En bra dag

Sonen. Store Bror´n. Min hjälte, kämpe och fighter!
Han är numera inskriven på Arbetsförmedlingen, sektion för unga med funktionshinder och ska få en egen coach. En arbetsprövning ska till men först en kartläggning och intervju.
Handläggaren på Af var en ytterst insatt, insiktsfull och kompetent handläggare som förklarade saker och ting bra. Sonen svarade klart, redigt och tydligt på alla frågor, bad om hjälp ibland och förvånade sin ömma moder genom att säga till handläggaren:
"Det här känns bara spännande och nytt".
Se där ja! Då fick jag kämpa med tårarna igen. Man blir bestämt lite känslig mellan varven.
Därefter åkte vi till Största Systerns jobb och åt lunch. Blev sittande länge och väl då sonen pratade som han inte gjort på månader. Jag struntade i att jag egentligen borde åkt till jobbet för länge sedan. Det blev akutledigt ett par timmar till.
Det är bara ett jobb. När verkliga verkligheten kallar betyder det mest och får ta den tid det tar.
När jag sedan släppte av honom hemma vände han sig om och ropade:
"Morsan, det här var en bra dag"!
Ja. Det här var en bra dag!

Måndag it is. Hela dagen.

Just nu råder lagen om alltings j-het i radhuset och det är inte kul på en fläck.
Fast.
Nu ljuger jag lite.
Lite kul har vi. Varandra till exempel. Så jäkla avskalat enkelt sammansvetsade så det gör ont när jag tänker på det, känner det och jag ÄR ta mig tusan den rikaste tanten på jorden.
Trots allt.
Sen.
Att jag önskar att det inte alltid var så förbannat svårt, tungt och motigt är en annan femma. Det kan man ju önska en annan dag. Idag är det ju måndag.

Sol, hav och ..... ris i hår

Regel: Man SKA INTE byta frisör så där hipp som happ. Om Bästa Frissan är sjuk, står man ut tills hon tillfrisknat och man går inte in på första bästa salong på DropIn. Särskilt inte om det inte är kö och tomt i lokalen.......
Kan hända att man blir missnöjd. Väldigt missnöjd. Bad hairday nyklippt. Inte kul alls.
Sen det här med reklam. Kan hända att jag undrar hur lättlurad jag är (eller hur duktig försäljare frisören är...) när jag köpte en flaska "Ocean Mist" att spruta i håret.
"En känsla av havsvatten".
"Sol och salt".
Ok.
Exakt NÄR var jag snygg i håret efter att ha badat i havet???
Nä just det. Att ha havet i koncentrerad form i flaska och spraya i håret gör ingen skillnad. Lika risigt och frissigt för det. Suck. Att jag aldrig lär mig!
På lördag är jobbar MIN frissa igen. Gissa vem som är första kunden??????

Inte utan mål och mening.

Man ska ha saker och mål att se fram emot. Himla viktigt. En del tappade sugar beror på just det tror jag, icke utstakade mål. Blir själv lite vilse i pannkakan när jag skramlar omkring i tillvaron utan något just att se fram emot. Nu behöver jag inte skramla i tomme särskilt ofta, eftersom det i radhuset och i livet i övrigt händer. Mycket.
Så. När det vankas trevligheter och ska sättas upp mål känns det ..... just trevligt.
Vi hoppar raskt framåt i tiden. Vi pratar långtframmeitiden-trevligheter. Ett bröllop till exempel. Dock inte mitt eget. Av förklarliga skäl. Men ändock. Ett sommarbröllop!!!!!!
Kidsen och jag fick dessutom blodad tand i somras när vi var på vår RESA och har nu bokat en till. Med hälften av gänget. So far. Den här gången kommer trippen gå till Barcelona i 14 dagar. In june. Det ska spelas handboll, handboll och mer handboll. Och semestras. Samtidigt.
Se där ja!
Planer. Mål.
Ett ytterst nära mål är att ta hand om fiskgratängen i ugnen.
Passar också på att tacka mina fina bloggvänner för kommentarer, mail och hejarop när jag vräker ur mig frustration och ledsenhet för problemsvårigheter vi tampas med.  Det värmer i hjärtat! Verkligen!

Inget grus i dojjan, tack!

Att orka hålla humöret uppe hela tiden ter sig som stört omöjligt. Det fixar väl ingen??? Det vet jag ju. Egentligen. Men ibland slår det där TVIVLET klorna i mig och gör mig alldeles vilsen. Mitt nya liv. Bara att gilla läget. Då är det skönt att ta ut ny riktning igen. Kolla av kompassen så att det blir åt rätt håll som är framåt! Härifrån och nu.
Det görs alldeles ypperligt med en fika tillsammans med Stora och Lilla Syster. Skriva mail till Största Systern och Store Broren figurerar i kulisserna, borta men helt nära ändå. Ett och annat telefonsamtal med en väninna, en natts skön sömn i nya sängen, en träff med "Överlevnadskursen" och sen börjar det kännas ok. Helt plötsligt sjunger jag i bilen igen. Högt. Och på fötterna nya skor. Hurra!

En bruten förbannelse........

Konstaterar att det är tisdag idag. Konstaterar även att det har varit en helt ok dag. Precis som förra tisdagen var en helt ok dag. Av det drar jag slutsatsen att förbannelsen över mina tisdagar därmed är bruten och det ger mig ännu mer hopp, styrka och mod. Tillförsikt. Det är grejer det!

Det är något med musiken, det måste det vara! Av Cicki fick jag igår låten "Idag är jag stark" av Kenta och den hjälpte till minsann! Himla bra låt dessutom när man då och då tvivlar så där i största allmänhet. Så vi lyssnar väl????

Glada nyheter är glada nyheter

Idag har det ramlat in några positiva besked i radhuset. Det gillar jag!
Ett av beskeden kom från Försäkringskassan. En av aktörerna i min Haverikommission. Ett besked som gör att jag får förlängd rehabilitering så mina lediga onsdagar förbliver mina i två månader till!
Hur glad och lättad blir man inte då?
Jo. Väldigt glad och lättad.
Sådär så det känns. Skönt. I hela kroppen. För nu kan jag släppa den funderingen och koncentrera mig på jobbet, hemma, sjukgymnastiken och inte tänka "tänk om...." och oroa mig för ork och ekonomi.
Nu vet jag! Jag behöver lite mer tid att komma igen och den nya handläggaren lyssnade på mig och läkaren. Det finns alltså hopp!
Ett annat besked gällde ett gymnasieval. En ung man har fått en "Välkommen till oss"-hälsning från den gymnasieskola han ville gå på och log med hela ansiktet när det kuvertet sprättats färdigt. Sånt värmer ett mamma-hjärta!

Julklapp i förskott

Igår kväll var jag ute på hemligt uppdrag. Med tanke på utfallet av mitt Sherlock Holmes-uppdrag, ett lyckat sådant, var jag ganska säker på att utgången av det Hemliga uppdraget också skulle falla väl ut.
Och det gjorde det ju!
Stora Syster och tjejgänget bestämde om sig och ville fira jul hemma i Svedala. Sagt och hämtat. De andra föräldrarna var inte informerade och ja, lite dåligt samvete kanske jag hade. Ibland kan ju en överraskning bli lite för mycket......... Så fick jag lägga ut en dimridå här på bloggen också. Ska det vara hemligt så ska det ju!
Så stod vi där på Arlanda, Lilla Syster, Älsklingen och jag. Med julmust och lussebullar. Vilket kramkalas! Äntlisch fick vi krama om Stora Syster på riktigt!
Och ja. En och annan mamma fick avbryta kvällstandborstningen när det plötsligt ringde på dörren och utanför stod en levererad ungdom. Förvåning och glädje var ordet för gårdagskvällen. Visst viskade jag ett "förlåt" men det viftades bort.
Så nu sitter vi här i köket. Leverpastejsmörgås, julskinkemacka och julmust. Och ikväll startar Ernst jul. Brastart på veckan!!!!!!

Dagens kula. Vinter på väg!!!!!!!!

Mammapresent

Älsklingar byter man ju inte ut hur som helst. Men visst kan man ha flera? Jag har i alla fall skaffat en till. En som jag länge trånat och drömt om. Vi har tittat på varandra flera gånger under årets lopp men tiden har inte varit den rätta för att göra slag i saken. Men nog tusan har jag varit där och känt, kollat, tryckt och pillat lite. Viskat:
"Du skulle allt bo hos mig du"!
Till slut så. Blev det rätta tiden. Ny Darling har flyttat in hos mig. Min alldeles egna födelsedagspresent till mig själv. Himla bra idé faktiskt, att ge sig själv en present. För att jag är värd det. Helt enkelt.
Ungarna har klagat lite, de tyckte jag blev så upptagen av det nya men tystnade snabbt när jag fyllde kylskåpet med mutor blåbärsoppa och lite kvällsfikamums. Själv kommer jag alldeles glömma bort att äta, det gör inget iofs, men jag behöver kraft och energi för att orka med allt nytt jag ska lära mig.
Nu dags för morgonpromenad. Nya Darling behöver visst lite frisk luft!

Min nya Darling! Som jag har längtat.

Alldeles lånad bild från Nikons hemsida.

Kluring

Ibland får man så svåra frågor. Jag föredrar kanske de där lite enklare som
"Vad blir det för kvällsmat"?
"Kan vi åka och bowla på lördag"?
"Var är mina fotbollsskor"?
"Kan vi åka till landet på lördag"?
En svår fråga jag fick idag var
"Lever du det liv du vill"?
Frågan ställdes av en person som SKA ställa svåra frågor och förväntar sig inget svar direkt men det sätter ju igång tankeverksamheten. Vilket så klart var meningen.
Ja. Gör man det då?
Lever det liv man vill?
Drömmer man om andra saker?
De andra sakerna, är det drömmar eller mål som man behöver uppfylla för att bli "jag"?
Delvis, kan man leva delvis ett liv man vill?
Vad är då andra delen?
Bara måsten och tvång?
Gammal vana och hävd?
Sen fick jag en fråga till av annat slag:
"Vill du arbetsträna i en blomster/ost/chokladbutik"?
Och då var svaret givet:
"JA, DET VILL JAG"!
Men den svåra frågan,
den klurar jag allt vidare på!

Goda grannar

En kväll på landet för några veckor sedan, ringde Stora Syster från radhuset och var lite upprörd:
"Du har fått brev från polisen"!
"Har JAG"?!
Hon läste högt för mig och det visade sig att min cykel var stulen. Det hade jag inte ens märkt. Ont om cykelvägar på ön är det så den får alltid stanna hemma.
Nu hade då någon ANNAN tyckt att min cykel var väldigt bra att ha, tagit den och slängt den i skogen, säkert för vidare transport senare. Attans!
Men då funkade saker och ting så där som man önskar:
Cykeln hittades i skogen, lämnades in och polisen kunde hitta ägaren, mig, i cykelregistret. Fiffigt! Den är stöldmärkt men inte namnmärkt. Och jag fick ett brev och kunde hämta cykeln. Den var fortfarande låst och det var lite faktiskt kul att hiva upp nyckeln så att polisen såg att det faktiskt var min. Ja, jag hade ju visat leg och så innan. Ordning och reda!
Jag bad om namnet på den som lämnat in den och det visade sig vara en av grannarna här på gården! Heders till honom! På gårdens kräftskiva i lördags gav jag honom ett litet paket och han blev allt lite paff när jag berättade historien!
Idag får jag hem den efter en sväng hos cykelreperatören! Jag gillar min cykel! Och mina goda grannar!

Håll i hatten. Eller något annat!

Det är ju trots allt så, att när hela havet stormar så gäller det att hålla i sig. Det känner ju alla till. Sen, att de där stormarna kan uppstå snabbt som tromboner tyfoner, det glömmer man allt lätt bort när kav lugn råder. Men man blir alltid påmind, det är då ett som är säkert!
Så, jag är lite upptagen att hålla i mig och kan nog egentligen bara blogga med en hand. När tillfälle ges. Och när blommorna i växthuset nu är omskötta för dagen, tonåringarna vaknat och hasat ur radhuset, mamman har fått upp rullgardinerna så att det faktiskt blir ljust även inomhus, samma mamma har skrikit sig hes färdigt för att grannarna har sågat ner den gemensamma häcken UTAN medgivande, ja, då blev det tillfälle till det här lilla inlägget. Exempelvis.
Nu måste jag hålla i mig igen! Adjöken!

Tankar från ett växthus

Min arbetsträning arrangeras av ett projekt som kommunen, F-kassan, AF och Landstinget står för. Och så företagen i stan förstås. De som ställer upp och tar emot människor som behöver slussas tillbaka i verkligheten lugnt och stilla, utan krav. Det finns inga måsten om att träningen skall leda till fast arbete, utan man har ett år på sig att rehabiliteras ute på olika arbetsplatser, sedan tar andra åtgärder vid.
Jag är väldigt glad för min plats i Växthuset och känner att det är ett bra ställe att vara på för mig. Jag kommer till insikt om många saker när jag är där, att plantera till exempel, har gett mig lite insikt om mig själv. Att en liten stickling som verkar så yttepytte minsann tar fart och växer när ny jord och kruka presenteras. Att en hängig växt blir glad och fin när rötterna ansas, och får ny jord förstås. Sedan ut i stora växthuset med de andra och få sol och vatten. Nästa dag är den fin igen! Fantastiskt! Jag tänker att det är så det är. Jag har ju varit deppig, hängig och trött länge nu. Lite vilsen och "fast i en liten kruka", lite trångt om rötterna faktiskt. Snudd på syrebrist. Och så kommer det nytt. Tiden går och minsann om jag inte står i lite ny jord nu? Lite näring på det i form av mer tid, förståelse, familj och vänner och det vete sjutton om jag ändå inte ror det här projektet i hamn. Projektet "få mig själv på fötter igen"!
Trevlig helg önskar jag!

Himmelsblått hav av lobelia blir jag lugn av.

Ompysslade tagetes står givakt.

För närvarande har jag bästa jobbet. Ever!
Jag får pyssla om bl a de här små raringarna!

Juni

Juni är en speciell månad. Så vacker, så frodigt grönskande och väntansfylld. Hur ska sommaren bli? Vad ska vi göra? När ska vi hit? När ska vi dit? Med barn och utan barn? Mitt i all grönska och blomning går jag med sorg i hjärtat, längtan och saknad efter band som brustit med vetskap om att det är precis så livet är. Man möter och man mister. Man går vidare. Bara. Ett steg i taget. Och minns.

I dag vet jag.....

.... i alla fall att jag har ett huvud. För det gör ont. Sådär himla skitont. Migrän kallas det. Jag har även varit på mitt femtiofjortonde läkarbesök. Ny doktor. Så klart. Lite bra att sitta där grön i ansiktet, illamående och svimfärdig för det var väldans vad hon tog mig på allvar!
Prover beställdes och prover togs. Många prover. Röntgentider fixades och remisser skickades hit och dit i springandes språng. Och innan jag lämnade vårdcentralen hade hon fått kontakt med min psykdoktor och de ska hädanefter samarbeta. Se där! Första gången min migrän har haft något gott med sig! Nu går jag och lägger mig igen. Ajjö!

Mysterier att lösa

I morse började julkalendern. När jag satt där i soffan med ungarna slog det mig att det är första gången sedan 1989 som vi inte har någon adventskalender att öppna. Tiden är förbi när de satt med benen rätt ut från soffan med gosedjur och snuttefiltar i morgonmörkret och med stora ögon följde kalendern och sen den obligatoriska, spännande lucköppningen. Något år slog Spara klorna i mig och jag köpte bara en kalender.
"De kan väl öppna lucka varannan dag" eller
"En öppnar tv-kalendern och en öppnar radiokalendern" tänkte jag och "glömde" att barnen var fyra till antalet.
Experiment som inte gick hem kan jag säga. Man lär sig så länge man lever.
Men allt förändras som sagt. Nu är det ingen som frågar efter adventskalendern, det är bara mamman som frågar sig var i all världen julgardinerna och ljusstakarna blivit av??????
Just den frågan ställdes i helgen till samtliga i hushållet. Ungarna såg chockade ut. Älskade Sambon likaså.
"Ska VI veta var gardinerna finns" undrade de.
"Why not?" kontrade mamman och undrade varför just jag blivit utsedd till gardingeneral, jag som inte har så god koll på något vad det verkar för tillfället.
Hela radhuset vändes det upp och ner på. Inga julgardiner att uppbringa. Jag förstod ju att de var undanstoppade på något "bra" ställe och såg fram emot när de skulle dyka upp.
Skulle jag då säga:
"Javisstja. DÄR la jag dem ju?"
Igår kväll letade Stora Syster efter träningskläder i sin garderob. Längst ner, längst in låg julgardinerna. Hon kom ned med dem till köket som bärandes på en trofé.
"Här var de!"
DET var väl ett himla bra ställe????!!!! (jag kommer INTE ihåg att jag lagt dem där.......)
Nu väntar jag bara på var vi hittar ljusstakarna.....

Vad man inte vet att man vet.....

Det blev en lång bloggpaus då "att-göra-listan" varit lång och energin varit riktad till de stundande födelsedagarna. Två av dem inträffar denna vecka och på lördag ska det hela krönas med Öppet Hus för samtliga "decemberfyllerister" i det här huset. De fyller ju gubevars 80 år. Tillsammans. 81 med katten.
Läser ikapp bloggar och undrar ju så klart vad ni hittat på när jag varit upptagen på annat håll. En hel del må jag säga! Jag är utmanad av Spader Madame att berätta 10 saker om mig själv, jag har fått en Award från Pia med samma utmaning och Annika utmanar mig på 10 saker om mig.
Jag bugar, bockar och tackar för att era tankar gått till mig och här kommer 10 vetande om mig som jag inte tror att ni vet! Eller så vet ni det redan och kan sucka "har hon redan berättat ju"... Hur som helst, här kommer 10 hållpunkter genom mitt liv:

1. Jag är född i Småland. Det sägs ju att smålänningar är "snålänningar" men det stämmer inte på mig. Däremot älskar jag lingonsylt, smålands röda guld.

2. Jag var ENORMT blyg i skolan. Sa aldrig ett pip, har därför fått göra en sisådär 20 olika hörseltester men nej. Hörseln var det inget fel på. Idag är lilla mamman sällan tyst och väldigt oblyg, var väl helt enkelt lite sen och trög i starten.......

3. Jag kommer ihåg vilket telefonnummer mina kompisar hade som jag umgicks med under skoltiden (vi pratar -70-tal nu!) men jag kommer inte ihåg mitt eget mobilnummer idag!

4. När jag gick i högstadiet var jag med och vann skol-DM tre år i rad i volleyboll!

5. Jag började spela gitarr i tredje klass efter att ha genomlidit det första obligatoriska året med blockflöjt, och spelade sen till 1.a året på gymnasiet. Än idag kan jag spela "Cavatina" med förbundna ögon, det är dock det enda stycke jag kommer ihåg utantill.

6. Under gymnasietiden utbildade jag mig till undersköterska. Fast jag ville bli journalist. Egentligen.

7. 1983-1985 studerade jag på en folkhögskola till fritidsledare. Två år med internatliv och allehanda friluftsupplevelser inklusive en studieresa till Gambia där vi bodde i byar på landsbygden. Stort!

7. 1986 var jag på en Beach Boys-konsert i San Fransisco. Utomhus. Det var häftigt!

8. Har räknat ut att jag i runda slängar har bytt ungefär 14500 blöjor under min livstid. Hitills. Nåja, kanske har jag inte bytt dem allihop, men har i allra högsta grad varit inblandad på ett eller annat sätt. (hälften av dessa var tygblöjor men jag ids inte räkna ut hur många jag tvättat, då blir jag så trött....) tilläggas bör då förstås att jag ju har fyra egna barn och sju syskonbarn....

9. Jag gillar skor och det skulle aldrig falla mig in att slänga ett par OM de inte är hur trasiga som helst. Skor går alltid att fixas till och jag har hittat en skomakare som gör underverk av .... praktiskt taget bara en sula. Skobegäret har ärvts av mina tre flickor och ja, vi har många skor och snart, snart kan även Lilla Syster vara med och dela på skoinnehavet. My god!

10. Jag gillar att måla. Fast det vet ni ju redan. Men just den här månaden är lite speciell för jag är med i en utställning med tre tavlor. Det är lite häftig att gå där och titta och se att där hänger något som jag målat, tillsammans med andras verk. För det är jag lite stolt!

Jag utmanar härmed Stort och Smått, Nilla och Polargrevinnan! Lev väl!