torsdag, februari 21, 2013

Mitt i levande livet

Levande livet. Viktigt. Kidsen. Den viktigaste ingrediensen i levande livet. När det så sviktar lite grand för några av dem, så där så att det för en mamma öppnar sig en avgrund djupare än djupast och äckelpäckelmörker försöker sig smyga in i radhuset. Då. Vaknar instinkter liksom av sig självt och allt annat än att kidsen ska må bra krymper till inget och oviktigt.
Så vi tar emot utsträckta händer  som vill, kan hjälpa och plantera tillit, tillförsikt, hopp och tro igen. De kommer från alla håll och vi gläds åt varje framsteg, åt varje tanke som andas framtid, annan utsikt och njuter av varje skratt. För trots en svår tid just nu ligger skrattet ändå nära och bubblande skratt är som det vackraste musikstycke. Ytterst njutbart och slår an en sträng i mitt hjärta.
Varje morgon går jag en tidig promenad, njuter av tystnad, fågelkvitter, hör knaster under mina skor, tankar energi och kraft inför dagen. Jag ser människor på väg till sina arbeten, det hastas, det skyndas. Jag står utanför precis nu och bara ser på. Där vi är kan man inte skynda, inte hasta. Tålamod och acceptans. Att lita på att levande livet är precis det: Levande livet och vara rädd om varandra för ronder ska vinnas och till slut har man vunnit hela matchen. En obändig tro på att allting går, det är bara olika svårt! Och snart, snart är det vår!

6 kommentarer:

  1. Styrkan finns i kärleken till sina barn, och du sätter så tydliga och poetiska ord på just detta!

    SvaraRadera
  2. ... och vi äter en glass där i Kungsan sedan väl? KRAM!

    SvaraRadera
  3. Om ändå alla hade en mamma som du! En stark och medkännande mamma som inte ser till sin egen bekvämlighet i första hand. Då vore mycket vunnet.

    SvaraRadera
  4. Åh vad bra du skriver. Jag instämmer med dig. Vad gör vi inte för våra barn?

    SvaraRadera
  5. Ja när det gäller barnen, när det händer något, då blir allt annat oviktigt. Tänk alla barn som ingen trygg hamn har att få stanna till i.

    Kram Ann-Louise

    SvaraRadera