torsdag, juli 30, 2009

En historielektion till kaffet

Idag packade jag in Lilla Syster och Store Bror i bilen och åkte för att hälsa på min mamma. Vi har ätit lunch, plockat svamp och badat i poolen. En höjdarstund för barnen blev vid kaffet när mamma berättade om hur det var när vi kom till Lilla Staden från Småland, en svinkall dag i mars 1964 då jag bara var 1 1/2 år. Mamma och pappa hade fått jobb, postverket och metallindustrin lockade med plats och så åkte vi då från landet till stan som så många andra. De hade lyckats skrapa ihop till en lägenhet i en av stadens miljonprogram och vi blev en av de första familjerna att flytta in. Nog har jag undrat i mina dar vad de tänkte, de unga vuxna med ett litet barn i famnen ihopträngda i Jocke Jönssons flyttbil, med allt de ägde och hade på flaket. Idag berättade hon lite om det och förresten, det var inte BARA barnen som gjorde stora öron när hon berättade, även jag satt och sög in varje ord. Fast jag är vuxen får jag inte nog, jag vill alltid veta mer, mer och mer.
Ja, ett och annat bus JAG gjort berättade mamma också om. Till mina barns förtjusning! Gissa om jag kommer att få höra det då och då.
Jag är övertygad om att barnen kommer att komma ihåg den här stunden från idag. De verkligen älskar att höra hur det var, som Store Bror säger, förr i tiden.
"De rotar sig" säger mamma.
Ja, det är väl det de gör. Och behöver. Jag behöver det och det är skönt att göra det tillsammans.

9 kommentarer:

  1. Det är enormt värdefullt med dessa historier. Jag har märkt att ju äldre man blir ju viktigare blir de. Jag pumpar pappa så mycket som jag kan nu för det är ju bara han som finns kvar av den generationen. Sedan gäller det för en annan att föra det vidare. Jag skriver ner en del så att mina barn ska kunna ta del av det sedan. Pappa har skrivit ner så mycket som han minns ifrån sin mormor och morfar. Man får köra lite gammaldags berättarteknik och ju mer man pratar om det, ju mer minns man.

    SvaraRadera
  2. Det är alltid så roligt att höra om sådana saker som hände när man var liten och som har påverkat släkten.

    Och bus som man har gjort..hihi..det ÄRLSKAR ju barnen verkligen att få höra.

    Ha en bra dag
    /A

    SvaraRadera
  3. Hej Cina!

    Tittar bara in och tackar för lyckönskningen till mig o maken. Nu är vi hemma igen och tar itu med nästkommande 25 år. ;)

    Ha det gott!

    SvaraRadera
  4. Hej igen...

    Decoupage är inte svårt. Jag trodde att det skulle vara det men jag hade fel.=)
    Gå in på panduro. Där hittar du lim mm som behövs.=)

    Just det. Du finns numera på min blogglista.

    Mvh Jenny

    SvaraRadera
  5. Så underbart..bägge mina föräldrar e borta o med dem allt jag undrar över..kram

    SvaraRadera
  6. Historier om "förr i tiden" älskar mina barn också. De förundras över saker som att det bara var i kiosken man kunde köpa plockgodis och att disney-tecknat bara visades på julafton. Och det är ju bara från min barndom. När far- och morföräldrarna berättar om deras barndom blir det ännu mer att förundras över.

    Kram!

    SvaraRadera
  7. Det är så viktigt för barnen att höra såna saker.. och att få höra hur det var när de själva var småbarn!! ;o) Jag har berättat mycket om hur det var när jag var tonåring och faktiskt så lyssnar de!! ;o)

    SvaraRadera
  8. engelsson kollar till dig..hoppas allt e väl..kram

    SvaraRadera