Dreamteam

Att jag och kidsen blev ett team förra året när det krisade som värst, visar sig då och då när det hettar till. Ja. Som nu. När den här mamman bara är trött av vårens prövningar med bland annat gymnasieskolan. Rådig Största Syster tar då rodret en stund och har nu ringt Skolinspektionen angående Store Brors bemötande, eller icke bemötande, på gymnasieskolan.
"Heja dig" peppar jag från djupet av en solstol och känner att livsandarna visst finns där. Det är bara så fasligt, härligt, himla skönt att NÅGON ANNAN drar lasset en stund.
Tro inte att jag gett mig, eller är en slöhög till mamma men orken vad gäller skolstrid tog bara ...... slut.
Så kommer hon farandes, min äldsta dotter och vet minsann vad vi ska fråga efter, hur och vem vi ska prata med och så tar jag tillbaka rodret och orkar lite till.
Man laddar inför hösten, det gör man. Redan nu.
Har skickat lite mail till berörda personer och efterfrågat information, gamla handlingsplaner, åtgärdsprogram och lite annat smått och gott. Nu bidar jag bara tid.
Svar får man förresten nästan direkt.
Inte så där att man ska se till att skolgången fungerar till hösten, vad tråkigt att ni är oroliga, lugnande ord och så vidare.
O no.
Kort och koncis fråga:
"Vart skickar jag dokumentationen du vill ha"?
Ja. Få se nu???? Så det FINNS dokumentation helt plötsligt??? Jaha. Om du då skulle ta och skicka den till ..... Grönland? Dubai???
Förlåt. Jag är bara så infernaliskt trött på det här...........
Hem till mig. Radhusets brevlåda. Det blir bra. Verkar dessutom lämpligt eftersom det är där vi bor.
Under tiden är den unge mannen på osedvanligt gott humör. Fiskar, tränar handboll och dammsuger i radhuset så det står härliga till. Jo då. Han vet om att vi engagerar oss i skolgången. Fattas bara annat. Det är ju han som har sista ordet. Och har han sagt att han vill gå i skolan, så ska han få gå i skolan. Så det så!
Så. Nu får det vara nog till augusti.
Idag fyller Hjärtat år och det har redan uppvaktats med skrovelsång skönsång, kaffe och presenter. Att gå upp 05.40 en ledig dag, det liknar kärlek, banne mig!

Firat och klart!

Så är tant tillbaka igen! Firad, uppvaktad och sjungen för i dagar tre! Fantastiskt! Sista tårtsmulan är uppäten, hatten på och tja. Det är bara att köra vidare! Lördagens "skohornsparty" avlöpte väl och det är inte klokt vad folk man kan klämma in i ett Öppet Radhus om bara viljan finns. Kyrktanter, släktingar, ungar, gamla vänner och nya vänner. En härlig blandning gav mig minnen för livet. Precis som jag önskat!

Det går ju fortare än man anar sen att hasta tillbaka till vardagslunken men samtidigt tycker jag att det är skönt. Vanor och rutiner. Lite äldre, förhoppningsvis lite klokare. Inte helt fel!

Under tiden har visst hösten anlänt. Kanske dags att fälla ihop parasollet? Ta bort vaxduken från altanbordet? Rent av pensionera nämnda bord som ruttnat sönder och samman i somras. Ingen risk för torrt och sprucket trä här inte. Nä. Mer risk för att eventuella kaffekoppar ramlar rakt igenom bordsskivan. Eftersom jag kamouflerat det ruttna med en ........ vaxduk. Man tager vad man haver och gör så gott man kan!

Guldkant på tillvaron

Igår vankades det födelsedagskalas. En av kyrktanterna fyllde år och skrev på Facebook att hon bakade blåbärspaj.
"Blåbärspaj!?" sa en annan av kyrktanterna, d v s jag, och ringde till ytterligare en.
"Ska vi åka och överraskningsgratulera"?
"Det vankas blåbärspaj"!!!!!
"JA",
"det gör vi".
Sagt och grattat.
Ut i spöregn och plocka blommor.
Hittade smultron som träddes på ett strå = presenten.
Den fjärde kyrktanten vidtalades men hon satt fast i solgass i en helt annan stad fast nära och kunde inte komma loss.
Så två glada tanter åkte och överraskade en tredje.
Så kul vi hade då!
Blåbärspaj och kaffe i goda vänners lag på en altan i soligt sommarväder. Har jag sagt att vi har omväxlande väder? Väldigt omväxlande.
Fattades bara hattarna.
Klänningarna var blommiga.
Ja. I alla fall på födelsedagsbarnet.
Vi andra två hade haft så bråttom med själva överraskeriet så vi hade glömt bort våra blommiga klänningar. I ivern att hinna till blåbärspajen. Som var gudomlig.
Lite guldkant!
Man får helt enkelt se till att ändå rama in tillvaron med guldkant då och då.
Idag är det fredag. Bara det är ju en guldkant.
Så då gjorde det inget att det var lite körigt på jobbet.
Det förväntade "gåhemtidigare"-hoppet byttes mot "behöverstannakvarvärstaskitlänge"-insikten.
Men nu så!
Ikväll väntar balkonghäng med annan väninna.
Ostbricka utlovad.
Ett glas rött!
Kära hjärtanes!
Och så kvällssol, tack!

Fylleri, fyllera!

Idag haver det sjungits för Bästa Mamman! Vilken "fyllemånad" juni är! Födelsedagarna står som spön i backen och knappt hinner man slå in det ena paketet så ska ett annat slås in. Man är liksom uppsjungen hela tiden och sångerna ljuder så fint! Sant, sant, sant.........
Juni sjunger på sista versen. Jo jag tackar! En mer galen månad än just denna juni får man allt leta efter. Eller. Det tänker jag verkligen inte göra. Jag tänker hasa bort till Grannkollegan och hennes man, bli bjuden på middag sittandes på en skön dyna och bara mysa in juli. Nu börjar "somraren". På riktigt!

Bästa Mammans lusthus............

Ett dammbygge.........

Jag bara "gillar´t"!

Måhända en installation???? "Toaborste i syrénberså". Varför inte?????

Plandödare undanbedes

Hinner inte demonstrera idag. En ung man fyller 14 och det ska firas med femkamp och tårta. Den här unge mannen har en speciell plats i mitt hjärta och har visat mig gång på gång att svårigheter kan övervinnas. Kanske inte precis så som man trott från början men annorlunda kan ju bli bra ändå.
Han är handikappad och har vissa svårigheter men lever i tron att allt är möjligt. Jag älskar honom!
Just den här gången ville han snickra ett tändningslås. Snickra. Hammare och spik. Det skulle låta om det också. Mamman som är en jäkel på att hitta på saker, orkade inte riktigt utan sa helt enkelt:
"Det går inte."! varvid killen kastade sakerna och sig själv på marken och skrek:
"Du är dum. Du dödar min plan"!
Så kan man ju inte ha det. Att man går runt och dödar planer för folk.
Mamman och jag skrattade åt detta sen. Inte åt killen, skulle då aldrig falla oss in men åt uttalandet som sådant. Vi kom fram till att vi kanske behöver vara lite mer lyhörda för mycket? Kanske tro lite mer på att det där ouppnåeliga faktiskt ändå går att nå fast kanske på ett annat sätt än vad vi tänkte från början. Tro lite mer om oss själva.
Som vuxen kanske man behöver bejaka barnasinnet mer. Våga tro att saker och ting faktiskt går att göra. För om vi inte provar, hur ska vi då veta? (Sen, att man inte alltid orkar som med tändningslåset, det är en annan femma. Grundtanken var vi ute efter).
Nä. Att snickra ett riktigt tändningslås gick ju faktiskt inte. Men det gick att hitta ett gammalt lås med nyckel, borra hål i en regel och montera låset i hålet och vips! Han hade snickrat ett tändningslås på sitt egna vis. Nöjd och glad blev han. För att inte tala om mamman som ännu en gång bevisat att det omöjliga ta mig sjutton är möjligt ändå! Den tanken gillar jag och får vara min devis denna 1 maj!

Liten blir stor och sen ännu större!

För femton år sedan låg jag på BB med en alldeles ny, rosig, gosig bebispojke på magen. Den vackraste prins som världen skådat. Såklart! Han fick det finaste pojknamn jag vet: Carl Jonathan.
Att sen mammahormonerna gjorde min hjärna mosig och jag kallade honom Ludvig, Filip eller Teo hela BB-tiden gjorde ju inte honom något. Det var mest personalen som blev lite förvirrade.
Vid förlossningen fick pappan fick ta emot sin pojke nästan all alone och hojtade i panik bad om hjälp. Personalen var väldigt upptagna med att fixa den sugklocka som läkaren bedömde behövdes för att dra ut bebisen. Ingen (utom pappan) lyssnade på mamman som vrålade sa att bebisen tänkte komma av sig själv när jag flyttat lite på gumpen och ungen väl kom i bättre läge. Nä.
"Lugna sig nu så är VI strax klara här ska du se" sa en plastinklädd läkare med gigantiskt munskydd.
Alltså. "LUGNA SIG NU" och "VÄNTA" i dylik situation är lika svårt som det låter. Som en liten säl kom bebisen med faslig fart och förvåning och bestörtning rådde ett slag där i rummet. Allt redde dock ut sig till det bästa och när pappan kvicknat till klippt navelsträngen, fina undersköterskan Greta klätt på den lille, lagt honom hos mig och det obligatoriska kaffet och mackorna kom, ja, då var allt jox glömt. Det gick ju bra.
Visst tänkte jag på allt detta i morse när vi sjöng för "lilla pojken" och det ligger en lång, ung man med stora fötter i sängen. Hur fort det går! Vad stora de blir! Så stolt jag är!
Grattis till Store Bror idag!

En liten Store Bror som vi hurrar för idag.

Nu tror jag....

.... att allt är på sina rätta platser igen. I alla fall för ett tag. Har stökat klart och rättat till anletsdragen i fejset. Jag ler igen! Tack för alla fina, omtänksamma kommentarer!
Har fått många frågor om vad i all världen som står på och tja, det är väl bara så att ibland rasar det här som kallas life som ett korthus och man får helt enkelt börja om. Bygga sig ett nytt. Ett och annat kort är utbytt för att undvika nya ras medan de säkra korten sitter där de sitter.
Den gamla klyschan "man lär sig något nytt varje dag" har varit högaktuell och jag konstaterar bl a att de man tror står en nära kan välja att vända sig åt ett annat håll och beundra sin egen spegelbild istället för att hjälpa när man kan. Jag väljer att använda den insikten till tänka att "sån vill jag aldrig i livet bli" stället för att bli besviken, bitter och arg. Tror att det är vuxenpoäng på det faktiskt. Ganska många. Sånt gillar Tomten också, väl? För det går åt lite poäng till den där väskan jag såg i en affär i Gamla Sta.......
Och så är det ju december! Vips, så var november borta och det passar bra tycker jag. Bort med det gamla och in med det nya. Nytt i radhuset är även insikten om att jag nu BARA har tonåringar! Stora och Lilla Syster har fyllt år och eftersom det var tretton ljus i Lilla Systers tårta så är småbarnsåren apselut passerade. Lite skillnad på önskelistorna också faktiskt. Inte en Barbiedocka- eller ByggareBobskopaönskning så lång ögat når. Närå. Lite datorer, Ajfåns, Strassklockor och annat tekniskt ska det visst vara.
Älsklingen fyller ju också år i december och önskar sig som vanligt sköna strumpor och fred på jorden.
Vi firar alltså födelsedagar och att vi är på banan igen. Mest av allt firar vi ändå att den där röntgen av min hjärna inte visade några förändringar som befarat och det är en lättnad utan dess like. Min bästa julklapp evver!
Nu kör vi igen!

Det sägs.....

...att det ska komma snö idag, att vintern är på väg. Här blåser det som bara den är och är alldeles grått på himlen så det stämmer säkert. Idag är det inget av barnen som behöver cykla, alla busskort är upphittade, halsdukar och vantar likaså. En  bra start på dagen alltså!
Kan det bero på att jag INTE är någon curlingmamma? Vilket för övrigt fick en helt annan innebörd för mig  och ungarna igår kväll. Ja. Vi såg PROGRAMMET! Tillsammans. Lilla Syster som brukar prata det mesta av sin vakna tid, var tyst i 17 minuter, eller, förstummad! Ja. Det är väl det man blir: förstummad!

Nä. Idag skiter vi i bortskämda ungar och korkade föräldrar. Vi ska på treårskalas och gratta en liten prins som sprider solsken och glädje genom att bara finnas till. Hurra, Hurra för prins L idag!
Trevlig tisdag!

Världens Bästa Barnvakt!

Gårdagskvällen ägnades åt festligheter.
Världens bästa Barnvakt har fyllt 30 år och det skulle firas med dunder och brak. Stor fest tillsammans med annan 30-åring och den här familjen var inbjuden.
Barnvakten har räddat min mentala hälsa ett antal gånger genom att vara just det. Barnvakt.
Vi bodde grannar när barnen var små, hon var tonåring och gillade mina ungar. Och mina ungar avgudade henne. Det hände att de satte henne på prov när de var inne hos dem: micrade familjens bärbara telefon, rev ned hennes brors bästa modellflygplan, öppnade locket till terrariet så majsormarna smet och hittades flera dagar senare i Barnvaktens mammas garderob och lite annat smått och gott. Men, både Barnvakten och hennes familj stod pall och vi har kontakt än idag. När vi flyttade från huset och de goda grannarna var det jobbigt. Fina minnen har vi ändå med oss!
Nu är Barnvakten en stor tjej med egen familj och vi ses inte så ofta. Men när det är speciella tillfällen finns hon och hennes familj alltid med, studenter, födelsedagar och andra högtider strålar vi samman. Så och igår.
Vad roligt vi hade! Vad gott vi åt! Vad vi dansade! Av mina fyra barn kunde tre vara med och det värmer ett mammahjärta när jag ser Barnvakten kramas med ungarna och bli uppriktigt glad över att vi är med och firar. Världens Bästa Barnvakt finns det bara en utav och det är min! Men jag önskar att alla mammor, pappor och barn skulle ha tillgång till en! Det är guld värt!

Välkommen till världen!

Sovmorgnar, det gillar jag! En sån här dag, när barnen är hos sin pappa, Älsklingen jobbar i Stora Stan och katten gick ut i går kväll skulle vara ypperlig som sovmorgon. Hade jag tänkt också. Vaknade strax före 8 att mobilen ringde flera gånger. La kudden över örat och tänkte somna om. Då började det ringa även på vanliga telefonen. Klarvaken blev jag och rädd att det hade hänt något, "sprang" nedför trappan för telefonerna var ju så klart på bottenvåningen.
"Hallå"??? ropade jag i telefonen, hur vilt som helst och glömde bort allt jag lärt barnen: "Svara alltid med namn så man vet var man kommit"............
"M har fått sin bebis" skrek Största Systern ivrigt i örat.
Det var en helt oväntad (nåja) nyhet på morgonkvisten, så hon fick ta om det igen och jag blev klarvaken.
"Herregud" sa jag.
"Trodde ju att det hänt något"!!!!!
När jag tänkt efter har det ju gjort det också. En efterlängtad bebisflicka har sett dagens ljus och allt har gått bra! Grattis till nyblivna föräldrarna! Jag tar sovmorgon en annan gång!

Mammapresent

Älsklingar byter man ju inte ut hur som helst. Men visst kan man ha flera? Jag har i alla fall skaffat en till. En som jag länge trånat och drömt om. Vi har tittat på varandra flera gånger under årets lopp men tiden har inte varit den rätta för att göra slag i saken. Men nog tusan har jag varit där och känt, kollat, tryckt och pillat lite. Viskat:
"Du skulle allt bo hos mig du"!
Till slut så. Blev det rätta tiden. Ny Darling har flyttat in hos mig. Min alldeles egna födelsedagspresent till mig själv. Himla bra idé faktiskt, att ge sig själv en present. För att jag är värd det. Helt enkelt.
Ungarna har klagat lite, de tyckte jag blev så upptagen av det nya men tystnade snabbt när jag fyllde kylskåpet med mutor blåbärsoppa och lite kvällsfikamums. Själv kommer jag alldeles glömma bort att äta, det gör inget iofs, men jag behöver kraft och energi för att orka med allt nytt jag ska lära mig.
Nu dags för morgonpromenad. Nya Darling behöver visst lite frisk luft!

Min nya Darling! Som jag har längtat.

Alldeles lånad bild från Nikons hemsida.

Moderna tider

Så här i "moderna tider" med familjer hit och dit kommer det sig att Store Bror just ikväll firar sin födelsedag hemma hos sin pappa. Jag fick rå om honom i morse och i lördags var det ju firande här. Men det slår mig att det faktiskt är hans första födelsedag någonsin som han firar ifrån mig. Mycket ska vi vänja oss vid. För en stund sedan ringde han och rapporterade om presenterna, det har önskats sig pengar till något tv-spel och det verkar vara i sikte nu. ATT han ringer är den finaste presenten till mig. Att meddela sig med omvärlden har hitills inte varit hans prio nr 1 som för så många barn med Aspbergers Syndrom. De är liksom där de är för stunden. Men, han gör framsteg med stora mått i stort sett varje vecka och det värmer ju förstås ett mammahjärta.
Annars har just semmeldagen passerat utan en endaste semla. Tänka sig. Sen, att vi bakade och hade semmelfrossa i lördags. DET är en annan historia!

Väntans tider

För fjorton år sedan, precis idag, var jag en väldigt höggravid blivande mamma som väntade otåligt på tredje barnet. I väntan på åkte jag lite skidor. Längdskidor. Ja, det var väldigt mycket snö då också. Jag höll på att skrämma slag på familjen och grannarna med mitt tilltag men jag var nöjd. Och bebisen. Vi bodde nära åkrar och ängar och ja, jag skidade väl runt, runt på den där åkern tills jag blev nöjd, gick in och drack varm choklad med bebisens storasystrar som väntade så väldigt de också så klart. På natten sedan kom bebisen, en pojke!
Idag ligger "den där bebisen" i soffan med feber och halsont. En blivande fjortis, lång som en stör, i morgon smäller det och det är dags att sjunga födelsedagssången igen. Vi har tittat på lite kort och Store Bror har konstaterat att han var en väldigt söt bebis. Ingen liten bebis, inte alls men väldigt söt. Mamman var vid det specifika fototillfället inte söt alls utan mest bara spejsad och hög av mamma-hormoner. Store Bror skrattar än.........
I väntan på den här födelsedagen åker vi inte skidor, inte alls. Lite tv-spel med bowling och tennis är mer lagom nivå. Det är skönt att ha det lite lagom ibland!

På löpet

Igår var en mysig dag då vi firade Store Bror i förskott. På tisdag blir han "fjortis" och förväntningarna är stora. Ett år till moppe. Typ.
Alla syskonen var samlade, helt fantastiskt roligt. Största Systern, nyss hemkommen från New York, visste att berätta om en trevlig och häftig resa. Även mormor var här och förärade Store Bror med favoritpresenten alla kategorier: En låda hembakade russinkakor. Det har alltid varit hans älsklingskakor och kommer säkert så förbli.
Mamman var vaken och lät bli att gråta på flera timmar, vilket också alla barnen glädjande noterade.
"Nu mamma"!
"Nu är du på bättringsvägen"!
Idag vaknade vi till Alla hjärtans dag. Mysiga, gosiga kramar och så dagens "löp":

Han jobbar hårt, min älskling!

Dagen före

Igår fyllde Älskade Sambon 50 år. Det firade vi med att gå på spa, bara han och jag. In på spa-avdelningen ramlade två trötta, slitna människor och ut gick två sköntrötta, ompysslade, lugna och nöjda människor. I drygt tre timmar var vi gömda för världen, omhuldade av varma bubblor, skön morgonrock, tända ljus, svag, mjuk musik och som avslutning massage och ansiktbehandling. En minnesvärd eftermiddag.
Idag sitter känslan kvar, den där lugna, avslappnande. Det är ju helt fantastiskt! Det bådar gott för en riktigt skön, lugn och rofylld jul.
Dagen idag har ägnats åt att vinka "hejdå" till Stora Syster som kom från Thailand igår, idag drar hon vidare på nya äventyr. Nu återstår att hålla tummarna för att granen håller kvar barren tills i morgon, göra en Jansson och stryka vita duken. Nåja, den där hjortronsglöggen ska nog provsmakas också. Det ÄR verkligen dan före dan!

Den här skridskobanan passerade vi igår på hemväg frå
vår Spa-upplevelse. Jag blir sugen på att åka här!

Mycket nu!

Det packas i lilla radhuset. Barnen går till sin pappa ikväll för vidare avfärd mot Andra Änden av landet i morgon bitti. Vi har fått tänka om. Den här gången behövs det packas ned även vinterkängor och varma kläder. Inte så very vanligt för en jul i Skåne! Men, nu ligger snön vit även där!
Ikväll kommer det alltså att vara väldigt tyst här hemma. Första kvällen när de gått är värst, sen vänjer jag mig så sakta vid just det tysta och lugna. Älskade Sambon väntas hem ganska sent, kanske hinns det med en kopp glögg och en pepparkaka. I morgon skall det sjungas "grattis"-sånger för honom och vi ska ut på hemligt uppdrag. Vidare väntas Stora Syster hem från Thailand och gissa om det värker i "krama-henne-välkommen-hem-så-himla-skönt-att-det-gått-bra-armarna"?
Så jag säger som Spader Madame plägar säga då och då: Over and Out!

Ännu en födelsedag!

Här träs födelsedagar på rad som pärlor på ett halsband. Idag är det Lilla Systers tur och hon har nu uppnått den aktningsvärda åldern av 12 år! Småbarnsåren är definitivt över. På sätt och vis ganska skönt, allt har ju sin tid. Framför oss har vi nu en lång sträcka med bara tonåringar och ja, jag har en aning om vad komma skall. Men en sak i taget! Idag är det hennes 12-årsdag och man ska ju inte gå händelserna i förväg.
Jag lyckades locka Lilla Syster till skratt i morse. Hon och jag låg kvar i sängen efter födelsedagsmorgonsången och hon åt sin frukost. Paketen var öppnade och hon var nöjd och glad. Vi småpratade lite smått och så frågade hon mig om jag mindes vad jag fick när jag fyllde 12 år. Och ja, jag gör ju det!
"En lp-skiva med Lasse Berghagen" svarade jag och jag tror hon skrattar än!
"Lasse Berghagen???????"
Ja, det var ju liksom andra tider då! Och vaddå? Lasse B är ju poppis än i dag!

En födelsedag

Idag är det mitt i veckan och Stora Systers födelsedag! 18 år fyller hon, det lilla livet. Inte kom hon undan familjens skönsång i arla morgonstund den här gången heller. Förresten, barnen har aviserat att jag får komma och sjunga för dem varje födelsedagsmorgon för resten av livet.
"Självklart" tycker jag och manar dem till att någon gång skulle jag kunna tänka mig att sjunga en födelsedagsmorgonsång i New York. Till exempel.

Kalas!

Den 27 oktober firar Cickis Designblogg 2 år. I samband med det lottar Cicki ut presenter, och inte vilka presenter som helst, utan alster som hon sytt själv! Tidigare i höstas beställde jag necessär och sminkväska till mig och Lilla Syster, så fina så!
Susa in på hennes blogg och läs om utlottningen HÄR!

Det är ingen vanlig dag.....

.... det är min födelsedag!
En härlig dag har det varit idag! Mamman fyller år och har blivit firad med blommor och blader, presenter och sång. Frukost på sängen, de fyra barnen har varit hemma samtidigt och från Stora Staden kom Bästa Vännen, i smyg! Gissa om jag blev förvånad då hon plötsligt klev in genom dörren, eskorterad av Älskade Sambon som hållit masken och gjorde sig ett ärende ....soptippen tror jag han sa.... men det var hämtning av Bästa Vännen som kom med tåget som stod på agendan just då.
Lyckligt trött landar jag nu i soffan, äldre än igår och förhoppningsvis lite klokare. Så småningom. Mamma gav mig en kram när hon gick och önskade mig "Gott nytt år"!
Definitivt närmare 50 än 40 och nöjd med min dag. Min egen dag.