Nya tider stundar

Hoppla hej vad dagarna går fort! Det blir så när man har roligt eller hur vad det nu Bästa mamman sa? En mamma som för övrigt undrade om jag skulle ha "främmande" eftersom det låg två STORA kycklingar i ugnsfasta formen och 1 kg potatis i skivor strött runtikring. Kycklingen alltså.
"Främmande"? undrade jag förvånat och tittade mig omkring.
"Näe".
"Det blir bara jag och kidsen".
Då höll hon på att svimma för hon tänkte ju på matkontot såklart om det varje dag går åt sådär mycket och det var ju vänligt.  Men inte så mycket att göra åt. Tonåringar. De växer. De är hungriga.
Ett konto som i alla fall till hösten kommer att bli lite mindre eftersom det nu är klart att ännu en unge ska flyga ur boet. En märklig känsla det där när de deklarerar att nu, nu är det dags! Ändå så vet man ju liksom det från början om allt går som det ska. Man får vänja sig!

Strandliv i sikte

Så här års duggar ju bantartipsen tätt. Så tätt att några ramlat rakt ned i huvudet på mig. Ja, ja. Jag har haft lite annat att stå i och ut med under ett par år nu, så vikten har liksom skött sig lite själv. Och då brukar de flesta förstå, att med det menas en uppåtgående kurva. Somliga av de medikamenter som förskrivits mig och som jag ätit i tron om att jag skulle bli frisk och pigg igen, har haft lite med den där uppåtgående kurvan att göra liksom rökstoppet julafton 2008.
Men,
för fyra veckor sedan tänkte och tyckte jag att det ändå var lite dags att ta tag i kurvan ändå. Sagt och gjort. Det går skapligt sakta men trenden är bruten, kurvan pekar nedåt.
Lite svårt är det, eftersom rörelse och aktivitet orsakar trötthet, värk, stelhet och sjukdomskänsla. Nej, inte träningsvärk! Det hör till mitt "syndrom" och något jag måste vänja mig vid.
Svårt är det också för grannarna har köpt en ny grill. De grillar varje dag/kväll och de bjuder på godsaker, mumsbitar och "försöksbitar" hej vilt. Nyss t ex, när jag grävt bland lite blommor och buskar sträcktes det mot mig en grillad med bröd. "Nej tack" är ju jättetråkigt. Fast ett bra bantningstips. Får hasa ett varv extra runt kvarteret i skymningen. Beach 2010 kommer ju, oavsett!

Baka baka liten ..... bulle!

"Jamen det är ju jättekul att laga mat" tänker jag och svänger ihop köttfärsås för enmiljonfyrahundratredje gången.
"Jag har minsann närt en kock vid mitt bröst så takterna går igen" fortsätter jag för att hålla humöret uppe,
"och Store Bror har nu pryat som kock så en dag så......",
".... kanske middagen är serverad när jag kommer hem".
Matbestyr står mig ibland upp i halsen. Så är det bara. Mycket mat lagas i radhuset. Många bullar ska bakas framöver också. Store Brors lag med föräldrar står som värdar för en handbollscup i stan och det är klart man ställer upp. Men eftersom nu mamman ska på kalas just den helgen och äntligen har lärt sig att en aktivitet i taget minsann räcker och därför inte kan vara på plats fysiskt just den där helgen, ska det alltså bakas bullar istället. En sisådär 300 st var budet igår kväll. 300 bullar kräver sin kvinna och jag har kallat på hjälp. Ja, min mamma alltså! En kvinna som vet att trilla bullar! Goda är de också!
Egentligen tycker jag att det är roligt att laga mat men ni vet vad jag menar. Fantasin tryter, det ska lagas och diskas och....
Så när blivande svärmor ringer och frågar om Älsklingen och jag har något emot att bli bjudna på lite påskmat i helgen därute på ön svarar jag ju blixtsnabbt:
"NÄE. Det har vi ABSOLUT ingenting emot"!
För den godaste maten är den jag inte lagat själv. Och så gillar jag ju att pysslas om!

Våffeldag

Fick en intressant fråga vid frukostbordet i morse. Jag var så trött så jag vet inte vilket av barnen som frågade men långt inne i "varför-får-jag-inte-sova-lite-till-dimman" hörde jag:
"Blir det våfflor idag"???
Jag antar att frågan var ställd till mig. Jag förväntas sitta inne med svaret men jag önskar att jag bollat tillbaka frågan:
"Ja, bliiiiiir det våfflor idag"????
Såklart blir det våfflor idag, precis som det var semlor när det var dags för semlor, julskinka på julafton, kanelbulle 4 oktober och så vidare. 14 februari, Alla hjärtans dag satte jag visst stopp. Efter att i alla, alla år, jättemånga, köpt roliga strumpor till familjen och slagit in i hjärtapaket gjorde jag inte det i år. Vad jag vet var det ingen som klagade, å andra sidan är det nu lite tomt i MIN strumplåda så jag vann väl inget på det, egentligen.
Frågan återstår,
blir det våfflor idag?

Nätshopping

Att testa lite nya saker kan ju inte vara helt fel så länge jag håller mig inom lagen och vad det egna samvetet står ut med. Vissa saker skulle jag ändå aldrig i livet prova hur lagligt det än är. Bungyjump t ex, eller ha en boaorm runt halsen. Oh no!
Igår slog jag till med shopping i form av storhandling på nätet. En av stadens stora ICA har börjat med "nätaffär" och levererar varorna hem för en avgift på 99 kr. Som hittat. Slut på schimpansarmar, bröstsvett och tunga matkassar där handtagen går sönder när de lyfts in i bilen? Någon annan får uthärda det.
Matlista skrevs. Inköpsnota likaså. Lilla Syster och jag loggade in och så började vi. Det var riktigt trevligt och gick bra på alla vis. Lite krångligt vid fruktdisken bara innan jag kom på hur apelsiner handlas per kilo och inte styckvis. Lilla Syster skrattade när hon kollade mig, jag hade lagt två apelsiner och tre bananer i varukorgen. Helt fel då ju det bara hade räckt till ett halvt mellanmål till Store Bror. Nä. (Här handlas bananer så man skulle kunna tro att det är jag som har hand om aporna på Skansen. Många kilo i veckan går det åt).
Check och koll och tryck och så var det klart. Leverans tisdag kväll mellan kl 18-20. Testing, testing.
Senare på kvällen satt vi framför tv.n och blev lite sugna på en kopp te.
"Åh", sa jag till Lilla Syster.
"Du kan väl göra en kopp av det där goda fruktteet vi köpte"?! Sugen mamma önskade!
"Men det har ju inte kommit hem än"! Snusförnuftig Lilla Syster såg bekymrat på mig.
Nä. Just ja. Så blir det ju. Man måste vänta på varorna. Ska jag verkligen packa upp själv sen? Förhandlingar pågår med Lilla Syster men hon är hård i affärer. Jag tror att det här med nätshopping blir en anings dyrare än eget slit och släp........

Inte reklamfritt.

På min tankekarta ritas in socialt umgänge. Det är viktigt. Ibland kan jag finna nöje i att häcka alldeles ensam på ett fik bara för att komma ifrån radhuset en stund. Det är, på ren svenska, jävligt lätt att bli hembiträde när man är hemma och sjukskriven. Eller just ja, "omförsäkrad". Strunt samma.
Jag ger mig kanske inte ut på så himla djupt vatten, men när jag äntligen skönjer ett hål i deppiga bubblan smider jag planer och beger mig oftast dit Största Systern huserar som kock. Gott kaffe och goda luncher. Minsann.
Idag satt det ett gäng "herrar" vid bordet intill och att det stundas sportlov gick inte att ta miste på. Det pratades om Mallorca-resor, Florida-tripper och så klart fjäll-resor. Men inte till vilka fjäll som helst, förutom Åre-skutan skulle en av herrarna på skidresa till Alperna. Med HELA familjen.
Ibland, när jag hör samtal så där blir jag lite nyfiken. Jag kikade under lugg sådär lagom hemligt och jag tyckte att kände igen en och annan ur sällskapet.
De pratade högljutt vidare om sina resplaner och semesterminnen. När de reste sig och gick såg jag ju. De var ju ICA-handlare. Och det var väl inte för inte jag kände mig lite delaktig i de där resplanerna helt plötsligt. SOM jag handlar på ICA! Ibland känns det som jag står för halva omsättningen i lokala affären. Bonuscheckarna står som spön i backen........ Om det är bra eller dåligt vet jag inte.
Om vi ska resa på sportlovet?
Oh no! Men vi har planerat att åka lite skridskor och grilla lite korv. Inhandlad på ICA.

Dagen före

Igår fyllde Älskade Sambon 50 år. Det firade vi med att gå på spa, bara han och jag. In på spa-avdelningen ramlade två trötta, slitna människor och ut gick två sköntrötta, ompysslade, lugna och nöjda människor. I drygt tre timmar var vi gömda för världen, omhuldade av varma bubblor, skön morgonrock, tända ljus, svag, mjuk musik och som avslutning massage och ansiktbehandling. En minnesvärd eftermiddag.
Idag sitter känslan kvar, den där lugna, avslappnande. Det är ju helt fantastiskt! Det bådar gott för en riktigt skön, lugn och rofylld jul.
Dagen idag har ägnats åt att vinka "hejdå" till Stora Syster som kom från Thailand igår, idag drar hon vidare på nya äventyr. Nu återstår att hålla tummarna för att granen håller kvar barren tills i morgon, göra en Jansson och stryka vita duken. Nåja, den där hjortronsglöggen ska nog provsmakas också. Det ÄR verkligen dan före dan!

Den här skridskobanan passerade vi igår på hemväg frå
vår Spa-upplevelse. Jag blir sugen på att åka här!

Det blir bra ändå!

Julbordsoddset är nu konstaterat noll. Det blir inget. Även mamman har nu huvudvärk, hosta och så infernalisk trött att blotta tanken på att komma iväg till tåget gör att jag somnar. Så nu ligger vi här, Lilla Syster och jag, i varsin ände av stora soffan. Nalle Puh på barnkanalen, en kopp kaffe och utanför radhuset ligger världen inbäddad i vitt.
Jag tror bestämt det finns ett paket skivad julskinka i kylskåpet, julknäckebröd är inhandlat och köttbullar, ja, det finns ju! Kan jag nu bara muta Store Bror med att gå till affären när han kommer från skolan och handla lite julmust, så ror vi den här dagen i hamn. Också!

Inte alltid som man tänkt!

Det är dagen före årets julbord. Varje år bjuder Älskades Sambons företag på julbord och det brukar vara trevliga tillställningar. Förra året åkte vi t ex båt, och njöt av en enastående vy då Waxholms fästning lyste så vackert i decembernatten då båten tufflade förbi.
I år ska julbordet hållas på torra land i Stora Staden och meningen är ju att jag ska vara med.
Just nu är oddsen för julbordsätandet något på minus. Lilla Syster ligger utslagen i soffan av någon förkylningsbacill, ingen feber men ont i halsen och så förfärligt trött.
Att hitta någon som vill se efter, ha en nattgäst som är sjuk, nio dagar innan julafton, känns lite som ett "mission impossible".
Å ena sidan kommer jag ju att vara jättesugen på julmat på julafton om jag INTE är med och äter i morgon! Å andra sidan är det himla trevligt att träffa Älskade Sambon mitt i veckan och göra saker tillsammans.
Asch, det var väl tur vi gjorde köttbullar igår då, så kan vi ha vårt eget julbord i morgon, Lilla Syster och jag, om det kniper.

Matmamma

Ikväll hackas det lök i radhuset. Till julköttbullarna som ska kryddas, trillas och stekas i ugn.
Den här julen ska jag inte ha mina barn hos mig. Det här "vi-har-barnen-lika-mycket-upplägget" gör att varannan jul är barnen med sin pappa hos farmor i Andra Änden av landet. Första julen detta arrangemang genomfördes var hemsk. Och lång.
"Varför är det någon vits med att fira jul om inte barnen är med"? tänkte jag då.
Nu har vi vant oss, samtliga, även om det just den här kvällen känns så sorgligt och trist att de ska åka iväg. Därför passar det himla bra att vi gör köttbullar just ikväll. Så undrar ingen varför mamman gråter, för det gör man ju när man hackar lök.

Klappat och klart

Igår var det ju som sagt kalas. Ett himla trevligt kalas blev det och vi vet nu att 32 personer får plats i radhuset. Trångt? Javisst. Men det står man ut med!
Två timmar innan gästerna skulle komma, föreslog Älskade Sambon att han skulle sätta upp julbelysningen utomhus.
"Nu???????????????" undrade jag och fann köksbordet, där jag precis skulle duka fram, belamrat med sladdar, lampor och kontakter.
"Jisses" tänkte jag och kände hur blodtrycket steg. Hastigt.
Men han jobbade på bra älsklingen och med en kvart till godo var alla ljus på plats i trädgården och köksbordet blev ledigt för dukning........
Idag tar vi det lilla lugna och ser fram emot Lilla Systers dansuppvisning ikväll. Det är verkligen december!

12.15 såg köksbordet ut så här......

13.58 såg bordet ut så här. Precis i tid till första gästen och
mammans blodtryck blev normalt igen........