De fick varandra!

Största Systern och Pojkvännen är nu herr och fru! Bröllopet och festen gick finfint, vilken dag och kväll, magiskt, fantastiskt och härligt.
Tror bestämt jag är den rikaste tjejen på jorden, vilka kids, vilken svärson, Hjärta, familj och vänner jag har! Den här dagen lever vi länge på!
Och jag är svärmor på riktigt. Det är coolt.......!

Mamman med Största Systern, finaste bruden evver! Love, love. love!

Det är ett bröllopsår!!!!!!!!

Jag har alltid undrat hur det ska kännas när kidsen flyttar hemifrån, gifter sig, eventuellt skaffar barn...... Flytta hemifrån har vi övat på två gånger. Nu vet jag även hur det känns när en av dem berättar att de ska gifta sig: Man blir glad, det blir man! Ända in i hjärteroten och man önskar dem all lycka i hela världen! Fast det har jag ju gjort hela tiden och alltid så den lilla detaljen, intet nytt.
Det här sköna juvelerna, Största Systern och Sambon har bjudit in till bröllop! Ett höstbröllop stundar och planer smids. Inbjudan sitter på min kylskåpsdörr och värmer ett mamma-hjärta varje dag!!!!! Största Systern har bjudit med sin mamma på klänningsprovning.......... mamman har garderat sig med pappersnäsdukar........ !!!!!!

De unga tu ute i vida världen. Här på stranden vid Santa Monica Pier, Kalifornien. 

Sitter på kylskåpet och påminner oss varje dag om stundande trevlighet. 

En stilla söndag..........

Gårdagen var en dag med glitter och glamour. En femtioårsfest en solig septemberlördag satt som en smäck. Även de nya dojjorna satt finfint och trots diverse dansmoves all night long, så är den här damen pigg och rask idag så här dagen efter.

Nåja.

Kanske gör jag inte just idag, hoppsasteg med höga knäuppdragningar på stället. Näe. I radhuset väntar alltid andra äventyr. 

Ett igenproppat avlopp har upptagit min dag till nu och av det jag fick loss ur röret, så skulle man kunna tro att vi är flintskalliga hela bunten. Hår, hår och hår. Äckelpäckel. Men nu är det gjort och radhusinnehaverskan, d v s, moi, tänker sig en stillsam promenad i höstsolen. Med betoning på stilla. 

Gott Nytt År!!!!

Idag är dagen efter och dagen före. Om man nu ska prata ålder så ja, nu haver jag uppnått den gyllene medelåldern. 50+1 dag. Bästa Mamman ringde nyss och frågade hur det kändes. 

"Bra" svarade jag och kände att jag menade det.

Ålder är ju bara en siffra och jag vet inte hur det ska kännas att ha fyllt 50. Som vanligt?!

Fast lite kaxigt. Faktiskt. Det kan man få kosta på sig. Få vara lite som man vill. Göra lite som man vill. 

Gårdagen var en lugn dag. Behövde öva mig lite i lugn och ro att vara så "så här gammal"! Fortsatte även min tradition att ha bokat in massage och spa på själva födelsedagen. Tredje året i rad. Ett mycket trevlig tradition och en trevlig present till mig själv. 

I morgon blir det kalas i radhuset. Vi kör ett "skohornsparty" igen, har ju övat även på det ett par gånger. Tänkte inte fira alls men för det satte kidsen stopp! 

"Klart du ska ha kalas".

Ok.

Klart jag ska ha kalas.

Funkar för övrigt finfint med två kockar i familjen och delegera lärde jag mig för länge sedan! Så när vänner och familj jobbar lite med förberedelser sitter jag lugnt tillbakalutad i soffan och bara njuter. 

DET kan man unna sig vid uppnådd ålder.

50! Fantastiskt! Kan bara bli bättre!

Att fira sig lite

Har sagt det förut: Det man har i underklädeslådan och i bekantskapskretsen ska sitta som en smäck. Annars får det vara! Är döless på gammalt och skavt, som sitter illa och mest irriterar. Ja. Som gamla behåar och så energityvar i ens närhet. Näe tack!
Så man städar lite. Både här och där. Kostar på mig att vara lite "brutal" och gör en rejäl rensning.
Man får det. Man behöver det. Rattar in andra kanaler och hör lite nytt. Befriande.
Sen.
Att jag har flyt på jobbet, att jag har fått plats på en "överlevnadskurs", att det går bra för kidsen och att vi på dagen har huserat sex månader själva i radhuset utan större katastrofer tänker jag fira lite!
Because I´m så himla mycket worth it! Mer musik på det!

Äntligen!!!!!!

Idag är jag glad!!! Hopparuntochsjungahögtglad! Det har varit långt mellan gångerna den senaste tiden men nu så! Jag har fått ett uppdrag som jag velat ha och jobbat för! Idag kan jag ropa "ÄNTLIGEN", ett delmål är nått!

Det är något att fira en gråmulen, småkall augustitorsdag. Jag tycker det är ljust, jag! Lite musik på det!

Himmelskt kaffe

Idag är det kaffekalas i himlen. Alldeles bestämt i den blommande syrénbersån. Där skiner solen som alltid och världens bästa Morfar firas. 75 år minsann. Katten Baileys är med och får sig lite grädde hon också. Kan riktigt känna doften av kaffe, sol, hembakta bullar och visst slinker det ner en och annan chokladpinne?! Nåja. Gamlamormor får visst vara med på ett hörn, hon har då aldrig tackat nej till kalas.
Vi här nere vi vinkar lite grand och ropar "grattis" rakt upp i luften. Så klart de hör! De vinkar tillbaka ju!
Grattis på födelsedagen morfar!



Himlakalas!



Vad man har sina vänner till.

För en timme sen stämplade jag ut från jobbet och nu är det semester i fem veckor! Har med det nått ett av årets delmål: att jobba 25% från 1 maj till semestern. Och det gick ju finfint! Nästa jobbrelaterade delmål är att börja jobba halvtid 1 september. Fast dit är det oceaner av tid så nu ska njutas av helt lediga dagar! Förhoppningsvis lugna, fina dagar. Tycker nämligen att det är lite dags för det nu!
Allra, allra först njuts det dock av glada sportnyheter:
Store Brors lag har vunnit 16-delsfinalen i Partille Cup pojkar 15. Världens största handbollscup är i full gång och vad gör man om man inte själv kan vara på plats?
Jo. Man dirigerar dit väninnan som "ändå är i Göteborg" att heja och klappa på laget från mamman. Sen skickar hon både resultat och fina bilder. Blir ju alldeles rörd ju! That´s what friends are for! Bland annat!

Nästan direktsändning. De vann! Nu håller vi tummarna i kväll igen.............

Moments

Det finns stunder i livet när allting står stilla, när närhet och andlös är ord som förstås precis. Just då vet jag precis hur allting hänger ihop och varför. Som en såpbubbla är stunderna, skimrande, sköra, vackra och så omöjliga att fånga och hålla kvar. De ska upplevas. Här och nu. Stunder att minnas.

 

Bröllopsdag

Tänk att solen skiner! Tänk att det äntligen är lite värme i luften och fåglarna sjunger allt de orkar. Tänk att Största Systerns plan från USA landade i tid och om en liten strax är hon tillbaka i stan och hinner till bröllopet i tid. Tänk att jag hunnit krama om brudens bror och pappa en liten stund och tjattrat så där i största allmänhet om ........ dagens kommande begivenheter.
Nu återstår en skön promenad och "face på" för tant. Klänning, skor, väska = klart. Check.
Sen, att hemmalaget i handboll spelar för SM-guld i kväll, får komma i skymundan denna stora dag. Det hindrar ju inte att vi håller tummarna allt vi orkar för att de ska vinna guld ikväll! Men först ska vi höra när de unga tu säger "JA"!

Säga JA

Det vankas bröllop. Inte mitt utan en systerdotter, min guddotter ska gifta sig. På lördag. Och läget är under kontroll. För mig alltså. När jag frågar bruden får hon något jagat i blicken men det hör väl till.
Något annat som inte är under kontroll men utanför mitt "påverkansinflytande", är att Största Systern kommit på att hon inte alls kommer hem från Los Angeles på fredag utan på lördag. Förmiddag. Vigseln är 14.30 så rimligen, kanske, högst troligt, förhoppningsvis, kommer hon att hinna i tid. Får byta om i bilen helt enkelt.
Nä. Det är inte jag som ska hämta henne. Gudskelov. Tänk att stå på Arlanda och vänta och så blir planet försenat, eller så landar de i tid men väskorna kommer inte eller så...... Ser för min inre blick hur vi bromsar in framför kyrkan så gruset sprutar ner alla gästerna, fastnar med klänningen i bildörren, får sen ännu mer parkeringsböter och missar när de säger JA till varandra.
Nä. Så kan vi inte ha det. Annan chaufför är inkallad, alla tummar hålls för att planet är i tid! Och att solen skiner. Vi vill ha sol på lördag. Helt enkelt!

Bröllopsyra!

Nya trevligheter stundar! Ett bröllop. Nopes. Inte mitt eget den är gången heller, men väl min systerdotter, tillika guddotter ska gå "sta" och gifta sig. Himla trevligt!
En lördag i maj ska det hela äga rum och i radhuset har redan förberedelserna börjat. Vad har man på sig?
"Kläder" tycker Store Bror och ja. Håller med liksom men VILKA?
Sen säger han att han kanske skulle vilja ha kostym och skjorta och då stelnar hela familjen till med ett häpet uttryck i fejjan.
"KOSTYM"?!
Ja, man reagerar så när man har med en person att göra som bara och endast går i noga utvalda mjuka kläder, mest Adidasbyxor och t-shirt. Året om.
Sen återgår vi till det vanliga surret om vad man ska ha på sig, vart ska vi handla skorna och presenten och ........... Bröllop är trevliga saker att tänka på!

Nu tror jag....

.... att allt är på sina rätta platser igen. I alla fall för ett tag. Har stökat klart och rättat till anletsdragen i fejset. Jag ler igen! Tack för alla fina, omtänksamma kommentarer!
Har fått många frågor om vad i all världen som står på och tja, det är väl bara så att ibland rasar det här som kallas life som ett korthus och man får helt enkelt börja om. Bygga sig ett nytt. Ett och annat kort är utbytt för att undvika nya ras medan de säkra korten sitter där de sitter.
Den gamla klyschan "man lär sig något nytt varje dag" har varit högaktuell och jag konstaterar bl a att de man tror står en nära kan välja att vända sig åt ett annat håll och beundra sin egen spegelbild istället för att hjälpa när man kan. Jag väljer att använda den insikten till tänka att "sån vill jag aldrig i livet bli" stället för att bli besviken, bitter och arg. Tror att det är vuxenpoäng på det faktiskt. Ganska många. Sånt gillar Tomten också, väl? För det går åt lite poäng till den där väskan jag såg i en affär i Gamla Sta.......
Och så är det ju december! Vips, så var november borta och det passar bra tycker jag. Bort med det gamla och in med det nya. Nytt i radhuset är även insikten om att jag nu BARA har tonåringar! Stora och Lilla Syster har fyllt år och eftersom det var tretton ljus i Lilla Systers tårta så är småbarnsåren apselut passerade. Lite skillnad på önskelistorna också faktiskt. Inte en Barbiedocka- eller ByggareBobskopaönskning så lång ögat når. Närå. Lite datorer, Ajfåns, Strassklockor och annat tekniskt ska det visst vara.
Älsklingen fyller ju också år i december och önskar sig som vanligt sköna strumpor och fred på jorden.
Vi firar alltså födelsedagar och att vi är på banan igen. Mest av allt firar vi ändå att den där röntgen av min hjärna inte visade några förändringar som befarat och det är en lättnad utan dess like. Min bästa julklapp evver!
Nu kör vi igen!

Världens Bästa Barnvakt!

Gårdagskvällen ägnades åt festligheter.
Världens bästa Barnvakt har fyllt 30 år och det skulle firas med dunder och brak. Stor fest tillsammans med annan 30-åring och den här familjen var inbjuden.
Barnvakten har räddat min mentala hälsa ett antal gånger genom att vara just det. Barnvakt.
Vi bodde grannar när barnen var små, hon var tonåring och gillade mina ungar. Och mina ungar avgudade henne. Det hände att de satte henne på prov när de var inne hos dem: micrade familjens bärbara telefon, rev ned hennes brors bästa modellflygplan, öppnade locket till terrariet så majsormarna smet och hittades flera dagar senare i Barnvaktens mammas garderob och lite annat smått och gott. Men, både Barnvakten och hennes familj stod pall och vi har kontakt än idag. När vi flyttade från huset och de goda grannarna var det jobbigt. Fina minnen har vi ändå med oss!
Nu är Barnvakten en stor tjej med egen familj och vi ses inte så ofta. Men när det är speciella tillfällen finns hon och hennes familj alltid med, studenter, födelsedagar och andra högtider strålar vi samman. Så och igår.
Vad roligt vi hade! Vad gott vi åt! Vad vi dansade! Av mina fyra barn kunde tre vara med och det värmer ett mammahjärta när jag ser Barnvakten kramas med ungarna och bli uppriktigt glad över att vi är med och firar. Världens Bästa Barnvakt finns det bara en utav och det är min! Men jag önskar att alla mammor, pappor och barn skulle ha tillgång till en! Det är guld värt!

Mitt i sommaren

Förutom en bortsprungen katt som till slut hittades igen och en glömd bikini så blev ju helgen så där skön och trevlig som vi hoppades. Det har plockats blommor, lövats stång, spelats kubb och ätit jordgubbstårta. Jorrå´, liten snapsvisa hann vi också med. Idag är stora hemåkardagen men vi slipper det! Två dagar till kan vi njuta innan jobb och annat kallar. Solen skiner, barnen fiskar och även om jag är lite känslig för grönt är tiden vid Lilla Huset på Ön så skön. Och Älsklingen, ja, honom håller jag hårt i handen!
Svärmor to be frågade vid midsommarlunchen:
"Hur länge ska ni hålla på och vara så där kära"?
Jamen det var ju en jättebra fråga!
"Precis hur länge vi vill" svarade jag och pussade lite till på Älsklingen.
Tror inte att det är någon tidsgräns på kärleken. Sen, att man får jobba för det, att det inte alltid är rosa moln och räkmackor, det är en helt annan sak. Kärlek är. Helt enkelt!

På bryggan jobbades det med midsommarstången.
Blommigt. Bladigt. Roligt.


Blomsterkrans modell större. Största och Lilla Systers verk.

Alle man till fika när stångens rests och sånger sjungits.
Midsommar vid Lilla Huset på Ön är härligt!

Enligt planen

Det vankas midsommar. I Lilla Huset på Ön. Som traditionen bjuder sedan sju år tillbaka. Vi är väl förberedda, TBE-vaccinerade, solskyddsfaktor 318, litervis med myggmedel, plåster, allergimedicin, regnkläder och jonglerbollar. Och så Älsklingen. Vad kan gå fel? Ingenting tror jag. Den här gången går ingenting fel. Solen kommer att skina, barnen hålla sams, båten gå igång på första försöket, kylskåpet hålla, vattnet räcka, tv-n funka så att en och annan fotbollsmatch går att titta på, katten kommer inte fånga möss och släppa dem i Lilla Systers rum och Älsklingen och jag kommer att hinna smita en stund till friarbänken. Snart så!

Underbar helg!

Nu är det färdigt, nu är det klart!
Stora Syster har ropat
"så jävla underbart"!
Andra tider stundar nu,
som matlåda och tidspass klockan sju.
Björkris och ballonger vi nu tagit ned,
undrar bara varför altansoffan är sned?
Allt gick som en dans,
studentskan först
sen släkten som en svans.
Att se dottern på studentflak,
mössan på svaj och ryggen rak
gjorde att mamman fällde en tår,
alltmedan de unga sjöng om "framtid" och "vår".
47 studenter dansade sen på mammans golv,
ja, det var innan klockan slog tolv!
Sedan drog de vidare på andra äventyr,
"vi ska dansa tills morgonen gryr"!
Ja, det var en helg att minnas,
djupt i mitt hjärta kommer att finnas
bilder av helgen som gått,
tänk så fina minnen Stora Syster fått!

Stora Syster (med medgivande)! Stolt mamma är jag!

Skavsår

Det är något som skaver. Den där stenen i skon är tillbaka. Nu är det visserligen tid för sandaler så det borde ju hjälpa att vifta på foten och stenen ramlar ur. Men det vill sig inte riktigt.
Det är förväntansstress, press, krav och minimalt med ork som talar. Och det skaver. Mitt i blomstertiden.
På annat håll är det tårtkalas idag. I himlen. Jag är med i tanken och minsann om jag ändå inte anar kaffekoppsskrammel, jordgubbsdoft och pappas knasiga skratt.
Fy fan vad det skaver ibland!

Den där inbjudan!

I vår bekantskapskrets strösslas det med studenter och födelsedagar den här våren, så det har varit mycket tal om Inbjudan. Som i övriga riket. Av andra orsaker.
"Vem ska få en"?
Nu är det inte så att jag oroligt/nervöst/förväntansfullt väntat vid brevlådan vareviga dag. Eller, jo, ja, nästan då! Fast inte i väntan på någon inbjudan utan mer av oro/ängslan/leda vad försäkringskassan/Arbetsförmedlingen ska hitta på. Och så utlåtandena då, från alla som ingår i min "haverikommission".
Men,
den brevskörden har minskat och så kom det en inbjudan ändå. Helt otippat!
På finaste papper med lila rosett runtom. Handtextat kuvert!
"Va"?
"Vad kan det här vara"?
Åh, kära nån!
Det VAR en inbjudan till bröllop. Inte DET DÄR bröllopet som alla pratar om, utan ett annat, mycket viktigare, mycket roligare, mycket mer oväntat. Nu är det Älsklingens kusin som äntligen ska ta fracken ur skåpet, kan tro även en klänning till blivande frun, och så ska de bliva äkta makar. I slutet på augusti. Hela "sommraren" ska vi gå och suga på den karamellen, leta klänning och skor, ladda kamerabatteriet, boka hotellrum, hitta present och .....
Visst ja. Ska ju göra en egen inbjudan först. Till studenten. Mottagningen. Som närmar sig med stormsteg. Det här ÄR visst inbjudningarnas vår!

Hipp som hopp

Alltså, den där fotbollsturneringen. Den gick av stapeln med vårvindar jättefriska, spöregn och skitkallt. Lägg till att Lilla Syster normalt inte spelar fotboll utan är en dansant tjej. Som gillar music and moves. Schyssta moves. Så pass schyssta att hon får visa upp dem då och då. Och möter gillande.
Men nu var det alltså fotboll. Och möta lag som toppade med de bästa. De bästa fotbollspelarna i klassen. Håhåjaja.
Men,
en än en gång fick jag/vi skrivit på näsan att det inte/nästan aldrig blir som man tänkt.
För vad gör Lilla Syster och klassen? Jo. Spöar alla andra lag och går hem med guldmedaljer och stora fina pokalen. Första pris. Lilla Syster och Bästisen hippar och hoppar fram med fotbollspelarklasskompisarna och inte var de bäst. Inte på långa vägar. Men de gjorde mål. Många mål. Och det är ändå ju det som räknas.
Så ikväll firar vi. Att de vann och att vi har ett härligt badkar som man kan tina upp sin stelfrusna lekamen i. Och så längtar vi efter vår. Vår och varmt på riktigt!