Viloläge

 Ibland känns det som jag är ett hopplöst fall. En som inte passar in. En rund boll i ett fyrkantigt hål. För mycket, för känslig, för lite, för inkännande och …

Utan filter i verkligheten. 

Då och då behöver jag dra mig tillbaka och ladda om, landa, reboota systemet, skärma av, processa saker och ting.

Ibland känner jag mig svag för att jag inte pallar trycket som andra. Men vad vet man om folk egentligen?

Just nu är jag i skärma av-läget. 

Igen.

Orkar inget. Vill inget. 

Jag kommer igen. Igen.

Acceptans för en kropp som säger ifrån.

Tack kroppen för att du räddar knoppen.

Vecka två ….

 …. inleddes grått, trist, fuktigt och fult. Precis det jag avskyr med vinter utan snö. De snödrivor som finns kvar i stan är svarta av grus och sot och där det inte varit plogat utan man traskat i snömodd, är det svinhalt. Känns som en bara traskar runt i ett ingenmansland. Det är ju liksom ingenting. Inte vinter, inte vår. 

Helgen lystes dock upp av barnbarnsbesök hemma hos mig. Jag hade bakat en citronkladdlaka som jag serverade med hallongrädde, den gick hem. Fyraåringen ville ha fruktsallad så det gjorde hon till sig. Att skala och hacka både frukt och grönsaker tycker hon är roligt så när tillfälle ges, är det hennes sysslor vid fika och matdags. 

Minstabarnbarnet, 4 1/2 månad nu var pigg och nyfiken och intresserade sig ivrigt för de leksaker jag köpt till henne. En prasselbok med starka färger och en bitleksak. Roligast var nog ändå när storkusinen lekte lite med henne.

Det var mysigt att ha dem här och de fick se köket, äntligen.

Igår kväll hade jag en barndomskompis på besök och jag hade gjort en ost- och skinkpaj kvällen före. Gott och bekvämt att bara värma i ugnen. Hon hade tulpaner med sig så nu har jag två fina buketter att njuta av. Det är en bra grej med den här årstiden, tulpaner. 

Första veckan

Så är första hela jobbveckan på länge avklarad. Känner mig som en urvriden disktrasa, dränerad. Har inte haft tillfälle att sätta mig in i min nya roll, allt är fortfarande väldigt löst i kanterna. Väntar på nytt anställningsavtal, att det blir klart med lönen och tja. Jag har väldigt svårt när allt blir retroaktivt. Jag är en person som vill ha klara, tydliga besked och papper i tid. Så att jag har svart på vitt. Vet. Förstår förväntningar.

Så jag har jobbat på med arbetsuppgifter som släpar efter med mitt gamla. Det känns åtminstone tryggt, vant och säkert. Fick klart i veckan vem som ska ta över så överlämning är påbörjad. Det känns bra.

Vi inför även flexplatser på jobbet, d v s inga fasta kontorsplatser. Man får ett skåp att ha sina grejer i och sen sätter man sig där det är ledigt. Det är inte min grej, jag fick flytta in till ny arbetskamrat och boar in mig där. För att ha fast kontorsplats behöver vi vara på plats fyra dagar i veckan.

Ibland känner jag mig gammal för jag tycker det är svårt när saker och ting ändrar sig. Sen tänker jag ett varv till och vet ju att det är bara sån jag är. Jag behöver tid på mig att anpassa mig, det skaver och känns oroligt innan allt landar. Det har alltid varit så och jag kan inte ändra på det, bara förhålla mig till det. Och det tar väldigt mycket energi från mig.

Jag har besökt Minstabarnbarnet i veckan och igår hämtade jag fyraåringen på förskolan. Vi åkte till garnaffären och blomsterhandlaren för att köpa fredagstulpaner så har vi dragit ett strå till lokal handel. Sen åkte vi hem till mig och gjorde fruktsallad och fikade på det. När jag lämnat henne sedan och kom hem gick luften ur mig och jag somnade på soffan.

Idag är det grått, trist och regnigt här. Halt, moddigt och blött så någon långpromenad lockar ju inte precis. Det blir lite städ, stickning och någon serie. Lugnt och fint. Behövligt.

Sol och kul

 I fredags var jag ledig. Kändes ju helt ok med två-dagarsvecka faktiskt. Men men. Från och med nu är vardagen här på riktigt.

Jag och simkompisen möttes äntligen upp igen, inte lika tidigt som vanligt men klockan sju. Efter det frukost på vanliga stället och vi satt länge, hade ju hela ledigheten att avhandla.

Vi vinkade hejdå vid 11-tiden och jag promenerade hem för att ganska så snart bege mig på lunchträff. En f d kollega, vi träffas då och då och det är alltid trevligt. Denna fredag bjöd hon på lunch och sen blev vi sittandes till långt in på eftermiddagen. Hon bor på landet och det var så vackert med all snö och väldigt väldigt tyst. 

Det var länge sedan jag träffade barnbarnen och fick akut längt på hemvägen så jag åkte dit efter lunchbesöket. De hade nyss kommit hem allihopa. Jag, fyraåringen och 10-åringen satt länge och lekte med play doo-lera. Det är skönt att sitta så, vi har små samtal och ditten och datten och rätt som det är kommer det en djup fundering över något. Jag blev bjuden att stanna på tacco-fredag, väldigt gott. Till slut blev det ju dags att vända hemåt och vi kramades godnatt. Somnade ovaggad efter en finfin fredag.

Igår var jag och 10-åringen på julgransplundring på mitt jobb. Vi skulle varit tre vuxna och fyra barn men dubbelbokning och influensa satte stopp för det. Men vi roade oss, fikade, dansade och köpte lotter. Och så fick alla barn godispåse av tomten så nu är väl julen slut på riktigt.

Idag då? Soligt och fint, kallt.

Jag sov länge efter två dagars fullt ös. Samlar ihop veckan lite och konstaterar att på bra-kontot finns mina vänner. Vi kan prata om allt och jag är innerligt glad att jag har dem.

Sonens katt är upphittad och mår bra. En sökhund spårade upp ett område och efter ytterligare ett dygn hittades katten inom det området. Lite magrare, lite stressad men han hämtade sig snabbt. Han hade ”pratat” hela första natten hemma, hade väl massor att berätta. 

Jag har stickat klart livets första tröja och är nöjd. Det var jättekul och gick fort. Nu ska jag virka en dekoration, en enkel blomma, att fästa på. Klurar på det.

Idag skulle lilla familjen kommit hit på fika. Minstabarnbarnets första besök hos farmor men de har influensa så vi skjuter upp det. Hennes fyra-månaders-present ligger på vänt.

Städar nog lite, det har jag inte hunnit med när jag roat mig så mycket. Så får det bli.

Snipp, snapp, snut …

 …. så tar ledigheten slut. I morgon. Jag har en smygstart, jobbar onsdag och torsdag och fredag är min lediga fredag. Lagom tycker jag.

Uppriktigt sagt är jag ganska trött på att jobba överhuvudtaget, om jag kunde skulle jag gå i pension. Nu ser det ju inte ut så för mig så det är bara att bita ihop. Göra det bästa av situationen. Visst, jag söker andra jobb men 63-åringar toppar väl inte listorna över lämpliga kandidater precis. Har åtminstone kommit på ett par intervjuer men inte nått ända fram. 

Nu är det väl kanske inte det jag ska tänka på dagen innan jag ska till jobbet igen men tankarna flyger runt.

Sonens katt har inte synts till. De söker och lockar på katten, sonen har dragit kläder över snön för att lämna doftspår men inget. Nästa steg är att använda sökhund. Kylan och snön försvårar, det är hemskt när husdjur försvinner. De blir ju en del av familjen. 

Idag städade jag undan julen. Eller, jag ställde allt på mitt stora skåp oväntat på ork att gå ned till förrådet och hämta upp julkartongen. Granen ligger också nedmonterad i vardagsrummet i väntan på sin kartong. Så var julen över för denna gång, fint var det.

Jag hade ritat julmönster på fönstren med kalkpenna och tog även bort det, putsade efter på insidan. Duschade blommorna och efteråt kändes det fräscht när jag tände fönsterlampan. Nu längtar ha ha efter mer ljus.

Också en början

I torsdags natt, efter nyårsfirandet, vaknade jag på småtimmarna och var jätteförkyld. Kändes så där eftersom vi var många på nyårsafton varav tre bebisar. Men men. Inte mycket att göra åt, kände ingenting innan det bröt ut på natten.

Jag är rätt säker på att det inte är influensa för jag har ingen feber eller värk i kroppen. En ren bonna -förkylning och jag är väldigt väldigt trött. Igen. Och jag tycker det är tråkigt.

Ex-sambon kom och drack kaffe här idag. Han har varit sjuk innan jul och vågade sig ut. Han hade bakelse med till mig som uppmuntran. Nu kände jag ju inte smaken så där supertydligt men det var gott. Och omtänksamt. Han stannade inte alls länge och jag somnade en stund efteråt. 

Dagarna går ju ändå. Stickar, det är i alla fall rogivande.

Kollar på serier, svt play leder. Många bra brittiska serier där.

Ute då? Ja, men visst. Det snöar. Mycket. Sonens katt har sprungit bort och det börjar kännas lite mer oroligt om kissen kommer hem, snöstorm och kallt. Han blev skrämd av smällare på nyårsdagen tidig morgon och bara for iväg och har inte synts till sen dess.

Jag får uppdateringar regelbundet och hela grannskapet där de bor är med och letar och håller utkik. 

Min gamla katt, Martini, gjorde samma sak för flera år sedan. Det tog fyra dagar innan hon kom hem men nu är det ju som sagt snöoväder. Jaja. Vi hoppas på det bästa.

Bakelsen. Fin att titta på och god.

Just nu lite uppehåll i snöandet. Det lär börja snart igen.

Summa summarum

Hade inte tänkt göra sammanställning av 2025 men det är ju bra att reflektera över saker och ting så här kommer en med ups and downs. Långt inlägg.

Januari

Det blev vinter på riktigt och jag började packa ihop mitt bohag i Rosa huset. Vi hade flera visningar av huset och till slut fick vi napp och ett bud vi accepterade.

Dåvarande sambon opererade sin onda höft och jag kunde inte glädjas åt det. Alls. Det var något jag önskat att han gjort flera år tidigare då det verkligen begränsat honom och påverkade hans mående. Nu blev han liggande bland alla förberedelser och jag var bara arg, ledsen, besviken, frustrerad och stressad.

Jag simmade, var på livets första basketmatch, virkade en färgglad filt för att muntra upp mig, kramade mina barnbarn så fort jag kom åt, träffade mina vänner och hade nedräkning till min flytt. 

Jag hade ett omplaceringsbesked hängande över mig från jobbet p g a besparingar och neddragningar.

En förfärlig månad känslomässigt. 

Februari

Den 14 februari, på alla hjärtans dag, fick jag nyckeln till min egna lägenhet i stan. Jag åkte dit direkt med en kaffebryggare, favoritkaffet och min älsklingsmugg, satt rakt upp och ned på golvet i köket och drack två stora koppar kaffe och grät. För att det tvunget behövde sluta så här, för att jag var rädd, trött och orolig. Samtidigt lättad, glad och hoppfull. 

Dagen efter gick flytten, det tog fyra timmar sedan var mina saker på plats utom säng. Jag sov på soffan i tre nätter. 

Rosa Huset blev sålt på riktigt och det gjorde ont i mitt hjärta. 

Jag simmade, var på syjunta, fortsatte virka på min färgglada filt och blev med katt. Vi boade i lägenheten och jag trivdes.

Var fortfarande i en känslostorm.

Mars

Jag pysslade i lägenheten. Var ofta ledsen och så väldigt, väldigt trött. Det var kvar att göra i Rosa huset så åkte dit på helgerna och röjde. Sorterade, kastade, körde till återvinningen. Konvalescenten som var kvar fick inte bära något. Han hittade ett hus till sig och så var bådas boendesituation löst.

Jag var på livets andra basketmatch, hade tjejträff och syjunta hos mig. Simmade, gick på vattengympa och på bokprat med Pernilla på biblioteket. Var på akvarellkurs och långpromenader.

Hade fortfarande så mycket ilska i mig, det började ta på mig. Var gör man av ilska??? Förutom att jag fick mycket gjort …

April

Våren anades och vi firade äldsta dottern med att gå på show i Stockholm. Jag började kunna skratta igen. Så där så det kändes ända ner i magen. Det var knöligt på jobbet. Jag var i huset och röjde både inomhus och utomhus, det kändes som det aldrig tog slut och jag var alltid dränerad när jag kom därifrån.

Jag simmade, gick på vattengympan och påskpyntade min köksbalkong. Sov lite bättre. Kände mig inte lika arg, mest trött.

Det blommade så vackert på innergården här, magnolia, forsythia och mer därtill. Jag njöt av färgerna, stillhet och känslan av att jag verkligen stod på egna ben blev starkare. 

Maj

Ett sista häng i trädgården i mitt älskade Rosa hus. Sista fredagen i maj lämnade vi över nycklarna till nya ägarna och så var det kapitlet över. Sonen sa till mig på skarpen att inte bråka om pengar och jag la ned stridsyxan om det och annat. Det var fantastiskt skönt att komma till insikt om det och jag kände mig äntligen fri. Och gladare.

Simmade, vattengympade. Jag hörde svalorna för första gången denna sommar, vi firade en 4-åring och jag körde ned till västkusten och bästisen. 

Juni

Jag fixade på min stora balkong och njöt av att ha två stycken. En morgonbalkong och en kvällsbalkong. Vi var på systerdotters bröllop och firade kärleken. Simmade och var på vattengympa. Firade syrran som fyllde 60 och fikade tillsammans på mammas himmel-födelsedag. Jag var ledsen, jag var glad och allt däremellan.

Juli

Semester hela månaden. Det var fantastiskt skönt att landa, att bara vara. Jag var i Stockholm, badade allt vad jag orkade när vädret tillät, jag och näst äldsta dottern åkte på en roadtrip till Dalsland och Västkusten. Vi firade en tio-åring. Hängde med barnbarnen och bara njöt av att vara ledig, bo för mig själv och började känna mig mer stabil.

Augusti

Väldigt, väldigt mycket jobb. Det var rörigt, stressigt och jag mådde inte alls bra i det men bet ihop. Jag simmade, badade och umgicks med vänner. De som bär mig genom allt. Som alltid finns. Gjorde små utflykter och lekte semester efter jobbet. 

Ex-sambon och jag började prata med varandra igen. Jag var inte arg längre. Då och då drog ett stråk av besvikelse genom kroppen men det var hanterbart.

September

Jag blev farmor till en liten tjej den 2 september. Vilken lycka! Jag kunde inte sluta le på flera dagar. Jag fyllde år och firade genom att äta hotellfrukost här hemma med äldsta och yngsta och två av barnbarnen. Åkte sen till Stockholm för att gå själv på konsert med Lisa Nilsson och Tommy Körberg på Konserthuset. Mötte upp näst äldsta efteråt och hade en finfin födelsedag.

Hängde i med simning och vattengympan. September var en bra månad på hemmaplan.

Oktober

En aktivitetsmånad. Jag började på crawlkurs och gick en virkkurs. Vandrade i skogen med en god vän. Var på konsert med syrran, träffade mina kyrktanter, syjuntan och minstabarnet log mot mig för första gången. 

Fick en idé om att göra om köket så jag åkte till IKEA med en bit citrontapet och drog igång det projektet. 

Simning och vattengympan, höll i det. Energisk kanske är ordet för oktober. Sov dock som en kratta men mådde ändå helt ok.

November

Projekt kök inleddes med rivning av det gamla. Diska i badrummet. Brygga kaffe i vardagsrummet.

Jag roade mig med att åka på teater, Trassel. Blev bjuden på konsert, Peter Jöback och Ola Salo. Det regnade, snöade och solen lyste med sin frånvaro. Avslutning i crawlkursen och tant klarade 1500 meter frisim. Med voltvöndning. Ta da!

Och så, novembers sista helg var jag och min flock på julbord. För fjärde året i rad. En absolut höjdpunkt för mig. Att ha alla samlade. Umgås. Ha roligt ihop. 

En bra men påfrestande månad p g a renoveringen. Ett övergående besvär.

December

En månad då mycket blev klart och löste sig. Det gillar jag, när saker blir klar. Köket blev klart och precis så fint som jag tänkt.

Hela det här årets ”du-är-omplacerad”-hängandes över mig blev äntligen, äntligen klart. Jag fick erbjudande om annan tjänst istället från 1 januari istället för att omplaceras till något jag absolut inte ville till. 

Minstabarnbarnets välkommen-till-världen-filt blev klar 10.45 på julafton. Det kommer dröja ett slag innan jag gör mönsterstickning igen …

Jag har firat en lugn jul. I mellandagarna har jag varit mycket för mig själv. För att jag vill och behöver. 

Det fanns en plan att jag skulle följa med sonen och lilla familjen ned till farmorn i Skåne men det ostadiga vädret satte stopp för det. 

2025 har varit ett omtumlande år känslomässigt. Jag har stått upp för mig själv både privat och på jobbet och jag trivs med att bo för mig själv och ha mycket egentid. 

Jag behöver tänka på det när de jobbiga känslorna kommer ibland, att jag blev ”över”. Att ”Alla andra har någon, alla andra gör … ”

Jag orkar inte med tillvaron ibland och behöver dra mig tillbaka, vila, landa och det är ok. Det är det fortsatta jobbet, acceptansen. 

Jag har hållt i med simning, vattengympan  och cyklat till jobbet, det bästa träningsåret på länge. Tacksam är ordet för 2025 och mitt nyårslöfte blir som alltid:

Var snällare mot mig själv.