....känns det som ibland. När badrummet blev klart på övervåningen såg ju hallen och trappen skruttig ut. Så förra helgen tillbringade älskade Sambon och jag med slipmaskin, skyddglasögon och munskydd med att slipa bort lacken från furutrappen. Hoppla hej. Det krävdes sin man och kvinna men vi blev inte osams en enda gång. Bara en sån sak!
Den här helgen har vi målat! Målat, målat och målat. Nu anar vi slutet på trapp-projektet. Och jag har redan siktet inställt på nästa.... För två år sedan inhandlades golv till övre hallen. Det kan läggas när trappen är klar. Älskade Sambon är med på det. Sen är det slut. För tapetsering av hall, "trapphus" och vardagsrum ska vi leja in firma. Som gör det snabbt. Nu vill jag ha lite tid att pussa på älskade Sambon och umgås med barnen. Jag behöver lära mig att jag inte behöver måla hela världen. Inte ens som liten mamma!
Hej där!
SvaraRaderaJag ville bara fråga dig om du ville blogga lite granna på VH kids en hemsida som vänder sig till funktionshindrade
barn och ungdomar och deras familj och vänner. De söker just nu bloggare som vill blogga på deras hemsida och på så sätt stötta andra familjer i liknande situation.
Man bloggar så ofta eller sällan man vill det är helt och hållet upp till dig.
Är det någon annan som är intresserad så häng på ni också.
Mer information hittar ni här http://www.vhkids.se/2009/02/vh-kids-soker-bloggare/