Mina svärföräldrar är ett under av återvinningens konst. De borde få pris. Så är de också födda under en tid då inget var självklart, hårt arbete och vi pratar hårt arbete, var nödvändigt och lönade sig i bästa fall. Inget fick förfaras, slängas utan vidare eller bara "glömmas" bort. Hos dem har vi fikat idag och jag har med mig en påse med 70-tals kläder hem. Felfria så klart. T o m de röda stövlarna från -74 är u a. (utan anmärkning). Jag vet att kläderna kommer att komma till användning, hemma hos mig finns ju tre flickor som 1. tycker om att klä ut sig. 2. ändrar och fixar till kläder så att de passar och 3. blir bjudna eller anordnar temafester.
Svärmor har dessutom aviserat att hon kan tänka sig att rensa bland 60-tals kläderna.
"JA! Gör det"!
Svärfar pillar, skruvar, muttrar, bänder och bankar på gamla tvättmaskiner, dammsugare, båtmotorer, avfallshinkar med pedaltramp där locket vägrar lyfta på sig men HAN får det att fungera, motorsågen anno 1957 blir som ny i hans händer. Ja, så där håller de på, dag efter dag. Jag tänker att vi har mycket att lära av dem och att de redan har gjort allt i sin makt för att förhindra miljöförstöring och klimatförändringar.
Det är vår tur nu.
Du har på kornet beskrivit Pettson och hans fru! Wesslan gillar ju också både återvinning och framför allt att SORTERA allt... VARJE dag är det dags att gå till sorteringslokalen. Kan vi ordna en liten sopträff för våra närmaste?????
SvaraRadera