Klappat och klart del XVMMML

Kidsen fick möblera, skruva och dona till det bäst de kunde i nya rummet. Och det blev bra. Vips, eller inte var det gjort och kläderna inne i "nya" garderoben. Efter tre dagar ännu inte en klädtrasa på golvet. En tonårsmamma häpnar!!!!! Men säger inget, jisses, man utmanar ju inte ödet i onödan......

Tror vi är lite förundrade alla tre att det är över, att spackelspadar, slipklossar, målarfärg, tapetklister och täckpapp är undanplockat FÖR LÅNG TID framöver. Till och med katten verkar förvånad. Från och med nu är det renoveringsförbud. Tja, listerna då. De får komma på plats. Samt gardinstänger. En och annan tavla. Vilket år som helst. Annars så. Tid att njuta!

Före. Hejdå 80-tal..........

Mitt i. Hände väl att jag misströstade. En smula. 

Efter. Så gott som klart. Det roliga är kvar, piffet!

Tråkig garderob...........

...... blev en rolig och fin garderob. 

När något är nästan klart!

Söndag. Mulet och grått. På agendan står det "åk och köp golv till sovrummet". Jahaja. Dagens träningspass för mig. 18 kvm golv ska packas in i bil, köras hem och sen bäras upp till övervåningen.
Det är nära nu! Snart klart!
Fixat helt av mig själv. Nja. Till golvet har jag lånat in en mattläggare. Kände att just golv behövde jag inte bevisa att jag kunde lägga. Men jag har ringt till honom själv, det har jag!

Tio i topp?

Man har en intressant diskussion med Lilla Syster. Om inredning i det nya rummet. I synnerhet inredning i de ommålade gamla garderoberna. Det önskas lådor, stänger, skohyllor, små fack, smyckeslådor, strumplådor och lite till. Man räknar ihop med IKEAs mycket smarta "designadinegengarderob"-uträknare och får ut en lista på hela klabbet. Och priset.

Öm moder konstaterar att just detta inredningskalas kan bli en dyr historia. Råkar kanske säga något i stil med:

"Är det verkligen nödvändigt med all den här inredningen"????

"Kläderna lägger du ju i alla fall alltid på golvet"?

Behöver jag säga att diskussionen tog slut precis då och där med en skräll?

Förvånad moder undrar var den lilla rara ärtan tog vägen?

Jag bara undrade ju.........

Hej måndag!!!!!

En ny jobbvecka står i startgroparna och jag är...... fortfarande förkyld. Fast bättre. Så jag tar mig till jobbet alldeles om en strax. Orkar inte vara hemma längre, mellan fyra väggar grubblas det alltför mycket så jag behöver vidga mina vyer. Känna att jag finns på riktigt. Ja. Det gör jag ju hela tiden, förvisso, men de här orospökena. Njae. Jag gillar dem inte. De ligger på lur, de rackarna och passar på när jag inte är på topp och orkar schasa på dem.

Jag gör ändå mitt bästa för att mota dem. Igår lyfte jag mig i håret och tapetserade för första gången i mitt liv. Två garderobsdörrar. Blev riktigt bra om jag får säga det själv. Stilpolisen nr II i familjen, Lilla Syster, stod bredvid och kanske, kanske var det nära att det hettade till lite grand när den unga damen hade synpunkter. 

Hoppla hej, det är lätt att ha det va? Synpunkter. När man står bredvid och inte haver deltagit i hela projektet. Det ska planeras, inhandlas grejer, tas fram andra grejer, blandas tapetklister, mätas, rollas...... Ja. Lite fix är det. Och så blir de ju hungriga, de små liven....

Men jag fick godkänt! Och hur stort är inte det? Av en snart femtonåring! Hamnade visst lite överst på en lista. Ytterst tillfälligt skulle jag tro men det gäller att passa på och njuta av framgången............

Nu kaffe. Ständigt detta kaffe och sen väntar jobbet. Ha en bra måndag!

Detaljbild av garderobstapeten.......

Måleri, målera.......

Ledig dag. Kaffe är urdrucket, målarbrallorna är på och jag skrider till verket. Musik. Man måste ha musik. Lite ösigt så där så orken att måla inte tryter. Vad sägs om den här killen?????? Seså! Skruva upp volymknappen! Man blir glad!

Man tar sig fram. Del XXXXVM

Det målas i radhuset. Fult fönster blir fönster. Fult element blir fint element. Lugnt och fint. Sakta men säkert. För att inte säga jättehimla sakta. Men säkert. Den här damen är en envis rackare och det har visat sig att envisheten är en bra egenskap just i detta nu. Man ger sig helt enkelt inte. Näe. Man tjuter, skrattar, förbannar, hyllar. Om vartannat i en enda radhusbullerröra. Min alldeles egna röra. Det ska bli bra det här. På alla sätt. Och allt går ju mycket bättre till musik. Japps. Så är det.

Fixarsöndag

Idag är det tvättsöndag och dags för en tur till ICA Maxi. Kidsen stormar in i morgon och ja, de är ju hungriga de små liven. HELA TIDEN. Precis i detta nu skramlar kylskåpet oroväckande tomt för storätande tonåringar. Man tackar ICA-Stig för erbjudandet om vattenmelon för fem kr kilot, 15 kg vattenmelon på en vecka är väl inget? Blir billigt och bra. Nu får de ju lite annat att äta också, bäst att tillägga......
Om energin sen räcker, är tanken att göra ett fult fönster till ett fint fönster igen. Måleri, målera. Det är roligt! När man har kommit förbi grundarbetet. Som inte är lika kul men viktigast av hela grejen.
Jag tar det lite easy, stärkt av era fina kommentarer, det får bli en efter-bild sen. Vilket år som helst......
Klockan 1600 avstannar dock allt i radhuset. OS-final i handboll. DET är stort! Gula tröjan på! Heja Sverige!

Gula tröjorna åker alltid fram när det gäller!
Här är mitt härliga gäng i Santa Monica när Sverige spelade mot England. Fotboll. Gick inte så bra.
I eftermiddag är vi inte samlade men tröjorna, de är på!!!
Heja Sverige!

Sovrumsfix

Jag har ett angenämt bekymmer. För en gångs skull. Lite skönt som omväxling till mina andra bekymmer tänker jag. Man ska ju sträva efter balans och idag tycker jag att jag utjämnar vågskålen något. Det är ett bra tecken på resan tillbaka.
Ett sovrum ska inredas. Bara till mig! När hade jag eget rum senast???? Som bara var mitt? Tja. 1981 i första egna lyan. Det är länge sen. Riktigt hur länge sen det är behöver vi ju inte utreda närmare.
Sen blev jag sambo, 1982 kallt och när det tog slut stack jag till storstan och bodde på en folkhögskolas internat. Där hade man förvisso egna rum men jag kan inte komma ihåg att vi någonsin stängde dörrarna om oss??? Fast det borde vi rimligen ha gjort, åtminstone när vi sov. Ack ja. Länge sen. Även det.
Nu, en massa år och händelser senare är det dags igen för egen "kuppe". Har så smått förlikat mig med tanken och kan börja ta tag i saken.

Lilla Syster och jag ska dessutom byta rum med varandra. Innan vi kommer till ro och kan börja piffa ska rummen renoveras. Hon är mycket bestämd med både färg och möblemang, planerar hit och planerar dit och vet hur hon vill ha det.
Jag får beslutsångest. Vilken färg på väggarna ska jag ha? Eller tapeter? Vilken säng? (just nu vilken som helst, sover på luftmadrass och dt är inte skönt. Inte skönt alls.....). Hur ska sängen stå? Klädskåp? Garderob? Rullgardin eller persienn?
HUR kan man bli så velig????
Jag som är en inredningsgeneral, pekar med hela armen och minsann vet hur jag vill ha det. I andras rum. I gemensamma rum. Men i mitt eget???
Blankt i hela huvudet.
Bästa Väninnan och jag har varit på IKEA idag. Det är bra att ta med henne då hon har oceaner av tålamod! Bästa Väninnans fästman fann det för gott att gå en egen runda emedan vi två tjejor skulle välja säng till mig. Tjolahopp, tjolahej vad jag inte kan bestämma mig......
Så.
Jag har nya turkosa soffkuddar. Två nya turkosa pallar i köket. Turkosa diskborstar och ljuslyktor in masse.
Någon ny säng?
Nopes. Men några broschyrer. Och har provsovit ett par madrasser. Tror jag vet. Ska bara bestämma mig. Bestämmer jag mig före 15 augusti får man 250 kr rabatt på hemkörningsavgiften. Det är på onsdag.
ÅH! Alla dessa beslut!
Sa jag angenämt bekymmer???? Ja. Det är ju det ändå. Ska bara våndas lite först och komma på vad jag gillar. Turkos tydligen. Lila och rosa. Svart är ju snyggt? Blommiga tapeter? Tantigt?! Eller ljusbl..........

I flygande fläng.....

.... har den här veckan gått! Det är väl så när man har roligt????
För roligt var det att nya målaren invaderade radhuset i måndags, det tyckte jag allt. Inte var jag det minsta orolig heller, jag menar, värre än vad "målarjäveln" ställde till med går ju inte att göra så. Is i magen och övertygad om att jag valt rätt var jag. Hade jag rätt då? Så klart jag hade. Tada! Så är hallen/trappan fin och nytapetserad igen.
Så kan vi äntligen, äntligen lägga hall/trapprenoveringen till handlingen och bara piffet återstår. Det roliga. Välja tavlor och fixa till.
För den som undrar varför jag faller så i trance över detta, att tapeterna sitter utan bubblor och veck, kan titta här, hur det såg ut strax före jul när jag anlitat en målare som ....... tja, inte var så bra. Om jag säger så. Men Nya Målaren var en toppenkille och nöjd är jag. Äntligen!

Måndag. Pryttlar o pinaler i Öfvre Hallen. Fullt ös. Ingen medvetslös. Bra så.

Ja. Och så blev det klart. Jämnt och fint. Precis som det ska vara!
Tant kan tänka sig att anlita denna målare igen. Har ett parkettgolv som vill målas..........

Bytt är bytt.........

Jojo. Igår stod det shopping på schemat. Eller det gjorde det ju inte egentligen men det blev så.
Lilla Syster skulle köpa sig en dator för hårt ihopjobbade pengar och jag var med som moraliskt stöd. I alla fall moralisk. Om jag är så mycket till stöd just i inköp av tekniska prylar??? Mmnnja.
Det hela slutade med att Lilla Syster köpte en mycket dyrare dator än vad hon tänkt. (Överraskning???).
Datorköpet utspelade sig i en gigantisk hushållsapparatsaffär och tjong i medaljongen hade Mamman köpt sig ny kyl och frys. Kan också stavas som ett oemotståndligt impulsköp.
Nu kan jag ju trösta mig med det OERHÖRT billiga priset, att jag INTE föll för reklamen (eller va???) eller tjusiga designskåp, utan stod pall och köpte budgetvanligfastpraktiska-skåp.
Känner redan hur elmätaren när skåpen levereras, kommer att gå ned på halvfart och undra varför den inte får fortsätta att spotta kilowattimmar i rekordfart???
"Seså"!
"Dags att vila sig lite" tänker jag meddela elmätaren då och hoppas att det, tillsammans med nya elavtalet ger ett positivt resultat. I längden.
Det blev liksom bara dags att byta ut inventarierna från 1981. Man får passa sig...........

Målarjävel utslängd! Hurra för mig!

Man tackar för alla uppmuntrande kommentarer här på bloggen ang "målarjäveln"! Det värmer otroligt för det är ganska tungt och trist. Nu ska man ju inte älta runt och det kommer jag inte göra heller. Har på sätt och vis satt punkt eftersom alla hans grejer nu står utanför dörren.
Det som retar mig mest av allt är att jag blir så dålig av sånt här. Jag orkar inte den stress och press det ändå blir, det var precis därför vi anlitade en hantverkare............ I onsdags gick min lediga dag åt till återhämtning, lyckades inte riktigt och dagen idag har varit ännu en sängdag med migrän och ledvärk.
FÖRHOPPNNGSVIS kommer det att lätta nu när jag fattat ett beslut och gissa om jag kommer noga hädanefter vid anlitande av hantverkare!
Nu har jag ändå repat mig så pass så alldeles om en strax ska jag bege mig till en luciakonsert. Lilla Syster ska gå i luciatåg och mamman ska riva biljetter till evenemanget. En stund med ljus och skönsång gör nog susen för en trött mamma. Och ja. Näsduken är nedpackad. Tant har ju blivit så lättrörd med åren...............

Dream on! Del III

Vem längtar inte efter solsken, fågelkvitter och björkarnas sus såhär i becksvarta vintern? Tuppen jag!! (viftar med armarna...) Längtar hiskeligt mycket. Fast jag gillar vintern också. När det är vinter. Med snö. Och kallt. Nu befinner jag mig i något slags"ingemansland", inte höst, inte vinter. Regn. Grått. Brunt och fult. Man bara är. Trött.
Fast jag är inte den som är den. Man får väl ordna för sig!?
Således är nu lilla rummet tapetserat med fondtapet med just .......... björkstammar. Ny lampa har jag köpt = ljus. Fågelkvitter finns väl på cd kan jag tänka mig. Det är suset då. Björkarnas sus. Det får jag visst stå för själv. Eller så kör jag dammsugaren på låg volym. Sen kan jag allt ligga i "nya" rummet och bara njuta. Bara en fråga om dagar nu!

"där björkarna suuuuusaaaaa......"

Alldeles om en strax är det dags för det kuliga i renoveringsföljetongen. Piffet!

När man kommer..........

...... halvvägs in i ett projekt och upptäcker ett annat och överger det första. Då. Ser det ut så här i öfvre hallen. Och i klädkammaren. Sen kom jag på att jag tackat "JA" till en målarkurs i helgen och därför inte kommer hinna göra något åt varken det ena eller andra som jag tänkt då utan helt fräckt bara tänker överge familjen i röran.
Osäkert dock om de ens uppfattar att det är "rörigt". Vi har nämligen lite olika definitioner på det.
Enligt tonåringarna tror jag att "rörigt" betyder att när något man förväntat sig ska ligga still på golvet, under sängen, på stolen, i trappen rör på sig, då kanske, om utifall att, maybe, det görs något åt saken. Men bara kanske. Annars ropar man högt som bara den på NÅGON som får försöka identifiera det som rör sig. Kan vara ett f d äpple, bortglömda mellismackor eller tja. Helt enkelt oidentifierbart. Fast RÖRlIGT.......... (uäääääärk).
"Mina" projekthögar ligger dock alles still. Jag vet med säkerhet för jag har stirrat på dem i flera dagar. Helt i "ovägen" för alla utom för mig. Jag får helt enkelt blunda, det kom annat i vägen!

Kläder o prylar "på väg" från öfvre hallen till någon annanstans i radhuset.
Jojo. Haver väl städat i röran ändå va?! På golvet en klump vaccumförpackade
sommarkläder som vilken vinter som helst ska göra altandynorna sällskap på vinden.

Projekt "halvägsröj i klädkammaren". Stege finns. Lucka i taket finns.
Brun dörr finns. Tur att man kan stänga den då!

Gott nytt år!

Eftersom det här då och då blir en renoveringsblogg kan jag meddela att nästa projekt är under anfall. Samlar bara lite kraft. Rent av MYCKET kraft.
Nu är det klädkammaren som står på tur. Inbillar mig att får jag bara lite snurr, ordning och reda och världsafint där inne så kommer resten av övervåningen att gå som en dans.
Sen var det där med "före-bilder".
Frestande. Skulle ha gjort. Nu "glömde" jag det. Eller så tänkte jag bespara resten av världen mitt totala klädkammarhaveri. Räcker om jag vet om det själv så att säga.
Nu har jag hunnit halvvägs. Kartongerna är bortsläpade, de fjorton gamla täckena redan slängda och så tog sopsäckarna slut. Om bara en liten, liten stund kanske det har kommit nya säckar hem och jag får äntligen, äntligen plats att komma in och kravla mig upp på vinden för att bli av med altandynorna?!
I rena yran kanske jag slänger sommarkläderna anno beach 2005 ............ som dessvärre aldrig har passat sedan dess. Där tänker jag inte ens leva på hoppet. Nya storlekar stunder har randats och lär så förbli....... Nä. Bort med det gamla och in med det nya. Lite Gott Nytt år på mig i förskott liksom!

Framåt!

Det här renoveringsarbetet går framåt. Mycket pyssel är det. Men nu är bland annat fula fönstret ett fint fönster igen och minsann klämde jag inte dit nya tätningslister också! Vuxenpoäng på det?
Resten då? Jomenvissteresåatt tapetrivarmuskleran gjort sitt. Spackelmusklerna sitt. Slipaskarvarospackelmusklerna sitt. Ungefär där ångrade jag mig och letade efter hantverkare på Gula sidorna. Gula sidorna???? Nä. Jag googlade.
Sen sansade jag mig, drack ännu mer kaffe, fick hejarop från Älsklingen och Facebook så ....... the show must go on!
Slutet på projektet kan skönjas. Om jag kisar lite med ögonen så, absolut!


Vad har man en katt till om inte för att hon ska "hjälpa till"?????




Riva, riva, slita, slita! För att inte alldeles tappa stinget klistrade jag upp en tapetbit
på väggen. Bara för att behålla illusionen om hur det ska bli. Sen.



En "akvariebubbel-tapet" som fondvägg. De övriga väggarna ska, vilken dag som helst, målas grå.



Nu ska inte jag på något vis ta åt mig hela äran för Älsklingen är synnerligen involverad.................




...... fast sen försvann han visst!



Dagen idag är en målardag..................

Renoveringsblogg???

Nu skulle det här kunna bli en renoveringsblogg helt enkelt. Det finns gott om tänkbara objekt i radhuset, för att inte tala om själva radhuset självt. Men jag får inte till det med före- och efterbilder. Glömmer bort att fota ju! Mitt i stöket, med rivna tapetbitar upp till knäna kommer jag på:
"Skulle ju tagit ett kort"!
Har helt enkelt inte tid utan koncenterar mig på att få bort tapeterna. Check. Spackla. Check. Slipa det spacklade. Ja. Efter att det torkat. Check. Hosta, hosta, hosta för att munskyddet inte hjälpte så värst. Check. Skrämma slag på ungarna på gården som genom fönstret får syn på mig iförd skyddsglasögon, munskydd, sjal kring håret och målarkläder. Check.
Sen blev det lördag.
Målardagen. Fula fönstret ska bli fint fönster. Fula dörren ska bli en fin dörr.
Ute skiner solen.
Vad gör ni idag?

Hemmafix och mammaövning

Det står rumsbyte och renovering på schemat. Kollar igen. Japps. Rumsbyte och renovering. Hoppla hej vad det inte rycker i fixa-måla-dona-möblaom-nerven. Lite ovanligt för att vara mig kan jag säga. Jag brukar nämligen kasta mig hejdlöst ut i diverse göra-om-projekt. Om jag sen slutför dem är en annan femma, nä, jag står för idéerna och jag behöver en "doer" vid min sida.....
"Hallå Älsklingen..... jag börjar här nu..... nä, HÄR börjar jag nu......också"
Just det här projektet har jag ändå sett fram emot för Store Brors skull men det är något som tar emot......... idag visste jag vad det var!
Det är ju Stora Systers rum som ska göras om. Ska ju liksom flytta ut henne och göra om hela klabbet.
"Men hon har ju redan flyttat"?! minner sig säkert en och annan.
"Hon är ju på andra sidan jorden, typ"!
Kan väl hända.
Vinkelivinket, "hejdå-vi-ses-om-jättelänge" gick jättebra.
Skype, sms och mail funkar finfint.
Men att packa ihop hennes saker? Få användning för alla kartonger hon tagit hem? Ta ner fotografier, bilder och annat? Packa ner kläder.
DET var det ingen som sa något om.......
Där tog det emot lite kan jag säga.
Nu ska jag ju inte packa ihop det och kasta det på tippen direkt. Näe. Hennes och Store Brors saker ska egentligen bara byta plats. EGENTLIGEN. Hem kommer hon ju. Sen.
Men ändå!
Jag behöver då sannerligen öva mig på att ha stora flytta-hemifrån-barn..........

När jag skulle plocka ned den här raringen tog det tvärstopp i renoveringsnerven.
Nu har Stora Syster inte använt den på 20 år men den brukar hänga där. Avnavling pågår...........

Fint besök

Radhusets yttepyttetomt börjar se beboelig ut igen. Liksom altanen. Gårdagens slit lönade sig kändes det som när jag intog frukosten på nämnda ställe.
Sen är det det här med min trädgårdssoffa. När jag flyttade in i radhuset 2004 inköptes utemöbler i obehandlad furu för 1290 riksdaler. Soffa, två fåtöljer, bord och en bänk. Bordet har för länge sedan förpassats till bordshimlen men det andra lever än. Lite rangliga, lite skabbiga men ack så charmiga. De har varit blå i många år men sista strykningen blev det något knas med så färgen har ramlat bort. Av sig själv. Ganska praktiskt faktiskt. I sommar ska de bli vita. I detta nu målas de faktiskt. Grundfärg och vanlig färg har inhandlats till priset av mycket pengar. Färg är dyrt.
"VA"? säger nu vän av ordning,
"hutlöst för så gamla möbler".
Kan så vara. Men jag gillar min gamla soffa, vi har en historia ihop. Visserligen har den förpassats till trädgården från altanen men ändå. Den kan berätta både det ena och det andra efter många, långa sittningar med vänner och de som inte längre är vänner. Alls. En sån trotjänare kastar man väl inte bara bort?!
Nopes. Det gör man inte.
Man målar och snyggar till. Placeras sedan under stora trädet på yttepyttetomten och sen njuter man. Vilken dag som helst!

 

En frukosthörna tog form och plats. Äntligen!

Från blått till vitt målas en gammal darling och blir som ny!

Det röjs försiktigt bland lövhögar och buskar.
Den här raringen bor hos oss och kom fram igår kväll.

Det är jag värd!

Solen skiner och det är höst på riktigt nu. Jovars! Nu har pelargonerna fått åka på vinterbete, olivträdet likaså och nu är det upp till Älsklingen att bevisa att gröna fingrar är hans grej ändå. Det fanns nämligen en ledig plats på ett lager nära där han jobbar, fönsterplats minsann och där ska mina gröna älsklingar få bo tills det blir varmt och skönt igen. Varje fredag har han lovat att vattna dem. Sparsamt. Funderar stundtals på det där lagret själv faktiskt. Övervintra i ide, långt från huvudvärk, jobbiga skolmöten och annat trist. Fast, nä. Inte ens fönsterplats lockar. Det är bara att gilla läget. Och jag gillar läget så pass att jag tar ledigt i några dagar. Far med lilla bilen till Stora Staden och Älsklingen, fotokurs och träff med Spader Madame. Måste vila skallen lite. Bryta ont-trenden. Lite egentid helt enkelt.
Because I´m så himla mycket, worth it!

Svårsålt

Stora Syster och jag tittade på "Ernst" igår. Han är väl en fröjd att både se och höra på? Tänk va, komma på att välta ett rostigt rör rakt upp och ner och elda i. Imponerande!
Ungarna, vana vid kanske inte en fullt så kreativ mamma, men påhittig ändå, såg lite oroligt på varandra när jag började blicka ut över vår tomt och högt i tankarna inventera mammas tomt, huset-på-ön-tomten och lite andra bekantas tomter.
"Få se nu, de har ju en...... och hon har ju en......."
Fast jag har redan ett projekt jag håller på att sälja in. Ibland går det lite trögt men "trögen trägen vinner". Väl?
Förstukvisten ska målas. JA! Det är alla med på. Att den ska. Inte att MAN SKA måla. Å nej. Det fixar "någon". Så bra så. "Någon" tänker sig därefter att måla golvet till nämnda förstukvist som idag är så där tråkigt brunt inoljat och slitet. Ljusgrått kanske? Och så målar "någon" dit en trasmatta i fina färger.....
"Ingen har så"! Tonåringarnas argument.
Jag visar, skissar, målar upp litet och pratar för min sak. Säger att de kunde vara lite entusiastiska och tycka att det är lite kul att bo i ett hus som har en målad matta framför dörren. Ett av mina mer svårsålda projekt kan jag säga. Men än är inte mattan kastad!