En sån där måndag

Det finns måndagar och så finns det måndagar som den här. Förkylningen som legat på lut hela helgen slog till i natt och jag är däckad i dag. Feber, förkyld och ont i halsen. Hej sängen, alvedon, nässpray, te och netflix.

Värt att fira!

En ung man cyklar till skolan för femte dagen i rad. Jag är hemma i sviterna efter magpaj och migrän och vinkar "hejdå".
Den känslan. Att se sin tonåring på bra humör, cykla iväg till skolan. Ja. Det känns bra helt enkelt.
Vi tar fortfarande en dag i taget, har täta avstämningar och det verkar, ta i trä, som skolan fattat galoppen lite grand.
Till exempel finns det fr o m idag en extra resurs i klassen. Som skänkt från ovan. I juli fanns det inte en spänn till en extra resurs, en överklagan senare står det en livs levande extraperson i klassrummet. För hur lång tid vet vi inte men det får vi ta då.
Den nya sv/eng-läraren är utbildad specialpedagog och har efterfrågat tidigare utredningar, åtgärdsplaner och arbetsscheman. Eeeeeh. Eftersom några sådana inte finns från försök 1 att gå på den här skolan, lät hon väldigt förvånad och tre timmar senare ringde den där rektorn och efterfrågade material från grundskolan och lite till. Eftersom hon/skolan fick allt det här när ungen skulle börja 1.an förra hösten, inget förvånar mig längre, men tydligen slarvat bort allt, tog jag helt enkelt nya kopior på rubbet och överlämnade det inom en timme med Bästa mamman som budbärare.
Man kan säga att det i alla fall har börjat bra! Och att slit lönar sig.
Den unge mannnen har fått önska sig fredagsmiddag för att fira comebacken: Stekt aborre med potatis och romsås.
Ska bli! (han har dragit upp firrarna själv, fileat och fryst in).

Lite hipp som happ

Haver väl trampat i klaveret enligt somliga. Har uttryckt en åsikt. I en styrelse som jag sitter med i. Hade synpunkter på en skrivelse, som jag tyckte, läste lusen av och idiotförklarade folk. Alltså. Det kan man ju ha lust med ibland men man får ju hejda sig i en del sammanhang.

Det gjorde inte en av styrelsemedlemmarna och jag sa emot. (Jag kom inte med några arga synpunkter, bara konstruktiv kritik och förslag på förändring, man är väl tonårsmorsa och vet att föra sig försiktigt i minerade områden). Majj gadd! Min inkorg håller på att brinna upp av sarkastiska mail, konstiga förklaringar och bibelcitat. 

Nåja. Han lugnar sig väl eftersom jag inte svarar. Man har väl lärt sig. Att styrelsearbete inte är den lättaste plätten på jorden, att äldre pensionärsfarbröder kan vara rätt envetna och att inte kasta vedträn i brasor som mår bäst av att släckas. 

Att lära mig att hålla tyst när jag tycker något är rent uppåt väggarna går däremot inte. Tro mig. Jag försöker och har lärt mig åtminstone att välja mina krig. Detta var en fajt jag behövde ta, annars hade jag inte kunnat sova på flera månader eller se någon av alla andra boende i ögonen. 

Av detta kan man dra tre slutsatser:

Jag mår äntligen bättre från flunsan, jag kan gå rakryggad genom bostadsområdet ett tag till och styrelsearbete kan ibland vara ett jäkla skit.

Men att det är fredag! Det är toppen!

Soffperspektiv

Söndag. Fast det vet ni ju redan!
Igår var jag på bio och såg Sune i Grekland. Det är ju en familjefilm så Store Bror och Lilla Syster fick allt vackert följa med mig och Systersonen. Nu tyckte de att det var roligt då och då men det skulle de aldrig i livet erkänna. De tyckte som vanligt att det var pinsamt att mamman skrattade högt på som vanligt helt fel ställe. Nu är det gott om "fel ställen" överallt så det är inte lätt att vara de små liven till lags.
Fast sen.
När systersonens rullstol skulle fällas ihop och fällas upp igen, baxas i och ur bilen och jag klarade det utan att sätta fast mig, halsduken eller kappan i nämnda stol, ja då kanske jag var lite hipp ändå. Fast bara lite. Ett kort slag. Men stunden noterades!
Sedan idkades det med bärhjälp tv-leverans så att Största Systern och Sambon fick tillbaka sin stora tv som fungerade vid inkoppling, Thank God. När jag sen ur min stora handväska trollade fram fjärrkontrollen OCH sladden var glädjen total. Över att jag hittat alla saker. Ordning och reda i radhuset. I alla fall fläckvis.......
Så.
Vad ska jag då hitta på denna söndag????
Absolut ingenting. Förkylningen from hell har slagit till och här ska kureras. Orkade i alla fall gå ned från sovrummet på ovanvåningen och hamnade i soffan. Jag stannar här! Fjärrkontrollen är min!!!!!

Dan före dan.....

Idag vaknade jag tidigt när grannen fick för sig att hans altan skulle rensas från snö ända ner till trägolvet. 0800 var en lämplig tidpunkt för det och det skrapades flitigt. Så. En altan i radhusområdet är nu totalt snöfri och det återstår att se: Varför?????

Annars blir det en lugn dag. Paketinslagning, skinkfix och glöggdrickande. Kan behövas efter gårdagens maraton på ICA Maxi...... Skumtomtar inhandlade, polkagrisar likaså, man hoppas att det är en chokladkartong på ingående, julduken ska strykas framåt kvällen och tja, det liknar jul. Finally!

Klappat och klart del XVMMML

Kidsen fick möblera, skruva och dona till det bäst de kunde i nya rummet. Och det blev bra. Vips, eller inte var det gjort och kläderna inne i "nya" garderoben. Efter tre dagar ännu inte en klädtrasa på golvet. En tonårsmamma häpnar!!!!! Men säger inget, jisses, man utmanar ju inte ödet i onödan......

Tror vi är lite förundrade alla tre att det är över, att spackelspadar, slipklossar, målarfärg, tapetklister och täckpapp är undanplockat FÖR LÅNG TID framöver. Till och med katten verkar förvånad. Från och med nu är det renoveringsförbud. Tja, listerna då. De får komma på plats. Samt gardinstänger. En och annan tavla. Vilket år som helst. Annars så. Tid att njuta!

Före. Hejdå 80-tal..........

Mitt i. Hände väl att jag misströstade. En smula. 

Efter. Så gott som klart. Det roliga är kvar, piffet!

Tråkig garderob...........

...... blev en rolig och fin garderob. 

Planera (inte) mera!

Mitt i sommaren. En ledig dag. Sitter som en smäck då den här donnan är väldigt, väldigt trött. Kroppen känns som sten och vill bara sova.
Solen strålar över radhuset och det idkas soffhäng i trädgårdssoffan. Kaffe till. Som Stora Syster bryggt. Tänk va! Mat och fika smakar så gott när någon annan har lagat till det.
Kidsen börjar droppa in i radhuset igen efter semester borta med pappan och nu väntar "de där" veckorna innan skolan börjar. Föräldrar som jobbar, sommarlovslediga tonåringar. Inte alltid en helt lyckad kombination om någon frågar mig. Lite omaka vanor tycker jag mig skymta vid horisonten.......  Men jag är ju nu en gång optimist. Och tänker mig att någon av dem ska ha middagen klar när jag kommer hem från jobbet?! Varför inte den i skaran som strax ska börja "kockgymnasiet"????
Vi får helt enkelt ha ett familjeråd. Eller. Jag har haft ett "mammaråd" och delger mina planer. Det blir väldigt snabbt tyst och tomt i radhuset igen.
"Store Bror..... hallå"?
"Hall.....å"????
"Någon....."?

Grannsämja

Jag jobbar inte alla dagar i veckan. Till exempel inte den här! Ledig onsdag. Långfrukost, bläddra i tidningen (bra att vara husvakt åt grannen, tidning ingår....).
Miljoners projekt pockar på men jag vet inte vilket jag ska välja. Om det nu ska hoppas på något överhuvudtaget idag? Vad är det för fel att ligga i soffan och läsa bok? Även träningsledig idag. Nämligen.
I går kväll, när jag stapplade in på gården efter träningen träffade jag på en granne och hans fru och det var värst vad de hunnit med mycket när jag varit på resande fot. Byggt badrum, altantak, meckat bil, lagat garaget och tusen andra saker! Man känner ju nästan inte igen sig.
Nu behöver inte jag drälla varken i deras badrum eller på deras altan men man får ju höra det. Då skänker jag en tanke åt min egen altan och yttepyttetomt. Tack och lov att den vetter mot en vändplan så ingen ser. Det växer bra när det regnar och är varmt. Utom altantak. Växer det inte. Tyvärr. Otakat är det fortfarande.
Men.
Det är bara att slå dövörat till.
Jag tänker inte smittas av sommarfixar-hets.
Not.
Har upptäckt tjusningen av att njuta av sol, vind, hav och sommarlivet och den känslan försöker jag behålla. (även om havet är väldigt långt borta från radhuset men jag har 2324 semesterbilder att titta på).
Sen.
Kunde inte grannen hålla sig längre utan undrade sprickfärdig vad i all världens dagar jag skulle med gårdens stege till, där i lördags?
Han hade nämligen sett att jag hämtat den i förrådet och tråcklat in den i radhuset.
Ja. Det är en lång stege.
Lite trixigt var det!
Så jag berättade ju om dynorna, att de äntligen kommit ned från vinden till mig här på marken och det tyckte grannen var lite lustigt.
"Sånt gör man ju på försommaren"!
Jaha?!
Den lagboken har inte jag läst?
Men grannen är snäll och trevlig så det gör ingenting. Man gör olika. Helt enkelt.
Jag är glad att jag har dem, grannarna, allihop!

Vilken dag som helst

Första jobbdagen avklarad. Check. Kom till och med ihåg matlådan, passérkortet och koden till jobbdatorn. Sen var jag trött......
Solen har strålat mest hela dagen och lunchpromenaden satt därför som en smäck. Som vanligt blir jag förvånad sen när mina jobbarkompisar börja droppa av lite i förtid, tills de upplyser om att vi har sommartid på kontoret. Stänger lite tidigare ju. Sommartid! Finemang!
Jahaja.
Man kan ju inte komma ihåg allt.
Betyder också att jag som ska öppna i morgon inte behöver vara där klockan 0700 utan 0730. Sovmorgon ju!
Handlade jordgubbar på vägen hem att gotta mig åt lite senare, hejade på gårdens 115 ungar och nu ska jag strax ut och lufta mina nya älsklingar, hitforslade ända från "amerikat".

Med sådana här på fötterna och nya, fina springbyxor ska det väl gå att få en tant i form?????? Det lovade expediten på stora Nike-affären där i Santa Monika alldeles precis. Så då får jag väl tro på det?!

Rapport lär följa!

Nya darlings. Superlätta. Så att man inte ska förstå att man springer?????

Framåt!

Det här renoveringsarbetet går framåt. Mycket pyssel är det. Men nu är bland annat fula fönstret ett fint fönster igen och minsann klämde jag inte dit nya tätningslister också! Vuxenpoäng på det?
Resten då? Jomenvissteresåatt tapetrivarmuskleran gjort sitt. Spackelmusklerna sitt. Slipaskarvarospackelmusklerna sitt. Ungefär där ångrade jag mig och letade efter hantverkare på Gula sidorna. Gula sidorna???? Nä. Jag googlade.
Sen sansade jag mig, drack ännu mer kaffe, fick hejarop från Älsklingen och Facebook så ....... the show must go on!
Slutet på projektet kan skönjas. Om jag kisar lite med ögonen så, absolut!


Vad har man en katt till om inte för att hon ska "hjälpa till"?????




Riva, riva, slita, slita! För att inte alldeles tappa stinget klistrade jag upp en tapetbit
på väggen. Bara för att behålla illusionen om hur det ska bli. Sen.



En "akvariebubbel-tapet" som fondvägg. De övriga väggarna ska, vilken dag som helst, målas grå.



Nu ska inte jag på något vis ta åt mig hela äran för Älsklingen är synnerligen involverad.................




...... fast sen försvann han visst!



Dagen idag är en målardag..................

Färgchock

Under stundom är det ju ingen ordning alls varken här på bloggen eller i IRL. Så vad göra? Jo, man får helt enkelt ta en sak i taget och konstaterar bland annat att deppighet i all ära men det är ta mig f-n så mycket roligare att deppa i ett färgglatt kök. Apropå att Hemtex med superduperrea låg mitt i vägen när jag skulle hem från utställningslokalen igår eftermiddag. Kanske visar jag upp härligheten här på bloggen ändå, när the kids har hämtat sig från färgchocken?!

Byggnadsingenjör är jag, tralala...........

Men vad tusan! Under pågående Räkmackeår känns radhuset plötsligt som ett korthus och hej vad det gungar! Då gäller det att hålla i sig. Banne mig! Kanske pyssla till det lite? Hemtrevligt är alltid bra. (egentligen är jag skitförbannad, jättebesviken, arg o ledsen i en salig soppa men man håller i sig. Och bygger med nya kort. Igen.) Därför bor nu de här raringarna utanför huset. Det är väl kanske lugnast där?????

Update:

Hittade "rea"-tulpaner på ICA och det kan ju lugna vilket sinne som helst.
Även de får bo utomhus.

Dag 15: Ombokat

Nä. Det blev ju ingen målarkurs. Lederna ville inte det. Himla taskigt av dem tycker jag men de har nu sin egen kanal då och då och gör lite som de vill. Just nu inte alls som jag vill. Jobbigt att hålla i saker, jobbigt att klä på sig och ta mig tusan jobbigt att vara. Bara. Och så den evinnerliga tröttheten. Ja, det heter ju Trötthetssyndrom så det är klart att jag är trött. Men så trött så jag bara bums bas måste lägga mig raklång i sängen fast jag redan ligger ner? Ska det va så länge tro???? Doktorn kan inget lova. Tiden får visa hur bra jag kan bli. Just idag är tiden ..... långsam.
Men,
å andra sidan kunde jag ligga i soffan tätt intill Lilla Syster och se reprisen av Lets Dance, hade tid att prata i telefon med Största Systern och ligga i ett varmt bad hur länge som helst tills tant blev alldeles alldeles skrynklig. Sen har jag druckit kaffe och legat i sängen och tittat när skymningen lagt sig som en blå dimma runt radhuset och stora trädet till slut bara är en svart silhuett. Det är minsann vackert när man har tid att titta.
Idag hade jag tid.

Gillar, gillar inte, gillar, gillar inte.........

Jag tackar så hjärtligt för alla "migrän-försvinn-fort-krya-på-mig"-hälsningar! Fantastiskt glad blir jag!

Zomig är härmed min nya livlina! Tänker inte gå en meter utan det. Har preppat väskan, jackan och andra väskan. Och bilen.
Det var nästan en euforisk känsla att ligga i mörka rummet och känna att migränsmärtan rann bort sakta men säkert. Sen, sen kommer tröttheten men också det är en behaglig känsla, "flyta" bort utan smärta och ändå höra familjen stöka runt på avstånd. Tryggt liksom.
Migränstunder blir ju också stunder att tänka mycket. Ja, när det inte gör så jävla ont att det inte går att tänka men mellan de stunderna. Då tänker jag på trevliga saker och människor jag gillar. I morse kom jag att tänka på vem/vilka som gillar mig och som visar det. Att det är det som betyder något och att allt annat kan man strunta i. Ungefär.
Sen kom jag på att även kilon gillar mig. Att det är därför de stannar. Och så försökte jag hitta lite positiva vibbar kring det, att de gör så man blir mjuk och go´, de fyller ut rynkor och ..... Alltså. Det skulle inte var något som helst problem om jag bara var lite längre men nu är jag alldeles lagom kort och alldeles, alldeles smärtfri! Äntligen får jag helg, på riktigt!

Bilpool sökes!

Måndag. Möte i Store Brors skola. Igen. Femtielfte gången.
"Jag tar cykeln till skolan" tänkte jag och kände mig lite duktig. Cykla är inte min huvudsakliga sysselsättning och kommer inte så vara i fortsättningen heller. För Stora Syster hann lagom iväg med bilen när jag gick ut till min cykel och hittade ..... en ICEBIKE! Att det var kallt, det kände jag ju, men att cykeln som ju alltid står ute skulle vara helt täckt med is, DET hade jag inte kunnat räkna ut. Solen sken ju!? Den tinar väl?
Kanske den gör. Till våren. Först var det himla svårt att få upp låset. Fick elda lite på nyckeln innan låset gick upp med ett "tjoff". Det enda som tinade sen var isen under rumpan. Växeln tinade inte. Därför cyklade jag 5 kilometer på tvåans växel. Himla lättrampat skulle man kunna säga fast det kändes ju inte som jag kom någonstans. Sen behövde jag undvika att cykla på ett bortsprunget dagisbarn och upptäckte att handbromsen inte tinat. Den heller. Med min enorma reaktionsförmåga styrde jag därför rakt ut i en liten träddunge, undvek ett träd precis och så försökte jag se ut som om det var meningen med den lilla extrasvängen.
Hemfärden gick väl ungefär likadant. Med undantag för extrasvängen. Nu sitter jag på en fårfäll och blir väl sittande resten av dagen. Somliga delar behöver tinas upp. Jag funderar på det där med att låna ut bilen. Är det en sån bra idé? Egentligen?

Kärlek är

Om man som Älsklingen och jag lever den mesta tiden ifrån varandra, får man ta varje tillfälle i akt att umgås och träffas. "Ta vara på tiden" som det så vackert heter. Om man dessutom har huset fullt med tonåringar så, tja, ni vet ju. Eller kan ana. Egen vuxentid känns ibland lika sällsynt som en noshörning i trädgården, d v s det händer aldrig. Men det gör det ju! Om man passar på!
Som när Stora Syster ringer från stan halv ett på natten och vill att någon möter henne på busshållplatsen. Älsklingen klär på sig och följer med och så sitter vi tillsammans en stund i ett sommarnattsljus innan bussen kommer. Nära, han håller om mig, nattluften känns kylig men jag blir varm. Blir varm av känslan att bara vara vi två en stund, att han följer med mig mitt i natten och när bussen kommer och Stora Syster kliver av välbehållen, vandrar vi hem i natten igen. Jag vågar tro att det är kärlek här!

Strutsmetod

Så blev det en annan dag till slut. Lite skönt tycker jag! Dessutom fredag, fast det regnar och är kallt så är det ju ändå helg snart. Härligt!
"Har vi några planer för helgen" undrade Älsklingen.
"Nä, tror inte det" svarade jag lite förstrött, tänkte att barnen är hos sin pappa.
"Åh, vad skönt" sa han och styrde kosan mot jobbet i Stora Staden.
Sen tittade jag i almanackan, den där jättestora som hänger på dörren till förrådet.
"Men vad tus....."
Ikväll är det årsstämma med middag i bostadsrättsföreningen, i morgon är det inspektionsrunda på gårdarna med alla gårdsråd (jag är en sån) och styrelsen, Stora Syster ska övningsköra (med mig), om två veckor är det student och just ja, jag skulle göra några pajer va? Present ska inhandlas, tvättstugan är bokad och så lite till. Vi hade visst lite planer ändå. Funderar att klistra upp stora almanackan på kylskåpet, glömmer visst så lätt. Det jag inte ser finns inte. Ungefär.
Trevlig helg på er!

Lördag blir lärdag

Lördagar är ju normalt trevliga dagar. Man kan se fram emot ledigt, kanske fint väder och annat skojsigt. Nån sån lördag är det inte idag. Det är städlördag, eller snarare saneringslördag. Den här mamman mäktar inte med städning och sånt all alone, och ingen hjälp har varit tillgänglig på flera veckor. Det sätter spår. Store Bror höll på att få dåndimpen när han "tvingades" skura toaletterna och ropade ideligen på mig för att påtala hur smutsigt han tyckte att det var. Som om jag inte visste det???? Som om jag inte tänkt länge att någon i hushållet kanske skulle reagera? Pah! Tonårsögon ser då rakt inte samma sak som mammaögon! Tonårsögon är mer åt dimsynhållet!
Men efter ett litet utbrott, som enligt Lilla Syster var MYCKET större än det där på Island, blev det fart på de små liven. Som grädde på moset kommenterade grannarna att barnen var så duktiga att hjälpa till, när de såg dem springa till soprummet, förrådet och garaget, kånkandes på saker och ting. Pah! Igen!
Städa är trist men ack så nödvändigt ibland. Ju.
I morgon står hallgarderoben på programmet och Älskade Sambon har redan nu påtalat en strategi om hur den ska tömmas på 114 vinterjackor, 211 skor, hockeyhjälmar, cykelhjälmar, flipflop, flytvästar, gummistövlar, väskor, braatthagrejor och diverse krokiga paraplyer. Kartonger står på lut i hallen. Minsann menar han allvar? Kanske avslutas söndagsmiddagen med en rundtur i ett nystädat radhus tillika en inbjudande hallgarderob? Det vore i så fall trevligt. Nu ska jag själv damma av mig efter saneringen med ett välbehövligt bad. Vi ses!

April, april......

Då hemfärden från Lilla huset på ön igår stundtals kändes som en klättring i Högsta Bergen i Världen, är det inte utan att det känns lite skönt att ha fast radhus under fötterna idag. Här skiner dessutom solen och nästan inte en enda snögnutta kvar. Fast nu ljuger jag ju! Snöhögarna står som spön i backen, täckta av äckligt svart grus och lär väl ligga kvar till midsommar. Fast jag tittar åt ett annat håll, åt det snöfria hållet. Det finns ju fläckar här och där............

Men titta så fint! Våren står som spö i backen
och vi njuter så av påskdagens härliga väder!

Annandag påsk, åka-hem-till-stan-dagen vaknar vi till "Hej, mitt vinterland".........

.... så vi svävar hemåt i trevligt aprilväder...........

Skitstora bilen och skitlilla spaden. Men vad gör bilen i diket????

Nu ska man, jag, inte klaga. Inte alls. Men ibland känns det som varken vädergudar eller några andra gudar heller är med en. Eller nåt. För när vi svävat där på isen och vattnet i 20 minuter och når fastlandet, upptäcker svärfar att han glömt bilnycklarna kvar i Stora Huset på ön.
"Shit happens" hade tonåringarna sagt och blivit jättearga och jättefrusna i tygskor, skinnjackor, chinos och ingen mössa alls.
Nu var det ju inga "teens" med, tackolov, utan fem vuxna ordentligt påpälsade med devisen "man vet aldrig vad som kan hända på vägen" inbankade i skallen.
Nä. Man vet ju inte det.
Så, vi parkerar Mormor, 90 år, i väntsalen på busshållsplatsen, pulsar fram till bilarna, vi har ju två så glömd nyckel är inget problem.
Ända tills den enda fungerande bilen hamnar i diket för att det är så ebarmligt svårt att se vart vägen tar vägen.
Sen vidtar aktivitet "gräva-fram-skitstor-bil-med-skitliten-spade" ett antal minutrar tills herrarna i sällskapet inser det omöjliga i just det och ringer bärgningsbilen. Som visar sig vara en bekant. Som tycker att det är lite putslustigt att det är just vi som ringer. Ingen av oss kan se det lustiga i det, efter ett par timmar i skitväder fryser man trots långkalsonger. Så är det bara.
Nåväl, bilen kommer ur diket och vi äntligen iväg. Närmsta bensinmack fick ett angeläget besök, toalån och "så-varmt-det-bara-går-kaffeinköp".
"Välkomna hem" ropar Lilla Syster när vi äntligen, äntligen når radhuset.
"Var det en mysig resa"?
I alla fall händelserik!

Gömt i snö.....

Man kan inte hinna allt. Så är det bara. Att julbelysningen och dekorationerna plockades ned först förra helgen berodde dessutom på att hela klabbet varit fastfruset i evigheters evigheter ju. Jag lovar, det var nästan så att jag såg att verandastolparna drog en lättnadens suck av att bli av med pyntet. Om sen syrenbusken blir glad av att vilken dag som helst befrias från de blekta påskfjädrarna som sitter kvar sedan förra påsken, ja, det återstår att se. Fjädrarna har inte varit synliga på mycket länge, först döljdes de av blommor och blad och sen av snö. Men, det som göms i snö, kommer onekligen fram i tö!

Väldigt mycket snö.

Man skulle kunna tro att något blivit översnöat?

Jaha. Se där. Det var visst grillen.
Någon plockade inte in den i höstas.

Efter lite regn har vi nu både grill och cykel. Fantastiskt!