Vid samtal nr 113......

...... angående ett intyg som F-kassan behöver, blev det napp igår!

Så här funkar det: Man försöker, kämpar, strider, letar, undersöker, försöker lite till, vänder ut och in på sig och ännu lite till för att hitta rätt i denna evinnerliga byråkrati som byggs upp kring den som behöver extra hjälp från flera håll.
Sen.
När det känns som man går på höftkulorna av trötthet och äntligen, äntligen får tag i rätt person blir man så lättad så när det är bokat och klart orkar man inte ägna mer energi åt det.
Fast egentligen borde man dokumentera rubbet och stubbet och ligga på politiker, andra bestämmare och dylika folk men man orkar inte. Man sopar ihop sig och förbereder sig för nästa strid, för att den kommer är man tämligen övertygad om. Man vet bara inte när!

Idag står det LEDIG på agendan. Jag tänker inte göra ett endaste dugg utan tänker ägna dagen åt att landa, pyssla om sjuka Store Bror, ställa in hans bokade möte på kyrkogården angående arbetsprövning, beundra Lilla Systerns inköp från Stockholmsresan, kanske grädda en våffla till kaffet och bjuda väninna på middag.

När man är himla trött och har lust att skrika. Högt. Egentligen.

Nu ska jag berätta om en fantastisk person på Försäkringskassan. Store Bror har tilldelats en handläggare som inte går av för hackor och som vänder ut och in på sig för att det ska bli bra för honom. Vi är inte så bortskämda med att saker och ting går som räkmackor och det gör det egentligen inte nu heller men med en trevlig handläggare går det åtminstone lättare.

Hon har idag till exempel varit i kontakt med Habiliteringen för att efterhöra det berömda läkarintyget. Inte ens hon lyckades forcera Hab-bunkern, Försäkringskassan kunde inte begära önskat intyg utan det skulle "kunden", jo tjena, begära själva meddelade receptionen. Och så fick hon telefonnumret till sjuksköterskan med yttepyttetelefontiderna som inte gått att komma fram på under fem veckors tid och i tisdags, tada! var ett meddelande inspelat:

"xxxx har semester och återkommer 31 mars".

När jag förtäljde henne detta så suckade hon. Och lovade att dra detta en vända till.

Jo men så att.....

I övrigt så har sonen och jag författat ett mail med önskan om arbetsprövningsplats och mailat olika företag då handläggaren på Arbetsförmedlingen konstaterat att hon har ont om tid och att det kommer att ta tid att få ut sonen i aktivitet, det finns ingen plasts i någon åtgärd och vad förväntar han sig egentligen????

Jo men så att.....

Två företag har svarat positivt och möten är inbokade nästa vecka. För att kunna följa med sonen, eftersom AF.s handläggare inte hade möjlighet att följa med, har jag tagit semester två dagar.

Företagen hade lite frågor om försäkringar, planering och omfattning. Jamen om man skulle ta och skicka faktura till Arbetsförmedlingen sen?

Det är något fel någonstans när man behöver hjälp och det ter sig lättare att hacka sig in hos SÄPO än att få hjälp och stöd för sysselsättning och försörjning. 

Inte i min vildaste fantasi kunde jag tänka mig att byråkrati skulle vara det jobbigaste med ett funktionshinder. Jag vet att andra har det mycket, mycket värre än oss och var man än befinner sig på skalan så tycker jag att det är för jävligt! Banne mig!

Ja. Jag är trött. Sonen förhoppningsfull. Så man orkar kämpa för att han ska kunna få fortsätta vara det! 

Lite kaffe och glass på det så här på kvällskvisten. Over and out!

Snyggväntan

Praktikplatsen till Store Broren krånglar. Det är något pappersarbete som inte är klart i tid och starten är därför uppskjuten. Två veckor!
Två veckor är oceaner med tid och risken för att en upphittad entusiasm därför hinner svalna är uppenbar.
Jag tar mig för pannan som så många gånger förr, ja, jag är aningens plattpannad vid det härlaget, men inte förvånad. SÅ KLART det är något jäkla papperskrångel som ska sätta käppar i hjulet, why not???? När ungen äntligen är med på noterna så…….
Jag skulle antagligen fallit avsvimmad ned och slagit i huvudet om det funkat klockrent från början och det vill man ju helst undvika så vi tar det vanliga vägen. Mödosamt. Men ändå framåt, väl????
Jag tröstar mig bäst jag kan. (Jo. Jag tröstar och peppar Store Bror också, tro inget annat). Med ett par nya skor par example. Till mig alltså. Julklapp från Hjärtat. (förresten har ungen pinfärska Adidas på fötterna så det är nytt där med…….)
Oh dear.
Ytliga ting.
Jag vet.
Men inte helt oviktigt.
Om man nu ska gå runt och vänta på att den där förbenade praktiken ska komma i gång så kan man ju åtminstone vara snygg om fötterna!

Måndag it is. Hela dagen.

Just nu råder lagen om alltings j-het i radhuset och det är inte kul på en fläck.
Fast.
Nu ljuger jag lite.
Lite kul har vi. Varandra till exempel. Så jäkla avskalat enkelt sammansvetsade så det gör ont när jag tänker på det, känner det och jag ÄR ta mig tusan den rikaste tanten på jorden.
Trots allt.
Sen.
Att jag önskar att det inte alltid var så förbannat svårt, tungt och motigt är en annan femma. Det kan man ju önska en annan dag. Idag är det ju måndag.

Rivstart. Måndag. Jo, jag tackar!

Jaja. Det märks att tant har för mycket när Häxan Surtant börjar vakna till liv. Fick be en kollega om ursäkt idag sen gick jag ut på balkongen och andades och grät en skvätt. Lättade på trycket. Kollegan är av en mycket förstående sort så ingen ko på isen, det var lugnt sen. Men det är den där rektorn........ och skolan ........ och mitt i alltihop glömde jag bort Lilla Systers avslutningsmiddag och hur i hela fridens dagar ska hon ta sig dit? Och avslutningen? Va? Ska jag vara med? Som inte fått sätta min fot i sko....... När jag sen upptäckte att cykeljäveln min fina cykel som Store Bror lånar, inte går in i bilen ..... jag ska skjutsa på morgonen till praktik, han ska cykla hem själv. Ja. Då. Är det ju bara för mycket.
Logistikchef?! Hur blev jag det?! Egentligen!?
Två veckor till semestern. Någon längtar! Till exempel jag!

Det är dags att ........

.....prata framtid idag. Igen. Skola. Igen. Planering inför hösten för Store Bror. Jag vill inte tänka på hösten. Jag vill bara vara precis här och nu där det sakta, sakta börjat fungera igen. Mötet plägar ta på tants krafter så det har tagits ut en semesterdag.
Anar ju också att mitt motstånd inför mötet idag har med en viss rektor att göra. Kanske inte den mest medkännande, kreativa byråkrat jag mött.........
När jag ändå håller på att rådda i skolvärlden har jag fått lite andra trådar att dra i. Den gymnasieskola Lilla Syster kommit in på till hösten, en friskola, har gått i konkurs och tja. Har sålts eller nåt. Rubriker i tidningen minsann.
Så man undrar ju, det gör man, var i hela friden ska den ungen gå i skolan till hösten????
Lilla Systern har fjärilar i magen och gråter floder, ser sin frisördröm gå upp i atomer och lyssnar inte alls på luttrad moder som påstår att allt ordnar sig till slut.............
Nej. Ja. Jo. Man kanske undrar lite själv? Varför det måste vara så k.r.å.n.g.l.i.g.t.  med skolan. Men det säger jag ju inte till kidsen. O no. Jag målar naglarna i samma färg som tunikan och några remmar på sandalerna. Fixar håret, solbrillor på och verkar cool inför dagens möten. (Mina fjärilar i magen behöver de INTE veta av.......). Tänker verkligen att allt ordnar sig till slut och att ikväll, ikväll ska vi se finalen i Lets Dance.  Äta salta skruvar och dricka för mycket Coca Cola och få hjärtklappning av det. Ack ja. En fredag is coming up! Men först. Som alltid: Kaffe. Och Stora Syster bjuder på musiken:

Dagen idag.......

Dagen i dag började med att en tonåring gick i baklås. Det är så lagom kul 06.47. Det är å andra sidan aldrig särskilt roligt när det än händer, men min tålamodsmuskel är väldigt slapp så dags. Den orkar ingenting. Nu, framåt sexblecket ungefär, är den rapp och följsam. Minsann. Det är så dags nu............

Samma lika och om igen......

Ibland undrar man jag ju, det gör jag. Och tänker som en galning att jag ska vara glad för de bra stunderna och det är jag. Till exempel igår kväll när jag hade alla kidsen och blivande mågen i soffan hejandes på Sverige i EM-kval i handboll. Sverige förlorade men vad gjorde väl det???? Fruktsallad, gott te och en barnaskara i största soffan? Lycka!
Men jag blev störd och irriterad i alla fall idag när Försäkringskassan ringde och meddelade att de inte godkänner tre av de sex veckornas VAB för Lilla Syster. Vafalls? Som OM jag hade fuskat eller nåt? Nä. Verkligen inte men de bedömde inte att hon behövt sin mamma 24-7 som läkarna föreskrivit och som vi tyckte att hon gjorde. No no. Henne skulle jag lämnat vind för våg och hade vi haft tur hade det gått bra alldeles av sig självt. Suck. Att jag dessutom engagerat hela tjocka släkten för att faktiskt kunna jobba vissa timmar och därmed INTE belastat systemet till fullo struntar FK högaktningsfullt i. Lite knivigt att få karusellen gå ihop sig måste jag säga. Ingen löning sen februari sätter sina spår.
Sen ringde Store Brors rektor igen och var inte heller denna gång eld och lågor över att han pallrat sig ur sängen och ute på praktik utan undrade lite ängsligt om han verkligen KAN börja om till hösten???? På HENNES skola???!!!!! Bland annat. Vad som felas den kvinnan har jag inte en aning om men ibland är ju folk helt enkelt på fel plats. Om någon frågar mig. Om en ung människa får livsandarna åter ska väl vuxenvärlden göra hoppsasteg, peppa och stötta från alla håll???? Kanske kläcka ur sig ett "lycka till på praktiken"? Kan man ju tycka. Och det tycker jag.
Så.
Om det understundom verkar som jag tycker att det är lite trögt och motigt så ....... ja. Men överklagat till FK har jag gjort förr, motsträvig skolpersonal har jag också omvänt förr och skrikit rakt ut i skogen har jag också gjort förr. Så. Here we go again....... Sa jag att det är måndag?????

En sån lördag

Migränlördag. Hej säng, hej migränmedicin. Hejdå förväntade roligheter framåt kvällen. Det här med att koppla av.......... för en migränmänniska fullkomligt livsfarligt, då slår den till. Får helt enkelt nöja med mig att lyssna på P1. Nä. Det är inte jag som har radion på, min granne, tant M, 94 hör "lite" illa så det är uppskruvad volym och hon har sitt sovrum vägg i vägg med mitt. Så här dags eftermiddagsekot. Man blir i alla fall uppdaterad. Alltid något.

Sagt och menat

Idag säger jag bara en sak: Jävla skit. Attans.

Vad i hela friden? Del MLXXI

Jojo. En del av ronderna i våra matcher går helt ok. För att inte säga fantastiskt bra. En del ronder går mindre bra och kommer kanske bidra till att jag sliter ut mina tänder i idoga försök att bita ihop och få till en dräglig tillvaro för Store Bror´n till hösten. Det är tänkt att han ska börja om i gymnasiet och behöver som sagt anpassning. Till det har de lite svårt att stava på den skola han är inskriven på så andra alternativ måste hittas, undersökas och utforskas. Den lotten har fallit på hans mamma. Ingår i mamma-kontraktet. Nu ska jag inte skriva om något annat kontrakt jag tycker borde finnas, då blir det en helt annan blogg och så gör inte jag. Men jag kan säga att det gör jävligt jätteont i en tå just nu för att jag sparkat hårt i en dörr av .......... vanmakt. Banne mig. Trögt, trögt och jättetrögt är vad det är emellanåt.

Lite livat kanske. Också. Two teens och en för tillfället väldigt trött och spänd mamma.

Mitt i alltihop kräks katten en stor maskhög på hallgolvet. Spännande liv.

Vem i hela friden är jag?????

Tror det kallas trötthet ..... ringer Lilla Systers lärare och presenterar mig som:
"Hej, det här är Lilla Syster, mamma till ..... " (tystnad, för jag har tillfälligt glömt vem jag är och vad ungen heter, har ju redan sagt det..och ..eller ....va???....)
Det blev ändå ett bra samtal. Till slut. När vi rett ut vem som ringt vem och varför....

Lite hipp som happ

Haver väl trampat i klaveret enligt somliga. Har uttryckt en åsikt. I en styrelse som jag sitter med i. Hade synpunkter på en skrivelse, som jag tyckte, läste lusen av och idiotförklarade folk. Alltså. Det kan man ju ha lust med ibland men man får ju hejda sig i en del sammanhang.

Det gjorde inte en av styrelsemedlemmarna och jag sa emot. (Jag kom inte med några arga synpunkter, bara konstruktiv kritik och förslag på förändring, man är väl tonårsmorsa och vet att föra sig försiktigt i minerade områden). Majj gadd! Min inkorg håller på att brinna upp av sarkastiska mail, konstiga förklaringar och bibelcitat. 

Nåja. Han lugnar sig väl eftersom jag inte svarar. Man har väl lärt sig. Att styrelsearbete inte är den lättaste plätten på jorden, att äldre pensionärsfarbröder kan vara rätt envetna och att inte kasta vedträn i brasor som mår bäst av att släckas. 

Att lära mig att hålla tyst när jag tycker något är rent uppåt väggarna går däremot inte. Tro mig. Jag försöker och har lärt mig åtminstone att välja mina krig. Detta var en fajt jag behövde ta, annars hade jag inte kunnat sova på flera månader eller se någon av alla andra boende i ögonen. 

Av detta kan man dra tre slutsatser:

Jag mår äntligen bättre från flunsan, jag kan gå rakryggad genom bostadsområdet ett tag till och styrelsearbete kan ibland vara ett jäkla skit.

Men att det är fredag! Det är toppen!

Sol, hav och ..... ris i hår

Regel: Man SKA INTE byta frisör så där hipp som happ. Om Bästa Frissan är sjuk, står man ut tills hon tillfrisknat och man går inte in på första bästa salong på DropIn. Särskilt inte om det inte är kö och tomt i lokalen.......
Kan hända att man blir missnöjd. Väldigt missnöjd. Bad hairday nyklippt. Inte kul alls.
Sen det här med reklam. Kan hända att jag undrar hur lättlurad jag är (eller hur duktig försäljare frisören är...) när jag köpte en flaska "Ocean Mist" att spruta i håret.
"En känsla av havsvatten".
"Sol och salt".
Ok.
Exakt NÄR var jag snygg i håret efter att ha badat i havet???
Nä just det. Att ha havet i koncentrerad form i flaska och spraya i håret gör ingen skillnad. Lika risigt och frissigt för det. Suck. Att jag aldrig lär mig!
På lördag är jobbar MIN frissa igen. Gissa vem som är första kunden??????

Snubbel och bubbel

Snubbeltråd. Vem i hela friden lägger ut snubbeltråd hela tiden????? Det borde vara i lag förbjudet. Man kommer i 100 knyck i godan ro mitt i vardagen och tycker man har koll på läget.
Icke sa den förbannade Nicke och dänger till en i skallen. Så ligger man där. Tillplattad. Squeesad.
Migrän. Stressreaktion. Ett hjärta som slår i 200 knyck och en doktor som lugnt och fint förklarar att det är inget farligt men väldigt obehagligt.  Japps. Himla obehagligt. Inte farligt heller att benen försvinner och liksom lever ett eget liv, jag ser dem, de känns som kolsyrebubbel men de bär mig inte. Dumt. De är saknade.
"Har du stressat" frågar vänlige doktoren och riktar en tänd undersökningslampa rakt i nyllet på mig. Får lite känsla av förhör och spionfilm och fnittret ligger på lur. Men jag hejdar mig. Det verkar säkert helt oseriöst och ligga på en brits och fnittra. Så gör man säkert inte så jag låter bli.
Om jag svarar "nej" på stressfrågan ljuger jag och ljuga ligger inte för mig. Men jag rör mig ju lugnt och sakta hela tiden men den inre stressen. Pah. Ja. Den finns där. Av förklarliga skäl.
"Jag är pressad av en hel hög med olika saker. Mycket går inte att göra något åt, bara att förhålla sig till".
"Men jag går sakta".
"Försenad stressreaktion" säger Doktorn när han hör om år 2012 fram tills nu.
"Du borde vara sjukskriven och ta det lugnt ett tag".
När jag då berättar att det kan jag inte för att jag är utförsäkrad och inte ingår i sjukförsäkringssystemet på ett tag blir HAN lite stressad.
Se där!
Det är banne mig inte så lätt att inte stressa.
Fast jag går sakta. Det gör jag. Idag går jag inte alls. Jag får helt enkelt ligga på min kammare och vänta på att benen bubblat färdigt och bär mig igen.
Jag kommer igen! Vilken dag som helst!
Under tiden ser jag på ........ Hem till gården!

Lite gnäll, ingen tango. Alls.

Jaha. Om man har ett barn som ingår i LSS kan man ta ut VårdAvBarn-dagar även om ungen fyllt 16 år. Se där ja! Många semesterdagar och komptimmar hade kunnat sparats där. Hur ska man veta sånt?

- Man får bevaka sina rättigheter, säger en handläggare.

- Ok. Plättlätt. Not. (man har ju liksom inte bara en rättighet. För att inte tala om ALLA skyldigheter.... alla blanketter........ På heder och samvete.......)

- Vi finns ju här för att svara och finnas till hands.

- Men om jag inte vet vad som finns, kan jag ju inte fråga efter det........
........ särskilt inte INNAN man vet att man behöver det .....

- Hur menar du nu?

Ja. Vad menar jag nu? Inte fan vet jag. Jag vet bara att när livet plötsligt blir en villervalla och man har ett barn med funktionshinder är det så mycket man liksom redan ska veta för att få reda på vilka rättigheter man har eller vart man ska vända sig. Nu programmeras inte den informationen in i ens hjärna bara för att man har en diagnos att förhålla sig till. Så klart vi försöker ta in, ta till oss all information man kan få men........ 

- Man kan bland annat läsa på Försäkringskassans hemsida!

- Gullplutta! Jo. Försäkringskassans hemsida har jag som favorit och lusläser närhelst jag får tid! Eller inte!
Det är för övrigt inte bara Försäkringskassan man ska ha ett förhållande till. Det är LSS, skola och skollagen, fritid, planering in masse m m. 

- När jag har stångats med skolan, ungdomen självt och tusen och andra saker försvinner liksom tid, ork och energi och resten av tiden går åt till att överleva, jobba och finnas även för de andra kidsen. Och för mig själv.
- När det är akut är det ju akut!
- När det är lugnt försöker vi leva på. Helt enkelt.

- Låter som du missar mycket information!

- HAHA! Säger du det?
Ja. En del tycker ju att vi missar annat också.
Å andra sidan är vi jävligt jättebra på att trolla med knäna, brandkårsutryckningar, ha vett att njuta av lyckliga stunder, lugna stunder, leva improviserat fast med struktur, se det positiva i en skruvad tillvaro, finnas och helt enkelt fatta att vi lever här och nu. NU! NU! Och så vabbar vi också. Hädanefter............ Hej semesterdagar! Ni är mina igen!

Update: Ett skadat finger är på bättringsvägen. Igen...........

Trolleri trollera Sh´bam!

Sedan i torsdags är det akutledigt igen. En skolform går inte att få ordning på, trådar behövs dras i och en ung man behöver stöd och pepp in masse. Det tar på krafterna, på alla möjliga sätt. Man behöver därför hålla sig alert och i form. Man behöver koppla av. Jamen det kan man ju göra med något nytt. Sh´Bam till exempel.
SH´BAM skulle kunna vara en trollformel. Det är något magiskt över ordet.
SH´BAM! Och vips står det en ny bil i garaget. Eller inte.
Det är en träningsform. Dans. Musik. Häftiga moves. Stundtals lite för häftiga för den här tanten men så spelades det discomusik och då jädrar vaknade discobenen. Lite kom jag allt ihåg från tiden det begav sig.... vi pratar sent 70-tal, tidigt 80-tal här. Discoeran. Härliga glittertider.
- Ut med höften, hojtade ledaren och det var ju inga problems alls. De är ju liksom ute hela tiden..... fast kanske inte så rörliga.
- Skaka på rumpan! hojtades det sedan och det var väl heller inga särskilda problem, nyväckt som den är. Problemet var snarare att få den att stanna sen........
- Shake your body!
Jajamänsan vad det shakades. Armar som slängdes hit och ben som sprattlade dit. Jag stod längst bak och hade väl ett eget tempo. Stundtals en helt egen koreografi också, men vad tusan! Man gör väl så gott man kan helt enkelt! Roligt var det i alla fall och det höjde tants humör med flera grader hela dagen. Lyckat helt enkelt!
Slänger väl in en glimt av Sh´bam. Det är INTE jag i filmen. Om nu någon skulle få för sig det...... Inte? Vafalls?????!!!! Ok. Jag bjussar på en riktig discogoding också. Som det shakats loss till på riktigt. En gång för länge sedan. Kanske känns tempot liiiiite avslaget men som kidsen sa, det kanske inte spelades så fort på den tiden???

Slit och släp...........

Fredag. Veckans jobbvecka är slut och jag med. Det har regnat idag och jag hade glömt att ta in altandynorna. VAD JAG LÄNGTAR EFTER ETT ALTANTAK! Kan man få det i julklapp????
I ösregn kom jag hem från jobbet och släpade regndrypande, tunga altandynor från altanen till duschen, kanske muttrade jag lite då. Sen halkade jag på badrumsgolvet eftersom jag var barfota och kände att lagen om alltings jävlighet verkar råda precis jämt fast inte riktigt. Dynorna är så genomblöta att man hör hur det porlar regnvatten ner i brunnen och nu skiner solen! I duschen kan de ligga! Jag lägger mig på soffan och funderar på hur i hela fridens namn jag ska få dynorna torra igen. Det är väl ett lagom värdsligt problem så här en fredagskväll?!
Det ÄR verkligen fredag. Lite musik på det!

Roligheter efterlyses!

Man brukar ju tycka att måndagar är skrutt. I jämförelse med tisdagar nu för tiden är måndagar himmelriket. Flera gånger den här sommaren har tisdagar utvecklats till dagar då besvikelse, ledsenhet och argsomsatan har varit kontentan.
Så och denna tisdag. Fast först var den inlindad i bomull. Sen visade den sitt rätta tisdagsface.
Förbaskat.
Vad är det man brukar säga när man ramlar av en häst?
Att man snabbt som tusan ska upp i sadeln igen?
Jo. Det är väl så.
När jag var liten och blev ledsen brukade jag be min mamma berätta något roligt så jag fick något annat att tänka på. Så. Har ni något roligt att berätta?! Jag är idel öra! Även om timmen är sen och jag borde gå och lägga mig............ egentligen!

Sovrumsfix

Jag har ett angenämt bekymmer. För en gångs skull. Lite skönt som omväxling till mina andra bekymmer tänker jag. Man ska ju sträva efter balans och idag tycker jag att jag utjämnar vågskålen något. Det är ett bra tecken på resan tillbaka.
Ett sovrum ska inredas. Bara till mig! När hade jag eget rum senast???? Som bara var mitt? Tja. 1981 i första egna lyan. Det är länge sen. Riktigt hur länge sen det är behöver vi ju inte utreda närmare.
Sen blev jag sambo, 1982 kallt och när det tog slut stack jag till storstan och bodde på en folkhögskolas internat. Där hade man förvisso egna rum men jag kan inte komma ihåg att vi någonsin stängde dörrarna om oss??? Fast det borde vi rimligen ha gjort, åtminstone när vi sov. Ack ja. Länge sen. Även det.
Nu, en massa år och händelser senare är det dags igen för egen "kuppe". Har så smått förlikat mig med tanken och kan börja ta tag i saken.

Lilla Syster och jag ska dessutom byta rum med varandra. Innan vi kommer till ro och kan börja piffa ska rummen renoveras. Hon är mycket bestämd med både färg och möblemang, planerar hit och planerar dit och vet hur hon vill ha det.
Jag får beslutsångest. Vilken färg på väggarna ska jag ha? Eller tapeter? Vilken säng? (just nu vilken som helst, sover på luftmadrass och dt är inte skönt. Inte skönt alls.....). Hur ska sängen stå? Klädskåp? Garderob? Rullgardin eller persienn?
HUR kan man bli så velig????
Jag som är en inredningsgeneral, pekar med hela armen och minsann vet hur jag vill ha det. I andras rum. I gemensamma rum. Men i mitt eget???
Blankt i hela huvudet.
Bästa Väninnan och jag har varit på IKEA idag. Det är bra att ta med henne då hon har oceaner av tålamod! Bästa Väninnans fästman fann det för gott att gå en egen runda emedan vi två tjejor skulle välja säng till mig. Tjolahopp, tjolahej vad jag inte kan bestämma mig......
Så.
Jag har nya turkosa soffkuddar. Två nya turkosa pallar i köket. Turkosa diskborstar och ljuslyktor in masse.
Någon ny säng?
Nopes. Men några broschyrer. Och har provsovit ett par madrasser. Tror jag vet. Ska bara bestämma mig. Bestämmer jag mig före 15 augusti får man 250 kr rabatt på hemkörningsavgiften. Det är på onsdag.
ÅH! Alla dessa beslut!
Sa jag angenämt bekymmer???? Ja. Det är ju det ändå. Ska bara våndas lite först och komma på vad jag gillar. Turkos tydligen. Lila och rosa. Svart är ju snyggt? Blommiga tapeter? Tantigt?! Eller ljusbl..........