tisdag, november 27, 2012

Snubbel och bubbel

Snubbeltråd. Vem i hela friden lägger ut snubbeltråd hela tiden????? Det borde vara i lag förbjudet. Man kommer i 100 knyck i godan ro mitt i vardagen och tycker man har koll på läget.
Icke sa den förbannade Nicke och dänger till en i skallen. Så ligger man där. Tillplattad. Squeesad.
Migrän. Stressreaktion. Ett hjärta som slår i 200 knyck och en doktor som lugnt och fint förklarar att det är inget farligt men väldigt obehagligt.  Japps. Himla obehagligt. Inte farligt heller att benen försvinner och liksom lever ett eget liv, jag ser dem, de känns som kolsyrebubbel men de bär mig inte. Dumt. De är saknade.
"Har du stressat" frågar vänlige doktoren och riktar en tänd undersökningslampa rakt i nyllet på mig. Får lite känsla av förhör och spionfilm och fnittret ligger på lur. Men jag hejdar mig. Det verkar säkert helt oseriöst och ligga på en brits och fnittra. Så gör man säkert inte så jag låter bli.
Om jag svarar "nej" på stressfrågan ljuger jag och ljuga ligger inte för mig. Men jag rör mig ju lugnt och sakta hela tiden men den inre stressen. Pah. Ja. Den finns där. Av förklarliga skäl.
"Jag är pressad av en hel hög med olika saker. Mycket går inte att göra något åt, bara att förhålla sig till".
"Men jag går sakta".
"Försenad stressreaktion" säger Doktorn när han hör om år 2012 fram tills nu.
"Du borde vara sjukskriven och ta det lugnt ett tag".
När jag då berättar att det kan jag inte för att jag är utförsäkrad och inte ingår i sjukförsäkringssystemet på ett tag blir HAN lite stressad.
Se där!
Det är banne mig inte så lätt att inte stressa.
Fast jag går sakta. Det gör jag. Idag går jag inte alls. Jag får helt enkelt ligga på min kammare och vänta på att benen bubblat färdigt och bär mig igen.
Jag kommer igen! Vilken dag som helst!
Under tiden ser jag på ........ Hem till gården!

4 kommentarer:

  1. Det är rent ut sagt för jävligt. Tur att du går sakta. Försök att vara så rädd om dig som du kan. Du är ju unik och vi har ingen annan Cina. Kramar om i massor.

    SvaraRadera
  2. Cicki: TACK fina Cicki! Nä. Så är det ju. Ni har ingen annan Cina. ;)! Jag LOVAR att vara rädd om mig. Därför gick jag och la mig idag. KRAM till dig med!

    SvaraRadera
  3. Trist för dig med bakslag men du verkar ha en förstående läkare i alla fall. Dessutom verkar du ha en förståelse för dig själv vilket nog är viktigt.
    Hoppas att du får tillfälle att ta igen dig.

    SvaraRadera
  4. Åh, jag är här i din ringhörna också, om än litet upptagen i sistonde. Hör av dig om du behöver mig, capice?

    SvaraRadera