Hemma igen. Med en bra bok i bagaget och ett långt blogginlägg.

Nu är jag hemma igen efter en fantastisk litteraturkryssning med trevligt sällskap, god mat och många fina intryck av olika författare. Hela fredagen lyssnade vi på Barbro Lindgren, Lars Lerin, Kristina Sandberg, Ebba Bratt Wickström, Fredrik Lindström, Peter Kihlgård..........
Hur bra som helst!
Störst intryck gjorde ändå Jan-Olov Madeleine Ågren som läste ur boken "Inte en främling". Plötsligt satt hen bara på scenen och jag förstod direkt att den långa kvinna jag sett skymta bakifrån på fredagskvällen var just Jan-Olov Madeleine.
Orden som lästes gick rakt in i mig och det jag en tid tyckt varit jobbigt, att brottas med olika känslor inför olikheter av olika slag, hittade plötsligt sina platser igen och jag blev lugn. (därmed inte sagt att allting hädanefter kommer att vara enkelt igen....).

" .... Alla människor är främlingar för varandra från början. Det krävs ansträngning för att förvandla främlingen till en bekant, en vän, en älskad. Oavsett de inblandades likheter eller olikheter vad gäller kön, etnicitet, religion, utseende, intressen, hudfärg, ålder, sexualitet, funktionalitet etc. Att vara fientligt inställd till människor en inte känner bara därför verkar onekligen lite fånigt"

Vi diskuterar ofta hemma. I vår närhet frodas sympatier för SD, vi bor i ett stad och område med många invandrare och flyktingar, utanför vårt ICA sitter tiggare och bekanta fäller då och då nedlåtande kommenterar angående olikheter av olika slag vilket betyder att de pratar illa om våra vänner, någon släkting eller om någon av oss.
Så. Det diskuteras i radhuset och ibland är det högljudda diskussioner. Man får vända och vrida på alla sorters tankar, grunderna för tolerans och medmänsklighet finns så jag är inte orolig för ungdomarna i min närhet. Men de ska möta övriga världen. En alltmer intolerant, inskränkt och främlingsfientlig verklighet så jag gör vad jag kan för att rusta både dem och mig för detta. På den här kryssningen hittade jag ännu ett verktyg för detta. Boken "Inte en främling" sammanställd av stifelsen "Teskedsorden", där 41 kända och okända svenskar berättar om sina erfarenheter av utanförskap.
Jag köpte boken och Jan-Olov Madeleine Ågren tillägnade den till mina ungdomar. Jag blev glad när de blev glada över den. Precis just nu ligger den på soffbordet. Allt annat har de städat undan efter gårdagskvällens fredagsmys men boken ligger kvar.

Alla kan inte göra allt men alla kan göra någonting. Stort eller litet. Allt räknas.

Hen läste så tiden stod stilla!

De fick varandra!

Största Systern och Pojkvännen är nu herr och fru! Bröllopet och festen gick finfint, vilken dag och kväll, magiskt, fantastiskt och härligt.
Tror bestämt jag är den rikaste tjejen på jorden, vilka kids, vilken svärson, Hjärta, familj och vänner jag har! Den här dagen lever vi länge på!
Och jag är svärmor på riktigt. Det är coolt.......!

Mamman med Största Systern, finaste bruden evver! Love, love. love!

Man sätter den ena foten före den andra........

Vissa saker vill man inte. Inte alls. Man vill till exempel inte att "det" ska slå klorna i sonen igen och dra bort honom till Ingenmansland där han inte går att nå. Jag har inte pass till det landet utan får stå på andra sidan gränsen och se som genom ett fönster och bara titta på. Klart jag gör vad jag kan för att han ska komma tillbaka. Viftar med armarna, tjoar, hoppar, dunkar på glaset och pekar mot utgången, vägen tillbaka till oss.
Jag avskyr "det". "Det" lägger en våt, tung filt över radhuset och orosnivån skruvas upp ett hack.
Men vi lever på. Gör det där som ska man ska ändå och tänker att vanliga livet till slut tränger igenom skalet och det blir vanligt på riktigt. Igen.
Ikväll står  en vårkonsert på agendan. Lilla Syster ska sjunga och det har tränats flitigt, det har det. Sockerkakorna fixade hon och pojkvännen alldeles själva och alldeles bra. Om en liten strax ska skönsång och kaffe imundigas. Kan krydda vilken torsdagskväll som helst!

Det är ett bröllopsår!!!!!!!!

Jag har alltid undrat hur det ska kännas när kidsen flyttar hemifrån, gifter sig, eventuellt skaffar barn...... Flytta hemifrån har vi övat på två gånger. Nu vet jag även hur det känns när en av dem berättar att de ska gifta sig: Man blir glad, det blir man! Ända in i hjärteroten och man önskar dem all lycka i hela världen! Fast det har jag ju gjort hela tiden och alltid så den lilla detaljen, intet nytt.
Det här sköna juvelerna, Största Systern och Sambon har bjudit in till bröllop! Ett höstbröllop stundar och planer smids. Inbjudan sitter på min kylskåpsdörr och värmer ett mamma-hjärta varje dag!!!!! Största Systern har bjudit med sin mamma på klänningsprovning.......... mamman har garderat sig med pappersnäsdukar........ !!!!!!

De unga tu ute i vida världen. Här på stranden vid Santa Monica Pier, Kalifornien. 

Sitter på kylskåpet och påminner oss varje dag om stundande trevlighet. 

År två

Det sägs att första året efter en separation är ett sorgeår. Att andra året går åt för att hitta sig själv igen. OK. 1 mars gick jag in på år två. Jag vet i alla fall hur jag inte vill vara eller ha det. Det är ju en bra-start inför hittamigsjälvåret då.
Så vet jag att jag absolut vill att kidsen ska må bra igen, att det står överst på önskelistan. Alltid. När de hör av sig om att komma till radhuset lite senare idag än planerat för att allting funkar och de har så roligt, värmer det ett mamma-hjärta. Och jag får lite bonustid och kan träffa mina två kyrktanter för att peppa fjärde kyrktanten som nu praktiserar som präst och alldeles strax är i en kyrka nära mig. Alldeles längst fram brukar vi sitta med handväskorna i knät. Pepp på hög nivå! Först kyrkkaffe. Fattas bara annat!

..... julen varar visst till påska!

Lite trixigt är det när altandörren inte går att öppna för att batterierna till kodlåset tagit slut, dörren är jättelåst och katten står och skriker sig blå i kylan. Inte lyssnar hon heller när jag hojtat sagt att 

"gå runt till vanliga ytterdörren lille vän, så släpper matte in dig".

Oh. No. Inte den här katten. Igår fick jag öppna ett fönster bredvid altandörren för att hon skulle komma in och sluta skrika så förskräckligt. Man vill ju inte att det söta lilla djuret ska uppröra grannarna eller nåt. Nu är det slut med det. Jamandet. Nyinköpta batterier råder bot på det lilla problemet och katten kan släppas in och ut utan prut.

Batterierna inhandlades i ett stort köpcenter. Med många andra affärer. Köpstoppet hävdes tillfälligt då det fortfarande är rea på allt möjligt men superrea på julsaker! En bricka jag trånat efter fick följa med hem för det facila fina priset av 80 riksdaler. Före jul kostade den 299! Det tyckte jag var ett kap. Så hittade jag lite annat men det får vara hemligt för det blir så bra presenter till tjejerna när det är dags för kalas. (ja, en i april och två i december. Jag är ute i god tid.....)

Sen rattades bilen hemåt i snöyran, ett av kidsen hade skottat åt sin ömma moder, hurra och i brevlådan låg en: Chokladtomte!

Fina Fröken Hulda hade hörsammat min längtan på Facebook efter en chokladtomte i söndags och så skickade hon en till mig! Vilken överraskning! En vänlig och fin gest som gjorde min tisdag! Sånt värmer!

Brickan "Gran" som fick följa med hem till radhuset och packas ned i kartong till nästa jul.

Den här godingen kom i brevlåda idag! Tomte i staniolpapper. Gillar´t!

Hej mitt Vinterland......!!!!!

Ja. Snö? Kan hända i december. Har hänt. Lyckades knipa åt mig en plats i parkeringshuset på jobbet i morse. 06.40. Var i sista momangen. Sen blev det fullt. Fort.
Visst har jag sett genom fönstret hur det blåst, yrt och hållit på. Fast egentligen inte. Min arbetsplats befinner sig på nionde våningen så man ser mest .......... grått sådana här dagar. Koncentrationen har dessutom varit hög då vi rattar nya system så jag blev lite förvånad när Lilla Syster ringde fram på dagen.
"Kan jag få åka med dig hem"???
"Bussarna är inställda".
Jahaja.
Då sansade jag mig och tittade ut på riktigt.
Snö. Massor med snö. På marken, i luften, på tvären och bredden. Snö.
Klart lilla hjärtat fick åka med hem. Sitta bredvid på jobbet ett slag först, köpa Cola i läskautomaten, äta medhavd smörgås och slänga papper som mamman missade papperskorgen med. Vad har man sina barn till om inte som assistenter om de råkar befinna sig på arbetsplatsen?
Sen åkte kröp vi hem i snigelfart och jag såg för mig hur jag skulle få skotta fram radhuset i timmar........
Men det slapp jag!
KIDSEN! De hemmavarande, hade tagit hand om den saken. Sånt gör en mamma glad en kall, blåsig, snöig decemberkväll!

Skottat och klart! Man blir glad!

Fick tid att njuta av adventsstjärnan.....

.... och tid att pyssla till det i köksfönstret. Allt medan snön yr utanför. Lovely!

Tjo och tjim, kanske lite tango????

Idag är en dag med kryss i almanackan. En sån där dag som alltså är min att göra vad jag vill med. En semesterdag har tagits ut och ett presentkort från femtioårsfirandet ska lösas in i kväll på galej i hufvudstaden. Hurra för mig en gång till så att säga! Älskar presentkort!
Alldeles om en strax lämnar jag så LSS-handläggare, skolinspektörer och annat folk åt sitt öde ett slag och tänker banne mig bara roa mig och må väl en stund. Ja. Har sett till att kidsen kommer att ha det bra, de slipper stå i brevlådan tills jag kommer tillbaka, det har jag lovat dem! En snäll mamma har de. Faktiskt. Snart en lite gladare och piggare mamma också. För man blir glad av trevligheter. Det känner jag bestämt!

Firat och klart!

Så är tant tillbaka igen! Firad, uppvaktad och sjungen för i dagar tre! Fantastiskt! Sista tårtsmulan är uppäten, hatten på och tja. Det är bara att köra vidare! Lördagens "skohornsparty" avlöpte väl och det är inte klokt vad folk man kan klämma in i ett Öppet Radhus om bara viljan finns. Kyrktanter, släktingar, ungar, gamla vänner och nya vänner. En härlig blandning gav mig minnen för livet. Precis som jag önskat!

Det går ju fortare än man anar sen att hasta tillbaka till vardagslunken men samtidigt tycker jag att det är skönt. Vanor och rutiner. Lite äldre, förhoppningsvis lite klokare. Inte helt fel!

Under tiden har visst hösten anlänt. Kanske dags att fälla ihop parasollet? Ta bort vaxduken från altanbordet? Rent av pensionera nämnda bord som ruttnat sönder och samman i somras. Ingen risk för torrt och sprucket trä här inte. Nä. Mer risk för att eventuella kaffekoppar ramlar rakt igenom bordsskivan. Eftersom jag kamouflerat det ruttna med en ........ vaxduk. Man tager vad man haver och gör så gott man kan!

Gott Nytt År!!!!

Idag är dagen efter och dagen före. Om man nu ska prata ålder så ja, nu haver jag uppnått den gyllene medelåldern. 50+1 dag. Bästa Mamman ringde nyss och frågade hur det kändes. 

"Bra" svarade jag och kände att jag menade det.

Ålder är ju bara en siffra och jag vet inte hur det ska kännas att ha fyllt 50. Som vanligt?!

Fast lite kaxigt. Faktiskt. Det kan man få kosta på sig. Få vara lite som man vill. Göra lite som man vill. 

Gårdagen var en lugn dag. Behövde öva mig lite i lugn och ro att vara så "så här gammal"! Fortsatte även min tradition att ha bokat in massage och spa på själva födelsedagen. Tredje året i rad. Ett mycket trevlig tradition och en trevlig present till mig själv. 

I morgon blir det kalas i radhuset. Vi kör ett "skohornsparty" igen, har ju övat även på det ett par gånger. Tänkte inte fira alls men för det satte kidsen stopp! 

"Klart du ska ha kalas".

Ok.

Klart jag ska ha kalas.

Funkar för övrigt finfint med två kockar i familjen och delegera lärde jag mig för länge sedan! Så när vänner och familj jobbar lite med förberedelser sitter jag lugnt tillbakalutad i soffan och bara njuter. 

DET kan man unna sig vid uppnådd ålder.

50! Fantastiskt! Kan bara bli bättre!

Kyrktantsträff for life!

Jag har fått en fråga om hur gammal jag är. Förmodligen för att jag skrev att jag blev så arg och besviken att jag ville välta en bil. Eller ett skrivbord. Eller kasta telefonen i väggen. Och att intellektet rasade 47 våningar ned. Med det tänkte jag att jag var på en tre-årings nivå. Men det var bara en tanke för mig själv. Det kunde ju inte ni veta. Om ni nu inte redan vet hur gammal ung jag är.
Jag är snart femtio. Om det nu spelar någon roll.
Om femtioåriga kärringar inte får bli arga får jag allt skynda på, har bara någon vecka eller två på mig. Kanske tre. Nämligen.
Arg tänker jag fortsätta bli. När det är befogat. När någon gör mig eller kidsen illa till exempel. Då blir jag precis så arg jag vill. Men. Jag brukar inte vara långsint. Det är lite nytt för mig. En ny sida. Förmodligen har jag haft den sidan förut men den kanske inte har blivit triggad? Förrän nu?
Det är tröttsamt att vara både arg och långsint. Man har ju liksom lite annat att stå i. Egentligen. Så jag arbetar med det. Både det arga och det långsinta på lite olika sätt.
Idag har jag jobbat till exempel. Utan att välta skrivbordet. I promise that! Hann med att fika också och det är hur trevligt som helst där i kafferummet när det dyker upp fler och fler kollegor för varje dag så här i semesterslutstider.
Ikväll ska jag träffa mina kyrktanter igen. Utan dem vore jag ......... ingen kyrktant själv. Och det vore himla trist! I väntan på dem myser jag på framsidan av radhuset, ledig eftermiddag, sol, kaffe och en bok. Känns lite lugnare idag, lite skönare inombords. Har inte sagt "f*n" på hela dagen. Ett bra tecken!

En kaffepaus i solen sitter fint.

Höstaster börjar blomma...........

Rosen som jag trodde frusit ihjäl repade sig och blommar härligt nu.

Fjärilar och humlor gillar lavendelblommorna.

Kras och kräftkalas..........

Idag skulle jag kunna säga "fan, fan, fan, fan, fan, fan......." men det tänker jag inte göra. Näe. Jag tänker hålla huvudet högt och glömma bort att jag blev besviken som "f-n" igår och ja. Lära mig av misstag helt enkelt. Lättare sagt än gjort men någon gång rasslar det väl till i kugghjulen och det går min väg.
Jag är väl nu en gång en godtrogen natur men hellre det än att gå omkring och vara misstänksam, missunnsam och bitter?
Jag begravde ju Häxan Surtant för ett tag sedan men igår längtade jag efter henne...... Ja. Det gjorde jag. Bara en kort sekund, fattas bara annat. Hon hade behövt peka med hela handen. MED HELA ARMEN! Ta mig tusan.
Så hade jag lust att välta en bil. Eller ett skrivbord. Kasta telefonen i väggen. Men vad skulle det tjäna till? Förutom de där sekundrarna av tillfredställelse av "där fick h*n".
Jaja.
Men man lugnade sig ju. Höll minen där på jobbet och svalde det ledsna. Vill ju inte att privatlivet inkräktar på jobbet. Stängde kanske kontorsdörren en liiiiiiten stund för att samla ihop mig. Dunka huvudet lite i väggen. Lite försiktigt. "Lagomontjagärsåjävladumjämt-försiktigt".
Sen åkte jag hem. Grät en skvätt. Eller skvätt och skvätt. Hinkar av förbannelsetårar och såg så lagom rolig ut när det var dags att samla ihop sig och åka på kräftkalas. Som ju blev ett himla trevligt kalas, som jag kan tänka på idag när det är min lediga dag och jag tänker att lediga dagar kanske är bra men inte när man har huvudet fullt av grubbel. Det blir mer tid till grubbel då. Jag gillar inte det. Jag vill ha grubblat färdigt. Men det fattar inte mitt huvud. Än. Snart så. Men tänka på kräftkalas, det kan jag tänka mig!
Såklart jag inte välte en bil. Eller skrivbordet. Telefonen är hel. So far. Men lusten! Maj gadd! Starka krafter det där! Intellektet rasade ned 47 våningar och man är inte så trevlig då.
Men idag är jag trevlig igen. Fattas bara!

Förbannelsetårar??? Nä. Regn. Spöregn.

Efter regn kommer solsken.... och en regnbåge.

Läckerheter som får en mamma att bli glad igen!

Vid det här trevliga bordet, med två ungdomar jag håller nära mitt hjärta hölls det kräftkalas!
Livets goda helt enkelt!

Fotboll it is!

Igår gjorde jag allsvensk debut. Ja. På läktaren. Säkrast så. Migränhelvetet höll sig i bakgrunden till slut och med solbrillor på gick det att vistas utomhus en härlig sommardag.
Så.
Stora Syster och jag tog Cina-bilen till Södertälje för att heja på Gefle som mötte Syrianska.
Om de vann? Gefle.
Njaenej.
Synd.
Denna utmaningars sommar kan jag nu även i ruta för:
"sett allsvensk fotboll"? kryssa CHECK!
OCH fått krama om en alldeles svettig, rödblommig fotbollspelare.
Det är inte klokt vad jag får vara med om!
Blir nästan yr ju!
Idag är det lugna gatan igen.
Har dragit lite gräs med tårna.
Ätit några smultron.
Suttit med ryggen mot skitstora trädet och njutit av en kopp kaffe.
Solbrillorna är på.
Migränen lurar i vassen.
Laddar för en ny jobbvecka.
En trevlighet är inbokad.
Försöker driva orospöken på vift.
Oron om hur det ska bli med allt och ingenting.
Man tar helt enkelt en dag i taget och konstaterar att so far. So god.
För varje dag blir jag starkare.
För varje dag blir jag jag igen.
Not bad at all!

Äventyr till sjöss

Den här sommaren har visat sig att bliva utmaningarnas sommar. Handlöst har jag kastat mig, stundtals utan skyddsnät, in i äventyr som gått utanför min "normala" säkerhetszon.
Kanske har det med ålder att göra?
Eller överlevnadsinstinkten?
Äventyrslustan?
Nåväl.
Att resa till andra sidan jorden med alla min fyra barn VAR ett äventyr. Inte tu tal om annat. Den upplevelsen sitter fortfarande som en varm, go marschmallows i kroppen och jag är oerhört glad över att jag vågade göra det.
Så. Har man åkt bil i Californien vågar man åka bil i Sverige tänkte jag och styrde kosan norrut mot Hudiksvall. Av bara farten hamnade jag sen i en kajak. Bara sisådär. Det stod i vägen kan man säga. Eller, låg i sjön.
Har jag paddlat kajak förut?
Nopes. Aldrig.
Har jag tyckt att det sett häftigt ut och undrat hur det skulle vara?
Japps. Många gånger.
Sagt och paddlat. Det hampade sig även så pass att av de två mycket goda vännerna jag besökte är just en kajakinstruktör. Hurra!
Det var hur häftigt som helst att glida fram på vattnet, (kanske tog det en liten stund att tråckla sig ner i sittbrunnen......) kanske inte på den rakaste kurs instruktören skådat men jag kom i alla fall framåt, kunde svänga tillbaka och kantrade inte.
Fast det skulle man också lära sig. Att välta kajak och ta sig ur den, hängandes upp och ner i vattnet.
"Inte absolut nödvändigt" tänkte jag först och letade febrilt efter kajakparkeringsplatsen.
Men.
Ivrigt påhejad av en fantastisk hejarklack på bryggan, fina, lugna instruktören i kajaken bredvid gjorde jag det.
What the heck!
Frivilligt. Enda skyddsutrustningen var flytväst och näsklämma a la Ester Williams. Så kajaken tippades, jag hängde upp och ned i vattnet, lossade "stänkskyddet" och tog mig ur och upp i friska luften.
Blir man glad och stolt över sig själv eller blir man glad och stolt över sig själv?!
På kvällen, flera timmar efter detta, tog vi en tur med bastuflotten. Eldade kaminen röd, svettades floder och hoppade spritt språngande rakt ned i sjön och ta mig tusan om jag inte kände mig alldeles lycklig och fri då?
En perfekt utmana-ladda-batterierna-träffa-goda-vänner-helg!
Av bara farten har det idag blivit mitt-i-veckan och det är lediga dagen. En dag för återhämtning och bara ta det lugnt. Eller. Det var visst någon som andades något om segelflygning????????

Först ser man till att tant sitter fast ordentligt i sittbrunnen......

...... sen skjutsar man ut henne på sjön. Tant på vift i en kajak! En underbar känsla!

Mitt i "vältet". Jo. Det pirrade i magen!

x

Sen infann sig det stora lugnet! 

Allt har sin tid

Idag hämtade jag Bästa Väninnan och vi åkte och badade i en undanskymd vik. Ja, den ligger lite avsides och dit hittar bara sommarstugegästerna runt omkring. Och så Bästa Väninnan och jag. Som två tanter bytte vi om bakom bilen med bakluckan öppen. Fniss och skratt.
Borta är långaliggavidstranden-dagarna med ständig passning av små barn, utspilld varm saft, ballerinakexklet och mosade kanelbullar. Nä. Nu tar man bara bilen och vips, har man åkt till den badplats man vill och kan ägna sig åt prat. Och eget bad. Bara. Vuxenpoäng på det.
Nu var det ett rent terapeutiskt syfte också, jag ska vänjas vid att vara vid vatten, bryggor, båtar, se öar och annat som hör skärgård till utan att falla ned i en hög och gråta eftersom livet med Älsklingen nu är ett liv utan Älsklingen och vi just sommartid alltid befann oss i Lilla Huset på Ön. Mitt i skärgården.
Ska man göra något för första gången så passar det bra att ha en Bästa Väninna att luta sig emot.
Inte svimmade jag heller. Eller föll död ned även om det kändes så först. Sen lite yrsel bara. Men det pratade vi bort och nu har jag gjort det. Såg till och med några ungar som åkte badring efter en båt i hög fart och det gick ju bra för både dem och mig.
Sen bytte vi tillbaka där bakom bilen och fnissade lite till, åkte hem och drack kaffe på balkongen vilket då satt som en smäck.
Nu har jag suttit en timme i mitt eget kök och det är bara att konstatera:
Det blir ingen middag lagad här idag om jag inte tar tag i det själv. Och vi lagade ju faktiskt mat själva även i USA. På gasspisen. Så takterna borde ju sitta i!

Stora Syster och Store Bror bidrog till middagsmaten en kväll på resan genom att fiska.......

Blev kalasgoda fiskpinnar av "nemo"-fiskarna!

Avkoppling är A och jätteskönt!

Efter en kaosdag på jobbet, jädrar i min lilla låda vad det har ringt idag, putsade jag fönster hos Största Systern.

Nu kan ju det tyckas vara en konstig syssla efter en busy dag men tja, rätt så avslappnande. Och lite äventyrligt. Fem våningar upp, öppet fönster, en mamma på en stol för att nå HELA fönstrets utsida och så öppnade någon balkongdörren. Väldigt korsdrag. Finfint. Eller inte.

Svajade till lite och kom liksom på att jag verkligen var fem våningar upp och att jag inte gillar höjder. Gillar definitivt radhusets fönster bättre. Inte lika högt upp. Inte alls.

Men.

Det hela gick ju bra. Jag tappade inte balansen, lägenheten blev ordentligt vädrad och fönstren fina. Bra så.

Sen var jag avslappnad. Jätte. Så pass att jag inte orkade laga mat utan den staffetpinnen lämnades över till Store Bror som ju behöver trimmas träna inför gymnasiets restauranglinje till hösten. Tonfiskgratäng vilket ju är himla gott så medan han fixade med det pratade jag med Stora Systern "over there" och sen var det bara att sätta sig till bords. 

Kanske ska jag åka runt och putsa fler fönster? Prata mer i telefon? Om belöningen är att få middagen fixad tål det att tänka på!

En ledig onsdag.........

..... har det fixats och trixats i trädgården. Sol, värme. Lovely.




Så ska "bara" bokharabindan ta sig. Drömmer om en "grön vägg".



Grönt är skönt!

Humlornas favorit!

En trädgårdsassistent ...........





En ledig dag................

......... blev en städdag. Tillbringade dagen igår i badrummet. Helt frivilligt. Det är mycket som släpat efter här i radhuset ett par månader av olika anledningar. Så också storstädningar. (som av helt ANDRA anledningar alltid släpar efter).
Nu har det ändå städats, putsats och rensats i badrummet så pass att det går att spegla sig i duschblandaren. Fick ett tips om hur man får till kakelfogar som blivit äckliga, läbbiga och tråkiga. Man tar vitvinsvinäger och diskmedel. Stryker på, låt verka en stund och sen gnuggar man. Fogar gnuggar man med mjuk tandborste. Tjo flöjt. Vilket roligt tips! Gnugga fogar med tandborste. Sagt och gnuggat. Kan säga att gäddhänget fick sig en träningsomgång.......
Sen "råkade" jag spilla ut blandningen över duschblandaren med tillhörande tvålkopp, det blev väl drällandes där ett tag tills jag kom på det, torkade bort det och vips, olala, så var det SKINANDE blankt. Så skinande blankt att jag faktiskt blev oroligt för kakelfogarna. Skulle de vittra sönder, falla ur och frätas bort av detta?????
Men närå. Oroväckande vita blev de ändå och kanske, kanske är det ett "engångomåret-projekt" att gnida dylika blandningar på fogarna. Och hur gott luktar vinäger om man jämför med Ajax citrondoft t ex? Inte särskilt. Lite marinadkänsla där ett tag faktiskt.
Sen, när jag ändå var i farten och badrummet var klart gav jag mig på kökslådorna. INTE med vitvinsvinäger dock utan allmänt rens, torka ur och slängbortalltviinteanvänder-projekt. Milde himmel! Vilken röra.
Kan säga så här: vi är fyra personer i hushållet just nu. Alla fyra plockar i och ur lådorna = fyra olika sätt att sortera.
JAMEN! Hur svårt kan det vara? Skedar i skedfacket, gafflar i gaffelfacket o s v. Men nä. I rest my case. Blev i alla fall glad över att hitta en speciell skinkgaffel jag letat efter i flera år och varit övertygad om att den slängts. Men nehedå. Inknölad, övertäckt och gömd längst in i en låda med plastpåsar anno 2005, där så........(avslöjade jag precis att städa kökslådor inte står på min lista över viktiga saker att göra????).
MEN.
Dagen idag är ännu en ledig dag och idag ska jag bara roa mig. Äta lunch med väninna, fika med Bästa Resursläraren och sen avsluta kvällen med ett julbord med styrelsen i den förening jag är med i.
Hur det gick med julpyntandet????
Eeeeehhh. Inte alls. Om inte en skinande badrum räknas till julpynt. Jo. Så får det bli!
Ha en bra dag!

Vandra vidare........

Eftermiddagen haver spenderats på fik i strålande sol och trevligt sällskap. Ett himla trevligt sätt att tillbringa en fredagseftermiddag på. För att inte tala om just det här fikets räkmackor. Går INTE av för hackor.
PLANERING var ordet för dagen. Kanske inte just min bästa gren, men absolut en av mitt sällskaps starka sidor och då är det ju bara att hänga på.
Vi pratar vandring här. FOTVANDRING. Långt. Typ sex timmar. Har bestämt mig för att utmana mig själv (haha, som inte varje dag är en utmaning.........) med att hänga på en van vandrare. Hon har lovat att ta det lugnt med mig som är novis och eftersom jag litar på henne så
"JA, JAG vill följa med på vandring".
Hoppla hej. Så. 3 november ska tant ut och gå. Jättelångt. 4 november har jag bokat fotvård. Har lovat mina tassar det så har de lovat att hålla hela vägen. Deal!

Lördagsplaner

Lördag. Tänker mig att putsa fönster. Gå 2,5-kmspåret. Äta middag med Bästa Väninnan och Fästmannen. Skypa med Stora Syster borta i Santa Monica. Bra lördagsplaner tycker jag. Har inte kommit längre än till kaffet men man måste ju börja någonstans!
Veckan försvann bara, var på kurs med övernattning med jobbet. Sviter av det är ont i knävecken????? Ja, förutom alla bra seminarier, diskussioner och information vi fick, så gör det ont i knävecken. Inte kan det väl ha att göra med att jag dansade i högklackade sandaler? Va? Hade vi "dansseminarium" också? Japps. Ytterst frivilligt men jag var på. Är det nåt jag gillar så är det att dansa. Gör man det sällan och i högklackade sandaler får man ont i knävecken. Ny erfarenhet. Men så har jag ju aldrig varit på dans när jag är så här "gammal" heller. Nu vet jag!