När en av kyrktanterna kom för att fika med den här sjuklingen glömde jag nästan bort en stund att jag hostat sönder ett revben. Lite rapport och pepp från verkligheten med tillhörande skratt livade upp en influensadag. Att skratta med en kudde tryckt mot ryggen funkade finfint.
Lär mig helt enkelt den hårda vägen hur skelettet är uppbyggt och hänger ihop. Svanskotans placering är noga memorerad och jag kommer aldrig mer kunna slänga mig ner på en stol lite hipp som happ tror jag. Nä. Lugn och försiktig sittning är nog tidens melodi. Och så detta med revbenet då. Det sa bara "sploang" bak i ryggen när jag hostade lungorna ur led för hundrade gången och så var det gjort.
Annars är det stilla liv i radhuset. Flingorna är slut vilket orsakar en hel del bryderier för en del av radhusets inneboende och det funderas på hur det ska lösas. Under tiden det lilla problemet får sin lösning, tar jag en välbehövlig sovstund. Igen.
Du får dricka mer mjölk så skelettet stärks! Krya-kram!
SvaraRaderaSova är bra medicin!
SvaraRaderaKram och krya på dig!
Cocillana. Eller whiskey. (Cider)
SvaraRaderaOm det är jävligt illa - bägge.
KRAM!
Det där med att hosta sönder ett revben har jag provat på en gång och det var inte så skönt, nej. Men det går faktiskt över även om det tar sin lilla tid.
SvaraRaderaDu kanske borde ta en kalktablett varje dag om det nu skulle vara så att ditt skelett börjar vara skört. Eller så är det bara otur att du drabbats av två skelettskador på kort tid.
I vilket fall påskyndas säkert läkningen av trevligt sällskap med många skratt.