Hemma igen. Med en bra bok i bagaget och ett långt blogginlägg.

Nu är jag hemma igen efter en fantastisk litteraturkryssning med trevligt sällskap, god mat och många fina intryck av olika författare. Hela fredagen lyssnade vi på Barbro Lindgren, Lars Lerin, Kristina Sandberg, Ebba Bratt Wickström, Fredrik Lindström, Peter Kihlgård..........
Hur bra som helst!
Störst intryck gjorde ändå Jan-Olov Madeleine Ågren som läste ur boken "Inte en främling". Plötsligt satt hen bara på scenen och jag förstod direkt att den långa kvinna jag sett skymta bakifrån på fredagskvällen var just Jan-Olov Madeleine.
Orden som lästes gick rakt in i mig och det jag en tid tyckt varit jobbigt, att brottas med olika känslor inför olikheter av olika slag, hittade plötsligt sina platser igen och jag blev lugn. (därmed inte sagt att allting hädanefter kommer att vara enkelt igen....).

" .... Alla människor är främlingar för varandra från början. Det krävs ansträngning för att förvandla främlingen till en bekant, en vän, en älskad. Oavsett de inblandades likheter eller olikheter vad gäller kön, etnicitet, religion, utseende, intressen, hudfärg, ålder, sexualitet, funktionalitet etc. Att vara fientligt inställd till människor en inte känner bara därför verkar onekligen lite fånigt"

Vi diskuterar ofta hemma. I vår närhet frodas sympatier för SD, vi bor i ett stad och område med många invandrare och flyktingar, utanför vårt ICA sitter tiggare och bekanta fäller då och då nedlåtande kommenterar angående olikheter av olika slag vilket betyder att de pratar illa om våra vänner, någon släkting eller om någon av oss.
Så. Det diskuteras i radhuset och ibland är det högljudda diskussioner. Man får vända och vrida på alla sorters tankar, grunderna för tolerans och medmänsklighet finns så jag är inte orolig för ungdomarna i min närhet. Men de ska möta övriga världen. En alltmer intolerant, inskränkt och främlingsfientlig verklighet så jag gör vad jag kan för att rusta både dem och mig för detta. På den här kryssningen hittade jag ännu ett verktyg för detta. Boken "Inte en främling" sammanställd av stifelsen "Teskedsorden", där 41 kända och okända svenskar berättar om sina erfarenheter av utanförskap.
Jag köpte boken och Jan-Olov Madeleine Ågren tillägnade den till mina ungdomar. Jag blev glad när de blev glada över den. Precis just nu ligger den på soffbordet. Allt annat har de städat undan efter gårdagskvällens fredagsmys men boken ligger kvar.

Alla kan inte göra allt men alla kan göra någonting. Stort eller litet. Allt räknas.

Hen läste så tiden stod stilla!

De fick varandra!

Största Systern och Pojkvännen är nu herr och fru! Bröllopet och festen gick finfint, vilken dag och kväll, magiskt, fantastiskt och härligt.
Tror bestämt jag är den rikaste tjejen på jorden, vilka kids, vilken svärson, Hjärta, familj och vänner jag har! Den här dagen lever vi länge på!
Och jag är svärmor på riktigt. Det är coolt.......!

Mamman med Största Systern, finaste bruden evver! Love, love. love!

Kyrktanter är guld värda!

Vad vore jag utan mina "kyrktanter"? Bra mycket fattigare på vänskap är då ett som är säkert. Tre av fyra kunde samlas häromkvällen, bra utfall i den här hektiska vardagskarusellen. Te, mackor, frukt, ost och kex. Uppdatering. Av life.
Det är nog tur att ingen utomstående hör oss när vi avhandlar  det ena ämnet efter det andra. Kan hända att vi gråter en skvätt, av medkänsla, trötthet och pur utmattning tillsammans för vi är med om ungefär samma saker. Kan hända att vi skrattar huvudet ur led över dråpliga situationer, knasigheter och annat som kantar vår färd genom diagnosland och allfarsland. Skrattet blir bron och livlinan till det vanliga, att ändå orka bortom allt som skruttar sig.
Mitt i allt snurrar Allvaret. Svårigheter att få till en fungerande vardag på grund av diagnoser, oron för syskon, undran över hur i hela friden gör man????? Egentligen? Vi har väl egentligen inte en aning förutom att vi lever på.
Det är skönt att träffa andra i samma situation. Man behöver inte förklara så mycket. Det är vänskap på hög nivå. Kan inte köpas för pengar!

När det är bara bra!!!!!!

17 kilometers vandring igår gör att den här donnan känner sig lite stel idag. Men ändå förvånansvärt pigg. Tänker att för några år sedan hade en sån här vandring varit helt otänkbar, när kroppen strejkade och tanken då på att mina ben skulle bära mig längre än till brevlådan inte fanns. Så jag firade lite igår! 

Det var perfekt vandrarväder, bästa sällskapet och vansinnigt vackert! Genom hagar och skogar, över ängar och åkrar, i dikeskanter, under vägar, över vägar, nära vatten, i skogen, ut ur skogen....... som jag njöt! När man går så där hinner man prata en hel del. Ventilera, vrida och vända och verkligen prata. Likväl som det är oerhört skönt att bara gå tyst en stund och njuta av dofter, fågelsång och allt det fina. En del knutar jag hade med mig hjälpte Bästa Resursläraren mig att knyta upp och se andra utvägar så jag känner mig starkt laddad att ta itu med skolan för Store Bror på måndag. Igen. Den eviga följetongen.............. 

Efter vandringen stannade jag kvar hos Bästa Resursläraren och åt bakad potatis med skagenröra, hembakta chiabatta. Till efterrätt varma äppelklyftor med kanel och vaniljglass. En perfekt avslutning på en toppendag! 

När jag kom hem fanns Största Systern i soffan. Hemma från Amerikat! Hon förärade sin mamma med hudlotions från Victoria Secret, lemon och cocounut! Älskade doften! 

Sen kollade vi schlagern, åt godis, babblade och jag somnade i soffan. Vaknade och fick reda på att Danmark vann! Grattis!

Idag väntar avloppsrensning, trädgårdsfix och kaffebesök......... någon ska inspekteras av tonåringar och det passar väl bra över ett fat med bullar????? Bullar, baka er.........!

Firat och klart!

Så är tant tillbaka igen! Firad, uppvaktad och sjungen för i dagar tre! Fantastiskt! Sista tårtsmulan är uppäten, hatten på och tja. Det är bara att köra vidare! Lördagens "skohornsparty" avlöpte väl och det är inte klokt vad folk man kan klämma in i ett Öppet Radhus om bara viljan finns. Kyrktanter, släktingar, ungar, gamla vänner och nya vänner. En härlig blandning gav mig minnen för livet. Precis som jag önskat!

Det går ju fortare än man anar sen att hasta tillbaka till vardagslunken men samtidigt tycker jag att det är skönt. Vanor och rutiner. Lite äldre, förhoppningsvis lite klokare. Inte helt fel!

Under tiden har visst hösten anlänt. Kanske dags att fälla ihop parasollet? Ta bort vaxduken från altanbordet? Rent av pensionera nämnda bord som ruttnat sönder och samman i somras. Ingen risk för torrt och sprucket trä här inte. Nä. Mer risk för att eventuella kaffekoppar ramlar rakt igenom bordsskivan. Eftersom jag kamouflerat det ruttna med en ........ vaxduk. Man tager vad man haver och gör så gott man kan!

Sovrumsfix

Jag har ett angenämt bekymmer. För en gångs skull. Lite skönt som omväxling till mina andra bekymmer tänker jag. Man ska ju sträva efter balans och idag tycker jag att jag utjämnar vågskålen något. Det är ett bra tecken på resan tillbaka.
Ett sovrum ska inredas. Bara till mig! När hade jag eget rum senast???? Som bara var mitt? Tja. 1981 i första egna lyan. Det är länge sen. Riktigt hur länge sen det är behöver vi ju inte utreda närmare.
Sen blev jag sambo, 1982 kallt och när det tog slut stack jag till storstan och bodde på en folkhögskolas internat. Där hade man förvisso egna rum men jag kan inte komma ihåg att vi någonsin stängde dörrarna om oss??? Fast det borde vi rimligen ha gjort, åtminstone när vi sov. Ack ja. Länge sen. Även det.
Nu, en massa år och händelser senare är det dags igen för egen "kuppe". Har så smått förlikat mig med tanken och kan börja ta tag i saken.

Lilla Syster och jag ska dessutom byta rum med varandra. Innan vi kommer till ro och kan börja piffa ska rummen renoveras. Hon är mycket bestämd med både färg och möblemang, planerar hit och planerar dit och vet hur hon vill ha det.
Jag får beslutsångest. Vilken färg på väggarna ska jag ha? Eller tapeter? Vilken säng? (just nu vilken som helst, sover på luftmadrass och dt är inte skönt. Inte skönt alls.....). Hur ska sängen stå? Klädskåp? Garderob? Rullgardin eller persienn?
HUR kan man bli så velig????
Jag som är en inredningsgeneral, pekar med hela armen och minsann vet hur jag vill ha det. I andras rum. I gemensamma rum. Men i mitt eget???
Blankt i hela huvudet.
Bästa Väninnan och jag har varit på IKEA idag. Det är bra att ta med henne då hon har oceaner av tålamod! Bästa Väninnans fästman fann det för gott att gå en egen runda emedan vi två tjejor skulle välja säng till mig. Tjolahopp, tjolahej vad jag inte kan bestämma mig......
Så.
Jag har nya turkosa soffkuddar. Två nya turkosa pallar i köket. Turkosa diskborstar och ljuslyktor in masse.
Någon ny säng?
Nopes. Men några broschyrer. Och har provsovit ett par madrasser. Tror jag vet. Ska bara bestämma mig. Bestämmer jag mig före 15 augusti får man 250 kr rabatt på hemkörningsavgiften. Det är på onsdag.
ÅH! Alla dessa beslut!
Sa jag angenämt bekymmer???? Ja. Det är ju det ändå. Ska bara våndas lite först och komma på vad jag gillar. Turkos tydligen. Lila och rosa. Svart är ju snyggt? Blommiga tapeter? Tantigt?! Eller ljusbl..........

Allt har sin tid

Idag hämtade jag Bästa Väninnan och vi åkte och badade i en undanskymd vik. Ja, den ligger lite avsides och dit hittar bara sommarstugegästerna runt omkring. Och så Bästa Väninnan och jag. Som två tanter bytte vi om bakom bilen med bakluckan öppen. Fniss och skratt.
Borta är långaliggavidstranden-dagarna med ständig passning av små barn, utspilld varm saft, ballerinakexklet och mosade kanelbullar. Nä. Nu tar man bara bilen och vips, har man åkt till den badplats man vill och kan ägna sig åt prat. Och eget bad. Bara. Vuxenpoäng på det.
Nu var det ett rent terapeutiskt syfte också, jag ska vänjas vid att vara vid vatten, bryggor, båtar, se öar och annat som hör skärgård till utan att falla ned i en hög och gråta eftersom livet med Älsklingen nu är ett liv utan Älsklingen och vi just sommartid alltid befann oss i Lilla Huset på Ön. Mitt i skärgården.
Ska man göra något för första gången så passar det bra att ha en Bästa Väninna att luta sig emot.
Inte svimmade jag heller. Eller föll död ned även om det kändes så först. Sen lite yrsel bara. Men det pratade vi bort och nu har jag gjort det. Såg till och med några ungar som åkte badring efter en båt i hög fart och det gick ju bra för både dem och mig.
Sen bytte vi tillbaka där bakom bilen och fnissade lite till, åkte hem och drack kaffe på balkongen vilket då satt som en smäck.
Nu har jag suttit en timme i mitt eget kök och det är bara att konstatera:
Det blir ingen middag lagad här idag om jag inte tar tag i det själv. Och vi lagade ju faktiskt mat själva även i USA. På gasspisen. Så takterna borde ju sitta i!

Stora Syster och Store Bror bidrog till middagsmaten en kväll på resan genom att fiska.......

Blev kalasgoda fiskpinnar av "nemo"-fiskarna!

Oktoberglad

Onsdag. Mitt i veckan. Migränen har släppt så pass att jag kan njuta av ledig dag. En sån där dag när handling, tvätt, dammsugning och allmän uppryckning står på schemat. Det skiter jag högaktningsfullt i. Man får det när man närmar sig medelåldern. Eller får och får. Det får man väl alltid men jag känner att jag KAN det nu. Måste beror på åldern. Den nya trotsåldern.
Vad ska jag då göra istället?!
Jomenvisstskajagpåmöte. Store Brors skola behöver en mamma idag som påminner om barnets rättigheter och faktiskt skolans skyldigheter och utlovade löften. Till stöd följer Bästa Resursläraren med så jag hyser inga betänkligheter kring det mötet. Det kommer bli som jag säger. (jajajaja, mitt middlenamn är "obotlig optimist" och tänker så förbli).
Men sen?????????
Hela långa eftermiddagen?
Ja. Om jag inte blåser bort tänker jag gå en promenad med min man (to be). Sen ska jag läsa i min nya bok, dricka lite kaffe och laga en god soppa till middag. Den ska avnjutas tillsammans med Stora Systers bästa vän E som kommer hit. Det är ju premiär för Grace Anatomy i kväll. Får INTE missas. Vi håller på traditioner här. Stora Syster får hänga med på middagen via Skype. Det är planen so far en sketen onsdag i oktober! Bästa månaden om någon frågar mig!

Vad man har sina vänner till.

För en timme sen stämplade jag ut från jobbet och nu är det semester i fem veckor! Har med det nått ett av årets delmål: att jobba 25% från 1 maj till semestern. Och det gick ju finfint! Nästa jobbrelaterade delmål är att börja jobba halvtid 1 september. Fast dit är det oceaner av tid så nu ska njutas av helt lediga dagar! Förhoppningsvis lugna, fina dagar. Tycker nämligen att det är lite dags för det nu!
Allra, allra först njuts det dock av glada sportnyheter:
Store Brors lag har vunnit 16-delsfinalen i Partille Cup pojkar 15. Världens största handbollscup är i full gång och vad gör man om man inte själv kan vara på plats?
Jo. Man dirigerar dit väninnan som "ändå är i Göteborg" att heja och klappa på laget från mamman. Sen skickar hon både resultat och fina bilder. Blir ju alldeles rörd ju! That´s what friends are for! Bland annat!

Nästan direktsändning. De vann! Nu håller vi tummarna i kväll igen.............

Tokshopping gör susen = sant

Två dagar på gamla nya jobbet har gått finfint! Trevligt och roligt att vara tillbaka. Lite nybörjarpirr men det hör till. Kafferast minsann. Och arbetsuppgifter. Sitter som en smäck.
SAMTIDIGT pågår en kamp för Store Brors skolgång. Hela tiden minsann men just nu väldigt intensivt. Man önskar sig nästan en Stavros att hala fram ur bakfickan.....
Och så livet med tonåringarna som ju är ett liv jag älskar så klart men det tar kraft ur en. När jag så känner mig lite ensam med ansvaret, så där så att det stockar sig i bröstet, känslan "hurskadetgåmedallting" blir jättestor och det börjar luta åt "dethärklararjagaldrig"-hållet.
DÅ!
Ringer Bästa Väninnan från Stockholm och är alldeles nära. Så nära att hon sen sitter i mitt kök, vi äter fruktsallad, värmer bullar och dricker kaffe. Så busar och gullar vi med barnbarnet som ju med sin pappa skjutsat farmorn till mig. Att hon sen åker vidare till Nya Pojkvännen gör ingenting för vi kunde träffas idag också. Massor med tid fick vi plötsligt. Och när man har någon att bolla sina trassligheter för, delge roliga saker, fnissa och "NÄE" och "VA"????? samtidigt som man äter lunch, fikar och shoppar tills vi droppar, ja. Det är då det löser upp sig där i bröstet och jag ser att det går att ta en sak i taget. Att jag måste vara en egen Stavros, att jag aldrig i livet tänker ge mig utan ungen ska ha det bra i skolan. Att ungarna reder sig bra och att jag gör så gott jag kan. Och det duger. Duger himla bra faktiskt.
Sånt kan jag komma fram till med Bästa Väninnan. När vi sedan skiljs och ska reda ut miljoners kassar, påsar och allt vi samlat på oss under dagen känns det bra. Tänk va? Vad lite shopping ändå kan göra? Och en vän. Fantastiskt!

Blev lite klappad ......

.... på idag när jag åkte buss. Hade varit på ett jobbigt men nödvändigt samtal och ja, det syntes alldeles bestämt att jag gråtit. Rejält. Minsann, kom det inte en tår där på bussen också?
Då kände jag en klapp på handen. En gammal kvinna, alldeles främmande bara drog så lätt med sin hand över min och tryckte till lite grand. Sen drog hon sjalen framför ansiktet igen men jag såg att hon log med ögonen. Då log jag också! Skönt!

Väck inte draken!

Den här veckan har varit lite körig. Mycket att fixa, dona, ordna, snackas om, rättas till och rätas ut. I de allra flesta fall anses jag som en lugn och sansad person. Nåja. Stundtals impulsiv och full av galna upptåg men inget som någonsin sätter liv och lem på spel. Men, då och då tjorvar det ihop sig. Det gjorde det  igår och jag blev jättearg. Så där himlars arg så att jag idag brottats med huvudvärk. Huvudvärk from hell. Jag tål helt enkelt inte att bli förbannad.
"Rätt åt mig" skulle jag kunna säga.
"Fara ut på det där viset".
Får väl skylla på min impulsiva sida, mitt ärvda heta temperament eller krasst konstatera att den som hörde skället behövde det. Helt enkelt.
Så, när jag nu fått ur mig det arga och pratat av mig med Bästa Väninnan kan jag återgå till att vara den ömma modern och kärleksfulla fästmön. Argdraken har gått och lagt sig. Tillfälligtvis!

Det är skönt att ha en kompis att luta sig emot!

Bradag

Inte blev det så himla mycket shopping på tantträffen i Stockholm idag. Desto mer fika, prat och skratt. För oss var det long time, no see så vi hade mycket att gå igenom. Nog så viktigt och välgörande för själen! Jag hann med en träff med Bästa Väninnan och Nya killen också, över en pizza i Gamla Stan. Hur mysigt som helst. Nu har jag precis landat i soffan, blivit serverad ett glas rött av Älsklingen och sparkat av mig skorna. Njuter av en lyckad lördag för egen del, att Älsklingen mår lite bättre och att Lilla Syster umgåtts hela dagen med sin nya bästis och är glad och lycklig igen. Dagar som denna samlar jag på!

Goda grannar

En kväll på landet för några veckor sedan, ringde Stora Syster från radhuset och var lite upprörd:
"Du har fått brev från polisen"!
"Har JAG"?!
Hon läste högt för mig och det visade sig att min cykel var stulen. Det hade jag inte ens märkt. Ont om cykelvägar på ön är det så den får alltid stanna hemma.
Nu hade då någon ANNAN tyckt att min cykel var väldigt bra att ha, tagit den och slängt den i skogen, säkert för vidare transport senare. Attans!
Men då funkade saker och ting så där som man önskar:
Cykeln hittades i skogen, lämnades in och polisen kunde hitta ägaren, mig, i cykelregistret. Fiffigt! Den är stöldmärkt men inte namnmärkt. Och jag fick ett brev och kunde hämta cykeln. Den var fortfarande låst och det var lite faktiskt kul att hiva upp nyckeln så att polisen såg att det faktiskt var min. Ja, jag hade ju visat leg och så innan. Ordning och reda!
Jag bad om namnet på den som lämnat in den och det visade sig vara en av grannarna här på gården! Heders till honom! På gårdens kräftskiva i lördags gav jag honom ett litet paket och han blev allt lite paff när jag berättade historien!
Idag får jag hem den efter en sväng hos cykelreperatören! Jag gillar min cykel! Och mina goda grannar!

Ut i det blå

Det var lite party igår. Inte på något sätt vilt, vulgärt eller hejdlöst men ändå, lite party. Bostadrättsföreningens årstämma med middag "etterpå". Möte, välkomstbål, vin till maten och en avec till kaffet sen så..... Lite ovan vid party skulle man kunna säga. När jag hämtade tidningen i morse var redan grannen vaken, hon som var på samma party, skillnaden är att hon är 90 och det är ju inte jag. Fast det kändes så just då. Nu har jag kammat till mig, varit på inspektion med andra gårdsråd i vårt bostadsområde. Kan ju låta lite trist men faktiskt inspirerande att se hur andra har det. Få lite tips och idéer om vad vi kan fixa och trixa med på vår gård. Älsklingen såg lite skärrad ut när jag kom hem, han vet vad mina idéer kan få för konsekvenser. För honom alltså. Lite jobb och så där. Men nu har jag lovat att hålla mig lugn och på egen tomt. I alla fall ett tag.
Och om nu vädergudarna bara håller sig lugna ett tag blir eftermiddagen säkert jättemysig. Världens Bästa Väninna ska sjunga ju och det vill jag ju inte missa. En utflykt får det bli!

Före jobbet

När jag skulle till Stockholm i fredags och delta i Bästa Vännens After Work, påpekade ett av mina barn att
"Vaddå After Work. Du har ju inget jobb ju"???
Det har jag visst. Jag börjar på onsdag. Så man kan ju säga att jag var på Before Work. Och det var väldigt trevligt!
I övrigt är det måndag, Älsklingen har rensat tomten från de rått-lik katten släpat hem och som jag helt enkelt bara ställt stora upponedvända krukor över. Det ihop med ungarnas tallriksexperiment har ju gjort att trädgården mer sett ut som en installation... Men nu så! Fint och prydligt igen. Och över alltihop skiner solen! Det är fjärde måndagen i rad som solen skiner och ett knep att få en på bra humör när veckan börjar. Snöhögarna är nu pyttesmå och snart, snart är de borta helt. Härligt!

Dagens färg är röd!

Idag är det dags att möta verkligheten i form av "arbetsplatsintroduktionssamtal" på arbetsförmedlingen. Det kommer inte att vara samma handledare som jag hade i luren förra veckan, det är då ett som är säkert. Ett samtal, ett mail och en förstående chef och jag fick en ny. Bra så långt.
Hela veckan har jag varit lite låg. Oron gnager, ledsenheten slår klorna i mig när jag minst anar det och ja, det är helt enkelt "Landet Depression" som talar om att resan där fortfarande inte är avslutad. När jag pratar med Bästa Vännen hör hon direkt på min röst att det minsann inte är så bra som jag säger att det är. Och när hon säger att hon hör, ja, då gråter jag igen. Jag klarar liksom inte av att människor är snälla. Visst är det väl konstigt?
Hon gav mig ett tips inför dagen idag.
"Välj kläder med färg"!
"Svart ÄR en färg"! hävdar jag. Igen.
"Jaja. Ta svart då. Men en röd schal. Och ta din röda väska".
"Du behöver omge dig med vackra, varma saker fattar du väl"?
"Nä. Jag fattar ingenting. Jag vill ingenting".
"Nu gör du som jag säger".
Och jag gör som hon säger så nu har jag fixat håret, strukit en vit! skjorta och tagit fram min finaste röda schal och röda väskan är avdammad. Jag slog till och med till på en röd mapp till alla mina papper. Om ett litet straxt ska jag åka till arbetsförmedlingen. Jag är röd idag, jag kan idag, det är fredag, ikväll får jag krama min älskling igen.
Ta mig tusan. Jag blev nästan lite uppmuntrad. Är det den röda färgen månntro?

Utflykt i sikte

Så himla tyst det blir i huset när barnaskaran drar till sin pappa. Så himla skönt att de ändå bor så nära att mamman kan få en kram på väg hem från skolan. Sånt värmer sådana här iskalla dagar. Nu håller jag bara tummar och tår för att det inte blir kallare, inte kommer mer snö eller att förvirrade älgar ställer sig i vägen på spåret, för i morgon ska den här mamman på utflykt till Stora Staden. Där väntar en dejt med Älskade Sambon, middag med Bästa Väninnan och sen en titt på Riverdance. En bra start på året, alltså! Som ska bli det bästa. Ever!

Sömnstörning

Jag har sovit över hos Bästa Vännen. På madrass på golvet. Det har jag gjort förr. Jag sover bra där. Antar att det har att göra med att det är trevligt att ha en vän som Bästa Vännen, vi tycker om att "hänga" med varandra. Mycket. Nu blir det inte så ofta för hon bor i Stora Staden och jag i Lilla Staden. I natt låg jag ändå där på madrassen igen och sov i godan ro. Ända tills jag vaknade av att något gick på mig. En mus. Det kallar jag abrupt uppvaknande!
Och var tog den vägen sen? Ingen som vet! Från klockan tre sov jag med ena ögat öppet och det börjar kännas nu! I natt ska jag sova hemma, tryggt vaktad av katten Martini! Här slipper inga möss in!

Jag är glad!

Jag gillar att skriva. Jag är helt nördig vissa dagar på att skriva, skriva, skriva och skriva lite mer. Och så bloggar jag. Också. Jag har så mycket i huvudet som jag vill dela med mig av och tror mycket på att "delad glädje är dubbel glädje", "sorger tynger mindre om man delar dem" o s v och jag gillar tanken på att det jag går igenom kanske kan hjälpa någon annan, roa någon, glädja någon, beröra någon som jag blir berörd, glad, lättad, förargad m m över det som jag läser. Äsch, ni vet! Idag är jag glad. Och stolt. För Kim P har gett mig en Award och skrivit fina ord om mig på sin blogg. Då blir jag glad! Jag hoppade genast över den där lilla "depp-bumpe-gropen" som låg utanför dörren i morse och tänkte att
"Närå, dig hoppar jag över, idag kliver jag INTE i några gropar. Så det så".
Så då gjorde jag inte det. Tack för fina ord! Det betyder så mycket!

""Jag har hållit på denna ganska länge, men just i dag är det dags!

I dag väljer jag att dela ut min award till Cina som jag är full av beundran inför. Hon är i mina ögon en urstark tjej som trots sin livssituation har en förmåga att se allt det positiva i livet. Hon har ett härligt sätt att beskriva sin vardag, i mot- och medgång, och kärleken till hennes familj lyser igenom varenda stavelse. STOOOOOOORA kramar till dig Cina!""