Idag är det fredag. Har säkert inte undgått någon.
Även denna dag rusade förbi på jobbet, vips, bums, bas var det kväll och i detta nu sitter kidsen och jag i köket och väntar på att bakpotatis ska bli bakad klar i ugnen, Lilla Systerns chokladmuffins ska bli färdiggräddade och sen väntar soffhäng och Idol.
Fredagsmys!
Helt enkelt!

Skoskav. Typ.

Den där attacken efter Djävulsdansen håller i sig. Är retlig, ledsen, trött och förvirrad. Jamendetlåterjutoppen. Eller inte. Det blev heller inte bättre av att vi fick i oss något olämpligt igår och har tillbringat natten på toaletten. Magpaj al grande. 

Hjärtat likaså.

Det är då man rannsakar allt man ätit av samma sort men kommer inte på vad som kan ha varit tokigt och tackar högre makter för två badrum. Ja. Fast jag längtade hem………. Det är alltid skönare att vara hemma hos sig själv när man inte mår så bra.

Nu är jag hemma. I radhuset. Har landat i soffan, något matt efter nattens prövningar och efter att ha hängt upp tvätt hemma hos Hjärtat. 

A men!

Det är väl tur man ändå känner varandra väl när dylika sjukdomar slår till. Det blev en hel del tvätt om jag säger så och jag hade dött på fläcken om vi nyss träffat varandra.

Sen.

När vi fått i oss lite rostad bröd och en halv kopp te missförstod vi varandra vad resten av dagen skulle innehålla och jag med mitt ojämna jämna humör, för tillfället ständigt retlig, ledsen, trött och förvirrad, ställde till med en, host,harkel….. scen och åkte hem till mig.

Swoooooosch. 

Kanske står han där än, förvirrad i hallen och undrar vad som hände.

Fast det tror jag inte. Jo. Att han undrar vad som hände är jag övertygad om, me too, men står kvar. Not.

Det är nog jag som "lider" mest.

Av ett hiskeligt humör, av skav i hjärtat och en känslomässig berg-o-dalbana.

Suck.

The middle age.

Djävulsdancer hit och hit. (jag dansar hellre salsa…..)

NOT a piece of cake. Om någon frågar mig.

Vem är du? Vem är jag?

Mitt i fina hösten fick jag någon slags vilse-i-pannkakan-attack och undrade vem i hela fridens dagar jag är när jag inte behöver kämpa som en gnu för Store Bror och hans skolgång. Praktiken flyter på. Handbollen funkar finfint. Resten likaså. Garden är sänkt. Tillfälligtvis.
Sen kom jag på att den där känslan kom efter att jag sett lite av Djävulsdansen. Om medberoende.
Se där ja!
Vem är jag när jag inte behöver snoka, leta, vara på spänn, ljugas för, ljuga själv, hålla fasad och le fast hela innanmätet är i totalt kaos. Nu är det ju förvisso ett tag sedan men det där går i vågor. Rätt som det är har något lockat fram en känsla och det knyter sig.
Så.
Ja, vem är jag?
Kan ju för en oinvigd låta helt knasigt. Det vet man väl när man är pass över 50?????
Idag.
Mitt i ett pass på Friskis och Svettis kom jag att tänka på det här och jädrar i min lilla låda vad jag kunde ta i.
Jag tror att jag är jag igen.
Typ.
Att det tog lite tid bara.
Som en loop ungefär.
Det där korthuset som rasade, det var ju just precis det. Ett korthus.
Nu är radhuset ett helt vanligt hus igen.
Tonåringar som dräller. Katt som hårar i soffan. Mamma som är som mammor är. Inget smyg och göm. Inget gråta i kudden, leta i garderober. Det som är det är precis som det är. Sant och riktigt.
Alldeles på riktigt.
Det här kan jag tro på!

Lite feng shui. Eller "fläng släng"……..

Stora Systern har varit hemma över helgen. I morse började vi rensa gamla kläder i hennes garderob och utan att få någon hejd på det har nu min garderob och klädkammaren också rensats. Och två byråer. Brutalrensats. I gästrummet står nu fem papperskassar med kläder för att skänkas bort, tre svarta sopsäckar för att slängas och man undrar ju. Varför i hela fridens dagar hade vi sparat på allt det där?
Skönt är det i alla fall!
Nu kaffe och bulle. Det blev visst några kanelbullar över från igår. Hurra!

Lazy lördag

Har hasat upp och konstaterar att radhuset behöver röjas. Vilken skräll! 

Jag är jättetrött efter en vecka med mycket på jobbet, hemma och lite mittemellan så vi får väl se hur mycket gjort det blir idag. Klockan fyra ska jag i alla fall vara i Sporthallen och heja på Store Bror och laget igen. (Undrar hur många timmar jag tillbringat i sporthallar, gympahallar, fotbollsplaner….. med tanke på att Största systern började i handbollsskola när hon var sex år vilket är 21 år sedan). 

Har precis avslutat ett långt samtal med en väninna, vi har inte talats vid på länge så det var mycket att berätta ikapp för oss båda Både roligt och mindre roliga saker och så bestämde vi datum för att gå ut och äta middag efter jobbet. Roligheter att se fram emot. Det gillar jag!

Efterdyningar och hej fredag!

Följetongen ”jag-blir-galen-på-allt-som-krånglar-runt-store-bror” fick ett nytt kapitel igår. Mitt lilla psykbryt i telefon häromdagen när jag försökte rådda i vården för sonens räkning slutade med att jag
blev uppringd av överläkaren på BUP som bad om ursäkt för att sonens vårdkontakt blivit avslutad utan vetskap av oss och utan överlämning till annan inrättning p g a 18-årsgränsen.
Sköterskorna i telefonen gjorde bara sitt jobb: lämnade inte ut en stavelse eller tog emot några frågor.
Förvisso.
Att de var näpsiga, otrevliga och inte det minsta tillmötesgående får jag väl låta passera. Att de så envist hävdade att det inte gick att göra något åt den avslutade vårdkontakten. Att den inte skulle kunna återöppnas av BUP då vårdtagaren fyllt 18, oavsett om den skett utan vår vetskap, slut och punkt, får jag väl också glömma. De hade ju skrivit en lapp till läkaren efter mina samtal. Men det visste ju inte jag som redan formulerat ett brev till verksamhetschefen. För.jag.var.inte.nöjd.
Status i frågan precis nu är alltså: Vårdkontakten återöppnad så att sonen nu har de recept han behöver, en remiss är skriven till vår vårdcentral för övertagande av medicinskt ansvar och vårdkontakten med BUP avslutas därmed precis som den ska.
Ursäkten godtagen. De erkände att de gjort fel och rättade till det.
Så jag är nöjd, sonen nöjd och vi återgår till vardagens lunk. Lite mer luttrade. Igen.
Fredag på det.
Hurra!

Ett litet breakdown men jag kommer igen. Igen.

Ibland krånglar det till sig och just nu kärvar det lite. Lilla Systern har vi trasslat in hos en sjukgymnast, där var vi en och en halv timme i förrgår. Höftvärken fortsätter utredas. Mycket hummande, kliande i  huvudet och inget klart besked. Förutom att det är något med höfterna. Yes. We know.
Men.
Något är på G i alla fall och det känns bra. Höftpusslet växer och magnetröntgen väntar om hörnet.
Sen.
Behövde sonen hjälp med kontakt med sjukvården och tidigare kontakter inom den firman.
Kan säga att det inte gick så bra utan gårdagen innehöll ett litet psykbryt för mamman, besviken son och orolig son och jag blir så trött att så mycket ska trassla för honom.
Men.
Jag fick igång tv.n med nya boxen på kvällen. Hurra för det!
Och bilen går bra. Amen på det!

Ett i-landsproblem

I vårt bostadsområde byttes det kabel-tvleverantör igår. Från Tele2 till Comhem. Jag har beställt en box och tänkte att snipp snapp snut så var det inkopplat och klart.
Nu ska vi inte ha det så enkelt och geschwindt.
Snopet när det inte funkar med 25 metersantennsladden längre utan nya boxen ska sitta fast i vägguttaget med en helt annan sladd. Som är 1,5 meter lång. Och sen ha en annan mojängsladd från boxen till tv.n. Visserligen ingår den men är kort. För kort. A men!
Ommöblering eller köpa ny "helt annan sladd".
Inget av det orkade jag med igår. Tror inte att jag orkar med det idag heller. Lyckades med gamla antennsladden klämma fram ett par analoga kanaler på tv.n till slut. Det blev svart/vitt.
Spännande tyckte jag och påminde kidsen om att när jag var liten………
Swoooooosch!
Så satt jag själv i soffan.
Så då var det sant.
Det är Paradise Hotel som nu inte gick att ratta in de är ute efter vid tio-rycket på kvällarna.
Inte att umgås med den ömma modern.
Det är ju också en insikt.