Firat och klart!

Så är tant tillbaka igen! Firad, uppvaktad och sjungen för i dagar tre! Fantastiskt! Sista tårtsmulan är uppäten, hatten på och tja. Det är bara att köra vidare! Lördagens "skohornsparty" avlöpte väl och det är inte klokt vad folk man kan klämma in i ett Öppet Radhus om bara viljan finns. Kyrktanter, släktingar, ungar, gamla vänner och nya vänner. En härlig blandning gav mig minnen för livet. Precis som jag önskat!

Det går ju fortare än man anar sen att hasta tillbaka till vardagslunken men samtidigt tycker jag att det är skönt. Vanor och rutiner. Lite äldre, förhoppningsvis lite klokare. Inte helt fel!

Under tiden har visst hösten anlänt. Kanske dags att fälla ihop parasollet? Ta bort vaxduken från altanbordet? Rent av pensionera nämnda bord som ruttnat sönder och samman i somras. Ingen risk för torrt och sprucket trä här inte. Nä. Mer risk för att eventuella kaffekoppar ramlar rakt igenom bordsskivan. Eftersom jag kamouflerat det ruttna med en ........ vaxduk. Man tager vad man haver och gör så gott man kan!

Dan före.....

.....dopparedagen stod det städning på schemat. Det blev inget av det då jag istället ringde min f d svärmor, barnens farmor för att önska God Jul. Hon går just under namnet "Farmor". Precis som i Bamse. Och precis som Bamses farmor är hon en god, klok och stark kvinna som dessutom gör världens godaste köttbullar! Nu bor hon i Andra Änden av landet, så vi ses inte så ofta och inte pratar vi så särskilt ofta i telefon heller. Men när vi gör det, som idag, tar det tid. Vi har mycket att avhandla, berätta, skvallra om, ojas, förfasas, skratta och önska varandra en sån där härligt God Jul som man önskar att människor man tycker om får ha. Mina barn kan skatta sig lyckliga över att ha världens bästa Farmor och det vet jag att de gör. Hon finns i deras hjärtan och de i hennes.
Så efter låååååååååååååååååångt samtal är det bara att konstatera att vi får fira jul ihop med lite dammråttor och oputsat silver? Som OM jag har något silver att putsa?????.....
Men julen handlar väl om det? Att umgås med nära och kära, bry sig om, inte att städa och feja.
Nu väntar en eftermiddag i pralin- och blomsterbutiken och det lär vara mycket att göra där idag!  Bara skojsaker!
Dammråttorna får vila i frid!

Spindelmannen del II

I somras blev ju Älsklingen biten av en spindel och jättejättedålig. Efter en antibiotikakur á la dunder blev han bra igen. Låret gick tillbaka till normal form och färg och vi andades ut. Inte började han spinna nät eller äta flugor heller. Lyckad behandling helt enkelt. Tills igår.
Pang. Så var låret rött och svullet igen. Kliigt. Ont. Huvudvärk och vansinnigt trött. Det har börjat om. Man undrar ju, var det verkligen ett spindelbett? Vilken sort i så fall?
Hoppas vi får svar idag. I detta nu är Spindelmannen på väg till läkare igen. Skulle "bara" ta svängen om Arlanda först. Största Systern med sambo åker till USA idag och behövde skjuts. Denna gång styr de kosan till västkusten, San Fransisco och Los Angeles. Hon har lovat särskilt att krama "gammelmoster" over there från mig och att ha så himla kul. Oj, vad jag blir sugen på att resa någonstans. Men först ska Spindelmannen bli frisk!

En historielektion till kaffet

Idag packade jag in Lilla Syster och Store Bror i bilen och åkte för att hälsa på min mamma. Vi har ätit lunch, plockat svamp och badat i poolen. En höjdarstund för barnen blev vid kaffet när mamma berättade om hur det var när vi kom till Lilla Staden från Småland, en svinkall dag i mars 1964 då jag bara var 1 1/2 år. Mamma och pappa hade fått jobb, postverket och metallindustrin lockade med plats och så åkte vi då från landet till stan som så många andra. De hade lyckats skrapa ihop till en lägenhet i en av stadens miljonprogram och vi blev en av de första familjerna att flytta in. Nog har jag undrat i mina dar vad de tänkte, de unga vuxna med ett litet barn i famnen ihopträngda i Jocke Jönssons flyttbil, med allt de ägde och hade på flaket. Idag berättade hon lite om det och förresten, det var inte BARA barnen som gjorde stora öron när hon berättade, även jag satt och sög in varje ord. Fast jag är vuxen får jag inte nog, jag vill alltid veta mer, mer och mer.
Ja, ett och annat bus JAG gjort berättade mamma också om. Till mina barns förtjusning! Gissa om jag kommer att få höra det då och då.
Jag är övertygad om att barnen kommer att komma ihåg den här stunden från idag. De verkligen älskar att höra hur det var, som Store Bror säger, förr i tiden.
"De rotar sig" säger mamma.
Ja, det är väl det de gör. Och behöver. Jag behöver det och det är skönt att göra det tillsammans.

Halvtid

Den nattliga räden på pipleksaken gick om intet. En regnskur av sällan skådat slag samt åskmuller gjorde att jag trots allt valde att stanna kvar i sängen. Och ja. Hundeländet piper vidare på sin leksak......
Igår hade jag angenämare saker att tänka på. Älskade Sambon hade jobbat färdigt för veckan och som mitt-i-sommaren-bonus kunde han gå lite tidigare och var hos mig o katten på ön redan på eftermiddagen. En trevlig överraskning minsann!
Vi bjöd sen gamla mormor på middag och som vi pratade! Det är så härligt att verkligen ha tid att prata med henne OCH att lyssna! Hon är 89 år. Pigg för sin ålder och med glimten i ögat. Det är Älskade Sambons mormor men jag får också ha henne som min, vi kommer så bra överens!
Idag har varit en omväxlande dag. Till slut bröt solen fram så vi tog båten till en mysig klippa, njöt av solen, medhavt fika, havet och att ha tid för varandra. I morgon bär det av mot stan för att träffa alla barnen igen. Sommaren går in i andra halvlek!

Från vår plats på badberget.

Klimatsmarta

Mina svärföräldrar är ett under av återvinningens konst. De borde få pris. Så är de också födda under en tid då inget var självklart, hårt arbete och vi pratar hårt arbete, var nödvändigt och lönade sig i bästa fall. Inget fick förfaras, slängas utan vidare eller bara "glömmas" bort. Hos dem har vi fikat idag och jag har med mig en påse med 70-tals kläder hem. Felfria så klart. T o m de röda stövlarna från -74 är u a. (utan anmärkning). Jag vet att kläderna kommer att komma till användning, hemma hos mig finns ju tre flickor som 1. tycker om att klä ut sig. 2. ändrar och fixar till kläder så att de passar och 3. blir bjudna eller anordnar temafester.
Svärmor har dessutom aviserat att hon kan tänka sig att rensa bland 60-tals kläderna.
"JA! Gör det"!
Svärfar pillar, skruvar, muttrar, bänder och bankar på gamla tvättmaskiner, dammsugare, båtmotorer, avfallshinkar med pedaltramp där locket vägrar lyfta på sig men HAN får det att fungera, motorsågen anno 1957 blir som ny i hans händer. Ja, så där håller de på, dag efter dag. Jag tänker att vi har mycket att lära av dem och att de redan har gjort allt i sin makt för att förhindra miljöförstöring och klimatförändringar.
Det är vår tur nu.