tisdag, april 06, 2010

April, april......

Då hemfärden från Lilla huset på ön igår stundtals kändes som en klättring i Högsta Bergen i Världen, är det inte utan att det känns lite skönt att ha fast radhus under fötterna idag. Här skiner dessutom solen och nästan inte en enda snögnutta kvar. Fast nu ljuger jag ju! Snöhögarna står som spön i backen, täckta av äckligt svart grus och lär väl ligga kvar till midsommar. Fast jag tittar åt ett annat håll, åt det snöfria hållet. Det finns ju fläckar här och där............


Men titta så fint! Våren står som spö i backen
och vi njuter så av påskdagens härliga väder!


Annandag påsk, åka-hem-till-stan-dagen vaknar vi till "Hej, mitt vinterland".........



.... så vi svävar hemåt i trevligt aprilväder...........


Skitstora bilen och skitlilla spaden. Men vad gör bilen i diket????

Nu ska man, jag, inte klaga. Inte alls. Men ibland känns det som varken vädergudar eller några andra gudar heller är med en. Eller nåt. För när vi svävat där på isen och vattnet i 20 minuter och når fastlandet, upptäcker svärfar att han glömt bilnycklarna kvar i Stora Huset på ön.
"Shit happens" hade tonåringarna sagt och blivit jättearga och jättefrusna i tygskor, skinnjackor, chinos och ingen mössa alls.
Nu var det ju inga "teens" med, tackolov, utan fem vuxna ordentligt påpälsade med devisen "man vet aldrig vad som kan hända på vägen" inbankade i skallen.
Nä. Man vet ju inte det.
Så, vi parkerar Mormor, 90 år, i väntsalen på busshållsplatsen, pulsar fram till bilarna, vi har ju två så glömd nyckel är inget problem.
Ända tills den enda fungerande bilen hamnar i diket för att det är så ebarmligt svårt att se vart vägen tar vägen.
Sen vidtar aktivitet "gräva-fram-skitstor-bil-med-skitliten-spade" ett antal minutrar tills herrarna i sällskapet inser det omöjliga i just det och ringer bärgningsbilen. Som visar sig vara en bekant. Som tycker att det är lite putslustigt att det är just vi som ringer. Ingen av oss kan se det lustiga i det, efter ett par timmar i skitväder fryser man trots långkalsonger. Så är det bara.
Nåväl, bilen kommer ur diket och vi äntligen iväg. Närmsta bensinmack fick ett angeläget besök, toalån och "så-varmt-det-bara-går-kaffeinköp".
"Välkomna hem" ropar Lilla Syster när vi äntligen, äntligen når radhuset.
"Var det en mysig resa"?
I alla fall händelserik!

16 kommentarer:

  1. Men mysigt hade ni ju det! Dock inte på hemresan kanske... Så himla typiskt! Men åh, vad synd om er som har så mycket snö kvar!
    Jag är så glad att vi bara har de där enstaka skittäckta snöhögarna kvar! Igår såg jag en "rolig" hög! Över snön låg ett tjockt lager mossa! Det såg kul ut ;)

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Oj, vilket äventyr ni varit ute på! Stackare som har så mycket snö, här har vi faktiskt börjat på lite vårkänslor. Lilla O har t o m premiärcyklat!

    Ha´det så bra!

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Ezter: Jadå, mysigt hade vi det. Också! Himla tur kan jag säga!

    Anbam: Cyklat? Oj. Ja, Lilla systers cykel har i alla fall kommit fram ur snödrivorna. Snart så..... Kram!

    SvaraRadera
  4. Jomen, det var ju mysigt där emmelan...eller före...eller fläckvis i alla fall :)
    Kram

    SvaraRadera
  5. Verkar ha varit en mysig tripp, svävaren är jag lite impad av, har aldrig åkt det :O)
    Och en dikeskörning, vad gör väl det om hundra år :O)
    Ha det gött!

    SvaraRadera
  6. Vilket äventyr! Såhär i efterhand iaf.

    Men vad är det för något ni åker över vattnet med? En svävare?

    SvaraRadera
  7. Det är sånt som låter en veta att man lever.

    SvaraRadera
  8. Skrattar -härligt att läsa! Garanterat myrfritt!

    SvaraRadera
  9. Dramatiskt värre! Alltid händer det nå´t, så man inte sitter och blir försoffad ;)

    SvaraRadera
  10. Usch.. sånt där kan funka på DITvägen.. för då har man något att se fram emot så lite vedermödor är inte så farligt.. Men på HEMvägen ska det helst bara gå smärtfritt.. då vill man bara hem! ;o)

    SvaraRadera
  11. Den där svävaren ser cool ut. Jag fattade inte att den var så liten. En sån skulle jag vilja ha.

    SvaraRadera
  12. Det var ett riktigt äventyr! Det bästa är att det blir ett roligt minne att skratta åt så småningom! Aprilvädret blir man verkligen inte klok på, men idag sken i alla fall solen och liksom du undviker jag att titta på de smutsiga snöhögarna.

    Stort tack för gratulationer! Kram kram

    SvaraRadera
  13. Du har visst varit ute på äventyr, märker jag. Hoppas att ni har det varmt och gott nu hemma i radhuset.

    SvaraRadera
  14. Tittar in och önskar trevlig helg!
    Kram till dig vännen!

    SvaraRadera