En solig söndag

 Idag vaknade jag till sol, -5 grader och snön som föll igår kväll ligger som ett tunt, fluffigt täcke över allt. Det är gnistrande fint och jag ska gå en långpromenad.

Först behöver jag åka till en söndagsöppen glasögonaffär och få hjälp med mina glasögon, den ena näskudden lossnade igår och när jag tar av mig glasögonen ser jag ju inte hur det ser ut … Bad svärsonen kolla men han kunde inte fixa det. 

Jag jobbar som vanligt nu men det går trögt. Har noll motivation eller inspiration, är fortfarande väldigt väldigt trött och orkeslös. Så pass att jag tog extra ledigt i torsdags, vaknade då med ett sällsynt kraftigt migränanfall och så var den dagen väck. Det händer som tur är inte så ofta längre. Peppar, peppar …

Jag har varit i Stockholm och lyssnat på Tommy Körberg ännu en gång. Honom kan jag lyssna på hur många gånger som helst, hans röst gör mig glad och ja, han sjunger fortfarande väldigt väldigt bra.

Vi har firat sonens 30-årsdag med taco-kväll i största systerns hus. Där får alla plats, Stora systern kom hem från Tanzania precis i tid till det och så fick jag träffa alla mina barn på en en och samma gång.

Katten har varit dålig, hon fick antibiotika p g a ett litet sår på en tass men tålde inte medicinen. Det var ett par skakiga dygn innan det vände, hon är ju 15,5 år så jag befarade det värsta. Men. Katter har ju nio liv så dag tre, efter att ha skedmatats två dygn varannan timme, reste hon sig, skuttade ner från sängen och var som vanligt. Hurra, hurra.

Så har februari gått. En riktig vintermånad med kallt och snö.  Jag gillar när årstiderna är som de ”ska”, gillar vintern så i år slog den önskan in. Veckan som kommer ser det ut att bli lite varmare, nu ska allt töa bort. Barnbarnen fick i alla fall ett riktigt drömsporylov och har åkt skidor allt vad de orkat. 

Februari

Det har gått ett tag. Jag har jobbat 50% och det har känts lagom. Haft flera möten med min chef och de suddiga kanterna börjar få tydligare konturer, det känns bra. Känner också ganska tydligt att 50% vore alldeles utomordentligt lagom alltid, orka både jobb, mig själv och annat. Nåja. En sak i taget.

I veckan träffade jag Minstabarnbarnet och följde med tio-åringen på hans pingisträningar. I torsdags kom han till mig tidigt, låg på soffan och vilade medans jag gjorde pannkakor. Han åt med god aptit innan vi gick till hans träning. Små guldkorn i vardagen.

Igår morse simmade vi som vanligt, det var ett tag sen för mig men det kändes bra och orken fanns. Crawlade mina 1500 meter och gick sen över i varma, grunda bassängen för stretch. Det känns som en varm kram att kliva ned i det varma vattnet efteråt. Bara tanken på det gör det lätt att gå upp tidigt.

Vi åt frukost på vanliga stället innan jag gick hem och förberedde lunchen. En annan god vän kom över på fredagslunch och vi satt ett par timmar och pratade, mycket trevligt. Sen eftermiddag hade jag tvättstugan men orken tog slut. Jag monterade upp torkställningen i vardagsrummet och hängde på tork där istället för att tumla och hänga i torkskåpet i tvättstugan. Det doftar gott också av tvätten, tycker det försvinner i tumlare och torkskåp.

Ja, sen var ju fredagen nästan slut, jag var det i alla fall. Tittade lite på OS-invigningen men hade svårt att hålla fokus så det blev tidigt i säng.

Idag skiner solen och det blir nog en promenad och mer stickning. Största systern med familj har åkt till Skåne, Stora systern är på jobb i Tanzania, sonen jobbar och yngsta är på något hårevent i Stockholm. Jag får rapporter från dem i en chattgrupp vi har, det är lite gulligt tycker jag. Mamman är uppdaterad och det känns som jag hänger med på deras äventyr. 

Viloläge

 Ibland känns det som jag är ett hopplöst fall. En som inte passar in. En rund boll i ett fyrkantigt hål. För mycket, för känslig, för lite, för inkännande och …

Utan filter i verkligheten. 

Då och då behöver jag dra mig tillbaka och ladda om, landa, reboota systemet, skärma av, processa saker och ting.

Ibland känner jag mig svag för att jag inte pallar trycket som andra. Men vad vet man om folk egentligen?

Just nu är jag i skärma av-läget. 

Igen.

Orkar inget. Vill inget. 

Jag kommer igen. Igen.

Acceptans för en kropp som säger ifrån.

Tack kroppen för att du räddar knoppen.

Vecka två ….

 …. inleddes grått, trist, fuktigt och fult. Precis det jag avskyr med vinter utan snö. De snödrivor som finns kvar i stan är svarta av grus och sot och där det inte varit plogat utan man traskat i snömodd, är det svinhalt. Känns som en bara traskar runt i ett ingenmansland. Det är ju liksom ingenting. Inte vinter, inte vår. 

Helgen lystes dock upp av barnbarnsbesök hemma hos mig. Jag hade bakat en citronkladdlaka som jag serverade med hallongrädde, den gick hem. Fyraåringen ville ha fruktsallad så det gjorde hon till sig. Att skala och hacka både frukt och grönsaker tycker hon är roligt så när tillfälle ges, är det hennes sysslor vid fika och matdags. 

Minstabarnbarnet, 4 1/2 månad nu var pigg och nyfiken och intresserade sig ivrigt för de leksaker jag köpt till henne. En prasselbok med starka färger och en bitleksak. Roligast var nog ändå när storkusinen lekte lite med henne.

Det var mysigt att ha dem här och de fick se köket, äntligen.

Igår kväll hade jag en barndomskompis på besök och jag hade gjort en ost- och skinkpaj kvällen före. Gott och bekvämt att bara värma i ugnen. Hon hade tulpaner med sig så nu har jag två fina buketter att njuta av. Det är en bra grej med den här årstiden, tulpaner. 

Första veckan

Så är första hela jobbveckan på länge avklarad. Känner mig som en urvriden disktrasa, dränerad. Har inte haft tillfälle att sätta mig in i min nya roll, allt är fortfarande väldigt löst i kanterna. Väntar på nytt anställningsavtal, att det blir klart med lönen och tja. Jag har väldigt svårt när allt blir retroaktivt. Jag är en person som vill ha klara, tydliga besked och papper i tid. Så att jag har svart på vitt. Vet. Förstår förväntningar.

Så jag har jobbat på med arbetsuppgifter som släpar efter med mitt gamla. Det känns åtminstone tryggt, vant och säkert. Fick klart i veckan vem som ska ta över så överlämning är påbörjad. Det känns bra.

Vi inför även flexplatser på jobbet, d v s inga fasta kontorsplatser. Man får ett skåp att ha sina grejer i och sen sätter man sig där det är ledigt. Det är inte min grej, jag fick flytta in till ny arbetskamrat och boar in mig där. För att ha fast kontorsplats behöver vi vara på plats fyra dagar i veckan.

Ibland känner jag mig gammal för jag tycker det är svårt när saker och ting ändrar sig. Sen tänker jag ett varv till och vet ju att det är bara sån jag är. Jag behöver tid på mig att anpassa mig, det skaver och känns oroligt innan allt landar. Det har alltid varit så och jag kan inte ändra på det, bara förhålla mig till det. Och det tar väldigt mycket energi från mig.

Jag har besökt Minstabarnbarnet i veckan och igår hämtade jag fyraåringen på förskolan. Vi åkte till garnaffären och blomsterhandlaren för att köpa fredagstulpaner så har vi dragit ett strå till lokal handel. Sen åkte vi hem till mig och gjorde fruktsallad och fikade på det. När jag lämnat henne sedan och kom hem gick luften ur mig och jag somnade på soffan.

Idag är det grått, trist och regnigt här. Halt, moddigt och blött så någon långpromenad lockar ju inte precis. Det blir lite städ, stickning och någon serie. Lugnt och fint. Behövligt.

Sol och kul

 I fredags var jag ledig. Kändes ju helt ok med två-dagarsvecka faktiskt. Men men. Från och med nu är vardagen här på riktigt.

Jag och simkompisen möttes äntligen upp igen, inte lika tidigt som vanligt men klockan sju. Efter det frukost på vanliga stället och vi satt länge, hade ju hela ledigheten att avhandla.

Vi vinkade hejdå vid 11-tiden och jag promenerade hem för att ganska så snart bege mig på lunchträff. En f d kollega, vi träffas då och då och det är alltid trevligt. Denna fredag bjöd hon på lunch och sen blev vi sittandes till långt in på eftermiddagen. Hon bor på landet och det var så vackert med all snö och väldigt väldigt tyst. 

Det var länge sedan jag träffade barnbarnen och fick akut längt på hemvägen så jag åkte dit efter lunchbesöket. De hade nyss kommit hem allihopa. Jag, fyraåringen och 10-åringen satt länge och lekte med play doo-lera. Det är skönt att sitta så, vi har små samtal och ditten och datten och rätt som det är kommer det en djup fundering över något. Jag blev bjuden att stanna på tacco-fredag, väldigt gott. Till slut blev det ju dags att vända hemåt och vi kramades godnatt. Somnade ovaggad efter en finfin fredag.

Igår var jag och 10-åringen på julgransplundring på mitt jobb. Vi skulle varit tre vuxna och fyra barn men dubbelbokning och influensa satte stopp för det. Men vi roade oss, fikade, dansade och köpte lotter. Och så fick alla barn godispåse av tomten så nu är väl julen slut på riktigt.

Idag då? Soligt och fint, kallt.

Jag sov länge efter två dagars fullt ös. Samlar ihop veckan lite och konstaterar att på bra-kontot finns mina vänner. Vi kan prata om allt och jag är innerligt glad att jag har dem.

Sonens katt är upphittad och mår bra. En sökhund spårade upp ett område och efter ytterligare ett dygn hittades katten inom det området. Lite magrare, lite stressad men han hämtade sig snabbt. Han hade ”pratat” hela första natten hemma, hade väl massor att berätta. 

Jag har stickat klart livets första tröja och är nöjd. Det var jättekul och gick fort. Nu ska jag virka en dekoration, en enkel blomma, att fästa på. Klurar på det.

Idag skulle lilla familjen kommit hit på fika. Minstabarnbarnets första besök hos farmor men de har influensa så vi skjuter upp det. Hennes fyra-månaders-present ligger på vänt.

Städar nog lite, det har jag inte hunnit med när jag roat mig så mycket. Så får det bli.

Snipp, snapp, snut …

 …. så tar ledigheten slut. I morgon. Jag har en smygstart, jobbar onsdag och torsdag och fredag är min lediga fredag. Lagom tycker jag.

Uppriktigt sagt är jag ganska trött på att jobba överhuvudtaget, om jag kunde skulle jag gå i pension. Nu ser det ju inte ut så för mig så det är bara att bita ihop. Göra det bästa av situationen. Visst, jag söker andra jobb men 63-åringar toppar väl inte listorna över lämpliga kandidater precis. Har åtminstone kommit på ett par intervjuer men inte nått ända fram. 

Nu är det väl kanske inte det jag ska tänka på dagen innan jag ska till jobbet igen men tankarna flyger runt.

Sonens katt har inte synts till. De söker och lockar på katten, sonen har dragit kläder över snön för att lämna doftspår men inget. Nästa steg är att använda sökhund. Kylan och snön försvårar, det är hemskt när husdjur försvinner. De blir ju en del av familjen. 

Idag städade jag undan julen. Eller, jag ställde allt på mitt stora skåp oväntat på ork att gå ned till förrådet och hämta upp julkartongen. Granen ligger också nedmonterad i vardagsrummet i väntan på sin kartong. Så var julen över för denna gång, fint var det.

Jag hade ritat julmönster på fönstren med kalkpenna och tog även bort det, putsade efter på insidan. Duschade blommorna och efteråt kändes det fräscht när jag tände fönsterlampan. Nu längtar ha ha efter mer ljus.

Också en början

I torsdags natt, efter nyårsfirandet, vaknade jag på småtimmarna och var jätteförkyld. Kändes så där eftersom vi var många på nyårsafton varav tre bebisar. Men men. Inte mycket att göra åt, kände ingenting innan det bröt ut på natten.

Jag är rätt säker på att det inte är influensa för jag har ingen feber eller värk i kroppen. En ren bonna -förkylning och jag är väldigt väldigt trött. Igen. Och jag tycker det är tråkigt.

Ex-sambon kom och drack kaffe här idag. Han har varit sjuk innan jul och vågade sig ut. Han hade bakelse med till mig som uppmuntran. Nu kände jag ju inte smaken så där supertydligt men det var gott. Och omtänksamt. Han stannade inte alls länge och jag somnade en stund efteråt. 

Dagarna går ju ändå. Stickar, det är i alla fall rogivande.

Kollar på serier, svt play leder. Många bra brittiska serier där.

Ute då? Ja, men visst. Det snöar. Mycket. Sonens katt har sprungit bort och det börjar kännas lite mer oroligt om kissen kommer hem, snöstorm och kallt. Han blev skrämd av smällare på nyårsdagen tidig morgon och bara for iväg och har inte synts till sen dess.

Jag får uppdateringar regelbundet och hela grannskapet där de bor är med och letar och håller utkik. 

Min gamla katt, Martini, gjorde samma sak för flera år sedan. Det tog fyra dagar innan hon kom hem men nu är det ju som sagt snöoväder. Jaja. Vi hoppas på det bästa.

Bakelsen. Fin att titta på och god.

Just nu lite uppehåll i snöandet. Det lär börja snart igen.

Summa summarum

Hade inte tänkt göra sammanställning av 2025 men det är ju bra att reflektera över saker och ting så här kommer en med ups and downs. Långt inlägg.

Januari

Det blev vinter på riktigt och jag började packa ihop mitt bohag i Rosa huset. Vi hade flera visningar av huset och till slut fick vi napp och ett bud vi accepterade.

Dåvarande sambon opererade sin onda höft och jag kunde inte glädjas åt det. Alls. Det var något jag önskat att han gjort flera år tidigare då det verkligen begränsat honom och påverkade hans mående. Nu blev han liggande bland alla förberedelser och jag var bara arg, ledsen, besviken, frustrerad och stressad.

Jag simmade, var på livets första basketmatch, virkade en färgglad filt för att muntra upp mig, kramade mina barnbarn så fort jag kom åt, träffade mina vänner och hade nedräkning till min flytt. 

Jag hade ett omplaceringsbesked hängande över mig från jobbet p g a besparingar och neddragningar.

En förfärlig månad känslomässigt. 

Februari

Den 14 februari, på alla hjärtans dag, fick jag nyckeln till min egna lägenhet i stan. Jag åkte dit direkt med en kaffebryggare, favoritkaffet och min älsklingsmugg, satt rakt upp och ned på golvet i köket och drack två stora koppar kaffe och grät. För att det tvunget behövde sluta så här, för att jag var rädd, trött och orolig. Samtidigt lättad, glad och hoppfull. 

Dagen efter gick flytten, det tog fyra timmar sedan var mina saker på plats utom säng. Jag sov på soffan i tre nätter. 

Rosa Huset blev sålt på riktigt och det gjorde ont i mitt hjärta. 

Jag simmade, var på syjunta, fortsatte virka på min färgglada filt och blev med katt. Vi boade i lägenheten och jag trivdes.

Var fortfarande i en känslostorm.

Mars

Jag pysslade i lägenheten. Var ofta ledsen och så väldigt, väldigt trött. Det var kvar att göra i Rosa huset så åkte dit på helgerna och röjde. Sorterade, kastade, körde till återvinningen. Konvalescenten som var kvar fick inte bära något. Han hittade ett hus till sig och så var bådas boendesituation löst.

Jag var på livets andra basketmatch, hade tjejträff och syjunta hos mig. Simmade, gick på vattengympa och på bokprat med Pernilla på biblioteket. Var på akvarellkurs och långpromenader.

Hade fortfarande så mycket ilska i mig, det började ta på mig. Var gör man av ilska??? Förutom att jag fick mycket gjort …

April

Våren anades och vi firade äldsta dottern med att gå på show i Stockholm. Jag började kunna skratta igen. Så där så det kändes ända ner i magen. Det var knöligt på jobbet. Jag var i huset och röjde både inomhus och utomhus, det kändes som det aldrig tog slut och jag var alltid dränerad när jag kom därifrån.

Jag simmade, gick på vattengympan och påskpyntade min köksbalkong. Sov lite bättre. Kände mig inte lika arg, mest trött.

Det blommade så vackert på innergården här, magnolia, forsythia och mer därtill. Jag njöt av färgerna, stillhet och känslan av att jag verkligen stod på egna ben blev starkare. 

Maj

Ett sista häng i trädgården i mitt älskade Rosa hus. Sista fredagen i maj lämnade vi över nycklarna till nya ägarna och så var det kapitlet över. Sonen sa till mig på skarpen att inte bråka om pengar och jag la ned stridsyxan om det och annat. Det var fantastiskt skönt att komma till insikt om det och jag kände mig äntligen fri. Och gladare.

Simmade, vattengympade. Jag hörde svalorna för första gången denna sommar, vi firade en 4-åring och jag körde ned till västkusten och bästisen. 

Juni

Jag fixade på min stora balkong och njöt av att ha två stycken. En morgonbalkong och en kvällsbalkong. Vi var på systerdotters bröllop och firade kärleken. Simmade och var på vattengympa. Firade syrran som fyllde 60 och fikade tillsammans på mammas himmel-födelsedag. Jag var ledsen, jag var glad och allt däremellan.

Juli

Semester hela månaden. Det var fantastiskt skönt att landa, att bara vara. Jag var i Stockholm, badade allt vad jag orkade när vädret tillät, jag och näst äldsta dottern åkte på en roadtrip till Dalsland och Västkusten. Vi firade en tio-åring. Hängde med barnbarnen och bara njöt av att vara ledig, bo för mig själv och började känna mig mer stabil.

Augusti

Väldigt, väldigt mycket jobb. Det var rörigt, stressigt och jag mådde inte alls bra i det men bet ihop. Jag simmade, badade och umgicks med vänner. De som bär mig genom allt. Som alltid finns. Gjorde små utflykter och lekte semester efter jobbet. 

Ex-sambon och jag började prata med varandra igen. Jag var inte arg längre. Då och då drog ett stråk av besvikelse genom kroppen men det var hanterbart.

September

Jag blev farmor till en liten tjej den 2 september. Vilken lycka! Jag kunde inte sluta le på flera dagar. Jag fyllde år och firade genom att äta hotellfrukost här hemma med äldsta och yngsta och två av barnbarnen. Åkte sen till Stockholm för att gå själv på konsert med Lisa Nilsson och Tommy Körberg på Konserthuset. Mötte upp näst äldsta efteråt och hade en finfin födelsedag.

Hängde i med simning och vattengympan. September var en bra månad på hemmaplan.

Oktober

En aktivitetsmånad. Jag började på crawlkurs och gick en virkkurs. Vandrade i skogen med en god vän. Var på konsert med syrran, träffade mina kyrktanter, syjuntan och minstabarnet log mot mig för första gången. 

Fick en idé om att göra om köket så jag åkte till IKEA med en bit citrontapet och drog igång det projektet. 

Simning och vattengympan, höll i det. Energisk kanske är ordet för oktober. Sov dock som en kratta men mådde ändå helt ok.

November

Projekt kök inleddes med rivning av det gamla. Diska i badrummet. Brygga kaffe i vardagsrummet.

Jag roade mig med att åka på teater, Trassel. Blev bjuden på konsert, Peter Jöback och Ola Salo. Det regnade, snöade och solen lyste med sin frånvaro. Avslutning i crawlkursen och tant klarade 1500 meter frisim. Med voltvöndning. Ta da!

Och så, novembers sista helg var jag och min flock på julbord. För fjärde året i rad. En absolut höjdpunkt för mig. Att ha alla samlade. Umgås. Ha roligt ihop. 

En bra men påfrestande månad p g a renoveringen. Ett övergående besvär.

December

En månad då mycket blev klart och löste sig. Det gillar jag, när saker blir klar. Köket blev klart och precis så fint som jag tänkt.

Hela det här årets ”du-är-omplacerad”-hängandes över mig blev äntligen, äntligen klart. Jag fick erbjudande om annan tjänst istället från 1 januari istället för att omplaceras till något jag absolut inte ville till. 

Minstabarnbarnets välkommen-till-världen-filt blev klar 10.45 på julafton. Det kommer dröja ett slag innan jag gör mönsterstickning igen …

Jag har firat en lugn jul. I mellandagarna har jag varit mycket för mig själv. För att jag vill och behöver. 

Det fanns en plan att jag skulle följa med sonen och lilla familjen ned till farmorn i Skåne men det ostadiga vädret satte stopp för det. 

2025 har varit ett omtumlande år känslomässigt. Jag har stått upp för mig själv både privat och på jobbet och jag trivs med att bo för mig själv och ha mycket egentid. 

Jag behöver tänka på det när de jobbiga känslorna kommer ibland, att jag blev ”över”. Att ”Alla andra har någon, alla andra gör … ”

Jag orkar inte med tillvaron ibland och behöver dra mig tillbaka, vila, landa och det är ok. Det är det fortsatta jobbet, acceptansen. 

Jag har hållt i med simning, vattengympan  och cyklat till jobbet, det bästa träningsåret på länge. Tacksam är ordet för 2025 och mitt nyårslöfte blir som alltid:

Var snällare mot mig själv.

Mellandagar

Dagarna går och jag försöker hantera den där oron jag har i kroppen hela tiden. Samtidigt som jag väldigt trött. Gas och broms. På samma gång. 

Igår vaknade jag och kände mig ledsen och ensam. Tror att det var den stundande nyårsafton och allt som kretsar kring det: laga den här maten, så här förbereder du så du kan umgås med dina gäster, klä dig så här, gör sig, gör så.

Allt utgår från att man är två. Helst ett helt kompisgäng. Jag veeeet att det inte är så men det var känslan som kommer över mig. En känsla av att vara ”över”. Å andra sidan orkar jag ju inte med ståhej, tjo o h tjim så ….  Tänker att det också är nyttigt för mig att känna så här, respekten för ensamhet och vad det kan göra med en människa som absolut inte har någon.

Det har jag.

När jag gråtit en skvätt i duschen ringde Bästa Väninnan. Som att hon kände på sig. Det tog exakt tre minuter och jag kände mig boostad, hörd och hejad på. Sen ringde Lilla Systern och undrade om jag ville följa med till ett shoppingcenter. Det ville jag och vi gick dit och hem. Vilket resulterade i ca 1 mils promenerande igår, bra där. Jag hittade en blus på rean, vi åt smörrebröd i shoppingpaus innan vi gick hem igen. Sonen ringde och bjöd in till nyårsmiddag hos sambons föräldrar på hästgården. ”Sitta själv på nyårsafton, inte våran mamma”. Jag tackade ja så klart, vi känner varandra och jag var med på midsommarafton. En liten resa blev också inbokad ett par dagar på nya året. Av bara farten satte jag sedan upp en väghylla jag målat, det sista fixet i köket. Kvällen avslutades med att ex-sambon hörde av sig och ville bjuda på pizza som tack för saker jag hjälpt honom med.

Ja. Jag konstaterade sen att ”Hav förtröstan” ska vara mitt mantra. Allt ordnar sig och jag är inte ensam. 

En dag som började trögt blev en jättefin dag och ja, den där oron i kroppen driver på men hanterades.

Idag skymtar solen igen. Sånt en blir glad av. Har köpt garn och börjat sticka på en tröja till mig, kan ju inte sitta rakt upp och ner och titta på tv längre. Jag blev van att ha något i händerna när jag stickade minstabarnbarnets filt. Den tog ett halvår att sticka. Den var svår men rolig att göra. Sticka på tröjan, titta på serie och gå en promenad. Dagens plan.

Hyllan är målad i samma kulör som skåpluckorna och kom upp igår. 

Fin himmel igår på promenaden. 

Jul 2025

 Ja, det blev ju jul i år också. Just idag så väldigt tacksam för det, att en hänger med. Uppladdningen i år har varit lite seg p g a köksrenoveringen. Brukar ju ha allt pyntat och klart till 1.a advent men nu fick jag vänta. Det var det värt.

Julaftons kyrkobesök är ett litet måste för mig. Klockan 12 hålls en liten mässa där krubban plockas fram. 35 minuter tar det och där börjar julen på riktigt. Igår fick jag sällskap av ex-sambon och Lilla Systern, en mysig stund. Vi promenerade dit, ex-sambon kom till mig, vi gick härifrån förbiLilla Systern och längs med ån till kyrkan. Solen sken, det var länge sedan sist, härlligt!

Sen for han till sitt, jag gick hem och slog in minsta barnbarnets paket, en filt jag stickat till henne innan jag packade in allt i bilen och åkte till Största Systern med familj där vi firade julen. Det blev en fin dag, alla mina barn med respektive, barnbarn, Kalle och god mat. Julklappsspel och gott fika. Nöjd, mätt och glad åkte jag hem vid 22-tiden.

Idag har jag varit hemma. Bakade lite på förmiddagen och sen kom Stora Systern med pojkvän och fyraåringen. Vi gick en promenad längs ån och det var roligt att få visa mina hoods för pojkvännen. Han är från England så engelska it is, men det går bra. Hemma fikade vi, jag hade bakat en citronpaj och gjorde hallongrädde till. Tinade några saffransgifflar och de gick hem. En lugn, härlig och mysig dag. Så här långt har julen varit fin. Njuter av att vara ledig och få umgås med kidsen. 

På väg till kyrkan

Filten jag stickat till Minsta barnbarnet. Blev klar på julafton …. Men jag hann!

Semester

Igår gick jag på julledighet. Hur skönt är inte det? Till den 7/1. Oceaner med tid. Det har varit en stökig höst, både jobbmässigt och känslomässigt, och ja. Det har hört ihop. Nu tänker jag vila, simma och bara vara. Umgås med barnbarnen och träffa vänner. Vara själv, ligga och stirra i taket. En underskattad aktivitet om någon frågar mig. Och njuta av mitt nya kök. Älskar det! Kan sitta länge och bara titta och känna att det här är mitt kök. Ett Cina-kök.

I torsdags var jag på julkonsert i Folkungakyrkan i Stockholm. Körde upp på eftermiddagen, hem till Bästa Väninnan, åt jättegod svamppasta och sen tog vi bussen till konserten. Det var mycket stämningsfullt och lite julkänsla infann sig faktiskt. 

Igår steg jag upp tidigt och rattade mot Nyköping för årets sista workshop. På vägen hem stannade jag till hos en kollega och lämnade en julblommebukett. Sen. Körde jag hem och det var så mörkt! Liten väg, mycket vilt, snirkligt och krokigt på sina ställen. Hem kom jag och då var jag helt slut. Katten blev glad, sen var det soffhäng resten av kvällen.

Idag vattengympa och därefter fika med min simkompis. Vi har inte fått ihop våra simträffar p g a jobb men rätt som det är … Lite julklappsfix, laga en Jansson och baka saffransgifflar. Det är det som är på programmet fram till julafton. Njuter av min lilla gran, ljusslingan på min stora balkong men mest av att vara ledig. Over and out.

Grönt är skönt

 Mitt kök är klart. Fyra veckors stök och det blev precis så fint som jag tänkt mig. Återstår att få upp en hylla, tavlor, en gardin och en matta under matbordet. 

Klarbesiktning i fredags och i lördags kom 10-åringen och 4-åringen för att sova över när föräldrarna skulle på galej. Efter konsert och bowling invigdes så köket med att laga eget potatismos och korv. De hittade snabbt i de nya lådorna och köket blev godkänt av de unga kockarna. På kvällen bäddade jag åt 10-åringen vid matplatsen, det blev som ett eget litet rum och han sov gott där sen. Vi sov till 08.30 sen drog dagen igång. Planen var att sätta upp min nyinköpta julgran men det hanns inte med. Frukostbestyr, titta på julkalendern och så var det dags för pannkakslunch innan bio kl 13.00. Sen skjutsade jag hem dem och slocknade sen en lång stund på soffan.

Sista arbetsveckan för det här året är inledd. Skönt faktiskt.

Före

Efter

 

Lite som det brukar gå

Köket.

Inte så väldigt klart. Förseningar och som grädde på det berömda moset: lite vattenläckage. Verkar vara en grej, i varje bostad jag bott en längre tid har det varit vattenläckage av större eller mindre slag. Den här gången har grannens avloppsrör i köket råkat blivit borrat i. Hoppla hej, när han kom hem i måndags kväll och diskade efter maten blev det blött hos mig. Jag fick tag i snickaren som kom i en faslig fart. Tack för det liksom. Så hampade det sig som så att de nya skåpen blev sågade i … ja, det skar i hjärtat, jag hade tidigare på dagen betalat hela kalaset. Men väggen bakom behövde ju blottas och jag har bestämt mig för att lita på fackfolket så … läckan hittades, pluggades provisoriskt för kvällen och jag somnade som en stock, antagligen av chocken. Nu är det åtgärdat, torrt och fint. Skåpen ska återställas och i veckan, peppar peppar ta i trä, ska det kaklas, målas och tapetseras.

Man kan säga att tålamodsmuskeln tränas och jag inser att jag inte trivs så bra i villervalla. Det ligger något i var sak på sin plats. Men den som väntar på något gott väntar på gula väggar och citrontapeter!

Jobbet.

Inte så uppiggande faktiskt. Man skulle kunna säga att svackan är total och vad som händer 1januari är fortfarande lite dunkelt. Men men. Så klart finns det ljusglimtar, det gör det alltid, och de är guld värda just nu.

Julen.

Står för dörren och jag och kidsen inledde det hela med vårt numera, sedvanliga julbord runt första advent. För fjärde året i rad på samma ställe, varför ändra ett vinnande koncept? Jag är oerhört glad och tacksam för att vi kan göra det, att alla kan och tycker det är en fin tradition. Minstabarnbarnet var med, tre månader nu, och mitt hjärta svämmade över när jag såg alla tillsammans. Har blivit så gråtmild på senare tid, som att en äntligen fattar att det är värdefullt, tiden och tillsammans. Älskar mitt dreamteam och är stolt över oss. Vi har genomlevt svåra saker och allt är ingen dans på rosor men vi hittar guldstunder. Det här är en av dem. 

Träningen

Är i ett flow just nu. I morse gjorde jag det fjärde vattengympapasset denna vecka och har simmat den vanliga kilometern också. Med den skillnaden att jag lagt på 500 meter och crawlar mestadels. Känner mig starkare i axlarna vilket har varit ett mål för mig. Nu ska jag bara hänga i. Badhuset är stängt nästa vecka p g a sim-SM, får hitta något annat.

Annars då?

Vi har firat tjejerna. Stora och Lilla systern. Kalas hos Wimsan i onsdags, så trevligt och jag har fem minuters gång dit … 

Idag träffade jag ex-sambon. Han opererade sin andra höft för 14 dagar sedan, åkte sen på influensa och har suttit själv mestadels. Han hörde av sig häromdagen, lät lite deppig och så kan en inte ha det. Jag hämtade honom och vi åkte till ett av våra favos-fik. Där råkade vi på syrran och min svåger så vi fikade tillsammans och satt och pratade en lång stund. Det var roligt att träffa dem. Sen gick färden till City gross så han fick handlat och jag kunde bära kassarna åt honom. Det är inte så lätt med kryckor och bärförbud … 

Nu är jag hemma igen och tänkte en kort stund att jag kanske skulle julpynta men det blir bok i soffan istället. Återhämtning. Bra grej.

Mål i sikte

I måndags rev snickarna köket. På en dag var det tomt, tömt och kändes jättestort. Det kändes också lite som hoppla hej vad har jag nu gett mig in på???

Snickaren och elektrikern hade möte med mig och jag berättade och pekade ut grejer jag ville ha och var. Kontakter till exempel. Strategiskt placerade för kaffebryggaren och uttag när jag bakar. För radion på nya bänken, underskåpsbelysning, belysning i vitrinskåpen, krönlist och dekorlist. Tapetvägg och målade väggar. Som jag vill ha det. Anpassat efter mig. Väldigt lyxigt måste jag säga. Peka och någon gör. 

En specialbyggd hylla ska in bredvid mikrovågsugnen. En specialare bredvid diskmaskinen ska få plats - ett utdragbart skåp där kaffebryggaren och sodastreamern ska bo. Allt är måttat och nog uträknat. 

Det har varit väldigt roligt att komma hem på kvällarna och se vad som hänt under dagen.

Längtar tills det är klart. Att se helheten. Och jag kommer uppskatta att slippa diska i badrummet. Det är nog nyttigt att ha det lite spartanskt och bökigt emellanåt, att vara ödmjuk inför de bekvämligheter vi har. Verkligen inte självklart för alla.

På jobbet finns det en nu en ljusning. Min omplacering känns inte längre som ett svart hål jag ska hoppa ned i. En annan roll har seglat upp och jag har sträckt upp handen och tog tag i den livlinan. Om allt går som det ska blir det klart inom två veckor och jag kan andas ut på riktigt. Wish me luck. Det behöver jag. Jag hoppas och tror att min motivation kan komma tillbaka i och med detta, det behövs.

Igår var jag på en rundtur på vårt universitet här i stan. Ex-sambons son jobbar där. Han doktorerar i matte. Det är huvud på den unge mannen och vi har alltid haft fin kontakt. Han visade runt och jag blev verkligen imponerad. Byggnaden är inkluderad och påbyggd runt vårt gamla badhus som är K-märkt. Stora bassängen är nu bibliotek, de gamla badhusläktarna finns kvar, några stycken och den stora klockan som satt bakom hopptornet när det begrav sig. Eskilstuna är ju en gammal industristad så det är en imponerad resa som gjorts. Utbildning var alltid en hjärtefråga för min mamma, jag minns att hon var glad och stolt när vi fick en högskola. När så den blev utnämnd till universitet blev hon både glad och stolt. Det borde vi vara. Stolta över det. Utbildning är viktigt. 

Idag har jag varit på vattengympa. Väldigt skönt. Vi var bara tre stycken på passet, ett digitalt, så det var gott om svängrum för oss. Satt en lång stund i bubbelpoolen sen. Också välbehövligt. 

Resten av dagen får jag väl se. Hittar väl på något eller lägger mig i soffan och läser bok. Hm. Det lät lockande. Over and out!

Måndag morgon ….

Måndag kväll ……

Sol igen

 Igår och idag har vi haft fint väder, sol och blå himmel.  Temperaturen har sjunkit och det var bra krispigt igår morse när jag cyklade till badhuset 05.45. Kom ihåg mössa, det går åt under hjälmen.

Det var min lediga fredag och efter morgonbadet cyklade jag hem och sov en stund. Är så fruktansvärt trött hela tiden och det var välbehövligt med en sovstund. Jag har ingen bil den här helgen så jag tog bussen ut till Största systern sen på eftermiddagen. Jag skulle hämta 4-åringen på förskolan. Åkte förbi Rosa huset, lite konstig känsla men inte mer än så. Vi gick sen hem till familjen och hade fredagsmys, tittade på nya Saltkråkan och åt tacos. Sen var det bussfärd hem, det tar bara 30 minuter före till dörr så det är ingen match.

Idag var jag på vattengympan på förmiddagen. Simmade en bra stund efter det. Det är verkligen lugnande för mig att vara i vatten och det känns alltid bra efteråt. Fixade flyttkartonger, var till biblioteket och storhandlade på eftermiddagen. I morgon packar jag ned det sista i köket inför rivningen nästa vecka. Kartongerna får plats i vardagsrummet i ett hörn och i klädkammaren. Matbordet skruvar jag isär och drar in i sovrummet. Matplatsen ska ju tapetseras och målas och de behöver ju lite svängrum. 

Gjorde årets första julpyssel också. Så på Instagram en som målade en julkrans på ett fönster så det pysslet härmade jag. Köpte en kalkpenna och körde igång, det var kul.

Ikväll ska jag titta på Idol och bara ligga i soffan, det är lite kallt i lägenheten så raggsockorna är på. En lugn lördagskväll. 

Ljusglimtar i november

Idag fick jag en fråga från en kollega hur det blir med den där nya tjänsten som det aviserats om att jag ska börja på 1 januari. Det gick inte att svara, jag började gråta med en gång. Så känsligt är det. Jag får mycket pepp, att det kommer att bli bra, att jag kommer göra bra ifrån mig och så vidare. Tacksam för det men just nu kan jag inte se det så. Det är en känsla jag har, den måste skramla klart i systemet och jag är inte där än.

Igår crawlkurs. Jättekul. Behöver roliga saker. 

Idag efter jobbet mötte jag upp N som ville hänga med sin mormor, supermysigt. Vi lyxade och åt på MAX, han fick bestämma. Sen åkte vi hem till mig, spelade spel och han hjälpte mig plocka undan i vardagsrummet. (Köket kommer i morgon. Hurra! Stök jag kan stå ut med). Det var roligt att han ville hänga här ett par timmar. Av bara farten bokade jag också biljetter till Özz Nujen i januari. Han var i stan nyss men det blev utsålt direkt, hann inte med. 

Ska virka några varv innan sängdags, en liten filt är på G.

November

 Jag har skrivit inlägg men de har inte gått att publicera. Inte orkat grotta i det utan lämnat det därhän så det här är ett test. 

November. Gråare än gråast, det känns som det aldrig blir ljust och de få soltimmar som är, kastar jag mig ut och njuter av.

Det är tungt på jobbet. Mitt uppdrag som Förändringsledare är över. Det visste jag ju och det är inget problem. Men. Det betyder att min omplacering närmar sig med rekordfart, 1/1 är det dags. Och. Jag.vill.verkligen.inte.ha.den.tjänsten. Alternativet var att bli uppsagd och jag har liiite för långt kvar till pensionen för att det skulle vara ett bra alternativ. Jag har sökt andra jobb, varit några intervjuer  men sen tar det stopp. Att söka jobb som 63-åring är inte helt optimalt som det ser ut idag.

Det här gör att min ångest är tillbaka. Ligger som ett dovt durrande skav djupt inombords hela tiden. Svårt att sova, blir inte hungrig, svårt att hitta motivation. Så. Det känns som jag mest famlar mig fram. Har pratat med min chef, men det är ju som det är.

Å andra sidan försöker jag göra roliga saker. Crawlkursen går bra, jag tränar annat också, har beställt ett nytt kök. Det kommer den 12/11, snickarna kommer den 17/11. Det blir en tid även i fysiskt kaos men målet, Mitt ljusgröna kök med ljusgula väggar. Färg för f-n!

Umgås med barnbarnen och det minsta lilla livet ler mot sin farmor och det är verkligen mysigt.

Idag är det däckbytardag. Ex-sambon har förbarmat sig och hjälper mig med det. Tackar jag för. Over and out.

Halvvägs genom veckan

 Crawlkursen var väldigt kul. 22 tappra kursdeltagare slöt upp och vi har tre tränare. Det går nog åt. Vi började väldigt basic i liten bassäng, vi fick flyta och sjunka, öva armtag och andning. När halva tiden gått flyttade vi ut i stora bassängen och på med korta simfötter. Allehanda teknikövningar i en halvtimme och vad vi skrattade. Vi simmade på och in i varandra, krockade och svalde vatten. Vi var väl som en flock ankungar kan jag tänka mig. Men väldigt roligt. Och svårt. Målet är att kunna crawla 1500 m den 24/11. Med voltvändning. Spännande måndagar väntar.

Igår köpte jag nya vandringsbyxor, mina gamla tog slut. Nu har jag väl inte vandrat så mycket men hade dem jämt i trädgården. Jag ska vandra med en god vän på fredag, sonens gamla resurslärare, vi ska gå en nätt liten tur på 2 mil. Det ser ut som solen ska skina på oss. Hoppas det. I söndags var jag till ex-sambon med alla pelargoner och jag ”lånade” vår ryggsäck. Frågan uppstod, vem ska ha den??? Den har jag burit på alla mc-turer och utflykter genom åren och sådana är dyra i inköp. Vi enades om gemensam vårdnad till slut så på fredag kan jag ha den. Det låter kanske lite knasigt att dividera om en ryggsäck. Det finns orsaker att vi inte delat upp allt än, jag har kapitulerat och vi får ta det vartefter. Mycket har jag bara släppt, på sonens inrådan. ”Mamma, det är bara världsliga ting”. Jag vet. Det blir bra till slut. 

Han var sen med mig till IKEA. Jag ska renovera köket och han sin hall. Det blev ju lite kul när vi gick runt och agerade smakråd åt varandra, pekade och föreslog. Vi konstaterade på nytt att vi ju är väldigt olika och vi tycker båda att det skönt att åka var och en till sitt sen. Och att vi kan umgås då och då.

Ikväll är det vattengympa, i morgon kommer sonens svärmor på kvällsfika, på fredag vandring och på lördag kommer ex-ex-sambons äldsta dotter och hälsar på. Det ser jag mycket fram emot. På söndag ska jag ligga på soffan och göra ingenting. Aktivitet har en tendens att hopa sig ibland. Sen får en vila.

Höstmånad

Oktober brakade in med solsken och härliga dagar. Tills igår, då det blev tillfälligt avbrott i soldagarna. Storm och regn var utlovat så i fredagskväll tog jag in alla blommor från stora balkongen och drog ihop möblemanget så det inte skulle blåsa iväg. Bra tänkt av mig. Vindbyar på upp till 20 m/s gjorde så det tjöt i balkongräcket. På eftermiddagen kom regnet, vinden stillade sig något. Jag klippte ner alla pelargoner innan de ska åka på vinterförvaring hos ex-sambon. Han har precis inrett sin källare i nya huset och gjorde lite plats för dem. Det tackar jag för. Några av pelargonerna är 15 år i år, och det tog emot att slänga dem. Sen får jag se om de råkar att bli så hårt beskurna inför vinterförvaringen. I år hade jag inte så mycket att välja på. 

När jag gjort detta gick jag och tittade på handboll. Sonens lag spelade, ja, han spelar inte längre men är materialare. De förlorade men roligt ändå att se dem.

Idag vaknade jag till vindstilla och ….  Solsken. Härligt. I veckan fick jag botox mot migränen, ibland triggar behandlingen huvudvärk i början. Så och denna gång, det har varit lite körigt i huvudet i flera dagar men idag känns inget. Väldigt skönt. 

Har inget planerat mer än att köra iväg blommorna, bära ned dynor och solstolen till källaren. Och ladda för min nya kurs som börjar i morgon. Jag och simkompisen ska gå på crawl-kurs. Prickig badmössa och simglasögon är inhandlade. Bring it on.