De fick varandra!

Största Systern och Pojkvännen är nu herr och fru! Bröllopet och festen gick finfint, vilken dag och kväll, magiskt, fantastiskt och härligt.
Tror bestämt jag är den rikaste tjejen på jorden, vilka kids, vilken svärson, Hjärta, familj och vänner jag har! Den här dagen lever vi länge på!
Och jag är svärmor på riktigt. Det är coolt.......!

Mamman med Största Systern, finaste bruden evver! Love, love. love!

Si så där ja!

Två veckor kvar till Största Systerns bröllop och inte en silversko i sikte på mils avstånd. Hur ska det gå????
Nu har jag ju sällan eller aldrig kommit barfota till kalas eller fest så det ordnar sig nog. Men lite rådvill är jag allt. Att komma på att man vill ha silverpjuck när affärerna är strösslade med höstboots och vinterskor i .......... svart ....... är kanske inte det brightaste infallet jag fått. Fast gett upp, oh no!
Sen har drömhuset kommit ut på Hemnet igen. JAMEN!!!! AAAAAAAHHHHHHH!!!!!! Fortfarande helt fel fast drömhuset. D.R.Ö.M.H.U.S.E.T.T! Om jag skulle flytta ensam och bara tänka på mig själv. Fast det ska jag ju inte. Än.
Ack ja. In my dreams. Man ska prövas. Tro mig!

Mitt i levande livet

Levande livet. Viktigt. Kidsen. Den viktigaste ingrediensen i levande livet. När det så sviktar lite grand för några av dem, så där så att det för en mamma öppnar sig en avgrund djupare än djupast och äckelpäckelmörker försöker sig smyga in i radhuset. Då. Vaknar instinkter liksom av sig självt och allt annat än att kidsen ska må bra krymper till inget och oviktigt.
Så vi tar emot utsträckta händer  som vill, kan hjälpa och plantera tillit, tillförsikt, hopp och tro igen. De kommer från alla håll och vi gläds åt varje framsteg, åt varje tanke som andas framtid, annan utsikt och njuter av varje skratt. För trots en svår tid just nu ligger skrattet ändå nära och bubblande skratt är som det vackraste musikstycke. Ytterst njutbart och slår an en sträng i mitt hjärta.
Varje morgon går jag en tidig promenad, njuter av tystnad, fågelkvitter, hör knaster under mina skor, tankar energi och kraft inför dagen. Jag ser människor på väg till sina arbeten, det hastas, det skyndas. Jag står utanför precis nu och bara ser på. Där vi är kan man inte skynda, inte hasta. Tålamod och acceptans. Att lita på att levande livet är precis det: Levande livet och vara rädd om varandra för ronder ska vinnas och till slut har man vunnit hela matchen. En obändig tro på att allting går, det är bara olika svårt! Och snart, snart är det vår!

Mitt i en vecka

Mitt i veckan. Visst?! Försöker förtränga att jag på lördag ska stå i en sporthall och sälja fika. Hembakt. Av mig. Ser mörkt ut. Jag har nämligen inte bakat än och ser i almanackan att det är tämligen ont om baktid tills på lördag. Så, Pågen! Håll ugnarna varma! Här ska visst köpas fikabröd........
Anar ändå en tom almanacka om sisådär tre veckor. Längtar lite. Bestämt.
Sen längtar jag vansinnigt efter Största Systern som om en liten vecka befinner sig på svensk mark igen. Hur härligt ska inte det bli??!!! Då ska här kramas!
Under tiden lackar det så fort som attan sakteliga mot jul. Julefrid? Not at all. Men någon slags frid råder ändå. Acceptansfriden. Acceptans för det som inte går att förändra utan endast att förhålla sig till. Nu haver vi en del ytterst hemsnickrade förhållningsätt i det här hushållet men man kommer långt på det också! Så långt att det snickras så smått på en handbok. En som vi önskar redan fanns! Egentligen. Själva facit. Men så lätt ska vi inte ha det. Det vore väl kanske fusk?????

Som av hjärtat är fullt

Nåja. Kanske förvånade jag kidsen en smula när jag plötsligt brast ut i gråt där på fina stranden i Malibu. Sån där gråt som man gråter när hjärtat har fått en reva och alla känslor helt plötsligt bara väller över en. Som vågorna i Stilla Havet. Har man inte tassarna ordentligt i botten far man omkull. Starka krafter och man blir helt enkelt överväldigad.
Överväldigad av allt var helt enkelt orsaken till attacken. Men. Kidsen har varit med förr. Kramar sin mamma, någon hivar fram en vattenflaska och en annan hämtar servetter att torka tårarna med. Sen beställs det mackor och sallad som intas på fina stranden och mamman hämtar sig. Tur att man är många!
Ja. Sen satt jag där med solbrillor, solhatt och bara njöt av att finnas till, njöt av det skådespel ett delfinstim bjöd på bland vågorna, att dimman lättat, att bilen går bra och tja. Av allt helt enkelt.
På hemvägen tittade vi på fina hus, fina bilar, fina hus, fina bilar och det är verkligen extra allt av allt. För de som har det bra.
Vi har också sett de som inte har det lika bra. Som står utanför hela systemet och man undrar ju i sitt stilla sinne hur det är möjligt i världens rikaste land. Då har vi ändå bara sett bråkdelar av baksidan. Vi har sett hemlösa, drogpåverkade, drogförsäljning och nog mynnar allt vi ser ut i bra diskussioner med kidsen. Både de stora och små.
Helt klart är vi påverkade av allt vi sett. Hittills.
Halvtid idag. Jag avslutar en ännu fantastisk dag med ett dopp i poolen och hoppas att stortjejerna fixar kvällsmaten idag. Så klart de gör! Nyss hemkomna med matkassar från Ralps så lutar jag mig helt enkelt tillbaka och inväntar signalen på att middagen är klar.

Pacific Highway One på väg till Malibu. Havet. Nära havet hela tiden!

Framme vid fina stranden. Dimman lättade och solen kom fram. En finfin dag.

Havet. Det älskade havet. Vi såg delfiner här, ett helt stim hoppade och busade i vattnet. 

Ja. Där satt jag. Under solhatten och bara tog in allt. 

Julklapp i förskott

Igår kväll var jag ute på hemligt uppdrag. Med tanke på utfallet av mitt Sherlock Holmes-uppdrag, ett lyckat sådant, var jag ganska säker på att utgången av det Hemliga uppdraget också skulle falla väl ut.
Och det gjorde det ju!
Stora Syster och tjejgänget bestämde om sig och ville fira jul hemma i Svedala. Sagt och hämtat. De andra föräldrarna var inte informerade och ja, lite dåligt samvete kanske jag hade. Ibland kan ju en överraskning bli lite för mycket......... Så fick jag lägga ut en dimridå här på bloggen också. Ska det vara hemligt så ska det ju!
Så stod vi där på Arlanda, Lilla Syster, Älsklingen och jag. Med julmust och lussebullar. Vilket kramkalas! Äntlisch fick vi krama om Stora Syster på riktigt!
Och ja. En och annan mamma fick avbryta kvällstandborstningen när det plötsligt ringde på dörren och utanför stod en levererad ungdom. Förvåning och glädje var ordet för gårdagskvällen. Visst viskade jag ett "förlåt" men det viftades bort.
Så nu sitter vi här i köket. Leverpastejsmörgås, julskinkemacka och julmust. Och ikväll startar Ernst jul. Brastart på veckan!!!!!!

Dagens kula. Vinter på väg!!!!!!!!

Bakom rubrikerna

Näe. Jag vet inte vad jag ska skriva. Sitter och fnular och försöker men det vill sig inte riktigt. Somligt som händer i livet bedövar och man förstår bara inte. Efter en skakig och tung vår på många sätt blev det ju juni. Liksom av sig självt. Vackert och då tänds ju hoppet igen. Att man trots allt ska få ihop det här pusslet benämnt "life" och att allting nog ordnar sig till slut. Kidsen mår bra och Älsklingen hade ju kommit tillbaka. "Vi" är återfunnet.
Så ändras förutsättningarna och det som för andra blir rubriker i tidningarna och inslag på TV-nyheterna är verklighet för oss. I tisdags brann Älsklingens jobb ned till grunden och familjens livsverk gick upp i rök. So what to say? Att man tar en dag i taget? Att man är glad att ingen är fysiskt skadad? Att man är precis så stark som man behöver? Att allt har en mening? Att det nog tusan känns lite motigt trots allt. Ja. Precis så säger jag. Motigt är ordet.

Bröllopsdag

Tänk att solen skiner! Tänk att det äntligen är lite värme i luften och fåglarna sjunger allt de orkar. Tänk att Största Systerns plan från USA landade i tid och om en liten strax är hon tillbaka i stan och hinner till bröllopet i tid. Tänk att jag hunnit krama om brudens bror och pappa en liten stund och tjattrat så där i största allmänhet om ........ dagens kommande begivenheter.
Nu återstår en skön promenad och "face på" för tant. Klänning, skor, väska = klart. Check.
Sen, att hemmalaget i handboll spelar för SM-guld i kväll, får komma i skymundan denna stora dag. Det hindrar ju inte att vi håller tummarna allt vi orkar för att de ska vinna guld ikväll! Men först ska vi höra när de unga tu säger "JA"!

Nya tider stundar

Hoppla hej vad dagarna går fort! Det blir så när man har roligt eller hur vad det nu Bästa mamman sa? En mamma som för övrigt undrade om jag skulle ha "främmande" eftersom det låg två STORA kycklingar i ugnsfasta formen och 1 kg potatis i skivor strött runtikring. Kycklingen alltså.
"Främmande"? undrade jag förvånat och tittade mig omkring.
"Näe".
"Det blir bara jag och kidsen".
Då höll hon på att svimma för hon tänkte ju på matkontot såklart om det varje dag går åt sådär mycket och det var ju vänligt.  Men inte så mycket att göra åt. Tonåringar. De växer. De är hungriga.
Ett konto som i alla fall till hösten kommer att bli lite mindre eftersom det nu är klart att ännu en unge ska flyga ur boet. En märklig känsla det där när de deklarerar att nu, nu är det dags! Ändå så vet man ju liksom det från början om allt går som det ska. Man får vänja sig!

Husmorstips

Man skulle kunna tro att jag är en sträng general och det är jag också. När det behövs. Med järnhand och fjäderkänsla rattar jag livet i radhuset och det går ganska bra om jag får säga det själv. Till exempel är ju påsklovet ett himla bra tillfälle att idka hemkunskapsläxor för de i hushållet som har det på schemat. Så, med lista skrider de små liven till verket och städar sina rum. Ska fotas före och efter. Blott mamman bävar för bilderna "före" men tänker att Prussiluskan har påskledigt och inte kan ha synpunkter på bombnedslag i ostädade tonårsrum.
Sen ska det lagas mat efter recept. Då sätter jag mig på händerna på betryggande avstånd och visst tusan går det bra. Pasta med skinksås går som en dans. Stundom lite i otakt men vaddå?! På köpet fick de en lektion i hur vidbrända kastruller görs rent. Bara en sån lärdom!
Fast, sen hör jag lite hur de muttrar. Att jag är sträng. Att jag har koll. Kanske rent av är för snål ekonomisk? Men med tre unga i huset, likt fågelungar hungrar de då ständigt efter något att äta. När vänder det? Jag har mina knep för att få hushållskassan att räcka till:

Jaja. För att förvissa mig om att vi har frukost kvar och att inte allt går åt till spontanmellis. Helt enkelt.

Ja. Lägger man upp vindruvor på långfredagen får man vidta åtgärder.

När de sen får en sockerbomb påskägg av mamman är de ganska nöjda ändå. Life is good helt enkelt!

Med buller och bång och sen lite sång!

I morse struntade jag i att ta hänsyn till sovmorgonsfolket. 07.10 startade jag tvättmaskinen och när jag kom hem 12.06 var tvätten snyggt och prydligt upphängd på torkställningen. Så hädanefter när jag vill ha något gjort i hushållet ska jag förpreparera med buller och brak. Det verkar ju fungera!
Nu: sjunga upp sig lite och få lite gladenergi! Kören nästa!

Helgheja

Det finns olika sätt att tillbringa helger på. De där då man behöver städa, tvätta, fixa och dona undviker jag. Så länge det går. Finns viktigare saker att göra. Som till exempel att:
skjutsa, hämta Lilla Syster till och från en konsert med EMD och sen få se hela konserten inspelad i mobilen. Inte dumt. Inte alls.
Sen hejas det i dagarna två utav bara 17 på det här gänget:

Jomenvisst. Store Bror och laget som spelade UngdomsSM. Massor av lag har tampats, stångats och fajtats sedan i januari och den här helgen var det finaldags. Åtta lag, de best in Sweden, och ja, killarna slutade 5.a. Hur bra som helst ju!
Kvällsmatchen lördag kväll missade vi. För det här lilla äventyret:

Jomenvisst. Körslaget! I TV-studion. Spännande och kul. Det hejades här också! På barnens faster som sjunger för allt hon orkar i Ann-Louises kör. Man kan väl säga att det var en helg i hejandets tecken helt enkelt. Och det gick ju bra för samtliga. EMD fick bra recensioner av Lilla Syster, kören gick vidare och handbollslaget har pokal och t-shirts med sig hem minsann.
Ja. Så haver vi checkat in i radhuset och konstaterar att: Vardag. Come on! Vi är laddade!

Mycket hit och dit

Tvättmaskinen här hemma gjorde succé. Hej vad vi inte har mycket tvätt längre. Vilket fenomen! Hur det kommer sig har jag inte en aning om. Kanske har de rara kidsen kommit på att om man har en tröja på sig längre än fem minuter så bliiiiiiiiir det inte så mycket att tvätta. Eftersom de nu får tvätta, hänga och sköta sin egen tvätt. Sen har de även fattat att tvättmaskinen inte ska köras om den inte fylls vilket har föranlett att de måste fråga varandra om de kan "få" lite tvätt av någon annan så att de fyller upp liksom. Det kom de på när mamman fick ett litet dånanfall när en av dem tvättat två par strumpor, ett par shorts och en t-shirt. Tada! Vad man lär sig the hard way. Jag tycker det är himla bra och så får de träna på lite förhandlingsteknik också. Tvättade tröjor mot en dukning till exempel. Den enda som inte är helt glad är katten. Hon brukar sova i tvättstället och har också fått lära sig the hard way att det är där avloppsvattnet rinner ut från maskinen. Attans så smal hon är när hon är blöt! För övrigt är det vårlikt ute idag! Lovely!

Tröttlördag

Lördag. Soffhäng. Många "måsten" hänger i luften men där får de minsann hänga. Jag har ett mission idag. Nä. Två när jag tänker efter. Klara av att ha fikaförsäljningen vid Store Brors handbollsmatch i eftermiddag. Vilket jag kommer fixa eftersom Lilla och Stora Syster bakade allt vad de orkade igår när jag var på jobb. Och sen att fixa middag, lammkotletter med rosmarinpotatis minsann. Det har jag längtat efter.
Där emellan ska jag bara ligga i soffan, känna att det är ok och bara vara människa. Duger hur bra som helst ju!

Tvätteri, tvättera!

Hej Tvättis, nya fina tvättmaskinen! Så himla härligt att ha dig här! Hur har jag stått ut med att släpa tvättkorgar á la gigantus tvärs över gården till tvättstugan? Bokat tider som någon annan tagit. Tjatat på ungarna att hjälpa till? Bett grannen om hjälp att få in tvättkorgarna när armarna sviker och jag inte orkat att bära tillbaka allt och ungarna är väck? Jagat Älsklingen med tvättider på helgerna. Nä. Jag stod inte ut.
Nu står den här. Vill man ha rena kläder använder man den. Vill man ha torra kläder hänger man förslagsvis upp dem. På nya torkställningen. Vill man ha en glad mamma viker man ihop både sin egen tvätt och torkställning efter sig. (Jag är optimist, jag är optimist, jag är opti.....) Och ja. De små liven kommer märka att strumpkorvar inte torkar lika fort som utslätade strumpor, att T-shirts torkar snyggt om man hänger dem snyggt, att galgar fyller en viss funktion och så vidare.
Om de tvättar?!
Yes, they do.
De var lika trötta som jag på att bära, kånka, hänga och vika i tvättstugan för det blev ju ett sånt GIGANTISKT tvättberg. Eller är det nyhetens behag? Ånä! Jag kommer jaga på dem och "ATT TVÄTTA" är härmed inskrivet i veckoschemat för varje unge.
Om man sen bara kommer ihåg att hänga avloppsslangen lite snyggt över tvättstället så vattnet rinner ut DÄR DET SKA så blir det här finemang!
Trevlig fredag!

Ännu en darling!

Nu tror jag....

.... att allt är på sina rätta platser igen. I alla fall för ett tag. Har stökat klart och rättat till anletsdragen i fejset. Jag ler igen! Tack för alla fina, omtänksamma kommentarer!
Har fått många frågor om vad i all världen som står på och tja, det är väl bara så att ibland rasar det här som kallas life som ett korthus och man får helt enkelt börja om. Bygga sig ett nytt. Ett och annat kort är utbytt för att undvika nya ras medan de säkra korten sitter där de sitter.
Den gamla klyschan "man lär sig något nytt varje dag" har varit högaktuell och jag konstaterar bl a att de man tror står en nära kan välja att vända sig åt ett annat håll och beundra sin egen spegelbild istället för att hjälpa när man kan. Jag väljer att använda den insikten till tänka att "sån vill jag aldrig i livet bli" stället för att bli besviken, bitter och arg. Tror att det är vuxenpoäng på det faktiskt. Ganska många. Sånt gillar Tomten också, väl? För det går åt lite poäng till den där väskan jag såg i en affär i Gamla Sta.......
Och så är det ju december! Vips, så var november borta och det passar bra tycker jag. Bort med det gamla och in med det nya. Nytt i radhuset är även insikten om att jag nu BARA har tonåringar! Stora och Lilla Syster har fyllt år och eftersom det var tretton ljus i Lilla Systers tårta så är småbarnsåren apselut passerade. Lite skillnad på önskelistorna också faktiskt. Inte en Barbiedocka- eller ByggareBobskopaönskning så lång ögat når. Närå. Lite datorer, Ajfåns, Strassklockor och annat tekniskt ska det visst vara.
Älsklingen fyller ju också år i december och önskar sig som vanligt sköna strumpor och fred på jorden.
Vi firar alltså födelsedagar och att vi är på banan igen. Mest av allt firar vi ändå att den där röntgen av min hjärna inte visade några förändringar som befarat och det är en lättnad utan dess like. Min bästa julklapp evver!
Nu kör vi igen!

Ytligt

Tänk vad lite shopping kan göra! Plånboken blir tunnare men jag blir gladare. Ja, dagen har ägnats åt något så ytligt som shopping. For me only! Eller, för att inte familjen ska försmäkta alldeles och känna sig bortglömda när jag provar kappan, stövlarna, jeansen, topparna och annat köpte jag lite glödlampor och värmeljus åt dom. Så att de har något att syssla med när jag speglar mig, sjunger en truddelutt och alldeles glömmer bort att laga middag. Hungriga? Idag igen?! Same, same. Fast i finare kläder!

Helgtaktik

Att åka på en kurs man nästan glömt bort visade sig vara bästa grejen. Inte bara för att jag fått måla mycket, haft kaffepaus, lunchpaus och trevligt sällskap utan också för att det är himla trevligt att komma hem och upptäcka att sjumeterstornet med tvätt är tvättat, Cinabilen har fått vinterdäck, ungarnas rum är dammsugade, soporna har gått till återvinningen, råttfällorna är vittjade och lite annat smått och gott har hänt.
Att det sedan står framdukat kaffe och kanelbulle på köksbordet när jag kommer hem gör ju inte helgen sämre. Funderar på om jag ska förvarna om nästa målarhelg, den där i november eller om jag ska köra samma stil som inför denna? "Glömma bort", komma på, försvinna hastigt och lustigt för att komma hem till, förhoppningsvis, lugnt och städat hus?
Tål att tänka på.

Så kan det gå!

Store Bror spelar ju då handboll vilket har gjort att jag är himla bra på att hitta till sporthallar både här och där inom 20 mils radie. Så när nu steg 1 i ungdoms-SM i helgen gick av stapeln i Märsta, Vikingahallen, visste jag precis vart vi skulle. Eller inte. Att vi sen skulle sova i Nacka hos Bästa Väninnan skulle kunnat ha trasslat till det hela men HAR man nu en Älskling med rötter i stora staden med omnejd så löste det sig ändå lätt som en plätt.
Att vi sedan fick åka fram o tillbaka på E4-an hela kvällen mellan Nacka och Märsta för att fel packning hamnade i fel bil är en historia för sig. Lite huvudvärksframkallande skulle man kunna säga, MEN!!!!! Store Bror har lärt sig att hålla reda på sin packning bättre, mamman att hålla MER reda på Store Bror från början, Älsklingen att både fästmö och bonusson behöver hållas reda på och att sen att Lilla Syster är det största fanset överhuvudtaget till samtliga i familjen är en härlig lärdom. Busy helg??? HELT rätt gissat! Thank god att det är måndag i morgon!

Värt att fira!

Så haver vi varit på bröllop, Älsklingen, Lilla Syster och jag. Och visst orkade Älsklingen dansa vals! Hur många gånger som helst! Att fötterna känns som julgransfötter idag, det är smällar man får ta. Kul var det! Kusinen fick sin vackra brud och inte ett öga var torrt! Jag älskar bröllop!

Den vackra bruden!


Darling och jag svängde våra lurviga. Mycket och länge!