Liten räkmacka.......

Det var lite svårt att få tag i hotellrum i Norrköping den här helgen när 48 ungdomslag ska dit och spela handboll. De har ju liksom lite annat folk med sig också, tränare, ledare, föräldrar, syskon och andra supporters........... Kan hända att man har stått på reservlistor på hotell för att slippa sova i bilen. Kan hända att de två enkelrum Lilla Syster och jag lyckades norpa åt oss, (nej, man fick inte sova två personer i ett, budgetrum a la skokartong) sent igår kväll uppgraderades till en juniorsvit till samma pris? Uppmärksam receptionist hade noterat önskemålet att sova tillsammans och vips, bums, bas hade hon fixat till det! Guldstjärna till Ida! Och notera, att för en gångs skull var det lite räkmacka! Himla skönt och trevligt faktiskt.

Först ska det jobbas ända in i kaklet och sen fredagskoma i soffan. Kanske har man längtat efter helg? Japps. Det har man! 

Mitt i en vecka

Mitt i veckan. Visst?! Försöker förtränga att jag på lördag ska stå i en sporthall och sälja fika. Hembakt. Av mig. Ser mörkt ut. Jag har nämligen inte bakat än och ser i almanackan att det är tämligen ont om baktid tills på lördag. Så, Pågen! Håll ugnarna varma! Här ska visst köpas fikabröd........
Anar ändå en tom almanacka om sisådär tre veckor. Längtar lite. Bestämt.
Sen längtar jag vansinnigt efter Största Systern som om en liten vecka befinner sig på svensk mark igen. Hur härligt ska inte det bli??!!! Då ska här kramas!
Under tiden lackar det så fort som attan sakteliga mot jul. Julefrid? Not at all. Men någon slags frid råder ändå. Acceptansfriden. Acceptans för det som inte går att förändra utan endast att förhålla sig till. Nu haver vi en del ytterst hemsnickrade förhållningsätt i det här hushållet men man kommer långt på det också! Så långt att det snickras så smått på en handbok. En som vi önskar redan fanns! Egentligen. Själva facit. Men så lätt ska vi inte ha det. Det vore väl kanske fusk?????

Inte utan mål och mening.

Man ska ha saker och mål att se fram emot. Himla viktigt. En del tappade sugar beror på just det tror jag, icke utstakade mål. Blir själv lite vilse i pannkakan när jag skramlar omkring i tillvaron utan något just att se fram emot. Nu behöver jag inte skramla i tomme särskilt ofta, eftersom det i radhuset och i livet i övrigt händer. Mycket.
Så. När det vankas trevligheter och ska sättas upp mål känns det ..... just trevligt.
Vi hoppar raskt framåt i tiden. Vi pratar långtframmeitiden-trevligheter. Ett bröllop till exempel. Dock inte mitt eget. Av förklarliga skäl. Men ändock. Ett sommarbröllop!!!!!!
Kidsen och jag fick dessutom blodad tand i somras när vi var på vår RESA och har nu bokat en till. Med hälften av gänget. So far. Den här gången kommer trippen gå till Barcelona i 14 dagar. In june. Det ska spelas handboll, handboll och mer handboll. Och semestras. Samtidigt.
Se där ja!
Planer. Mål.
Ett ytterst nära mål är att ta hand om fiskgratängen i ugnen.
Passar också på att tacka mina fina bloggvänner för kommentarer, mail och hejarop när jag vräker ur mig frustration och ledsenhet för problemsvårigheter vi tampas med.  Det värmer i hjärtat! Verkligen!

Fixarsöndag

Idag är det tvättsöndag och dags för en tur till ICA Maxi. Kidsen stormar in i morgon och ja, de är ju hungriga de små liven. HELA TIDEN. Precis i detta nu skramlar kylskåpet oroväckande tomt för storätande tonåringar. Man tackar ICA-Stig för erbjudandet om vattenmelon för fem kr kilot, 15 kg vattenmelon på en vecka är väl inget? Blir billigt och bra. Nu får de ju lite annat att äta också, bäst att tillägga......
Om energin sen räcker, är tanken att göra ett fult fönster till ett fint fönster igen. Måleri, målera. Det är roligt! När man har kommit förbi grundarbetet. Som inte är lika kul men viktigast av hela grejen.
Jag tar det lite easy, stärkt av era fina kommentarer, det får bli en efter-bild sen. Vilket år som helst......
Klockan 1600 avstannar dock allt i radhuset. OS-final i handboll. DET är stort! Gula tröjan på! Heja Sverige!

Gula tröjorna åker alltid fram när det gäller!
Här är mitt härliga gäng i Santa Monica när Sverige spelade mot England. Fotboll. Gick inte så bra.
I eftermiddag är vi inte samlade men tröjorna, de är på!!!
Heja Sverige!

En strumpa eller två gör ingen höst.......................

Mittiveckan får jag ett utbrott för att Newbodykatalogen är borta. Spårlöst. Egentligen gör det mig inte ett endaste dugg, de människor jag känner är sparsamma och har kvar strumpor, kallingar och linnen från i höstens försäljning. Men jag blir sur i alla fall. När så någon säger att den väl låg på golvet och skräpade och därför blivit undanlagd blir jag ännu surare. How come? Antagligen därför jag för tillfället är utrustad med tidernas teflonminne och det jag inte ser, finns inte. Och försäljningen ska redovisas ............ om en timme. Attans! Så går priset till den mest "ohjälpsamma mamman" i laget ånyo till mig. Högljutt brukar utnämningarna ske också. Av den mest hjälpsamma mamman i laget. Och aldrig mötas de två....................!

Vad man har sina vänner till.

För en timme sen stämplade jag ut från jobbet och nu är det semester i fem veckor! Har med det nått ett av årets delmål: att jobba 25% från 1 maj till semestern. Och det gick ju finfint! Nästa jobbrelaterade delmål är att börja jobba halvtid 1 september. Fast dit är det oceaner av tid så nu ska njutas av helt lediga dagar! Förhoppningsvis lugna, fina dagar. Tycker nämligen att det är lite dags för det nu!
Allra, allra först njuts det dock av glada sportnyheter:
Store Brors lag har vunnit 16-delsfinalen i Partille Cup pojkar 15. Världens största handbollscup är i full gång och vad gör man om man inte själv kan vara på plats?
Jo. Man dirigerar dit väninnan som "ändå är i Göteborg" att heja och klappa på laget från mamman. Sen skickar hon både resultat och fina bilder. Blir ju alldeles rörd ju! That´s what friends are for! Bland annat!

Nästan direktsändning. De vann! Nu håller vi tummarna i kväll igen.............

Hej Vår!

Efter att ha jobbat i kioskverksamhet hela helgen känns det lite skönt att det är vardag igen. "Äntligen måndag" skulle jag kunna säga. Kioskverksamheten kom sig av att det var handbollscup som Store Brors lag anordnade. Eller. De spelade och vi föräldrar slet livet ur oss. Eller. Kanske inte riktigt. Men mycket pyssel är det. Först bakade jag som bara den för att bidra till att ha något att sälja. Sen gick inte försäljningen så där himla bra när flera lag drog sig ur turneringen i sista momangen vilket medförde att jag köpte tillbaka mycket av det jag bakat. Japps. KÖPTE tillbaka. Det funkar så i idrottssammanhang. Tro mig, sedan Största Systern började sin idrottskarriär -93 har jag bakat och köpt tillbaka väldigt många bullar. Men man gör det ju för en god sak och i stället för att betala direkt så går det omvägen via bullar och kakor.
Jag är en väldigt frågande person så visst har jag frågat varför jag måste köpa lotter, laxar, strumpor, havrebollar, bullar, kakor istället för att betala direkt? Eftersom jag då och då känner att laxbehovet är fyllt liksom.......
Men det är nu så systemet är i idrottsliga sammanhang och i eftermiddag när the kids kommer från skolan, ska vi njuta av hembakade/hemköpta bullar på en solig altan. Hör du det nu, Fru Vår! Vi ska fika på solig altan! Fix it!

Svettig fredag

När ni andra sitter där med ert fredagsmys och väntar på god mat/en drink/ett glas vin/coca-cola/ramlösa/skumbananer eller helt enkelt bara är vid hemmets härd, tycker jag att ni ska sända en tanke till den här tanten som tillsammans med Store Bror ska sälja biljetter och torka svett i Sporthallen i kväll. Just det! Svettorkare! Har fått instruktioner om var och vilka handdukar som det ska torkas med och glad är väl jag att jag inte behöver ta med egna.
Nu är det ju inte så att det bara dryper svett där i hallen hur som helst utan det ska spelas herrmatch i handboll och Store Brors lag är inkallade som matchvärdar. Swisch, så blev jag en del i det laget, annars ska man ju helst hålla sig så långt ifrån grabbarna det går. Tycker dom. (Det är lämpligen då man passar på att sälja de där strumporna, kalsongerna, havrebollarna eller så ligger man helt lugnt och stilla på sängen och inväntar nyårsdagen så man får åka till Willys och räkna chipspåsar igen).
Jo. Jag gillar visst sport och är jätteglad att barnet har något att göra. Annars skulle ju jag vara helt sysslolös och ha hur mycket tid som helst att måla, skriva och fota. Hur skulle det se ut?
Trevlig helg!

Om man skulle ta och....

.... ta tag i den här bloggen ett slag istället för att bara springa omkring på möten och möten hela tiden. Jag menar, man behöver ju få något vettigt gjort också?! Fast nu har mötena gått bra så någon nytta har jag ju gjort. Försäkringskassan t ex har blivit alldeles yra och går med på förlängd arbetsträning utan knot. Vafalls? Som jag laddat med argument och så bara säger de "yes" och skriver under en ansökan?! Va? Man blir ju häpen.
Lika häpen blev jag när Store Bror kom hem och slängde en katalog från "Newbody" på köksbordet med en smäll:
"Nu morsan, nu ska du sälja"!
"Eeeeh....... what?!
Jomenvisstserni. Nu ska det samlas pengar till lagkassan igen så om det nu finns någon hugad spekulant här i cyberspace som känner att ni inte klarar er en endaste minut till utan strumpor, trosor/kalsonger eller varför inte en t-shirt från Newbody så för allan del: Ge er till känna!
Att jag redan från början har lite svårt för såna här aktiviteter efter att ha varit idrottsförälder i väldigt många år och kränkt havrebollar, polkagrisar, rökta laxar och lite annat smått och gott så till den milda grad, är väl känt. Jag menar, marknaden är mättad! Och mina egna lådor är till knöken fyllda med strumpor och underwears, så vad göra?
Som sagt! Det är bara att höra av sig! Hallå? ............... Hall........ Vart tog alla vägen?????

Så kan det gå!

Store Bror spelar ju då handboll vilket har gjort att jag är himla bra på att hitta till sporthallar både här och där inom 20 mils radie. Så när nu steg 1 i ungdoms-SM i helgen gick av stapeln i Märsta, Vikingahallen, visste jag precis vart vi skulle. Eller inte. Att vi sen skulle sova i Nacka hos Bästa Väninnan skulle kunnat ha trasslat till det hela men HAR man nu en Älskling med rötter i stora staden med omnejd så löste det sig ändå lätt som en plätt.
Att vi sedan fick åka fram o tillbaka på E4-an hela kvällen mellan Nacka och Märsta för att fel packning hamnade i fel bil är en historia för sig. Lite huvudvärksframkallande skulle man kunna säga, MEN!!!!! Store Bror har lärt sig att hålla reda på sin packning bättre, mamman att hålla MER reda på Store Bror från början, Älsklingen att både fästmö och bonusson behöver hållas reda på och att sen att Lilla Syster är det största fanset överhuvudtaget till samtliga i familjen är en härlig lärdom. Busy helg??? HELT rätt gissat! Thank god att det är måndag i morgon!

Blott en dag

Idag har det bara regnat. Jättemycket regn har det kommit. Är det inte typiskt att det ska regna preciiiiiiiis när jag känner för att idka trädgårdsarbete? Min familj påstår att jag är en impulsiv människa och fattade ingenting när jag drog på mig regnstället och gummistövlarna och krattade löv i ösregnet. Så gör man väl inte? Men så gjorde jag och det gick hur bra som helst. Skönt var det också. Att jag sedan hade en hejarklack där i vardagsrumsfönstret gjorde inte saken sämre. Hej vad det var lätt att kratta när någon hejade på! (blev inte det minsta irriterad en endaste gång för att jag fick göra alltihopa själv för när jag kom in var diskmaskinen redan urplockad Bara en sån sak. Tror jag ska kratta lite mer..........)
Sen åkte vi och tittade på Stora Systers fotbollsmatch. Ja. I ösregn. Men under paraplyet var det rätt trevligt, kom ju nära Älsklingen och nya Darling blev inte alls våt. Ömt vårdar jag båda kan jag säga! Sen dalade matchintresset en smula för våra tjejer var överlägsna och jag spanade in omgivningarna. Det är inte klokt vad man kan komma fram till när man ser sig omkring:

Att det här var roligaste paraplyet idag!

Att det kan se ut som två paraplyer flirtar.

z

Att skodon, typ Converse, är väldigt modernt!

Att det är snyggt med röda gummistövlar!

Ja, det var väl ungefär det jag kom fram till. Och att jag blir väldigt, väldigt glad och stolt när Stora Systers lag vinner med 4-2 och hon har gjort 2 av målen. Bra lördag! Inget städ. Överhuvudtaget!

Slippa, slapp, sluppit?

När jag gnällde och våndades som värst igår över tvätt och städning, var det något som blandade sig i och dagen tog en tvärvändning.
Det hampade sig så att båda locken till våra toaletter gick sönder. Och det måste ju åtgärdas omedelbums. Vem vill sätta sig på toa och riskera att ramla av? Eller bli som liten "nypen" i häcken av trasig ring? Ingen. Så Älsklingen, "hej och välkommen hem efter din jobbvecka, kan du by the way fixa två toalock"? fick ett viktigt uppdrag.
Sen, fick han ett till.
För när tonåringarna efter mycket om och men äntligen ätit klart skulle ju diskmaskinen köras. Eller inte. För vattenpumpen gav upp med en suck och deklarerade väldigt tydligt: "My job is over done"!
Så där ja! Sa jag inte att det var en SÅN DÄR lördag?
Lite annat än städpyssel blev det kan jag säga. Vid tre-tiden brann det i huvudet på mig av trasslet det blev så vi struntade i alltihop och åkte och tittade på damfotboll istället, Stora Systers lag. När hon så gjorde ett mål, mamman fick en kopp kaffe och en kram av Älsklingen, solen bröt igenom och tjejerna till slut vann matchen, ja då var hjärnan i form igen och vi kunde åka hem. Jag slapp i alla fall städa!

Krydda hit och krydda dit!

Det kommer inte att gå någon nöd på den avhoppade politikern om nu någon var lite bekymrad över den saken. Han får behålla sitt arvode i sex månader och det undersöks om hans år som landstingsråd ger honom rätt till politikerpension. Att arvodet får behållas under tiden kallas "omställelsetid" eller nåt. Karln måste ha sin försörjning under tiden han letar annat jobb. 300 000 bagis på ett halvår. Det är inte så illa va? Undrar om han biter på naglarna när räkningarna ska betalas?

Nu till något HELT annat. Till verkligheten. Utan 300 000 bagis på fickan.
Det inventerades igår kväll. På Willys. Store Brors lag/förening kände för att tjäna lite extra pengar till klubben så vi föräldrar räknade blöjor, schampo, taccoskal, fryspåsar och allt annat i butiken. Själv blev jag stationerad vid kryddhyllan räknandes 147 påsar pomeransskal, 318 påsar gurkmeja, 51 påsar basilika, 412 påsar malen kanel o s v........ Men vad GÖR man inte för sina barn? Fast där gick gränsen kände jag. Ungefär vid de malda muskotnötterna fick jag lite nog och längtade hem. Å andra sidan kommer jag hitta bland kryddhyllorna på Willys för tid och evighet. Skulle kunna jobba som kryddguide ju!

Fotbollsmamma

Som vi hejade på Stora Syster igår! Fotbollsmatch och jättespännande ju. Jag hade lite dålig koll på läktarplaceringen och vi hamnade i vanlig ordning bland bortalagets supportrar. De var till antalet fem för dagen så det gjorde inte så mycket. Vi pratar damfotboll här, div 3, de är inte bortskämda med stora supportskaror men vi som är där gör så gott vi kan: har med oss paraplyer som skydd när ett enda regnmoln, lokalt över fotbollsplanen, regnar det värsta det kan, hukar under filtar, dricker kaffe ur egen fikakorg, svär lite över domaren, hejar och ojar oss över spelet o s v. Kort sagt, hängivna.
Det gick bra ända tills en av bortalagets supportrar frågar mig:
"Ursäkta, hur ligger ert lag i serien"?
I serien?????????? Javisst ja! Det är seriespel. Man får placering när man vinner, gör mål och så....
"Jag är hemskt ledsen" svarade jag och kände hur minnesbanken jobbade för högtryck,
"jag har ingen aning",
"jag bara tvättar kläderna, skjutsar och hämtar"!
Ett minneskort rasslade till och jag visste att:
"De vann serien förra året men fick inte gå upp i div 2 för A-laget åkte ur 1-an och man får inte ha två lag i samma division"!
Se där vad jag kan! Eller vad jag kom ihåg! Räknas det?
En annan pappa ur laget fick tillkallas och han visste minsann.
"De är serieledare"
Nu så! Nu vet jag det! Heja Stora Systers lag!

Grus i dojan

Asch, lite grus i maskineriet bara. Eller, en hel vecka har det känts som jag haft en sten i skon, ni vet en sån där liten som slinker in i dojan och verkligen skaver. Skillnaden mot en sten i dojan och skav i verkliga verkligheten är ju att den ena går att vända upp och ner, skaka om och sen är det tomt och man börjar om från början.
Jag HAR skakat om mig själv men det hjälper inte särskilt. Ändå har det betats av en hel del "måsten" i veckan, t ex
är Introduktionsprogrammet på Arbetsförmedlingen nu avslutat. Jag säger "hejdå" till den mest korkade handläggare jag träffat i hela mitt liv och hoppas att jag aldrig, nevverevver, behöver ha något med honom att göra.
Vidare är arbetsplatsträning på "G"! I ett växthus! Nu har jag ju läst om naturens helande kraft på människor och att få förmånen att prata med blommor och blad ett par månader känns som en befrielse. Jag tror att det kommer att bli jättebra!
Och ja, sen har ju den stora handbollscupen gått av stapeln. Den där jag och mamma bakade 1000 bullar till. Typ.
Hela söndagen tillbringades i sporthall säljandes fika till hugade spekulanter. Riktigt kul ju! Store Brors lag tog sig ända till final och en hedervärd andraplats, hela syskonskaran med mormor i spetsen hejade för allt vad de orkade. Och mamman står bakom fikadisken och gråter. Vad tusan, är det åldern som gör att man blir så blödig och gråter för allt och allting?
Idag konstaterar jag att det är måndag, solen skiner och man borde vara glad. Det är ju vår ju! Cyklarna ska ut! Och jag har en sten i skon................ snart dags för sandaler. Då jäklar!

Baka baka liten ..... bulle!

"Jamen det är ju jättekul att laga mat" tänker jag och svänger ihop köttfärsås för enmiljonfyrahundratredje gången.
"Jag har minsann närt en kock vid mitt bröst så takterna går igen" fortsätter jag för att hålla humöret uppe,
"och Store Bror har nu pryat som kock så en dag så......",
".... kanske middagen är serverad när jag kommer hem".
Matbestyr står mig ibland upp i halsen. Så är det bara. Mycket mat lagas i radhuset. Många bullar ska bakas framöver också. Store Brors lag med föräldrar står som värdar för en handbollscup i stan och det är klart man ställer upp. Men eftersom nu mamman ska på kalas just den helgen och äntligen har lärt sig att en aktivitet i taget minsann räcker och därför inte kan vara på plats fysiskt just den där helgen, ska det alltså bakas bullar istället. En sisådär 300 st var budet igår kväll. 300 bullar kräver sin kvinna och jag har kallat på hjälp. Ja, min mamma alltså! En kvinna som vet att trilla bullar! Goda är de också!
Egentligen tycker jag att det är roligt att laga mat men ni vet vad jag menar. Fantasin tryter, det ska lagas och diskas och....
Så när blivande svärmor ringer och frågar om Älsklingen och jag har något emot att bli bjudna på lite påskmat i helgen därute på ön svarar jag ju blixtsnabbt:
"NÄE. Det har vi ABSOLUT ingenting emot"!
För den godaste maten är den jag inte lagat själv. Och så gillar jag ju att pysslas om!

På hal is

Deppiga bubblan har trätt sin huva över mig och det är bara så tungt att vara. Jag vet att det blir så ibland, det är bara att rida ut stormen. Jag har skrivit om det förut och det är svårt med depressioner, det syns ju liksom inte utanpå. Det svarta, det som klöser och förlamar, det sitter inuti. Där inuti finns ju må-bra-känslor, viljan att leva ett bra liv och det blir en kamp. Man SKA ju må bra, det ÄR ju bara att ta sig i kragen, livet ÄR ju sånt, det GÅR upp och ner.
I know. Jag vet. Je sais. När man har en depression i systemet blir bara de här dalarna så fruktansvärt djupa. Som raviner. Med höga, kala, kalla väggar och när man ropar längst där nere ifrån så ekar det mest och ljudet studsar bara runt, runt. Deppiga bubblan förvränger också mina egna ord med ett eget översättningsprogram. Det jag säger låter mest segt, svart, dumt och ja, inte som mig. Så då blir jag tyst.
Stunder tas tillvara. Det är bra och viktigt. En sån stund hade Lilla Syster och jag igår. Eskorterade av Älsklingen tog vi en skridskotur. Jag tror att det nog är en av de finaste skridskobanor som finns. Liten men naggande god!

Här, vid detta underbara "ljusträd" åkte vi skridskor igår!
Kallt men vackert!

Lilla Syster hade full kontroll på "grillerna".

Gulligaste skridskobanan i stan!

Sportgalen

Ibland blir det lite stiltje i lådan och datorn bara står där. För den sakens skull är det inte stiltje i radhuset, ånej, här är det full rulle för det mesta.
Gårdagen kan man väl säga var en "administrativ dag", det är mycket papper som ska fixas och skickas till f-kassan, a-kassan, arbetsförmedlingen och jobbet. Möte med skolan ang Store Bror, egen terapi, en sväng till jobbet för att lämna tillbaka jobbmobilen, städa ur skrivbordslådorna så att någon annan kan sitta på min plats. Va??? Som jag har nött in???
Kvällen avslutades med skridskojakt. I förråden finns allt, och jag menar allt, och alltså även skridskor i olika storlekar. Men inte i Lilla Systers storlek, såklart! Det funkade inte med att kröka tårna i Största Systerns 38.or och inte heller med dubbla raggsockor och papper i tårna i mammans 41.or.
Stadens sportbutiker skramlade också tomma, för alla människor med storlek 39 på fötterna har denna vinter bestämt sig för att åka skridskor. Efter två timmar var vi nära att ge upp och jag tänkte i mitt stilla sinne att
"....jag får väl spänna fast några järnmojänger under hennes dojjor så att ungen åtminstone får åka".....
Jag tänkte lite högt och Lilla Syster, som är van vid en kreativ, något impulsiv mamma, spärrade förskräckt upp ögonen och tänkte (tror jag),
"Aldrig i livet".
Det räcker med att ha sittunderlag i form av tidning i plastkasse, varm oboy i sirapsflaska med hemstickad raggsocka runt och hembakta mackor.......tycker hon.
17.50 sladdade vi in på sista sportaffären, genomsvettiga utan hopp men där! Där fanns de! Lilla Stadens sista par 39.or låg där och väntade på oss.
"Ska bara skyffla undan den andra kartongen med skridskor i storlek ...... 47"!
Va? Vinterns sportproblem löste sig helt och hållet framför ögonen på mig. Två i en smäll, "grillor" till Store Bror OCH Lilla Syster på en gång. Haver väl aldrig hänt att det löst sig så smidigt och galant någon gång? Till bra pris dessutom, sista paren ut var väldigt rödmärkta och mamman kände sig nöjd.
I morse fick vi ett telefonsamtal att dagens skridskoutflykt var inställd.
"För dåligt väder"!
"VA"?
Här ska åkas skridskor i eftermiddag om de så ska åka med snöskyffel framför sig! Det är då ett som är säkert!

Oplanerad planering

Planering och system. Allt kan ju såklart skötas med hjälp av detta. Jag är lite av den oplanerade sorten men försöker hela tiden lära mig att planera och hålla koll. Det är inte så lyckat, alltid. Men jag försöker!
Alldeles nyss till exempel, så kom det ett mail med en påminnelse om att Store Bror ska spela handboll i Norrköping på söndag eftermiddag.
"Vvvvvvaaaaaaaa?"
"Jamen, det var ju inte förrän i typ, mitten av november eller så?"
Ja. Ungefär nu. Denna helg. Helgen EFTER denna, när det verkligen är mitt i november, då ska andra matcher spelas.
Jaha.
Nollkollhandboll har jag och funderar nu på hur jag ska locka med Älskade Sambon till Norrköping på söndag. Det är trist att köra så långt själv och Store Bror vill så klart att da familia är med och hejar. Jag är ju också lite rädd om tiden med älsklingen eftersom vi mest ses på helgerna. Men, Norrköping it is.
IKEA ligger väl på vägen? Romantiskt? Knappast!
Drömmen om en låååååång, skön söndag i nya soffan som ska hämtas på lördag får planeras om till en annan lämplig söndag.

En "planeringstavla", inte helt lyckat.
Någonstans här sitter handbollslappen......inte...



.....eller här kanske? Ingen uppskriven match i almanackan i alla fall....
När jag lagt till fotot såg jag ju att jag glömt byta till november.
Det har jag gjort nu!

Det går framåt

Dagarna går fort, knappt hinner jag fånga en när nästa är på ingång. Sedan mitt senaste inlägg i blogg-världen har det hänt en del och jag beslöt mig för att landa i det. Ta det "lite piano" och smälta lite intryck, avtryck och påtryckningar. Hur det gick??? Mjnja. Ja. Ganska bra, tror jag. Jag gör framsteg. Inga psykbryt av större slag, lite tippningar hit och dit men jag har kommit upp på banan snabbt igen. Jag håller i!
Vardagsrummet börjar ta form med färg och tapeter. Älskade Sambon dansar inte bara som en gud, han är väldigt bra på att tapetsera också. Det gååååååår ju bara inte att låta bli att bli förälskad igen och igen när jag ser honom gå där stolt som en tupp och inspektera de helt perfekta tapetskarvarna. Eftersom vi knappt har några möbler alls i det rummet för tillfället, finns det ju plats för en och annan svängom också. Nu missade vi ju Dansbandsgalan i lördags men vi behöver ingen musik. Vi dansar ändå och ungarna lider och försvinner som isglass i solsken.
Dansbandsgalan ja. Kan ju vara roligt att titta på. Men roligare ändå är att se Store Bror spela handboll och "spöa" lag efter lag i sin årsklass. Ja, så himla bra var de att de vann hela klabbet för pojkar -96 i Kempa Cup. En seger för laget och för Store Bror som älskar sin handboll över allt i livet, som håller honom social och självkänslan växer. Gör gott i mamma-hjärtat också!
Medan jag var publik på plats vid finalen satt resten av familjen hemma vid datorn och tittade på matchen via Webb-tv, vi höll kontakt via mobilen. Det var bra, för jag ville ju vara uppdaterad med hur det gick för Stora Systers Pojkvän som spelade fotboll och fajtades för att hålla sig kvar i Superettan. (Ja. Vi gillar idrott. Ibland kör det ihop sig! Helgen = tapetsering, handboll, fotboll, javisstja. Vi behöver mat också! Vem lagar? Va? Vem? Jag? Näe. Joe. Ok. Då).
I söndags kväll kunde vi så samlas alla för att äta middag tillsammans. Ja, inte Största Systern då som jobbade på banketten för att fira Lilla Stadens 350-års jubileum, men vi andra. Det var mycket taktiksnack, tapetsnack, skratt och prat. Ja, vanligt liksom. Det tycker jag är skönt!
Denna vecka har ungarna lov. Kanske kan jag få hjälp med att kratta upp löven i trädgården. Eller inte!?