Ändrade planer

Den planerade nyårsresan till Göteborg har vi ställt in och jag har bokat av tågbiljetter, hotell och inträde till Lisebergs julmarknad.  Vårt resesällskap hade tänkt åka själva men däckades idag av vinterkräksjukan så man kan väl säga att det inte går så bra nu?

Prisa gud för avbokningsskydd. Kan ju tyckas onödigt dyrt men så värt när det händer något. 

Att inte åka någonstans känns helt rätt. Jag vill bara vara hemma och nära min familj. Orkar inte ens tänka tanken att åka någonstans utanför stadsgränsen. Var sak har sin tid och nu är det hemmatid.

Det är även tid att lära mig sticka sockar. Försökte göra det på rundsticka men fy vad svårt. Det får bli strumpstickor. Sticka, dricka te, promenera, hänga med kidsen och mamma. Viktiga, bra saker. 

En annan dag

Så är julen nästan över. Snipp, snapp snut, julen är slut. Hur det blev?

Store Bror tycker att det varit som en julfilm. Jag håller med. Tårar, skratt, gemenskap och galenskap. Mer tårar, mer skratt och så alla kidsen. Till slut. Ett negativt coronatest resulterade i en taxifärd från storstan till oss. Lagom till julklappsspelet och kaffet dundrade hon in med resväska och paket. Visserligen hade tomten redan varit hos oss men vad gjorde det??? Alla kidsen under samma tak en julafton. Bästa presenten. 

Juldagen var jag hos mamma och idag var en dag för långpromenad. Gnistrande snö, sol och -6 grader. Bästa sällskapet också. Så blev denna ovanliga jul en jul vi också kommer minnas med glädje faktiskt. Gråt och skratt. Så nära varandra.

Med bebisen framför granen. Finns det något gulligare än julklänningar till bebisar?

Kidsen. Min julklapp.

I år inget julkulas men ändå. Juldagen hos mamma. Det är sen gammalt.

En konstig jul

Den här julen är konstig. Skitcancer för en och  coronakarantän för en annan gör den konstig, sorglig och inte alls som vanligt. Man kan ju tycka vad som helst om vanlighet, att det är tråkigt, upprepande och alldagligt. Men när vanligheten försvinner, då känns det hur mycket en tycker om just det. Vanligt.

Jag var jätteledsen när jag vaknade i morse men Hjärtat fick upp mig och igång mig. Så pass så vi åkte till kyrkan en sväng för samling kring krubban. Åh, vad jag behövde det. En stunds frid, ljuv musik och vackert. Även ute är det fint, gnistrande snö och solsken. En vit jul. 

Strax ska jag gå ned till Största Systern med familj. De  har fixat allt, jag behöver bara gå dit. Har jag sagt att min familj är guld värd? Mitt dreamteam.

Att bli en stick-tant

Jag har stickat en baby-kofta, den första i mitt liv. För ett år sedan visste jag inte ens att jag kunde sticka men fick något ryck där i januari och bara började. Sedan dess har det blivit en sjal, två babyfiltar, en baby-kofta och snart en poncho, bara lite kvar. Sjal nr 2 är också snart klar, ibland måste jag pausa ett arbete för att göra ett annat.

Nästa år tänker jag att det är året jag lär mig virka. Mormorsrutor. Hur roligt låter inte det?

För övrigt är det ju dan före dan. Hjärtat griljerar skinkan, jag har hämtat migränmedicin och skurat toaletten. Smakade en hembakad lussebulle hos Lilla Systern som var supergod. Det lunkar på.

Kan tipsa om en julkonsert på SVT play om en vill ha lite örongodis: Julkonsert med syskonen Bremnes. Fra Norge. Eller Kurt Nilsen, också från Norge.

Mycket vackert, svängigt, stämningsfullt och fint. 

En behöver omge sig med fint. Mjukt. Vackert och vänligt. Det är en sån konstig tid så det är nödvändigt.

Som en varm, mjuk pläd. En sån borde alla ha.

En kofta.

Hittade de sötaste knapparna, det som återstår att sy i.

Ensamtid

Hjärtat har varit ett dygn i Göteborg på någon bygga-ljud-i-bilar-grej. Det betyder att jag varit ensam över natten i Rosa Huset för första gången sedan vi flyttade in 1/8 2019.

Så.himla.skönt.

Jag behövde det. Egentid på hemmaplan. Pensionärsliv och jobba-hemifrån-liv lirar inte alltid som två bästisar om jag säger så.

Vid 12-snåret stämplade jag ut för julledighet och eftermiddagen har ägnats åt att ta nacksving på vården och försöka bringa lite reda och ordning i olika besked och bud. Det är inte helt enkelt och vid ett tillfälle blev jag ledsen för man hänvisas hit och dit och kommer ju ingenstans. Mailade en verksamhetschef i vredesmod och det var tydligen en bra strategi för plötsligt fanns det både telefontider och sjuksköterska att prata med idag samt ny tid på tisdag. Hej och hå.

Huvudpersonen själv orkar inte med sånt här och vem klandrar hen? Man måste ju tydligen vara frisk, personal och en grinig j-l för att få hjälp. SÅ trött på detta efter denna höst.

Sen släppte jag det. Kokade en kopp kaffe, åt pepparkakor och pratade med Stora Systern både länge och väl. Hon är vår julgranspåkläderska men just idag med förhinder. Jag ska klä granen själv men lovade att spela Carolas jul och det blir glögg och pepparkakor till.  Kidsen! De kloka, fina ungarna. Att de är mina, det är värt allt på jorden.

Det är snart jul va? Den konstigaste julen i mitt liv men likväl jul. Pillade ner några nejlikor i en apelsin, lite kaffebönor i en ljusstake och vips, luktade det jul.  Enkelt och jätteenkelt och jag är nöjd.

Ett säkert julkort, nejlikor i apelsin.

Fyra generationer

Lagom när jag stämplat ut från jobbet idag vid lunch kom Största Systern och Bebisen hit. Jag gjorde lax i ugn, eget potatismos och kokta haricot verts. Supergott.

Gjorde sen matlådor av resterna, packade även ner lite av Hjärtats julköttbullar och så åkte vi och hälsade på mamma och Herr L.

Det blev en skön eftermiddag och mysigt att umgås en stund, gammelmormor, mormor, mamma och bebis. Fyra generationer. 

Igår slog jag knut på mig själv och klädde granen i uterummet, tände kaminen och spelade julmusik. Det var ett skönt häng en timme eller två, skönt att få det gjort. Det lyste sen så fint från uterummet när jag åt frukost i morse.

Granen står så grön och grann även i uterummet.

Hjärtats juliga köttbullerace, många blev det.

Julvecka

Denna vecka jobbar jag halvdagar t o m onsdag. Sen är jag ledig till den 3/1 vilket ska bli fantastiskt skönt. Stora Systern kommer hem och planen är att jag ska träffa alla mina kids på julafton. Bästa julklappen! 

All snö är borta men det har blivit lite kallare och det tycker jag är skönt. Vintrigt. Tycker om vintern om det är som vinter. Vi var oroliga för fiskarna i dammen under förra köldknäppen men nu har vi räknat in dem, alla elva är kvar.

Det blev en julgran i uterummet till slut. Oklädd än så länge men den är på plats. I vardagsrummet tronar plastgranen och väntar just på Stora Systern, det är hennes uppdrag att klä den.

Det jular sig trots allt sakta men säkert. Hjärtat förärade mig med en Alladin-ask igår, absolut inte nödvändigt men just juligt tycker jag. 

Innegran på vänt.

Utegran, också på vänt.

Färdiga smågranar vid entrén.

En modest önskan

Idag frågade jag om hen önskade sig något. 

Vilken knäpp fråga! 

”Fyra hyacinter” blev svaret.

Fyra hyacinter är på väg.

 

Fyra hyacinter på väg. En önskan jag kunde uppfylla.

Det man inte vill

Jag har en broschyr hemma. Jag vill inte ha den men nu är den här och jag läser. Försöker ta in. Försöker förstå. Hjärnan pytsar in lite info då och då i mitt medvetande, lite i taget, allt går inte att ta in. Jag läser att som anhörig ska man ta hand om sig. Äta, sova, motionera, göra saker. Leva livet liksom. Jag fattar det. Det är bara mycket svårare nu än innan. Faktiskt. 

Ibland känns det helt oväsentligt, som ”varför då”?. Jag vet. Normal reaktion. Jag reagerar som man ”ska”. Skönt det då, att ändå vara normal i det onormala.

I morse grät jag så jag kräktes. Sånt står inte i broschyren men det kan faktiskt också hända. Kan hända att jag svor också, jättehögt och jättefult. Bara katten som hörde så det var väl ok. 

Hjärtat gjorde frukost, jag duschade, solen sken och vi gjorde upp planer för dagen. Julgran, hyacinter och migränmedicin ska inhandlas. Bingolotter till uppesittarkvällen ska inhämtas hos Store Broren och jag ska börja sy ihop den stickade tröjan till bebisen. 

Det går liksom lite upp och ner i det Rosa Huset. Vanligheter blandat med ovanlighet. Det är bara att vänja sig.

Fuck cancer!

 

Broschyren man inte vill ha men behöver. 

Tröjan som ”bara” ska sys ihop, stickad halslinning och … knapphål. En utmaning. 

Fredag

Jag jobbar fortsatt hemma. Just nu är det skönt, jag orkar inte med folk. Tänder ljus, har mjuka kläder, klappar katten och befinner mig för det mesta i Teams-möten. Tar ett och annat varv runt i huset, pratar med kidsen, med mamma, med syrran.

Tycker det är superskönt att det är fredag men det blev ingen simning i morse heller, jag förmår inte att gå upp 5 just nu. Kropp och knopp är trötta.

Igår träffades mamma, min syster och jag. Det var längesedan och mycket skönt att kunna ses igen. 0 förkylningssymtom hos mig, hurra för det. 

Kanske, bara kanske, köps det en äkta gran till uterummet idag. Inomhus har vi plastgran p g a allergi och Hjärtat har släpat in den från loftet. Nu ska bara ”någon” montera ihop den.