Nu är glada julen slut.......

Finally! Sovmorgon! Helg! Ja. Det har längtats.
Idag ska julen städas ut. Nu får det vara färdigjulat och kidsen är på G. Vilken timme som helst. Kanske blir det granutkastning vid midnatt närmare bestämt om man nu ska följa tonårsdygn???? De jobbar visst bäst i mörker.......
Det gör inte jag så på mormors gamla skåp står nu allt julpynt och väntar på att någon ska hämta julkartongerna i förrådet och slänga ned klabbet packa ned alltihop till nästa jul.
Jag svajade till ett tag när jag mindes förra julnedpackningen, då tanken ändå fanns att den här julen inte skulle bli som vanligt. Det blev den inte heller men det jag då var så rädd för känns idag inte skrämmande och främmande utan det blev ..... vanligt. Det med. Man vänjer sig helt enkelt.
Nu är tid att njuta ledig dag! Ha en bra lördag!

Lördagsfrukost framför tv.n. Efterlängtat.

Ja. Julpynt på vänt. En mellanlandning...........

Tidevarv

En helt normal dag! Va???!!!! Blir ju nästan förvånad och överraskad. Lite glad rentav! Då finns det hopp om att allt tjorv ordnar till sig till slut. Får helt enkelt se tiden an. Älsklingen gör framsteg och har till och med fått lite färg på kinderna. Klädsamt minsann!
Sen kom jag på att jag pratade om midsommar som om det var långt fram i tiden. Min tidsuppfattning har visst fått sig en liten törn, så jag satte upp en förvånad nuna när väninnan vid kaffebordet påstod att det är midsommarafton på fredag!
Se där ja! Så det är därför jag är ledig på fredag. Undrade just.............

Julpysslandet går som en dans.....

....när man har ett barn som går i musikklass och som övar, övar och övar på stämsång, enkelsång och jag-sjunger-mest-för-att-låta-sång. Så rätt som det är rasslar det till i tants minnesbank och minsann, en stämma som passar till "Gläns över sjö och strand" kommer över mina läppar och passar till Lilla Systers sång. Hur är det möjligt? Var har den lilla stämman legat och gömt sig i nära 15 år? Och tro det eller ej, en andrastämma till Staffan och alla hans drängar/fålar kom av bara farten. Det är inte klokt så mycket man har på lager egentligen. Nu önskar jag bara att minnesbanken rasslar fram information om den där telefonladdaren jag vet att jag la på ett bra ställe, likaså gömslet för julfrimärkena samt den där fina julklappen jag ska slå in. Men det hör väl till närminnet och är ledigt. Typiskt!

Reklamera mera

När jag för en gångs skull är i tid med att returnera skolfoton, motstått "jag-vill-ha-alla-kort"-tjatet och klistrat igen kuverten enligt konstens alla regler, kan man ju ge sig tusan på att försändelsen kommer bort på posten. Det uppdagades häromdagen när en påminnelse och faktura ramlade ner i lådan, ett litet käckt krav på 650:-. På kort som jag alltså inte har kvar. Så istället för att julpyssla ska det reklameras idag. Hos Posten. Via nätet. Nu gäller det att komma ihåg vilken brevlåda som jag använde, vilken dag och helst klockslag. Jo tjena.
"Någongång i oktober, innan snön kom, solen hade gått ner och jag tror att det var en brevlåda nära oss".
"Jag var dessutom himla glad för att jag gjorde detta i tid och kände mig urduktig, som en ansvarsfull förälder".
Undrar om det räcker? Det gör det väl? Det är ju snart jul.

Blev lite klappad ......

.... på idag när jag åkte buss. Hade varit på ett jobbigt men nödvändigt samtal och ja, det syntes alldeles bestämt att jag gråtit. Rejält. Minsann, kom det inte en tår där på bussen också?
Då kände jag en klapp på handen. En gammal kvinna, alldeles främmande bara drog så lätt med sin hand över min och tryckte till lite grand. Sen drog hon sjalen framför ansiktet igen men jag såg att hon log med ögonen. Då log jag också! Skönt!

Fotbollsmamma

Som vi hejade på Stora Syster igår! Fotbollsmatch och jättespännande ju. Jag hade lite dålig koll på läktarplaceringen och vi hamnade i vanlig ordning bland bortalagets supportrar. De var till antalet fem för dagen så det gjorde inte så mycket. Vi pratar damfotboll här, div 3, de är inte bortskämda med stora supportskaror men vi som är där gör så gott vi kan: har med oss paraplyer som skydd när ett enda regnmoln, lokalt över fotbollsplanen, regnar det värsta det kan, hukar under filtar, dricker kaffe ur egen fikakorg, svär lite över domaren, hejar och ojar oss över spelet o s v. Kort sagt, hängivna.
Det gick bra ända tills en av bortalagets supportrar frågar mig:
"Ursäkta, hur ligger ert lag i serien"?
I serien?????????? Javisst ja! Det är seriespel. Man får placering när man vinner, gör mål och så....
"Jag är hemskt ledsen" svarade jag och kände hur minnesbanken jobbade för högtryck,
"jag har ingen aning",
"jag bara tvättar kläderna, skjutsar och hämtar"!
Ett minneskort rasslade till och jag visste att:
"De vann serien förra året men fick inte gå upp i div 2 för A-laget åkte ur 1-an och man får inte ha två lag i samma division"!
Se där vad jag kan! Eller vad jag kom ihåg! Räknas det?
En annan pappa ur laget fick tillkallas och han visste minsann.
"De är serieledare"
Nu så! Nu vet jag det! Heja Stora Systers lag!

Man skulle ju kunna tro....

..... att jag städade bort mig själv i lördags eller packade ner mig i en kartong i söndags och blev undanstoppad tillsammans med vinterkläderna till nästa säsong. Men nej. Av garderobstömningen blev intet eftersom Största Systern fyllde år och innan firandet skulle Stora Syster skjutsas till jobbet = övningsköra, vinterdäcken av, frukosten bort och paketen slås in.
"Du överplanerar" säger Älsklingen och menar att vinterkläderna kan hänga en vecka till utan att vi går under. Så sant!
Överplanering är annars mitt bästa ämne! Men jag övar på att bli en bättre "lagomplanerare". Det går så där, stundtals.
Något jag däremot har övat mig längre på, är att vara mamma. I söndags 23 år! Hurra för Största Systern. Och mamman.
För 23 år sedan hade jag ett litet yttepytteknyte i min famn och visste inte riktigt hur jag skulle hålla, vad jag skulle göra och varför skrek hon så? Och ska hon sova så här mycket? Vad ska hon ha på sig? Har hon ätit tillräckligt? Hon har prickar. Ska bebisar ha det? Är det farligt? Vad kan det vara?!
My god! Idag skrattar vi åt det, Största Systern och jag, hur jag var den ängsligaste mamman i världen och höll på att tjata hål i huvudet både på pappan och släkten. Men jag visste verkligen inte, fick något slags glapp i ledningarna och kunde inte tänka själv. Då trädde resolut BVC-sköterskan in och skakade om mig ordentligt, hon tog sig helt enkelt tid att träffa mig över en kopp kaffe på neutralt ställe och vi pratade väldigt länge om bebisen, ditten och datten. Hon fick mig att känna att jag dög. Att jag faktiskt var Största Systerns bästa mamma och att det var bra det jag gjorde. Och det blev ju bra. Bästa Största Systern så klart! Makalöst vad tiden går!
Vid varje födelsedag (nästan) brukar vi ta oss tid att titta i fotoalbum och riktigt frossa i den där småbarnstiden. Hur det var, vad tänkte vi på, vad ville vi, hur blev det? Hur SKA det bli? Mycket skratt och en hel del tårar blir det. Precis som livet är. Jag älskar födelsedagar!

Recept till en morfar!

Alla mina barn har sysslat med någon sport och har då och då funnits omnämnda i den lokala tidningen. En extra tidning har alltid inköpts och skickats till min pappa tillika barnens morfar som bott långt ifrån oss. Han klippte ur och sparade allt. 2007 dog han hastigt, i september, så den hösten var tung.
Igår var Största Systern i egenskap av kock omnämnd i lokala tidningen. I en julbilaga minsann, med stor bild och egna recept. "Största Systerns bästa julrecept"! Ojojoj. Stolt mamma. Såklart!
Jag fick syn på tidningen i kön på ICA och köpte den förstås. När jag kom hem och packade upp varorna såg jag att jag tagit två. Jag hade "glömt" att pappa inte längre finns och jag blev så .... tom! Jag ville ju att han skulle veta!
OM man kunde skicka en tidning till himlen, skulle den redan vara på väg. Jag hoppas och tror i alla fall att han ser att det går bra för Största Systern och hur fin hon är på bilden. För att inte tala om vilka goda recept hon bjuder på! Ett och annat känner jag minsann igen och det skulle morfarn också göra!
Så, till morfar där i himlen! Du fattas oss!

Ännu en födelsedag!

Här träs födelsedagar på rad som pärlor på ett halsband. Idag är det Lilla Systers tur och hon har nu uppnått den aktningsvärda åldern av 12 år! Småbarnsåren är definitivt över. På sätt och vis ganska skönt, allt har ju sin tid. Framför oss har vi nu en lång sträcka med bara tonåringar och ja, jag har en aning om vad komma skall. Men en sak i taget! Idag är det hennes 12-årsdag och man ska ju inte gå händelserna i förväg.
Jag lyckades locka Lilla Syster till skratt i morse. Hon och jag låg kvar i sängen efter födelsedagsmorgonsången och hon åt sin frukost. Paketen var öppnade och hon var nöjd och glad. Vi småpratade lite smått och så frågade hon mig om jag mindes vad jag fick när jag fyllde 12 år. Och ja, jag gör ju det!
"En lp-skiva med Lasse Berghagen" svarade jag och jag tror hon skrattar än!
"Lasse Berghagen???????"
Ja, det var ju liksom andra tider då! Och vaddå? Lasse B är ju poppis än i dag!