Det är något som skaver. Den där stenen i skon är tillbaka. Nu är det visserligen tid för sandaler så det borde ju hjälpa att vifta på foten och stenen ramlar ur. Men det vill sig inte riktigt.
Det är förväntansstress, press, krav och minimalt med ork som talar. Och det skaver. Mitt i blomstertiden.
På annat håll är det tårtkalas idag. I himlen. Jag är med i tanken och minsann om jag ändå inte anar kaffekoppsskrammel, jordgubbsdoft och pappas knasiga skratt.
Fy fan vad det skaver ibland!
Sänder över några tankar och kramar till dig idag!
SvaraRaderaGud så irriterande det är med dessa stenar som ligger och skaver i skorna. Jag försöker byta skor jag också men stenen liksom följer med. När den ljusa fina årstiden kommer, när man ska känna sig lätt som en fjäder, och ha pirr i magen av förväntan och ork i massor...då brukar jag drabbas av depp och håglöshet.
SvaraRaderaVi får väl ta varandra i handen och se om vi inte kan få bort skavet :D
Kraaaaaam.
Styrke-och sommarregnshälsningar kommer här!
SvaraRaderaLinka lite kan man väl ibland? Man måste inte alltid studsa runt överlycklig. Varm kram!
SvaraRaderaStort o smått: Tack!
SvaraRaderaGafflan: Ja, vi muntrar upp varandra! Bättre än plåster! ;)
S o F: Sommarregn låter vackert! Tack!
Osloskånskan: Har bara med tiden blivit kroniskt halt, det gillar jag inte. Men du har rätt! Det ena utesluter inte det andra och man måste känna skillnader! Kram!
Kram till dig mot skavet. Släpp på kraven och var det du orkar och gör det du kan, nåt mer kan man liksom inte begära!
SvaraRaderaHATAR "skavsåren"
SvaraRaderaFörstår dig totalt !!!
Stryrke Kram Bambi
Hoppas du hittar det som ligger och skaver...
SvaraRaderaKram
Åh, det gör så ont när det "skaver"!! Tänker på dig och hoppas att du ändå kan hitta lugnet mitt i alltihopa! Kram!
SvaraRadera