fredag, juli 03, 2009

Så kan det gå!

På vår ö i Skärgården finns en liten butik. Nedergården, som säljer SÅ fina saker! Textil, porslin, utemöbler, leksaker i trä, pryttlar man inte trodde man behövde m m.
Butiken besöks av mamman, d vs mig, väldigt ofta. Den ligger liksom så bra till mitt i motionspromenaden och det är alltid så trevligt att gå in och heja på Barbro ett slag. Ibland blir det en kopp kaffe mitt i motionen, men trevligt socialt umgänge har ju ingen dött av och vätskekontroller är ju viktiga.
Nåväl,
utanför butiken står utemöbler uppställda så fint sommartid med tillhörande parasoller. Och ja, jag förälskade mig i ett. Färgen är illgrön, på toppen tronar en guldfärgad fågel och själva tyget är genombrutet i ett mönster av löv. Ja, ni hör ju nu själva. Det låter som något från en kinesisk bordell. Men nu hampade det sig så, att jag som sagt blev förälskad i detta parasoll och sagt och gjort, under en motionsrunda i våras gick jag helt sonika in och köpte det. Vi lyckades transportera härligheten till Lilla Staden och det var här som det började tjorva ihop sig. Den gamla parasollfoten passade inte alls men vi lyckades knöka till det så att det i alla fall stod upp. Vi upptäckte att fästet var av plast som gick sönder när man drog åt skruven och att själva höjden av parasollet inte gick att justera. Man kan väl säga att jag gjort ett impulsköp? Och konstaterade att det som såg så läckert och häftigt ut i vilda skärgården med öppna ytor och spejs kanske inte upplevdes lika här hemma i lilla radhusträdgården. Men skulle jag erkänna det? Aldrig i liiiiiiiiivet!
Nåväl. Parasollet glömdes bort uppfällt en kväll och när vi vaknade nästa morgon hade det blåst omkull. Guldfågeln hade klarat sig men några bågar var väldigt böjda så ja, det är nu ett stukat parasoll. Utan passande fot och utan skruv.
Jag är således på fot- och skruvjakt och har fått för mig att jag ska kunna fixa till de böjda bågarna. Kanske skulle Älskade Sambon bli glatt överraskad när han kommer hem ikväll och ser att det är fixat? För det var väl inte en suck av lättnad jag hörde då när jag fällde ihop hela härligheten och ställde det i förrådet innan midsommar?

5 kommentarer:

  1. Paraplyflickan får väl hjälpa till om allt blir för svårt? Eller det blir väl svågern då, han som har tagit hand om hela härligheten... För du vet väl att min Henrik var paraply och parasollmakare, därav min avatar som följt mig i många år...

    http://www.paraplyfabriken.se/parasoll1.php

    PUSS!

    SvaraRadera
  2. Har du målat Bäcken i skogen? Den var ju sååå vacker, nästan meditativ!!
    Hoppas det fixar sig med parasollet, förresten! :o)

    SvaraRadera
  3. Spader Madame: Jamen, jag läste ju det för ett tag sedan och ikväll, när jag höll på som bästa att bända och böja tillbaka bågarna tänkte jag på dig och din Henrik men jag visste inte riktigt hur jag skulle fråga... Har bestämt att visa bilder i morgon. Så jag återkommer! VARM KRAM!
    Pia: Visst, det är jag som målat "Bäcken i skogen" och det var en resa kan jag lova! Parasoll-resan återkommer jag till! Kram

    SvaraRadera
  4. Hej! Kul det där med parasollet!! ;-). Sänder en hälsning till din älskade sambo och hoppas foten blivit bättre av dina omslag...
    Tack så väldigt mycket för att du röstat och hejar på mig i fototrissen!! Det vämer! Stor kram Christina

    SvaraRadera
  5. Haha, vilken härlig historia. Känner igen det där, när man ramlar pladask för något och så anpassas omgivningen till just det föremålet - i tanken alltså. Hur verkligheten blir är en annan sak.

    Ha en finfin helg och lyckat till i skruv- och stödjakten.
    Kram
    Speja

    SvaraRadera