Mammornas lov

Idag tänkte jag sjunga alla mammornas lov.

Det är ett jämt flöde på sociala medier om studenter, examen, stipendier, sommarjobb, sommarlov och så vidare. 

Tro mig. Jag glädjs åt barnen, tonåringarna och ungdomarna och hyllar deras bedrift, glöd, kämparanda och att de över huvud taget stått pall med att pressas genom ett ibland skevt skolsystem. Men vi har ett skolsystem, tackom lovom.

Och. 

Bakom varje unges bedrift står en mamma. Jaja. Jag vet. Papporna då? Jag tänker helt fräck förbigå dem. Helt enkelt därför att de är just män och för det mesta, typ till 99,8% alltid äger alla värdsliga arenor som finns. Bara för att. Och bara för att man en gång om året bär bord, fixar skjuts, handlar dricka och lite till så är inte den här hyllningen till dem. Den där övriga procenten som också gör att hästjobb resten av tiden, oker’å. Ni kan ta åt er. 

Men. Nu ska jag ägna en liten stund åt mammorna. Biologiska mammor, styvmammor, extramammor, fostermammor och alla mammor som finns. Överallt.

Fy fan vad ni (vi) är bra! 

Jag har lämnat skolarenan, thank god, men är mamma likväl. Nåväl.

Examen, stipendier, betyg eller icke betyg. Det ramlar inte över ungarna hur som helst alldeles av sig självt. Det tjatas, stöttas, peppas, görs upp strategier, det är läxförhör, utvecklingssamtal, hämtas glömda grejer, klappas på kind, tröstas, det gör matsäckar, lunchlådor, insamlingar till lärare, avslutningsfikor, presentfix, luncher, mottagningar  o s v i all oändlighet.

Bakom står mammorna. Så, till er som nu har ungar som får sommarlov: klappa dig själv på axeln. Är rätt så säker på att du är stolt över ungen. Var stolt över dig själv också. Mammor kan. Mammor gör. Mammor ska också hyllas! 

Fredagsmys

Fredagsmyset startade redan igår kväll när jag och Stora Systern gick till Största Systern för bebisgos. Bebis sov i min famn, en liten stund på soffan och sen i Stora Systerns famn. Vid tio-rycket var jag tvungen att sluta mig från gos och mys eftersom jag skulle simma idag. Tidigt.

Klockan 06.00 var vi ganska många som stod i kö för att komma in i badhuset och det var så skönt att glida ned i bassängen igen. Äntligen. Sex månader sedan sist. Det kändes lite ringrostigt men alldeles härligt och efter tusen simmade metrar blev det frukost på favvis-kondiset. Blev glad av denna fredagsstart. 

Har hängt i trädgården, pratat med Försäkringskassan angående ett beslut rörande sonen och blev för en gångs skull inte ens upprörd. Insatt och saklig handläggare som lyssnade, noterade och läste upp underlag till beslut. Blev nästan paff så bra det gick. Kunde sedan ringa och lugna sonen som satt på sitt håll och var så nervös och stressad. Jag förstod att det var något för efter min runda i trädgården hade jag sju missade samtal från sonen, tre sms och ungefär lika mycket hade Stora Systern. Panik i lägret som sedan kunde stävjas. Sen blev jag trött!

Handla mat och en runda till apoteket står på agendan sedan räcker det för idag. Rast, vila. Beacause I’m worth it!

Handbroms i

Så haver moi tagit i lite för hårt någonstans på vägen. Att städa badrummet 22.00? Fixa uterummet 21.15 en annan kväll? Att jag aldrig lär mig. Det var ju så kul ....  så.

Vi har i alla fall ett rent hus, ett städat uterum, en ansad trädgård OCH ett gäng strukna dukar. Jag veeeeet. Helt puckat. Jag borde gått och lagt mig vid 22-rycket. Det finns inget kring det som jag inte vet men har man nu en inre motor som då och då går i spinn så är det inte så lätt. Faktiskt. Jag måste vara på tå jämt, nu släppte jag taget och vips for jag iväg. Nu rast, vila. 

I kväll kommer Stora Systern hem, vi ska fira kandidatexamen i Global utveckling. Det var planerat till lördag men p g a väderutsikterna har vi ändrat om oss till söndag. I morgon är jag ledig, ska simma i arla morgon och resten av helgen skrota runt. Till söndag då. Men vi tar det fint och nätt, fika i trädgården och plenty med rabarberpaj och jordgubbar. Easy peasy.

Lite bebisgos tänker jag unna mig. Det är lugnande.

Att skrota runt här är skönt.

Mormorsmys

Idag har jag varit barnvakt åt minsta barnbarnet en stund. En ära minsann. En högtidsstund, att bara vara här och nu, snusa bebisdoft och rätt som det var fick vi ögonkontakt. Så där så det syns att hon studerar en intensivt och man sorteras in i vindlingarna. Ett möte. Det gjorde mig varm i hjärtat. Om jag någon gång funderat på om man kan tycka om flera barnbarn lika mycket så är svaret ja. Det bara öppnas upp ännu ett rum i hjärtat där det nya lilla livet flyttar in som den mest naturliga sak i världen. 

Resten av dagen har bara passerat i en faslig fart.

Ikväll ska jag städa ur uterummet och göra sommarfint. Funderar på att ta ned julgardinerna .... 

Kyligt sa Bill. Skönt sa Bull.

Vi har AC i det lilla Rosa huset. Det är inte på min begäran utan på Hjärtats som alltid haft AC i sina hus

”Det är så skönt”.

Det är det inte.

Det är kallt.

19-20 grader. Det blir kallt när man sitter och jobbar.

Kofta, mysbyxor och varma sockar på.

”Det är SÅ skönt”.

Det är det inte alls.

”Jor’å” säger Hjärtat som är ledig och tillbringar större delen av dagen utomhus. 

”För det är ju så fint väder”!!!!

Vi är inte kontanta om detta just nu. Jag hatar att frysa, vill ha öppen dörr och gardinfladder, se rakt ut i ”somraren” och ha det, somrigt.

Jag vill inte bo i ett kylskåp, igenbommade dörrar och fönster, det är inte trevligt. Förutom när man ska sova. Då kan jag ju sjunga ACns lov, i smyg. 

Rullatorexpressen

Herr L, mammas man, har vansinnigt ont i ryggen och ena benet. Så där ont så han ojar sig, askgrå i ansiktet och inte kunde ta sig framåt. Hela veckan har det varit ont om tider på vårdcentralen och till slut gick det inte. Mamma skjutsade in honom till akuten. Hon 78, han 83. Ber aldrig om något, kämpar på och klarar sig själva, tills nu. 

Mamma hade lyckats få tag på en sjukgymnasttid, som i morgon men från i tisdags var det långt borta. På akuten fick han starka smärtstillande tabletter och så hem igen.  Han kunde inte gå utan fick köras i rullstol av sköterska till entrén där mamma mötte upp och på något vis lyckades hon få in en karl , skrikandes av smärta, i bilen och så åkte hon till deras vårdcentral för att försöka få fatt i en rullator, en gåstol eller kryckor. Haha! Bra försök lilla mamman men si, så funkar det inte. Man måste ha remiss, träffa arbetsterapeut som ska göra hembesök för att se vad han behöver och arbetsterapeuttider snyter man inte ur näsan hur som haver. Man bokar tid. På utsatta tider. Akut eller inte.

Så hon åkte hem med sin man, körde bilen så nära dörren hon kunde och så kröp han in i huset. Det bäddades upp en bäddsoffa och där är han liggandes. Med svåra smärtor. I fredags ringde en arbetsterapeut upp, men mamma hann inte till telefonen på fyra signaler och det gick inte att ringa tillbaka.

Hur som. 

Det har varit en helvetesvecka för dem. Igår skrev jag en efterlysning på Facebook efter en rullator och idag fick vi napp. En kollega till mig, hennes pappa, en rar 92-åring, lånade ut sin ena rullator till herr L tills han fått en egen eller det inte behövs längre.

Sagt och lånat, änglar finns! Jag åkte ut till dem igen idag och med gemensamma krafter fick vi upp Herr L ur sängen och jodå. Han kunde ta sig fram med rullator n. Hittills hade han använt två käppar från 1800 kallt och spretat vilt omkring vid toabesök och försök till att vara uppe en stund. Nu är det lugnare, en rullator är ju stadig och han kan sätta sig på den när det blir för jobbigt. Det var för väl att vi fick tag på en. Det är ta mig tusan inte helt enkelt när man behöver grejer akut och det ska utredas i parti och minut. Jag fattar ju att man inte kan strössla hjälpmedel hej vilt omkring sig men när någon är i akut hjälp ??? 

Nåja. Helgen gick fort. Fint har det varit. Och mammas wi-fi fick jag igång. Nu laddar jag för kortvecka! Hurra!

Den som gräver en grop, kanske får blåbär

Tidigt i morse cyklade jag till badet i strålande sol och fågelkonsert. Väldigt trevligt. Jag simmade en stund och låg sen på bryggan och värmde mig i solen, lyssnade på vinden som rasslade i vassen och ännu mer fågelsång. Hade nog kunnat slumra där en stund men var ju hungrig så jag cyklade hem och Hjärtat hade frukosten klar.

Idag ska jag till mamma och försöka få igång deras nyinköpta router. Store Bror hälsar att det ”bara är att trycka på on-knappen” så med det tipset i bagaget är jag viss om att det nog ska gå bra.

Först tänkte jag cykla dit men det blir 4 mil t o r och jag är inte säker på att min höft klarar så långt. Vore trist om den lägger av halvvägs. Jag nöjer mig med morgonens cykel- och simtur. Acceptans.

Men först. Gräva ned den andra blåbärsbusken. Rätt jord inköpt, grop grävd och så håller vi tummarna att de två blåbärsbuskarna trivs här hos oss i Rosa huset och ger skörd. Känner att gamla farmor skakar på huvudet där i himlen, ”odla blåbär när det finns i skogen” och ”blåbär från amerikat, skulle det va nåt de”?? 

”Yes lilla farmor. Amerikanska blåbär ser du, det är grejer det”.

”Hmpf” med ett fnys. Jag hör henne allt. Tror också hon tyckt om det här stället, bestämt tror jag det. 

Hjärtat har gett sig iväg på en mc-tur, jag sitter med en kopp kaffe i hammocken och njuter. Lördagsfrid. 

”Min” badplats är fin.

Dagen E. Som i examen.

Idag har jag hissat flaggan för Stora Systern som tar examen från kandidatprogrammet Global utveckling vid Stockholms universitet. Tre års studier är klara och hip, hurra för det! 

Vi får den äran att fira henne nästa helg då hon kommer hem, det längtar vi efter. 

Vinden rår jag inte på men flaggan är i topp.

Själv ägnade jag mig åt morgonpromenad runt ån med simkompisen ”Esther” med efterföljande frukost på favoritkondiset. En mysig stund och vi hade en del att prata ikapp. Till lunch gjorde jag korv stroganoff och ris som jag cyklade över med till Största Systern. Idag sov bebis så vi kunde äta tillsammans. Lilla N var ledig och så hann jag gosa med honom innan nya jobbmöte tog vid.

Nu haver jag stämplat ut och tar helg. Och nu SKA jag lägga mig i hammocken och vila in helgen.

Dagen K. Som i kramas.

Idag har jag kramat min mamma för första gången sedan 5 mars 2020. Jag hade cyklat till Största Systern och bebis med lunch när mamma ringde och var lite nere. Hon hade skjutsat maken till akuten och var lite skärrad. Nu satt hon i min trädgård, hon och katten. Jag lotsade henne till Största Systern och när hon kom där och gick, lite gammal, jättesöt och lite nedslagen kunde vi inte hålla oss, vi kramades. Länge. Det var en väldigt skön kram och mamma sa att det var skönt att känna ett annat hjärta så nära. Mamma! Fina.

Hon fick hålla bebisen och efter en stund behövde jag gå hem och fortsätta jobba. Mamma följde med, jag värmde lite mat till henne och sen satt hon ute tills jag var klar med ett möte. Vi drack kaffe i hammocken, fåglarna kvittrade och hon var så nöjd. Vid fem fick hon positiva besked från maken, han kunde åka hem och iväg hon for.

Jag återgick till jobbet och har precis gjort klart för dagen. Eller klart. Jag blir inte klar, har bara skyfflat känns det som just nu. Ska i alla fall lugna ner mig mig att klippa gräsmattan. Det är avkoppling för mig

.

Mamma med bebis. Magiska ögonblick, hennes 15.onde barnbarnsbarn. 

Juni. Grönt överallt.

Så blev det juni och då är sommaren här. Ett säkert sommartecken brukar ju vara plåster på skrubbade knän, dock inte mina utan Lilla N. Som minsann inte är så liten längre, 6 år om en strax och storebror. Idag ramlade han med cykeln och skrapade upp magen. Sommarplåga, dessa skrapsår. 

På lunchen cyklade jag över till Största Systern med fiskgryta som hon åt när jag bar bebis. Det lilla livet. En mysig lunchrutin, bära bebis. 

Sedan jobbade jag till halv sju, vi lanserar ett system i morgon bitti och det var fix in i det sista. Nu är jag trött och funderar på promenad eller vila i hammocken. Alla dessa beslut!