Söndagspyssel 2.0

Idag kom jag iväg till gymmet. Det blev ett avdankat pass, jag var inte riktigt i form, fick inte till övningarna och tyckte inte att jag orkade något. Jag träffade Största Systern och hennes tjejgäng som hade pt-tid, sonens flickvän jobbade och peppade mig vid några övningar. Rätt som det var stod sonen där! Han peppade mig genom det sista och till slut så! Sen satt vi en stor hög på stretchmattan och pratade länge. Om allt och inget. En Guldstund! Han såg trött ut, en långväga handbollsmatch igår satt kvar i kroppen. Jag fick i alla fall klappa lite på honom och sen kändes det lugnt inombords.

En storhandling senare rockade jag loss i köket och har nu fixat middagsmat för hela veckan. Planeringspoäng på det! En helg går fort. För fort tycker jag. Längtar efter längre ledighet. Snart påsk?!?

När man får ett infall

Vaknade med migrän i morse. Avskyr det. Vill inte. Har svårt att acceptera den skitsjukdomen. Ja. Jag vet att jag har diagnos ”kronisk migrän” men det sista som överger en .... Ny dosering på medicin gjorde att det gav sig ganska snabbt och jag åkte till Västerås för att klippa mig. Vill ju klippa mig hos den bästa, Lilla Systern, och hon gör alltid ett bra jobb. Där och då på salongen fick jag ett infall som slutade med att jag gjorde hål i öronen och ståtar nu med silverpärlor i örsnibbarna. Hej och hå! Plötsligt händer det. Grejer.

Salongen ligger mitt emot IKEA så där blev det sen lunch och inköp av matstiol till Lilla N, en svart pinnstol. Liten blir stor och han vill INTE sitta i bebismatstolen jag har. ”Näe, N e stor kille” säger han varje gång och jag säger inte emot. My partner in crime har en åsikt och vips, har jag en pinnstol till unge herrn. 

Ett inköp till, en yogamatta att ha hemma hos Hjärtat, blev det innan jag åkte hem, vilade,  tittade på ”Gift vid första ögonkastet” på svt play och nu laddar för mellon. Nån slags hatkärlek hyser jag till det programmet. Blir tidigt i säng sen, har bokat pt-tid med ”svärdottern” och jag vet att hon har en tuff utmaning på lut!  Av migränen känns just nu nada och inget, tacksam för det! Det KAN ju ha varit sista gången ........

Medaljläge och en dagens

När jag åkte till badet i morse 05:50 snöade det och fåglarna sjöng. En märklig kombo. Idag gick det bra att simma då 50-metersbanor var öppna och det gillar jag. Tycker att det är lättare att få flyt (höhö) i simningen på längre bana och jag får snabbare tid. Sparar väl in tid på alla vändningar som blir i 25-meters bassäng?

För övrigt ger jag mig själv medalj som inte har stalkat sonen den här veckan. ”Lita på att det bär” är mitt mantra och inte en endaste gång, jo, kanske en gång, har jag kollat om han varit aktiv på messenger på morgonkvisten. För jobbets skull. Han jobbar halvtid och jag SKA inte fråga hela tiden hur det går.

Dagens utflykt; ska hämta systerdotters son på fritids för att köra hem honom och fika med systerdotter. Tycker det känns roligt att hämta på dagis och fritids ibland. Lite mer avspänt som mormor och gammelmoster än när det begav sig med mina egna telningar. 

Ja. Sen ska jag byta förband på Hjärtats axel och hjälpa honom att ansöka om sjukpenning. 

Jo. Jag ska jobba också. Men: äntligen fredag!

Jag och mitt simsällskap njuter av kondis-frulle.

Långdag

Efter tio och en halv timme på jobbet åkte jag direkt till ett styrelsemöte. Det är sådana tider nu. Bokslut, förberedelser inför årsmöten och sånt. Mitt lilla extraknäck. Det är mest knäck tycker jag för tillfället men jag är bra på att skriva protokoll och blir inhyrd som sekreterare här och där. Lite extrapengar blir det och jag försöker hålla humöret uppe och att orka.

Men sen orkar jag inget mer. Jo, skotta snö. Det har snöat mest hela dagen och det är vinterkänning. Jag gillar ju det och tar det som ett extra träningspass. Nu, pyjamas på och gos med katten i soffan. För tillfället alles lugnt. Bra så!

Ord och inga visor

Pendlar mellan gråt, ilska och trötthet. Inte kul för någon. Men. Jag gör det jag ska. Idag t ex har jag varit en timme hos min sjukgymnast, basal kroppskännedom. Hon får ner mig på jorden så att jag kan samla ihop mig. Vi tränade sittande. Ska det vara så svårt? Jag mår i alla fall bra av det. Sen gick jag till blomsteraffären och skulle köpa en monstera. Hade ett Presentkort men det fungerade inte i deras nya kassa så de bjöd på blomman! Förvånad men glatt överraskad tant åkte hem med gratis blomma. Nåja. Brände pengar ändå på kattens dietmat. En veckas ranson kostar som en lyxmiddag på finaste guldkrogen. Men det är hon värd, den lille kissen.

Eftermiddagen ska spenderas i möten. Samlar kraft. 

Ringde Hjärtat hastigt för att kolla axel-läget och det var bra. Ojade mig lite över mitt egna skink/höft-onda och påtalade att jag tror att det en nerv är i kläm. Det trodde han med: Humörsnerven! Hmpf. Over and out.

Dränerad

Vaknade tidigt. Känner mig dränerad. Tom. Det är väl meningen man ska känna sig pigg och utvilad efter helgen har jag hört och längtar efter. Det blir väl så när man befinner sig i en känslomässig berg-och dalbana tänker jag sen och försöker ta tag i dagen, att komma igång. Inte den lättaste plätten. Har i alla fall släpat mig ut och satt på en värmare i bilen, en fördel med att vara hos Hjärtat. Bilvärmare. Jo. Det finns fler fördelar med att vara här. 

Ikväll är det kör igen. Ceasarsallad på Waynes först. Samma rutin som vanligt. Funkar bäst då.

Att sansa sig

Fikat gällde just fika. Flickvännen kände dessutom en som jobbar på fiket och jag blev presenterad som ”svärmor”, det första som hände. Så mina farhågor om något allvarligt kom på skam direkt. Sen gick vi på handbollsmatch och där dök hennes mamma, pappa och mormor upp plus delar av mitt dreamteam så vi tog upp en hel bänkrad. Och jag blev lugn igen.

Sonen spelade och var på bra humör trots förlust.

Idag har jag varit på gymet och tränat styrketräning. Det var ett tag sedan, har känt mig krasslig och hängig men nu så! Kände mig stark! Den känslan ska jag försöka få fatt i igen för sen for jag hem, träffade en person och p g a anledning for humöret i botten. Instabil är visst mellannamnet just nu!  

Att oroa sig i förskott

När sonens flickvän hör av sig, vill fika och prata, drar tankarna igång i mitt huvud och jag får ont i magen. Jag blir så trött på mig själv. Hon kanske bara vill fika och prata? Nä. Jag tror direkt en hel massa saker och så blir min hjärna ockuperad av katastrof-tankar. Dumt. Jag vet. Speciellt som jag samtidigt hör sonen tjoa glatt i bakgrunden. Jag borde ju bli glad och smickrad. Suck. 

Att prata om elefanten i rummet

Elefanten i rummet. Den som alla undviker men man vet att den är där. Psykisk ohälsa. Det är en sån elefant. Jag önskar att det inte var så. Att en stukad själ inte var så skrämmande samtidigt som jag förstår att det är så. Man blir rätt ensam i något fruktansvärt svårt, en anhörig som pratar om döden som andra pratar om att gå och fika. Jag förstår det. Det skrämmer. Det är otäckt och ja, det är det. Så, det finns ljusa stunder också. Så klart. Likt grästuvor i ett träsk och vi hoppar från tuva till tuva. Aktar oss för alligatorn, de svarta tankarna, närvarande mer eller mindre. Nafsar oss. Men vi hoppar. Mitt i skuttet känns det ganska bra, glatt och befriande, skrattigt och luftigt. Från tuva till tuva. Vi ska nå land!

Som man gör

Ett par dygn och samtal senare har den värsta oroskrampen släppt. Hoppas vi. Har koncentrerat mig på att djupandas, annars fladdrar andetagen uppe i halsgropen och det blir inte så mycket bäring på det. Jag jobbar, grinar på toa emellanåt, fikar, jobbar igen och igår kväll hade jag syjunta i radhuset. Sex fina kollegor, sju med mig och det var skönt att sitta vid köksbordet och i soffan och vara vanlig. Det går. Man gör. Katten som piggar på sig för var dag var också glad. Det är en synnerligen social katt och hon satt bredvid i soffan när de andra tanterna tog fram stickor och garn. Kanske blev hon lite yster och jagade allt som rörde sig så hon fick gå ut ett litet slag. 

Idag ska jag skjutsa Hjärtat till doktorn, hans axel ska opereras. Därefter jobb och sen blir det hämtning av nyopererad man och jag anar att någon behöver pysslas om ikväll Typ jag själv,  egentligen, men jag är ju inte nyopererad.