I tisdags var Lilla Systern på Vårdcentralen. Hon har ont i halsen och det har hållt i sig av och till sedan början av december. Vi har ringt och hon har "druckit te, vatten, ätit Zyx, vilat och avvaktat" enligt order från rådgivning. Ibland har hon feber och hon låter tjock i halsen. När så omgivningen sjuknat i den ena streptokockinfektionem efter den andra tyckte hon själv att det kanske var dags att ta ett halsprov eftersom det inte blir riktigt bra i hennes hals. Kanske hon är smittbäraren? Hon fick en tid, gick dit, ringde mig sen och grät. Doktorn hade varit arrogant, nonchalant, inte lyssnat på henne och frågat vad hon tyckte att han skulle göra, varför hon hade kommit dit överhuvudtaget och att han inte visste vad han skulle göra. Hade hon några förslag? Till slut fick hon ta ett halsprov, snabbtest som inte förvisso visade något och han föreslog ett allergitest eftersom vi har katt.
Jag blir så trött. Om det nu är så att det är normalt att ha ont i halsen i snart tre månader och inget att oroa sig för så kunde han väl säga det vänligt?
Jag VEEET att det är högt tryck på vården och vi springer verkligen inte till doktorn i onödan.
Lilla Systern kände sig illa bemött och var som sagt ledsen.
Nyss berättade hon att hon sökt chefen på vårdcentralen idag och berättat hur hon blev bemött och hur hon kände sig efter besöket. Det blir väl inget av det men jag tycker hon är modig som vågar säga ifrån och faktiskt berätta!
Och ja, hon har fortfarande ont i halsen, idag är halsmandlarna som pingisbollar och hon kan knappt svälja. Mer Zyx och Bafusin är inhandlat ......
