Mål i sikte

I måndags rev snickarna köket. På en dag var det tomt, tömt och kändes jättestort. Det kändes också lite som hoppla hej vad har jag nu gett mig in på???

Snickaren och elektrikern hade möte med mig och jag berättade och pekade ut grejer jag ville ha och var. Kontakter till exempel. Strategiskt placerade för kaffebryggaren och uttag när jag bakar. För radion på nya bänken, underskåpsbelysning, belysning i vitrinskåpen, krönlist och dekorlist. Tapetvägg och målade väggar. Som jag vill ha det. Anpassat efter mig. Väldigt lyxigt måste jag säga. Peka och någon gör. 

En specialbyggd hylla ska in bredvid mikrovågsugnen. En specialare bredvid diskmaskinen ska få plats - ett utdragbart skåp där kaffebryggaren och sodastreamern ska bo. Allt är måttat och nog uträknat. 

Det har varit väldigt roligt att komma hem på kvällarna och se vad som hänt under dagen.

Längtar tills det är klart. Att se helheten. Och jag kommer uppskatta att slippa diska i badrummet. Det är nog nyttigt att ha det lite spartanskt och bökigt emellanåt, att vara ödmjuk inför de bekvämligheter vi har. Verkligen inte självklart för alla.

På jobbet finns det en nu en ljusning. Min omplacering känns inte längre som ett svart hål jag ska hoppa ned i. En annan roll har seglat upp och jag har sträckt upp handen och tog tag i den livlinan. Om allt går som det ska blir det klart inom två veckor och jag kan andas ut på riktigt. Wish me luck. Det behöver jag. Jag hoppas och tror att min motivation kan komma tillbaka i och med detta, det behövs.

Igår var jag på en rundtur på vårt universitet här i stan. Ex-sambons son jobbar där. Han doktorerar i matte. Det är huvud på den unge mannen och vi har alltid haft fin kontakt. Han visade runt och jag blev verkligen imponerad. Byggnaden är inkluderad och påbyggd runt vårt gamla badhus som är K-märkt. Stora bassängen är nu bibliotek, de gamla badhusläktarna finns kvar, några stycken och den stora klockan som satt bakom hopptornet när det begrav sig. Eskilstuna är ju en gammal industristad så det är en imponerad resa som gjorts. Utbildning var alltid en hjärtefråga för min mamma, jag minns att hon var glad och stolt när vi fick en högskola. När så den blev utnämnd till universitet blev hon både glad och stolt. Det borde vi vara. Stolta över det. Utbildning är viktigt. 

Idag har jag varit på vattengympa. Väldigt skönt. Vi var bara tre stycken på passet, ett digitalt, så det var gott om svängrum för oss. Satt en lång stund i bubbelpoolen sen. Också välbehövligt. 

Resten av dagen får jag väl se. Hittar väl på något eller lägger mig i soffan och läser bok. Hm. Det lät lockande. Over and out!

Måndag morgon ….

Måndag kväll ……

Sol igen

 Igår och idag har vi haft fint väder, sol och blå himmel.  Temperaturen har sjunkit och det var bra krispigt igår morse när jag cyklade till badhuset 05.45. Kom ihåg mössa, det går åt under hjälmen.

Det var min lediga fredag och efter morgonbadet cyklade jag hem och sov en stund. Är så fruktansvärt trött hela tiden och det var välbehövligt med en sovstund. Jag har ingen bil den här helgen så jag tog bussen ut till Största systern sen på eftermiddagen. Jag skulle hämta 4-åringen på förskolan. Åkte förbi Rosa huset, lite konstig känsla men inte mer än så. Vi gick sen hem till familjen och hade fredagsmys, tittade på nya Saltkråkan och åt tacos. Sen var det bussfärd hem, det tar bara 30 minuter före till dörr så det är ingen match.

Idag var jag på vattengympan på förmiddagen. Simmade en bra stund efter det. Det är verkligen lugnande för mig att vara i vatten och det känns alltid bra efteråt. Fixade flyttkartonger, var till biblioteket och storhandlade på eftermiddagen. I morgon packar jag ned det sista i köket inför rivningen nästa vecka. Kartongerna får plats i vardagsrummet i ett hörn och i klädkammaren. Matbordet skruvar jag isär och drar in i sovrummet. Matplatsen ska ju tapetseras och målas och de behöver ju lite svängrum. 

Gjorde årets första julpyssel också. Så på Instagram en som målade en julkrans på ett fönster så det pysslet härmade jag. Köpte en kalkpenna och körde igång, det var kul.

Ikväll ska jag titta på Idol och bara ligga i soffan, det är lite kallt i lägenheten så raggsockorna är på. En lugn lördagskväll. 

Ljusglimtar i november

Idag fick jag en fråga från en kollega hur det blir med den där nya tjänsten som det aviserats om att jag ska börja på 1 januari. Det gick inte att svara, jag började gråta med en gång. Så känsligt är det. Jag får mycket pepp, att det kommer att bli bra, att jag kommer göra bra ifrån mig och så vidare. Tacksam för det men just nu kan jag inte se det så. Det är en känsla jag har, den måste skramla klart i systemet och jag är inte där än.

Igår crawlkurs. Jättekul. Behöver roliga saker. 

Idag efter jobbet mötte jag upp N som ville hänga med sin mormor, supermysigt. Vi lyxade och åt på MAX, han fick bestämma. Sen åkte vi hem till mig, spelade spel och han hjälpte mig plocka undan i vardagsrummet. (Köket kommer i morgon. Hurra! Stök jag kan stå ut med). Det var roligt att han ville hänga här ett par timmar. Av bara farten bokade jag också biljetter till Özz Nujen i januari. Han var i stan nyss men det blev utsålt direkt, hann inte med. 

Ska virka några varv innan sängdags, en liten filt är på G.

November

 Jag har skrivit inlägg men de har inte gått att publicera. Inte orkat grotta i det utan lämnat det därhän så det här är ett test. 

November. Gråare än gråast, det känns som det aldrig blir ljust och de få soltimmar som är, kastar jag mig ut och njuter av.

Det är tungt på jobbet. Mitt uppdrag som Förändringsledare är över. Det visste jag ju och det är inget problem. Men. Det betyder att min omplacering närmar sig med rekordfart, 1/1 är det dags. Och. Jag.vill.verkligen.inte.ha.den.tjänsten. Alternativet var att bli uppsagd och jag har liiite för långt kvar till pensionen för att det skulle vara ett bra alternativ. Jag har sökt andra jobb, varit några intervjuer  men sen tar det stopp. Att söka jobb som 63-åring är inte helt optimalt som det ser ut idag.

Det här gör att min ångest är tillbaka. Ligger som ett dovt durrande skav djupt inombords hela tiden. Svårt att sova, blir inte hungrig, svårt att hitta motivation. Så. Det känns som jag mest famlar mig fram. Har pratat med min chef, men det är ju som det är.

Å andra sidan försöker jag göra roliga saker. Crawlkursen går bra, jag tränar annat också, har beställt ett nytt kök. Det kommer den 12/11, snickarna kommer den 17/11. Det blir en tid även i fysiskt kaos men målet, Mitt ljusgröna kök med ljusgula väggar. Färg för f-n!

Umgås med barnbarnen och det minsta lilla livet ler mot sin farmor och det är verkligen mysigt.

Idag är det däckbytardag. Ex-sambon har förbarmat sig och hjälper mig med det. Tackar jag för. Over and out.

Halvvägs genom veckan

 Crawlkursen var väldigt kul. 22 tappra kursdeltagare slöt upp och vi har tre tränare. Det går nog åt. Vi började väldigt basic i liten bassäng, vi fick flyta och sjunka, öva armtag och andning. När halva tiden gått flyttade vi ut i stora bassängen och på med korta simfötter. Allehanda teknikövningar i en halvtimme och vad vi skrattade. Vi simmade på och in i varandra, krockade och svalde vatten. Vi var väl som en flock ankungar kan jag tänka mig. Men väldigt roligt. Och svårt. Målet är att kunna crawla 1500 m den 24/11. Med voltvändning. Spännande måndagar väntar.

Igår köpte jag nya vandringsbyxor, mina gamla tog slut. Nu har jag väl inte vandrat så mycket men hade dem jämt i trädgården. Jag ska vandra med en god vän på fredag, sonens gamla resurslärare, vi ska gå en nätt liten tur på 2 mil. Det ser ut som solen ska skina på oss. Hoppas det. I söndags var jag till ex-sambon med alla pelargoner och jag ”lånade” vår ryggsäck. Frågan uppstod, vem ska ha den??? Den har jag burit på alla mc-turer och utflykter genom åren och sådana är dyra i inköp. Vi enades om gemensam vårdnad till slut så på fredag kan jag ha den. Det låter kanske lite knasigt att dividera om en ryggsäck. Det finns orsaker att vi inte delat upp allt än, jag har kapitulerat och vi får ta det vartefter. Mycket har jag bara släppt, på sonens inrådan. ”Mamma, det är bara världsliga ting”. Jag vet. Det blir bra till slut. 

Han var sen med mig till IKEA. Jag ska renovera köket och han sin hall. Det blev ju lite kul när vi gick runt och agerade smakråd åt varandra, pekade och föreslog. Vi konstaterade på nytt att vi ju är väldigt olika och vi tycker båda att det skönt att åka var och en till sitt sen. Och att vi kan umgås då och då.

Ikväll är det vattengympa, i morgon kommer sonens svärmor på kvällsfika, på fredag vandring och på lördag kommer ex-ex-sambons äldsta dotter och hälsar på. Det ser jag mycket fram emot. På söndag ska jag ligga på soffan och göra ingenting. Aktivitet har en tendens att hopa sig ibland. Sen får en vila.

Höstmånad

Oktober brakade in med solsken och härliga dagar. Tills igår, då det blev tillfälligt avbrott i soldagarna. Storm och regn var utlovat så i fredagskväll tog jag in alla blommor från stora balkongen och drog ihop möblemanget så det inte skulle blåsa iväg. Bra tänkt av mig. Vindbyar på upp till 20 m/s gjorde så det tjöt i balkongräcket. På eftermiddagen kom regnet, vinden stillade sig något. Jag klippte ner alla pelargoner innan de ska åka på vinterförvaring hos ex-sambon. Han har precis inrett sin källare i nya huset och gjorde lite plats för dem. Det tackar jag för. Några av pelargonerna är 15 år i år, och det tog emot att slänga dem. Sen får jag se om de råkar att bli så hårt beskurna inför vinterförvaringen. I år hade jag inte så mycket att välja på. 

När jag gjort detta gick jag och tittade på handboll. Sonens lag spelade, ja, han spelar inte längre men är materialare. De förlorade men roligt ändå att se dem.

Idag vaknade jag till vindstilla och ….  Solsken. Härligt. I veckan fick jag botox mot migränen, ibland triggar behandlingen huvudvärk i början. Så och denna gång, det har varit lite körigt i huvudet i flera dagar men idag känns inget. Väldigt skönt. 

Har inget planerat mer än att köra iväg blommorna, bära ned dynor och solstolen till källaren. Och ladda för min nya kurs som börjar i morgon. Jag och simkompisen ska gå på crawl-kurs. Prickig badmössa och simglasögon är inhandlade. Bring it on.

 

Utflykt

 Det händer att jag tycker att jobbet inkräktar för mycket på min fritid = längtar lite efter pensioneringen. Det har gjort att jag tagit kontakt med en rådgivare och fattar, jag behöver jobba ett tag till. Bra så. Planerar dock att gå ned ytterligare i tid, kanske till årsskiftet, jag får se. Fattar också att pensionsplanering skulle behövt stått lite högre på prio-listan. Not easy at all för en som varit ensamstående, inte stått på några höga löneslistor, varit långtidssjukskriven för utmattning och grunden: kvinna. Automatiskt lägre lön än män. Generellt. Inte än alla män, men nästan alla yrken. Men men. Det går ingen nöd på mig. Alls. Jag är privilegierad ändå och jag vet det. Bara liiiiite längtansfull att styra min tid helt och fullt. 

I fredags var det fredagsmys hos sonen, sambo och nytillskottet. Det lilla livet är drygt tre veckor och är vaken mer, vi fick lite ögonkontakt och de stunderna är som guld i hjärtat. Hon har ärvt sin fars kalufs, han föddes också med massor av tjockt, mörkt hår och det har han ännu. Fast det ser vi inte, han rakar av sig håret hela tiden. Vi åt pizza, gosade med bebisen och pratade. Lugnt och fint. 

Igår var jag med fyraåringen och exet på Äppeldagarna vid Julita gård. Tror det var sjunde gången vi åkte på det, en verkligt trevlig höstutflykt. Och ja, vi träffas då och då, som vänner. Och barnbarnen älskar honom så det är uppskattat när vi hittar på saker att göra tillsammans. Vädret var fint, på förmiddagen lite kyligt och dimmigt, gården ligger precis vid en stor sjö och det kändes. Men det sprack upp och blev riktigt varmt och skönt. Där finns en finfin lekpark uppbyggd kring Pettsons hus, mycket uppskattat av barn och även vuxna. För att det är så bra gjort och verkligen inbjuder till lek och att upptäcka saker. För många år sen hade de även en ”riktig” Pettson och Findus som var där och uppträdde vissa tider, det var kul. 

Förutom alla utställare, äppelaktiviteter och allt fint att titta på, fanns där även olika foodtrucks med närproducerat. Vi åt crepes med skinka och västerbottenost, tomater och någon god dressing. 4-åringen tog en dessertcrepe med jordgubbskompott. Supergott och mätta och glada lektes det lite till i lekparken. Vi skjutsade hem exet, jag lämnade av 4-åringen, åkte hem och la mig i soffan och. Somnade. Nästan 8 timmar på vift tog ut sin rätt. 

Idag blir det lugnt. Stora systern är här, hon smög in i natt efter att ha varit på fest. Det är mysig, att få hänga med henne idag. Ikväll har jag bokat plats på ett vattengympapass, det blir en skön avslutning på en fin helg.

Solrosorna blommade fortfarande.

Äppel, päppel ….

Utsikt över sjön inifrån stallet. Det är verkligen ett fint ställe.

Folk

Denna vecka gick vi i mål med införandet av ett nytt system efter år av förberedelser. Eller ja, nu är det infört och nu börjar resten av arbetet. Att vänja sig, att rätta till saker om det behövs, att önska sig nya funktioner o s v. Det har varit en jobbig men samtidigt fantastisk vecka med arbetspass på många timmar. Roligt att vara med om en sån stor grej.

Jag var ledig igår, lediga fredagen. Städade lite på förmiddagen, klippte mig och  tillbringade sedan eftermiddagen med sonen, svärdottern och det nya lilla livet. Ett finfint sätt att fira ledig fredag. När farfar’n med fru kom, gick jag efter en stund, vi löste av varandra.

Jag åkte till ett shoppingcenter och kände mig på bra humör. Skrotade runt lite, hittade en fin klänning till 4-åringen, en med ”snurr” i kjolen, på Polarn och Pyret. Deras begagnathörna är väldigt bra, jag fyndar rätt ofta där. Kollade in porslin i fina affären, konstaterade att det finns mycket fint men så lite jag behöver. Egentligen. Avslutade med att råka på en bekant  och vi utbytte lite artighetsfraser så där som hur mår du, jag mår bra och så vidare. Sen sa hon att hon sett att jag flyttat. Och det kunde jag ju inte neka till, det har jag ju. Nästa mening var 

”Så du har kommit på hur man gör” och jag stirrade på henne.

”När det inte passar längre så drar du”. Jag blev ganska paff men hon gick på om hur jag ju gjort det förut, vad jobbigt att behöva börja om, vad jobbigt det måste vara att bo i lägenhet och hon skulle aldrig vilja det och de kämpade minsann på fast det inte alltid är så lätt, och jag verkade ju trivts i Rosa huset?!? 

Jag vet. Man ska inte bry sig. Men det var någonting med hennes sätt att säga det som tog på mig. Som att det varit lätt att bryta upp. Som att jag gjort det lättvindigt. Som om det bara hängt på mig. Som om att jag är en person som inte bryr mig. Jag reagerade med en känsla av att vilja försvara mig men det gjorde jag inte, jag behärskade mig. Svarade bara att det var ju bra för dem att de inte tyckt att de haft anledning att bryta upp, önskade henne en fortsatt fin kväll och trevlig helg. 

När jag gick blev jag fundersam över min känsla, varför kände jag att jag behövde försvara mig? Det behöver jag ju absolut inte. Och så tänkte vad jag kan lära mig av detta? Och det är att jag blev påmind om att inte tro att jag vet något om någon annans liv utan att ha gått i den personens skor. Och att hålla klaffen om mitt egna tyckande och inte trycka upp åsikter i nyllet på någon som inte bett om det. När jag kom till den insikten kändes det bättre igen. 

Idag har jag varit på vattengympa och haft tvättstugan. Stickat på bebisfilt och cyklat en sväng till stan. En lördag i min smak. 

63 år och en vecka

Idag är det prick en vecka sedan jag födelsedagskonsertade i Stockholm. Hela helgen var fin och jag har försökt frammana den känslan flera gånger under veckan som gått. För tro mig, det har behövts. Jag, och många, många, många jobbar intensivt inför ett systembyte nästa vecka. Ett gigantiskt projekt som närmar sig sitt slut. Och en annan början. Stundtals har det känts övermäktigt från min lilla del men så, ett vänligt ord, något går i lås och man är på banan igen. Life liksom. Det har varit långa dagar, träningen har fått stryka på foten, hm, men det har inte gått att få till det. Har åtminstone cyklat till och från jobbet, tagit trapporna och irrat runt i ny mataffär. Alltid något.

Har lagat mat och överlämnat till den nyblivna lilla familjen vilket uppskattades mycket. Och så fick jag hålla det lilla livet för första gången. Men va! Lika underbart som med de två andra barnbarnen. Man har verkligen plats i sitt hjärta för många, det är då ett som är sant. Så satt vi där, lilltjejen och jag. Hon plirade lite, skrynklade sin lilla panna och såg fundersam ut. De små ogådda fötterna, små fingrarna och ja. Hela hon. Kärlek rakt av.

Idag skiner solen och jag ska köpa en sladd en adapter så jag kan koppla telefonen till tv.n. Det ska jag väl klara av??? Känner mig på bra humör och det är väldigt, väldigt skönt. Och ja. September it is. Den bästa månaden på året om någon frågar mig.

När ens barn får barn

September har bjudit på den finaste höststart man kan tänka sig, jag har blivit farmor! Och fyllt år, men barnbarn smäller högre. 

En liten tjej har kommit till världen och är väl det sötaste man sett? Igår blev hon en vecka redan, tiden går fort. Jag har inte träffat henne ännu men vi facetimar nästan varje dag, supermysigt. Det känns väldigt speciellt att se sonen med bebis, men det klär honom. Allt har gått bra, de mår bra och jag mår bra. Pustade ut när de ringde och det var klart, nervöst är det när man vet att de är på förlossningen.

Så, nu är jag 63 år, både mormor och farmor och väldigt tacksam för det. Tack livet för ännu ett år. Och önskar mig själv, som mamma skulle sagt: a Happy New Year!