..... julen varar visst till påska!

Lite trixigt är det när altandörren inte går att öppna för att batterierna till kodlåset tagit slut, dörren är jättelåst och katten står och skriker sig blå i kylan. Inte lyssnar hon heller när jag hojtat sagt att 

"gå runt till vanliga ytterdörren lille vän, så släpper matte in dig".

Oh. No. Inte den här katten. Igår fick jag öppna ett fönster bredvid altandörren för att hon skulle komma in och sluta skrika så förskräckligt. Man vill ju inte att det söta lilla djuret ska uppröra grannarna eller nåt. Nu är det slut med det. Jamandet. Nyinköpta batterier råder bot på det lilla problemet och katten kan släppas in och ut utan prut.

Batterierna inhandlades i ett stort köpcenter. Med många andra affärer. Köpstoppet hävdes tillfälligt då det fortfarande är rea på allt möjligt men superrea på julsaker! En bricka jag trånat efter fick följa med hem för det facila fina priset av 80 riksdaler. Före jul kostade den 299! Det tyckte jag var ett kap. Så hittade jag lite annat men det får vara hemligt för det blir så bra presenter till tjejerna när det är dags för kalas. (ja, en i april och två i december. Jag är ute i god tid.....)

Sen rattades bilen hemåt i snöyran, ett av kidsen hade skottat åt sin ömma moder, hurra och i brevlådan låg en: Chokladtomte!

Fina Fröken Hulda hade hörsammat min längtan på Facebook efter en chokladtomte i söndags och så skickade hon en till mig! Vilken överraskning! En vänlig och fin gest som gjorde min tisdag! Sånt värmer!

Brickan "Gran" som fick följa med hem till radhuset och packas ned i kartong till nästa jul.

Den här godingen kom i brevlåda idag! Tomte i staniolpapper. Gillar´t!

Inte utan mål och mening.

Man ska ha saker och mål att se fram emot. Himla viktigt. En del tappade sugar beror på just det tror jag, icke utstakade mål. Blir själv lite vilse i pannkakan när jag skramlar omkring i tillvaron utan något just att se fram emot. Nu behöver jag inte skramla i tomme särskilt ofta, eftersom det i radhuset och i livet i övrigt händer. Mycket.
Så. När det vankas trevligheter och ska sättas upp mål känns det ..... just trevligt.
Vi hoppar raskt framåt i tiden. Vi pratar långtframmeitiden-trevligheter. Ett bröllop till exempel. Dock inte mitt eget. Av förklarliga skäl. Men ändock. Ett sommarbröllop!!!!!!
Kidsen och jag fick dessutom blodad tand i somras när vi var på vår RESA och har nu bokat en till. Med hälften av gänget. So far. Den här gången kommer trippen gå till Barcelona i 14 dagar. In june. Det ska spelas handboll, handboll och mer handboll. Och semestras. Samtidigt.
Se där ja!
Planer. Mål.
Ett ytterst nära mål är att ta hand om fiskgratängen i ugnen.
Passar också på att tacka mina fina bloggvänner för kommentarer, mail och hejarop när jag vräker ur mig frustration och ledsenhet för problemsvårigheter vi tampas med.  Det värmer i hjärtat! Verkligen!

Bröllopsyra!

Nya trevligheter stundar! Ett bröllop. Nopes. Inte mitt eget den är gången heller, men väl min systerdotter, tillika guddotter ska gå "sta" och gifta sig. Himla trevligt!
En lördag i maj ska det hela äga rum och i radhuset har redan förberedelserna börjat. Vad har man på sig?
"Kläder" tycker Store Bror och ja. Håller med liksom men VILKA?
Sen säger han att han kanske skulle vilja ha kostym och skjorta och då stelnar hela familjen till med ett häpet uttryck i fejjan.
"KOSTYM"?!
Ja, man reagerar så när man har med en person att göra som bara och endast går i noga utvalda mjuka kläder, mest Adidasbyxor och t-shirt. Året om.
Sen återgår vi till det vanliga surret om vad man ska ha på sig, vart ska vi handla skorna och presenten och ........... Bröllop är trevliga saker att tänka på!

Lille Katt

Fredag. Kylan har släppt sig grepp, är det "mildchocken" som kommit? Hoppas det!
I morse klockan 05.03 lekte katten "kattegömma" och det var då inte det minsta roligt. Hon jamar och skriker när hon vill ut i arla stund. Nu har hon börjat gömma sig när man kommer upp och det är lagom kul klockan så dags. "Kattskrälle" heter hon idag. Nu minsann, är hon inne i go-värmen igen och SOVER sött. Pah!
Själv struntar jag i henne, ska ta tåget till Älsklingen och umgås med goda vänner i kväll. Bra avslutning på veckan. Håll tummarna att SJ gör sitt idag och att jag kommer fram i tid!
Trevlig helg!

Tekniknöjd

Comhem har sina tvillingar, Tele2 sin Frank, Boxer sin Robert. Och jag, jag har KENT!
Som en räddare i "nöden" klev han in i radhuset, fixade, trixade, trollade och kopplade med routern, skrivaren, bärbara datorer, stationära datorer and the phone. Sen. TADA! Fungerar det som det ska!
Men va!? Är alldeles förvånad och inte det minsta frustrerad, arg eller sur på en endaste teknisk liten pryl. Just idag alltså. Är emellertid säker på att när nya LAN-uttaget ska kopplas in vilket år som helst nästa vecka, långa kabeln (Maj, det blev CAT5, en grå!), ska borras igenom förrådsväggen, vidare upp genom trappan till sambandscentralen och telefonen ska få en ny dosa, då, KANSKE en och annan frustrationsmyra kommer krypa genom kroppen. Möjligtvis. MEN, tar naturligtvis inte ut något sådant i förskott utan njuter av att höra ljudet av en skrivare som skriver ut foton jag scannat in. Lite tekniknöjd faktiskt. Ovan känsla! Skönt! Hej Kent! Välkommen åter!

De här raringarna har härmed hittat varandra och innehaverskan.d v s moi, behöver inte skrika åt dem ett endaste dugg. Nu ska de bara placeras på lämpligt ställe, gömmas sladdar och tja. Gömmas kabelrulle. Japps. Det står en Gul Änka i bokhyllan. Att knäckas vid lämpligt tillfälle!?

Här är min hörna där jag oftast sitter och bloggar. Nu sitter jag här och skriver ut allt vad jag orkar!

Tjolahopp, tjolahej, idag biter inget på mig!

Bästa helgen på länge är tvärslut. Ingen migränkänning så långt huvudet räckte, ledvärk och trötthet är lättare att stå ut med och det funkar att vara lite social. Att skrika sig hes på handbollsmatcher till exempel. Store Brors lag jagar vidare i ungdomsSM och gick vidare till steg 5 i mars. Absolut har jag ett finger med i det spelet, det känns så i alla fall i halsen och i händerna..... "heja, heja" och klappetiklapp fyra matcher rakt igenom sätter sina spår. Ungdomen himself, Store Bror, ligger idag som en urlakad sill på sängen och orkar inte röra sig ur fläcken. Nåja, kanske lite på datafläcken.......
Sen kunde man gå sig lite på Bröllop- och Festmässa med Lilla Syster. Frottera sig bland tårtor, bakelser, praliner, blommor, klänningar, ringar. Tja. Hela baletten för en lyckad fest eller ett bröllop. Och så klart skulle vi titta på mammans gjorda reklamskylt som minsann gjorde sig bland läckerheterna.
Vad kan man då avsluta en bra helg med? Som pricken över i? Jomenmankanjublibjudenpåmiddag. På restaurang. Av Älsklingen. Lite otippat sådär. Extra kul när man tror att man ska stå och steka fläskkotletter och så får man Tournedous Nobis istället. Lagad av någon annan. Hur gott som helst!
Ja. Sen blir det ju då måndag. Tack och lov för en bra helg! Annars hade jag rent av blivit sur för att nya skrivaren inte går att installera, kameran fått spel och vägrar lämna ifrån sig de 453 tagna korten från helgens begivenheter, badrumslampan exploderade med glas i hela badrummet, katten tog sig en tugga av fläskkotletterna som jag fick steka idag istället. Men si! Det biter inte på mig! Jag tänker inte bli sur! Jag tänker inte blir sur. Jag tänker INTE bli sur. Jag har en del att jobba med! Men helgen var bra!

Yes, I can!

Precis när jag kommit på världens bästa julklapp till Lilla Syster och skrivit ut dokument därom, går arbetsminnet, vett och sans ner på sparlåga hastigt och lustigt. Igen.
För att säkert komma ihåg detaljerna tejpar jag nämligen upp lappen på kylskåpsdörren.
Jamen det var väl himla smart. Eller inte. För vem hinner hem först? Innan mamman kommer på misstaget? Inte var det jag i alla fall!

Börja om från början......

Ytligt

Tänk vad lite shopping kan göra! Plånboken blir tunnare men jag blir gladare. Ja, dagen har ägnats åt något så ytligt som shopping. For me only! Eller, för att inte familjen ska försmäkta alldeles och känna sig bortglömda när jag provar kappan, stövlarna, jeansen, topparna och annat köpte jag lite glödlampor och värmeljus åt dom. Så att de har något att syssla med när jag speglar mig, sjunger en truddelutt och alldeles glömmer bort att laga middag. Hungriga? Idag igen?! Same, same. Fast i finare kläder!

I skuggan under ett träd

Igår var en spännande dag. Efter timmarna i växthuset bar det av till Stora Staden för att beskåda en fotbollsmatch. Nu tillhör inte det en utav mina vanliga sysslor en onsdagkväll, för ni som hängt här ett tag vet ju att då målar jag. Och mina målarkvällar rör man inte på. Men, nu är det kursuppehåll över sommaren och onsdagskvällarna behöver ju fyllas med annat.
Så varför inte en fotbollsmatch? En i Svenska Cupen. Med en "känning" i det ena laget var ju saken given. Hängiven supporterskara på läktaren, fint och varmt väder gjorde att det blev en härlig kväll. Dessutom kunde Älsklingen slita sig från jobbet en stund och gjorde mig/oss sällskap. Så vad kunde gå fel?
Ja, det var väl det då att "vårat" lag inte vann. Men det berodde inte på hejarklacken, för oj, vad vi hejade, klappade och ropade! Ibland går det ju bara inte som man vill!

Idag har det varit högsommarvärme här. Jag går på sparlåga för dylika utflykter som den igår tar på mina krafter. Jag håller på att lära mig det, vad "batteriet" räcker till, och det tar lite tid. Å andra sidan har det varit helt ok att sitta i skuggan under ett träd i dag och bara finnas till. Ja, tre timmar i växthuset först då. Men sen. Återhämtning pågår. Jag har haft god hjälp där under trädet. Av grannpojken, tre och ett halvt år. Härliga sanningar har jag fått mig till livs och så många myror, maskar, gråsuggor och tusenfotingar jag fått se idag, var det länge sedan jag såg. Han är en liten herre som helt är här och nu, det är bara att hänga med och njuta. Det behöver man ibland!

Helgyra

Tippetitippetitapp. Stampelistampelistampelistamp. Klappeliklappeliklappeliklapp! Det är inte utan att ordet "fotarbete" fått en helt annan innebörd för mig efter fredagens Riverdanceföreställning. Liksom att "vara lätt på foten". Hur kan de bara låta som 100 kanoner med fötterna men se ut som älvor? Samtidigt?
SOM de dansade, SOM det spelades musik, SOM det sjöngs! Wow! Varenda känsloknut löstes liksom upp de där timmarna föreställningen varade, och ja. Jag grät såklart. Musik har ofta den inverkan på mig. Och musik tillsammans med vackra synintryck river ner den där "hålla-masken-ridån". Det var bara att ge sig hän!
Men, go´vänner!
Det finns oftast ett "men"!
Jag ska inte hemfalla så länge åt det, bara förtydliga en undran.
Bäst vi sitter där, Älskade Sambon och jag, på väldigt bra platser och njuter av en flamenco, det blir tyst och stilla, bara svagt, svagt hörs hennes fötter, scenen flödar i varmt orangerödgula färger, nästan inget hörs. Magisk stund.
DÅ.........
......bestämmer sig bänkgrannen bakom oss att det är hög tid att äta popcorn. Så det gör han. Högt, ljudligt, smackande och bjuder vilt omkring sig.
Sedan fortsätter de, bjuder öl- och vinglas till de närmaste vännerna och jorå, M-kulor hann de med också.
Och jag bara undrar. Måste det ätas jämnt? Måste det drickas jämnt? Är vi så kickskadade, att vi inte KAN göra en sak i taget? Efter föreställningen såg Annexet ut som en krigshärjad biosalong. Jag har missat något. När blev det så att shower ska upplevas som en biofilm med popcorn, chipspåsar (aaaaaah, vad de prasslar) M-kulor, öl, vin, läsk, kaffe???
Ånej! Jag låter som en gnälltant. Det är jag inte. Jag är bara för att saker och ting ska avnjutas i sina rätta sammanhang lugnt och stilla. Jag tror att man som människa behöver det. Ta in det man ser och njuta. Det var bara det. Nu har jag inte tid att skriva mer. Här ska tränas lite ..... dans ..... tror jag!
Tippetitippetitapp. Stampelistam .............................

Kattfasoner

Jo men nu varejusåatt.... mamman skulle ha sovmorgon idag. Inte en unge eller karl hemma så långt ögat når borde ju bädda för ostörd sömn och få vakna utsövd och pigg. Jag glömde visst att vi har katt. En kattfröken som tyckte att natten var slut 04.56 genom att anfalla mina fötter under täcket, jama väldigt, krafsa ur jorden ur olivträdets kruka och därefter klättra i nämnda träd. Som är alldeles för litet för en klättrande kattfröken. Trädet står i sovrummet och jag famlade upp i mörkret för att avstyra det hela. Det slutade med en klarvaken mamma med stukad lilltå. Aj! Och suck! Vad tänkte jag på när vi skaffade katt?
Nu haltar jag runt i radhuset, packar det sista inför avfärd och tänker att det är då för väl att det inte är jag som ska dansa ikväll. De högklackade stövlarna är bortvalda, denna ömma tå gör sig bäst i breda, bekväma skor. Och katten? Ptja, efter vår lilla dispyt vägrade hon att gå ut för det är ju så kallt ..... nu ligger hon bekvämt hoprullad i bästa fåtöljen och sover. Hårt. Ack ja!