En liten utflykt

Vi åkte på en liten utflykt idag. Jag åker ju annars ingen annanstans än ut till mamma de här dagarna och det var skönt att komma ut. Även om det dåliga samvetet gnagde så tänker jag att jag också måste ta hand om mig. Så. 

Utflykt blev det, färden gick först till Julita och en stor loppis där. Jag är på jakt efter gamla rivjärn och det är alla andra också tydligen. Alla loppisar jag besökt är som dammsugade på rivjärn men jag hittade två jättefina kuddar istället. Från hårt till mjukt. Balans tänker jag. Kuddarna är sydda av gamla lakan med broderi och spets, blir finfina i ”nya” kökssoffan. 

När vi ändå var där hittade jag nytt matrumsbord med stolar till, ett nätt i teak, går att måla om. Dessutom till en billig peng, hurra. Bordet som står i matrummet nu passar inte alls ihop med soffan. Svart, blankt och bastant. Nope. Vill byta ut och köpa begagnat. Nåväl, får väl suga på den karamellen ett slag.

Den ena ger det andra …. 

Loppade kuddar. Fina minsann.

En soffa in da hause

Nu är den här. Kökssoffan. För närvarande tronar den i farstun emedan jag grejar i matrummet för att klämma in den där. Allt går, bara olika svårt.

För övrigt den bästa dagen på länge som avslutades hos mamma med två av mina tjejer och Bebisen samt min syster, bror och brorsdotter. Inget vi planerat eller bestämt, det bara blev så. Och så bra det blev. 

Lugn

Dagen idag:

• Sovmorgon
• Promenad 
• Vila
• Prata med mamma
• Bli kär i en kökssoffa 
• Sova middag

Lilla Systern frestar sin ömma moder genom att fråga om jag vill ha denna kökssoffa. Om jag vill??? Yes.

Kan inte säga nej till detta. Plats för den? Det löser sig …

Bakom kulisserna

Idag har jag varit medföljare och tillbringat dagen på sjukhus iförd munskydd, tålamod och en bra känsla av att det äntligen händer något. 

I en paus mitt på dagen hängde jag med syrran i min systersons lägenhet, vi drack kaffe, plundrade ännu en Alladin-ask i väntan på att åka tillbaka till sjukhuset.

Det är skönt att hänga med syrran och roligt att träffa systersonen som sen kom hem från jobbet och hittade sin mamma och moster i varsin ände av soffan.

Var han förvånad?

Inte särskilt. Vi dyker upp på de mest oväntade ställen, ofta i par. 

Nu är jag hemma igen. Det är lite lättare att andas idag, en anings aning. Tänker vara en soffpotatis resten av kvällen, inlindad i en filt med katt på magen. Önskar bara att vi hade haft en öppen spis att elda i, det hade passat bra denna mycket regniga och ruggiga måndagskväll. En öppen spis står verkligen på min önskelista men inte överst på Hjärtats. Till förra julen kompromissade vi och inhandlade en gasolkamin till uterummet. Problemet är ju att jag inte är så mycket i uterummet som jag egentligen vill. Hmpf. Det kan jag ju fundera över här i min soffa, varför det är så.

Kompromissen.

Drömmen. En riktig kamin. Inte nödvändigtvis med en tupp uppepå men om det tjatas så …

När en provar lite nytt

När jag känner mig nere, orolig och lite rastlös, lagar jag mat eller bakar. Ibland. Men det får mig på gott humör, tiden går och jag blir trött. Skönt trött. Och nöjd.

Idag har jag provat att göra saffranspannkaka. Rediga gotlänningar går väl ner i spagat för jag gjorde en enkel variant på färdig risgrynsgröt. Inte har jag några salmbär heller som traditionen bjuder men väl egen hjotronssylt och vispad grädde till.

Av bara farten gjorde jag även egen müsli, köttgryta med ris till och lax i ugn. Antar att antalet skapelser jag dänger fram speglar graden av oro. Ett säkert mått. Några middagar är i alla fall säkrade. Vips hade solen gått ner och promenaden blev i skymning denna första januarisöndag.

Mental strejk

Gårdagskvällen tillbringades tillsammans med en livrädd katt. Det smällde rejält runt Rosa Huset och katten letade förtvivlat efter ett gömställe. Till slut kom vi att bädda på gästtoaletten på övervåningen, där kunde hon lugna ned sig. I morse stack hon ut nosen mycket försiktigt när jag öppnade ytterdörren och det blev en kort sejour utomhus. 

Maten lagade sig. Av mig. Det blev mycket gott och jag tror att det var första gången i mitt liv jag gjorde helstekt oxfilé i ugnen. Jag fick några tips från den bästa kock jag vet, Största Systern, och följde dem till punkt och pricka. 

Så. Ett nytt år. Jag är inte riktigt sams med 2021. Än. Det jag vet inför detta år är att det är året jag fyller 60. Har redan bestämt hur det ska firas men ändrar mig och säger att jag vet hur jag VILL fira det. Men det är ju inte förrän i september så jag är 59 ett bra tag till.

Dagen idag blir en lugn dag. De enda aktiviteter jag ägnar mig åt är att

• sticka sockor. Det låter mysigt men s-n i gatan vad det är vassa stickor och tappade maskor åt alla håll. Inte min kopp av te, sockor på sticka.
• dricka just te. Hjärtat fick en te-adventskalender och har druckit exakt EN kopp te från den. Tur för mig.
• rensa Alladinaskarna (ja, plural) från romrussin och likörtryfflar. Ett hedersvärt uppdrag
• titta på Nyårskonsert från Wien.
  
• glo rakt ut genom fönstret på brunfult januari.

Ungefär så. En gör det en mäktar med tänker jag och får lite panik när jag tänker på att det snart är dags att börja jobba igen. Så det tänker jag inte på. 

Martini, gömmer sig i mattes knä.

Gott Nytt år

Nyårsafton. Snön har regnat bort och det är stora vattenpölar på gården. Vips blev allt brunt och fult igen. Och blött.

En sak som är bra med det är ju att funkar att cykla igen. Det enda braiga jag kan komma på med detta väder.

Har exakt noll planer förutom en sväng till mamma och en promenad.

Det blir nog mat här idag ändå, det ligger en bit oxfilé i kylen och en burk skagenröra. Mat! Laga dig!

Hjärtats laga-matskills orkar jag inte tänka på. Han handlar, jag lagar mat och bakar. 

Det här året avslutas i moll och det går ut på att hålla näsan ovanför vattenytan. Att orka finnas för andra just nu. En dag i taget är plötsligt så påtagligt, sånt man säger. Men när det verkligen ÄR det, så hisnande overkligt.

Nåväl. Ett nytt år blir det. Gott nytt år! 

Decemberbilden.

Plötsligt händer det

Jag blev uppringd av en läkare på vårdcentralen i arla morgonstund. En engagerad, förstående och omtänksam person som gör att det går att andas igen och den värsta krampen tillfälligt släppt.

Se där! Det går ju!  

För övrigt sägs det att det är nyårsafton i morgon. Tvivlar på att jag orkar vara vaken över tolvslaget och det lär bli januari ändå. 

Fick också frågan till frukost vad vi ska äta i morgon ikväll???

Inte en aning.

Mat??

Snö.

Idag konstaterade jag att världen är vit, det har snöat under natten. Jag tyckte det var så fint och Hjärtat såg på mig lite undrande så där. Påpekade att det ju faktiskt har varit en vit jul. Snön har legat ett tag och nu fyllts på.

Ja.

Så är det ju. Men jag är inte riktigt med i matchen av förklarliga skäl. Av jävla fucking cancer-skäl.

Jag är arg. På vad? En sjukdom?!

Ja.

Och på vården. Jättemycket arg på vården är jag. 

En vän försökte trösta mig och säga att det är naturligt att vara arg på vården för att …. Bla ….. blablabla och blablabla ….

Det är INTE naturligt att BEHÖVA vara arg på vården.

Det är inte naturligt att befinna sig mitt i ett inferno där ingen tar ansvar och man kastas runt, runt och skickas vidare tillbaka till ruta ett och så börjar det om. Ingen, INGEN, har hittills ställts sig på bromsen och sagt: ”Vi tar ansvar och är in charge från och med nu”. Ingen. Det avvaktas. Det finns inga tider för undersökningar. Väntelistorna är långa. Det finns inga telefontider. Om man lyckas prata in något någonstans så ringer ingen upp.

Ja.

Jag är arg, ledsen (så klart), trött och känner en släng av uppgivenhet. Verkligen inte likt mig.

Jag vet. Personalen gör så gott de kan i ett sjukt system. Jag är inte arg på dem. Jag är arg på dem som bestämmer, som låter det vara så här, som gömmer sig bakom ännu mera bla …. blablabla och blablablaba 

Så jag stickar. Repar upp och stickar om, det vill sig inte.  Har dammat, städat badrummet, plockat undan hyacinter men det hjälper inte. 

Fuck cancer!

Det är för oss solen går upp

I morse åkte jag till mamma och Herr L i arla morgonstund. Stora Systern var med. Vi åt frukost och såg solen gå upp, bara en sån sak.Fint att uppleva tillsammans. Sen fick vädret spader och det blåste och snöade stora flingor, det bytte på en liten stund.

Jag är ju ledig,  tackom, lovom för det, är förlamande trött och har sovit i ett par timmar på eftermiddagen. Försökte se på en serie men somnade ifrån. Är verkligen sämst på att se serier, hur många halva avsnitt har jag sett? Många.

Jag har också bokat dos tre av covid-vaccin i januari, då har det gått sex månader sen sist. Blir skönt att ha det gjort sen. 

Soluppgång.