Flyg, flyg .....

Dagarna går. Fort. Följer med på möten, provtagningar för läkemedelsinställning, behandlingar m m. Jag jobbar också mina fyra timmar som går i raketfart, åker hem, vilar, fixar lite och vilar igen. Hur trött kan man vara? Känner mig osocial och drar mig undan. Jag tycker det är skönt att vara ensam och lider inte utav det, det är mest omgivningen som drar i mig. Jag vet att det är av omtanke men jag orkar inte riktigt just nu. 

En sak har jag dock orkat: att boka en resa. Vi åker till Wien igen, julmarknaderna hägrar där i november! Samma hotell som förra gången, ett säkert kort. Centralt och trivsamt. Och så har de ju extra djupa badkar!!! Ett glas bubbel och en bra bok i det karet under tiden Hjärtat tar sin middagslur ser jag fram emot. En och annan wienerschnitzel lär väl slinka ned eller en skål varm gulashsoppa vid något marknadsstånd. Något att se fram emot! 

Hoppsan!

Efter en eftermiddag med Lilla Systern hos Bästa Mamman tog vi en sväng förbi köpcentret på väg hem. Jag behövde köpa nya vantar, det är ju kallt om händerna på morgnarna. Jag kom hem med nya gardiner till gästrummet. Det var ju superrea på Hemtex. Vantarna då? Dem glömde jag bort i gardinreayran. Mvh hon som gör en sak i taget .....

Jag och en skinka

Denna onsdag konstaterar jag att höftvärken övergått till skinkvärk medelst känningar i knävecket och skenbenet. Även käken börjar göra ont igen. Höger sida. Aj!

Vad är detta? Pigg och alert vill jag vara!!!

Ska lämna in ena bilen på verkstad och skulle behöva lämna in mig själv också för renovering.

Fast.

Jag har lyckats köpa nya skor! Bara en sån sak. Inte ett endaste stressymtom kändes av och in alles blev det två par. Lika bra att slå till! 

Jag och min onda skinka ska jobba fyra timmar och sen bli ompysslad hos Bästa Mamman! Lilla Systern hänger på, hon har en ledig dag. 

Trädet på yttepyttetomten

Jobbat halvdag. Mycket att göra, räcker inte till. Halvtidjobbandets eviga gissel. Prioriterar. Stryker. Delegerar. Att delegera är ju en rätt skön känsla!

Åkte raka vägen hem i finfint höstväder. Kändes lite konstigt, i fyra veckors tid har jag ju tagit svängen förbi en avdelning innan hemfärd men inte idag!

Hemma väntade Lilla Systern med nybryggt kaffe, vi fikade, jag dammsög och nu är det rast, vila. Ligger i sovrummet och lyssnar på stora trädet utanför fönstret, det höstprasslar i grenverket och solgula löv dalar ned på backen. Jag gillar att ligga och lyssna och att se på mitt träd. En lugn stund. Because I'm worth it! 

Happy monday

Jobbat halva dagen. Suttit på avdelning och väntat på läkare för ett .... utskrivningssamtal! Nu är det dags. Dags att stå på egna ben med nya verktyg och daglig kontakt med ett team för unga vuxna. Det känns bra riggat och avdelningspersonalen har varit helt fantastisk! En eloge till dem! Hemkomsten firades med kaffe och färska frallor, hur gott som helst och över alltihop skiner solen! Happy monday!

Sovsöndag

En blandad söndag. Vaknade med migrän, tog medicin och sov ett par timmar. Vaknade, lagade mat och var på handbollsmatch. Hänger i soffan och tänker att jag inte kan gå och lägga mig klockan sju. Men klockan åtta? En permission tar slut då och efter skjutsning tillbaka till avdelning blir det nattning av mig. Over and out!

Bralördag

Idag har jag plockat undan alla utemöbler, parasoll och grillen. Rätt så varmt, soligt och lugnt. Drack kaffe på verandan. Storhandlade. Råkade gå förbi Flash och hittade en randig klänning på rea. 200 pix, mjuk och skön. Alla kids på middag. Bradag! 

Det här livet. Det här!

Idag hoppade jag över morgonsimningen och caféfrukosten. Först kände jag ett litet skav, att inte fullfölja uppsatta mål men sen sansade jag mig. Jag hinner simma. I morse kändes det viktigare att ligga kvar lite, morgna mig och ta det lugnt. Jag är sliten i kroppen och trött bortom trött. Jag lyssnar!

En helgpermission is coming up. Någon är på väg tillbaka. Till livet. Någon är fantastiskt modig, ärlig, rak och har skrivit ett starkt inlägg på sociala medier om psykisk ohälsa. Om hur viktigt det är att bryta tystnaden kring detta, att det faktiskt kan rädda liv. Det ömmar i hjärtat men stolt är jag. Alltid.

Det är en magisk känsla när någon  kommer tillbaka, så många timmar vid sidan av en sjukbädd, i tomhet, i tystnad och så plötsligt. En undran. En fråga. I början så stapplande, trevande. Från båda håll. Man vill inte pressa, inte stressa bara vara. Till hands. Vartefter marken bär erövras vardagen igen. Den där som sattes på "hold" för några veckor sen. Visst, man lever på. Det enda raka, mitt i verkligheten med en overklig känsla i kroppen. Vi är mitt i. Vi är! 

Men vad i hela friden????

Ingen walk in the park idag. En skruttdag igen. Jobbat halva dagen, kom hem till en brevkaskad från försäkringskassan. På riktigt. Jagorkarinte3.0. Fått avslag på rehabpenning. Anledning: jag har bytt terapeut, alltså ingår inte den nya i den uppgjorda behandlingsplanen.

Sen, att den första slutade, att jag står på kö till en ny och sonens behandlare hjälpte mig att få en akutkontakt när det krisade som värst, räknas inte. "Svåra livshändelser" räknas inte som underlag för sjukpenning nämligen. Att en svår händelse inträffade i samband med att jag rehabiliteras för egen utmattningsdepression var ju ett olyckligt sammanträffande. Yes. It was. 

Nu är det ju ändå så lyckligt att det olyckliga sammanträffandet slutade mest happy i alla fall: Ungen överlevde. 

Det enda som betyder något på riktigt.

Så Försäkringskassan må jaga någon annan, för mig gällde det 1300kr och en dräglig tillvaro. Jag kan vara utan pengarna men det retar mig när man går med på och gör allt för att bli så frisk det bara går. 

Nu struntar jag i det och ska pussa och krama på någon som har permission ett slag. Over and out. 

A walk in the park

En promenad i en park. Mitt på blanka dagen. För att jag kan och behöver det. Dagens mission 1:  köpa fingervantar, jag fryser om händerna.

Dagens mission 2: låta bli att gå upp i atomer för att permissionsinnehavaren är på permission utan mig. 

Dagens mission 3: fika med Lilla Systern. Onsdagsbulle.

Det var väl "de hele". För nu.