Ett löst mysterium

En skön helg är till ända och idag börjar det om. Lite äldre, inte så mycket klokare, inte så peppad. Önskar att jag kunde ta mer semester, känns som jag behöver det. Men, men. Det funkar ju inte så.

I lördags var vi ute och åt med kidsen. Pinchos. Trevligt sällskap men inte så god mat som det brukar vara. Inga baconlindade dadlar fanns kvar på menyn och det saknade den här 57-åringen. Men som sagt, kul att kidsen vill hänga med oss en stund.

Igår hade vi besök av ungdomarnas kompisar, sen kom Största Systern med Lilla N, jag kokade kalops och det kändes som höst. 

När kidsen var här sist, en vecka sen, sprang Lilla N omkring med flugsmällaren. Sen dess har den varit puts väck. Vi har letat. Överallt. Jag frågade honom igår när de kom men nej, han visste inte. Tre timmar senare satt han bredvid mig i soffan och kom på var den var.

”Kom mormor” sa han och gick före uppför trappan, in i den lilla klädkammaren och pekade längst in.

”Där, där jag kan sitta och fika, där är den”!

Mysteriet med den försvinna flugsmällaren är därmed löst och Hjärtat kan smälla flugor igen för glatta livet när det behövs. (Att det går lika bra med en hoprullad tidning, the old fashioned sättet , låter jag som sagt vara helt osagt. Han är glad). 

Sen åkte Hjärtat en sväng till Stockholm, Lilla N åkte hem med sin mamma och kvar blev katten och jag. Vi häckade i soffan med avsnitt av The Good Wife, kan hända att jag sov en sväng mellan varven innan Hjärtat var tillbaka.

I goda vänners lag

Jag fick vansinnigt ont i kroppen efter massagen igår. Så där så jag hade svårt att sova. Gick ned i vardagsrummet någon gång mitt i natten och somnade först fram på småtimmarna. Vaknade med ett ryck i soffan 10.30 .... halva dagen gått nästan. Har fortfarande ont här och där, det drog väl igång nåt, massagen.

Har småfixat lite, fått upp lite tavlor, gardiner och annat pyssel. Senare idag kommer Bästa väninnan med särbo för eftermiddagskaffe och ikväll ska vi gå och och äta med kidsen. Skön lördag. Because I’m worth it! 

Jag ångrade mig .....

..... och hissade flaggan istället när jag kom från massagen. Om man nu HAR en flagga så får man ju flagga. 

Mobillarmet är på i god tid innan solnedgången. Man vill ju inte göra bort sig första gången och hala den för sent.

Jag är inte bara mamma .....

... utan numer även vimpelhissare. Det lilla rosa husets innergård stoltserar ju med flaggstång, den där som enligt mamma är jättelång. Ja. Det är den ju. Av sig själv liksom. Häromdagen fick jag en present i förskott av Lilla Systerns svärmor, en 4 m lång vimpel, och i morse lyckades jag hissa den dagen till ära.

Min ordinarie flagghissare är justerad i ett skov av sin artros så jag fick ta vimpeln i egna händer och lyckades. 

Så började min 57-åriga födelsedag och på programmet står även massage på spa. Över alltihop skiner solen! 

Regnigt och spänt

En förkylning har slagit till och det var väl kanske väntat. Stora Systern kroknade i helgen när hon var här, spänningarna har släppt över radhuset (igår ringde de ”bara” fyra ggr och frågade saker), det regnar, det är höstigt.

Nu gillar jag ju hösten så det är helt ok men att vara förkyld gillar jag inte. 

Jag känner av mitt stressyndrom och har tagit ut semester i morgon. Känner att jag behöver återhämtning.

Igår var jag hos sjukgymnasten. Jag har känt det lite ”trångt” över halsen ett slag och stundtals är det väldigt obehagligt. Hon konstaterade att jag är väldigt spänd i de korta halsmusklerna och vi gjorde övningar för det. Fick sitta på en stol och träna på att ha hållning men att sjunka ihop och tippa huvudet bakåt lite grand. Hehe. Stel som en pinne. Intressant att upptäcka. Jag fick tre olika övningar och av det ”lilla” jag gjorde hos henne igår har jag idag träningsvärk.

Kroppen är intressant. Jag har lärt mig att scanna av kroppen, slappna av, höften och nacken har blivit bättre men se, då ploppar spänningar upp någon annanstans. Jag börjar förstå att man aldrig blir ”färdig”. Man ska förhålla sig och ta hand om sig. Lättare sagt än gjort men med basal kroppskännedom, som min sjukgymnast praktiserar, kommer jag i alla fall vidare. Vi konstaterade också att jag går in på femte året i rad med behandling. Varannan, var tredje vecka går jag till henne. Utan det tror jag inte att jag skulle kunna jobba 100%. Men ingen säger något så jag fortsätter! Må-bra-saker är jag rädd om!

Att bo i en Schweizerost

Det lilla Rosa huset hade ingen ventilation förutom självdrag och öppna fönster. (Om man inte räknar det uppbrutna köksgolvet som ventilation men där är inplastat nu och vi väntar fortfarande på att avfuktningen ska komma igång. Hej och hå).

Men nu var det ju det där med ventilationen. Planerat och beställt sedan länge och idag kom det montörer med luftvärmepumpar, rör, fläktar och mojänger. Vips, så fanns det friskluftsintag, cirkulation, luftluftpumpar med värme och ac, något som heter air-mover och allt gick geschwindt.

Blir man glad eller blir man glad över att något funkar som man tänkt? Hjärtat visslar och ler och jag är glad över att alltihop är tystgående. Jag var lite nervös först faktiskt eftersom det skulle borras hål i huset, i tak och kattvindar men de visste vad de gjorde och inga onödiga borrhål är kvar. Hurra! 

Migrän, motigt men ett radhus mindre

Migrän. Ligger på lur. Var hos läkaren passande nog för att få nytt intyg för att förlänga mitt högriskskydd. Hade med mig utskrift över mina sjukperioder för ett år. Ingen rolig läsning och om det kan bli bättre är ingen gladare än jag. Blev bemött: så där. Som om jag själv bestämmer att jag ska ha anfall. Ny doktor igen och jag orkar knappt med att rabbla samma saker om och om igen. Äter hög dos av betablockerare och visst, något bättre men inte som jag hade tänkt mig. Blev rekommenderad antistresskurs. I så fall den tredje i ordningen. Det.hjälper.inte. Jag mediterar, simmar, andas ... jobbar, är ledig. Det.spelar.ingen.roll. Migrän får jag i alla fall. Men visst. Är nere på 2-3 anfall i månaden istället för 5-10 så bättre ÄR det ju, helt klart.

Motigt. Ovanstående. 

Radhuset är nu överlämnat i annans ägo. Lite vemodigt men skönt. Nu har vi bara två hus igen och det är vi ju vana vid! Tre veckor till, sen är vi som folk är mest. Ett hus. Räcker gott och väl. På köksfronten väntar vi på att få en avfuktare installerad. Det var synnerligen segt att få den på plats men vilken dag som helst så.

Radhuset har för övrigt lovat att sköta sig och vara exemplarisk. Kanske en och annan snigel i brevlådan men köparna är förvarnade. De hörde för övrigt av sig och berättade att några barn från gården varit och plingat på dörren för att säga att fråga om deras pojkar ville spela fotboll??? 

”Cina har sagt att de nog kan spela med oss”!

Där ser man! De små kiven tog mig på orden. Ja, gårdens ungar kommer jag att sakna men jag går väl förbi någon dag när jag är hos Lilla N.

Nya tider väntar! 

September

Så är den här, älsklingsmånaden. September. Lugnare tempo, fina färger, skönt väder. Just idag vrålregn och åskskurar. Men ändå. Det kan komma varma, ljumma dagar som startar med krispig morgonluft. Gillar’t!

Så är vi även med kök. Provisoriskt men ett kök. Vi har täckt fula spånplattor med mattor. Man tager vad man haver. Vi har lagat mat. Bara en sån sak. Kyl och frys står kvar i hallen men men. Ett kök.

Så börjar september. 

Bara en onsdag

Gårdagens kvällsutflykt till ett solrosfält blev lyckat tack vare mobilguidning av Lilla Systern. Långt ut på landet for jag och det var ju skönt att ha civilisationen i lurarna! 2 kr styck kostade solrosorna och det var självplock. Det klarade jag galant utrustad med en sekatör och åkte sen hem med ett fång solrosor. Man blir verkligen glad av dem.

Idag har jag morgonsimmat, onsdagssim istället för fredagssim och sedan jobbat i Nyköping. Tackat av chefen och åkt hem igen. Lyssnat på vattenporl i dammen, känt mig befriad efter att ha lämnat ifrån mig allt som har med styrelseuppdrag att göra och funderat över vad jag ska göra istället? Kom fram till: ingenting. 

Jag ska inte ha ett endaste uppdrag.

Förutom trädgården, kören och träningen. Hädanefter ska jag bara roa mig. Jag börjar med att rensa bort alla penséer i blomlådorna. Det kan ju vara dags att få bort vårblommorna! 

Plötsligt händer det

06.42 rasslade det till i ytterdörren och tre byggjobbare stövlade in. Ersättare till vabbaren hade visst skakats fram. Bytte en mot tre så nu måste det väl gå undan i en faslig fart????

Jag, i morgonrock och morgonfrisyr (som det är ngn skillnad) och katten såg yrvaket på dem. Hjärtat hade redan åkt.

”Kommer ni”???

Uppenbarligen.

”Vi har ringt dig men ingen svarade”

Nä, för vi sov .....

Det visade sig att de här killarna enbart hade numret till säljarna och de sov väl också eftersom inte de heller svarat. 

Håhåjaja. 

Om detta pussel med säljare, oss, försäkringsbolag, Anticimex, byggfirma, rörmokare m fl går ihop så är det ju jättebra. 

Men jag blev ju glad. Byggare. Välkomna! 

Fick information om att mögel skulle skrapas bort från murstock och tegel idag, halva huset ska därför plastas in och det är jätteviktigt med undertryck. Jätteviktigt. Ser för mig världens största gladpack virat sju varv runt huset med en sug genom fönstret. Just ja, utsugsfläkten har vi redan.

Tyckte det var bäst att släppa ut katten först bara. 

Sen åkte jag och jobbade. Att vara ur vägen. Superviktig syssla!