Paus

Att varva trädgårdsfix på yttepyttetomten med lite småprat á la Margit nu 91 år, är alltid trevligt. Margit älskar min vita trädgårdssoffa som står ute året om. På somrarna kommer hon och vi sitter på de blårutiga dynorna, på vintern är det fårskinnsfällen som gäller. Men kaffe och en pratstund vill hon ha i soffan, det hör till, två gånger om året.
"Dumt att ändra på en bra vana" säger Margit.
Visserligen berättar hon samma saker om och om igen, men det gör absolut ingenting. Hon älskar att berätta och rätt som det är ler hon så där underfundigt och skrockar lite för sig själv.
Jo. Hon har sett Hjärtat. Och motorcykeln.
"Det verkar farligt det där hör du" säger hon till mig och ber om en sockerkaksskiva till som hon doppar frejdigt i kaffet.
"Fast"............ i nästa andetag berättar hon minsann om äventyr hon och hennes man varit ute på. Mannen skulle rodna om han visste om vissa detaljer som avslöjas....... men. Kvinnor emellan, my lips are sealed! Sen fiskar vi sockerkaka ur hennes kaffekopp innan hon tackar för kaffet och stapplar hem till sitt. Jag gillar Margit!

En söndag med Astrid Lindgren

Igår kväll blev det filmkväll med Lilla Syster och hennes kompis. Avatar visades på TV och det är en av mina favoritfilmer. Den är ju väldigt lång och jag orkade inte se hela. Nu vet ju jag hur den slutar så jag lämnade tjejerna i soffan och la mig i sängen i stället. Lite skönt att somna där faktiskt och inte i soffan........ vilket är väldigt vanligt att jag gör och så är det nackspärr som på beställning.
Dagen idag blir en lugn dag. Fortfarande förkyld och jag tittar mellan fingrarna på altandynor som ska upp på vinden, altanmöblemang som behöver tvättas och ställas undan. Funderar på att ha det möblerat över vintern för en gångs skull. Så är det ju liksom klappat och klart till våren?!
Ska i alla fall ta mig i kragen och plantera en ros. Fick en Astrid Lindgren-ros när jag fyllde år och nu har jag flyttat runt den på tomten tills jag hittat en perfekt plats. Så hjälp nu till och håll tummarna att rosen överlever vintern och glädjer den här radhusinnehaverskan nästa sommar!

Astrid Lindgren-ros. Bild lånad från Odla.nu.

Grannsämja

Jag jobbar inte alla dagar i veckan. Till exempel inte den här! Ledig onsdag. Långfrukost, bläddra i tidningen (bra att vara husvakt åt grannen, tidning ingår....).
Miljoners projekt pockar på men jag vet inte vilket jag ska välja. Om det nu ska hoppas på något överhuvudtaget idag? Vad är det för fel att ligga i soffan och läsa bok? Även träningsledig idag. Nämligen.
I går kväll, när jag stapplade in på gården efter träningen träffade jag på en granne och hans fru och det var värst vad de hunnit med mycket när jag varit på resande fot. Byggt badrum, altantak, meckat bil, lagat garaget och tusen andra saker! Man känner ju nästan inte igen sig.
Nu behöver inte jag drälla varken i deras badrum eller på deras altan men man får ju höra det. Då skänker jag en tanke åt min egen altan och yttepyttetomt. Tack och lov att den vetter mot en vändplan så ingen ser. Det växer bra när det regnar och är varmt. Utom altantak. Växer det inte. Tyvärr. Otakat är det fortfarande.
Men.
Det är bara att slå dövörat till.
Jag tänker inte smittas av sommarfixar-hets.
Not.
Har upptäckt tjusningen av att njuta av sol, vind, hav och sommarlivet och den känslan försöker jag behålla. (även om havet är väldigt långt borta från radhuset men jag har 2324 semesterbilder att titta på).
Sen.
Kunde inte grannen hålla sig längre utan undrade sprickfärdig vad i all världens dagar jag skulle med gårdens stege till, där i lördags?
Han hade nämligen sett att jag hämtat den i förrådet och tråcklat in den i radhuset.
Ja. Det är en lång stege.
Lite trixigt var det!
Så jag berättade ju om dynorna, att de äntligen kommit ned från vinden till mig här på marken och det tyckte grannen var lite lustigt.
"Sånt gör man ju på försommaren"!
Jaha?!
Den lagboken har inte jag läst?
Men grannen är snäll och trevlig så det gör ingenting. Man gör olika. Helt enkelt.
Jag är glad att jag har dem, grannarna, allihop!

En ledig onsdag.........

..... har det fixats och trixats i trädgården. Sol, värme. Lovely.




Så ska "bara" bokharabindan ta sig. Drömmer om en "grön vägg".



Grönt är skönt!

Humlornas favorit!

En trädgårdsassistent ...........





Fint besök

Radhusets yttepyttetomt börjar se beboelig ut igen. Liksom altanen. Gårdagens slit lönade sig kändes det som när jag intog frukosten på nämnda ställe.
Sen är det det här med min trädgårdssoffa. När jag flyttade in i radhuset 2004 inköptes utemöbler i obehandlad furu för 1290 riksdaler. Soffa, två fåtöljer, bord och en bänk. Bordet har för länge sedan förpassats till bordshimlen men det andra lever än. Lite rangliga, lite skabbiga men ack så charmiga. De har varit blå i många år men sista strykningen blev det något knas med så färgen har ramlat bort. Av sig själv. Ganska praktiskt faktiskt. I sommar ska de bli vita. I detta nu målas de faktiskt. Grundfärg och vanlig färg har inhandlats till priset av mycket pengar. Färg är dyrt.
"VA"? säger nu vän av ordning,
"hutlöst för så gamla möbler".
Kan så vara. Men jag gillar min gamla soffa, vi har en historia ihop. Visserligen har den förpassats till trädgården från altanen men ändå. Den kan berätta både det ena och det andra efter många, långa sittningar med vänner och de som inte längre är vänner. Alls. En sån trotjänare kastar man väl inte bara bort?!
Nopes. Det gör man inte.
Man målar och snyggar till. Placeras sedan under stora trädet på yttepyttetomten och sen njuter man. Vilken dag som helst!

 

En frukosthörna tog form och plats. Äntligen!

Från blått till vitt målas en gammal darling och blir som ny!

Det röjs försiktigt bland lövhögar och buskar.
Den här raringen bor hos oss och kom fram igår kväll.

Äppel, päppel............

Trädgårdsskötslandet har fortsatt idag. Med samma hejarklack i vardagsrumsfönstret som igår, himla bra de är på att heja på mamman, familjen! Idag sken åtminstone solen. Älsklingen är lite knallig så honom har vi haft på sofflocket hela dagen. Misstänker att det är efterdyningar av borreliainfektionen som spökar, doktorsbesök väntar i morgon. Man håller tummarna att han har större lycka och träffar en trevligare doktor än vad jag gjorde förra veckan. Och att doktoren faktiskt kan ta reda på vad som fattas Älsklingen. Huvudvärk, yrslig, muskelvärk och knäsvag, inte likt honom alls. Just knäsvag kan han ju i och för sig bli när han ser mig, men inte på detta vis. "Nåtärintesomdetska-radarn" har gått på.........
Nu hade han redan förtidsröstat så soffliggandet hela dagen var helt ok.
Några som inte tänkte vara soffliggare på något minsta vis, var förstagångsväljaren Stora Syster och så jag då som fick rösta för första gången 1982. Jamen, det känns ju som jättelänge sen! Största Systern ringde för att kontrollera att vi fullföljt vår medborgliga plikt, rättighet och skyldighet och hon fick grönt ljus! Allt är under kontroll. Så långt vi kan påverka. Nu återstår att hålla tummarna för att det går vägen som man vill och att äta upp vår obligatoriska valdagsäppelpaj. Först rösta och sen belöning i form av äppelpaj. En god tradition!

Vardagstråk hitåt!

Den här helgen har varit lite av en diskussionshelg. Älsklingen och jag har diskuterat hur allting är, hur det ska vara, hur det ska bli och vad skulle Ernst ha gjort????
För det mesta har diskussionerna förts i ryggläge. Inget spännande alls, egentligen, men liggandes på en gräsmatta under ett träd får tillvaron ett annat perspektiv. Givetvis behöver man vara barfota.
Vad kom vi fram till då? Jo, att det helt enkelt är som det är. Här bor jag med barnen, de låter sig inte flyttas på, framför allt inte Store Bror och där är Älsklingen med ett företag som ska drivas. Och aldrig mötas de två! Jorrå´! Älsklingen pendlar ju. Har gjort i åtta år. Lång tid. Många däck har bytts på den bilen!
Ibland blir längtan efter "fiskpinneverkstaden" tillsammans så fasligt stor! Somna till Rapport! Klippa gräsmattan en ljummen sommarkväll och den andre krattar efter, spontanfika hos kompisar, slippa bära tvättkorgar ensam, helt enkelt bara ha vardag tillsammans.
"Pah" säger kompisen,
"Vardagstråk är överskattat"!
Kan hon säga! Som HAR vardagstråk. Jag som inte har det, längtar ihjäl mig ibland. Tänk att ha någon att ropa på när det är stopp i avloppet, propparna går, fönsterhakarna går av, fågelholken ramlar ner, två barn ska skjutsas samtidigt åt två olika håll, middagen ska bestämmas, handlas och ätas?! Va?! Va?! Jag vill ha vardagstråkigt tillsammans. Det vill jag! Tack o lov är det semester snart! Nio arbetsdagar kvar! Sen så! Under fyra veckor hinner vi kanske ha lite tråkigt också?????

Tankar från ett växthus

Min arbetsträning arrangeras av ett projekt som kommunen, F-kassan, AF och Landstinget står för. Och så företagen i stan förstås. De som ställer upp och tar emot människor som behöver slussas tillbaka i verkligheten lugnt och stilla, utan krav. Det finns inga måsten om att träningen skall leda till fast arbete, utan man har ett år på sig att rehabiliteras ute på olika arbetsplatser, sedan tar andra åtgärder vid.
Jag är väldigt glad för min plats i Växthuset och känner att det är ett bra ställe att vara på för mig. Jag kommer till insikt om många saker när jag är där, att plantera till exempel, har gett mig lite insikt om mig själv. Att en liten stickling som verkar så yttepytte minsann tar fart och växer när ny jord och kruka presenteras. Att en hängig växt blir glad och fin när rötterna ansas, och får ny jord förstås. Sedan ut i stora växthuset med de andra och få sol och vatten. Nästa dag är den fin igen! Fantastiskt! Jag tänker att det är så det är. Jag har ju varit deppig, hängig och trött länge nu. Lite vilsen och "fast i en liten kruka", lite trångt om rötterna faktiskt. Snudd på syrebrist. Och så kommer det nytt. Tiden går och minsann om jag inte står i lite ny jord nu? Lite näring på det i form av mer tid, förståelse, familj och vänner och det vete sjutton om jag ändå inte ror det här projektet i hamn. Projektet "få mig själv på fötter igen"!
Trevlig helg önskar jag!

Himmelsblått hav av lobelia blir jag lugn av.

Ompysslade tagetes står givakt.

För närvarande har jag bästa jobbet. Ever!
Jag får pyssla om bl a de här små raringarna!

Dream on!

Jag behövde ta en liten paus. Ta igen mig lite då helgen som gick ägnades åt "trädgårdsförstörning". Det tyckte i alla fall ungarna. Nu är det på sikt en förbättring på gång, utan taggig klätterros, bucklig, hängig häck och skrovlig gräsmatta men tja, just nu så..... önskar jag att det redan var klart! "En sak i taget", "var sak har sin tid" o s v. Måhända känns det nu lite kalt på den s k tomten, men jag har god fantasi och kan riktigt "se" det nya, fina, vita staketet, stolpar med "överhäng", spaljéer med frodiga klängväxter, gräsmattan som får nytt liv och blir grön och frodig. Som sagt. Jag har MYCKET god fantasi! Väldigt lite ork. Passar bättre som arbetsledare faktiskt när jag tänker efter. Och var det inte något om att delegera vi lärde oss på fritidsledarkursen, den där på -80-talet?! Ska nog damma av lite av de kunskaperna igen. Det blir i alla fall klart vilket år som helst. Bra så!

Älsklingen gav sig på klätterrosen som helt enkelt frusit ihjäl i vinter.
Riva, riva, slit, slit och så var den borta!

"Men, mnja, ska vi inte göra något åt alltihop liksom"?
"Börja om från början"?

Ok. Sagt och nu: Gjort!


Som sagt, man kan ju tänka sig hur det skulle kunna bli!

Strandliv i sikte

Så här års duggar ju bantartipsen tätt. Så tätt att några ramlat rakt ned i huvudet på mig. Ja, ja. Jag har haft lite annat att stå i och ut med under ett par år nu, så vikten har liksom skött sig lite själv. Och då brukar de flesta förstå, att med det menas en uppåtgående kurva. Somliga av de medikamenter som förskrivits mig och som jag ätit i tron om att jag skulle bli frisk och pigg igen, har haft lite med den där uppåtgående kurvan att göra liksom rökstoppet julafton 2008.
Men,
för fyra veckor sedan tänkte och tyckte jag att det ändå var lite dags att ta tag i kurvan ändå. Sagt och gjort. Det går skapligt sakta men trenden är bruten, kurvan pekar nedåt.
Lite svårt är det, eftersom rörelse och aktivitet orsakar trötthet, värk, stelhet och sjukdomskänsla. Nej, inte träningsvärk! Det hör till mitt "syndrom" och något jag måste vänja mig vid.
Svårt är det också för grannarna har köpt en ny grill. De grillar varje dag/kväll och de bjuder på godsaker, mumsbitar och "försöksbitar" hej vilt. Nyss t ex, när jag grävt bland lite blommor och buskar sträcktes det mot mig en grillad med bröd. "Nej tack" är ju jättetråkigt. Fast ett bra bantningstips. Får hasa ett varv extra runt kvarteret i skymningen. Beach 2010 kommer ju, oavsett!

Jättelångt. Fast sant.

Förra våren inledde vi trädgårdssäsongen med att byta vattenutkastare. En kranmojäng som sitter fast i väggen på utsidan av huset, förankrad i en vattenledning inne i huset. Om man inte vet hur man stänger av vattnet vid dylika byten, tillkallar man sakkunnig. Det gjorde vi, rådet var att vrida på en kran i ett "servicerum", nåt rum med värme, vatten och sånt. Det gick nämligen inte att stänga av vattnet bara i vår lägenhet.
"Konstigt" tyckte Darling men gjorde som han blev tillsagd, ströp vattentillförseln och tog sedan bort den gamla vattenutkastaren. Fick han dit den nya sen då? Så där lätt, enkelt och ledigt som han sa, den där kranförsäljaren? Nähähedå.
Bara efter en liten, yttepyttestund, började det röra på sig i området där vi bor.
"Vi har inget vatten"!
"Har ni"?
"Nä, inte vi heller"!
Så himla enkelt fixade man "trevlig" stämning i ett radhusområde klockan 14 en söndag, strax middagstid. Eller de var svettiga och dana efter ett pass i trädgården och tänkte duscha?!
Nopes. They did not!
Sakkunnig tillkallades igen. Det fanns en annan kran att vrida på. Men DÅ blev det ju bra! Nu fanns det vatten i övriga området, bara vår länga var utan. Och här är det ju bara fem lägenheter, så det var väl ingen big deal????
Allting ordnade sig till slut. Sakkunnig avskedades, en jourrörmokare tillkallades och saken var biff.
Tills i fredags.
Vattenslangen kopplas in. Vrida, vrida på fina, nya kranen och va? Inget vatten?
Grannarna har ju vatten!
Men inte vi.
Rörmokare tillkallas. Han kom idag och vrider på kranen. Inget händer. Han går in, kollar under diskbänken, drar av en "hatt" på en ledning och visar "här stänger du av vattnet men vi ser ju att det är på"!
"Vaddå stänger av? Det gick ju inte"?
Rörmannen går ut igen och vrider på kranen. Nada. Vrider igen. DÅ! Då kommer det vatten! Mycket. Precis som det ska.
Men vad ända in i ...... ????
"Tja, det kan bli så där"! säger rörmannen, mumlar nåt om nån "kula" i vägen tackar för sig och åker.
Kvar står jag och undrar om det är nu man ställer sig i kö på lägenhet? En hyresrätt kanske? Med portvakt, fastighetsskötare och trädgårdspysslare. Rubbet!

Lugn och fin

Nu är arbetsträningen i växhuset inte bara en dans bland rosor, klematis och lobelia. Nej, här bärs även sniglar, sköldpaddor och jättestora krukor, kartonger viks ihop och bärs till återvinningen, det ska se snyggt och prydligt ut i butiken så sopkvasten är inom räckhåll för det mesta. Som jag gillar det! Omväxling är grejen för mig som har noll uthållighet. Den kan man träna upp har jag hört. Och muskler kan man träna upp. Har jag också hört. Efter att idag ha "förlöst" 25 blå trädgårdsniglar, modell skitstora, ur trånga kartonger så har jag en hint om muskler i vila. Som väckts. På oväntade ställen.
Nu är ju grejen med arbetsträningen att jag ska ta det lugnt, preciiiiiiiiiiiis det som jag har så svårt för när jag mår bra. Men det ger ju ändå hopp, den här spirande viljan, att det ändå SKA gå att få fart på den här tanten. Inte expressfart. Ånejdå, det går inte. Men styrfart!? Det är en trevlig fart, man har koll på läget, hinner se, uppleva och styra undan när det går åt pipsvängen igen. Lite åt övningskörningshållet skulle man kunna säga. Utan skylt. Jag behöver ingen. När kunderna i växthuset frågar om "snowflakes" och "njurvindor" och jag tror att de pratar väder eller sjukdomar, ja, då lyser det "övningskörning" i pannan ändå. Det bjuder jag på. Jag har styrfart!

Makalösa maskiner

Ny mobil. Ny dator. Jamen det är ju himla trevligt. Tills man ska koppla ihop dem och få dem att samspela, skicka bilder mellan varandra och den däringa braiga låten, visst kan jag få den från mobilen till datorn? Väl? Och bilderna på blomgrupperna jag påtade ihop idag på Växthuset, visst kan jag få över dem från mobilen till bildmappen på datorn och lägga upp några här på bloggen? Så att de ingår i mitt fredagsinlägg?
Jo, för tusan. Koppla ihop A med B och tryck HÄR och HÄR och vänta en stund.
Det funkar inte alltid som man tänkt och eftersom jag bestämt känner att om jag fortsätter att försöka kommer håret innan middagen skifta i grått. Jag ger mig. Inte upp. Skulle aldrig falla mig in. Men jag ger mig tillfälligt efter två timmars fipplande. Motvilligt.

Jag kan ju i alla fall berätta att rosa ranunkel ihop med murgröna blir väldigt fint tillsammans i en vit träkruka så får ni fantisera lite om hur vackert det blev! Lite ska man ju lämna åt fantasin.

Plantera mera!

Efter första dagen i växthuset vet jag att Rocket är en tidig sättpotatis, att lobelior mår bra av att brutalklippas innan de sätts i stor kruka och att det faktiskt finns en jordpåfyllningsmaskin där man stoppar in tomma krukbrickor och vips, simsalabim kommer de ut fyllda med jord. Lite fluffigt och alldeles lagom. Fantastiskt!
Jag vet också att det gör jävligt ont att använda en vass sekatör, närmade mig en sådan lite för hastigt med min egen slöa sekatörserfarenhet men denna, en proffsig variant var minsann slipad och avvägd för absoluta snitt. Nu lyckades jag allra sista momangen dra åt mig fingrarna och med ett "tjopp" klipptes endast tjocka grenen bort från anvisat träd. Mitt pekfinger drog en lättnadens suck och jag har lovat mig själv att vara mer uppmärksam på vad jag faktiskt gör. Vilket för mig skulle vara en helt ny erfarenhet men ack, nödvändig!
Sen kändes det allt lite "viktigt" att få stå där vid planteringsbordet och hiva sticklingar från liten kruka till stor kruka som om jag aldrig gjort annat när kunderna går förbi och tittar in.
"Hej" säger de flesta och jag ler så glatt tillbaka och svarar såklart. Alla jag träffat idag har varit glada, trevliga och vänliga. Man kanske inte handlar blommor, jord och trädgårdspryttlar om man är en sur jäkel? Dylika sysslor kanske bara utförs av trevliga människor? Eller är det så att man helt enkelt blir på bra humör av att komma in i ett växthus, se, känna och dofta? Det tror jag!

Jag drar!

Ungarna har läst i tidningen att om man ställer ut en ljus tallrik kan man få den grå/svart/askprickig p g a det stora vulkanutbrottsmolnet som svävar i skyn. Om nu någon skulle undra varför radhusets trädgård är dekorerad med vita tallrikar?
Om någon av grannarna kommer att höja på ögonbrynen åt DET lilla experimentet vet jag inte och jag kommer i så fall inte att behöva se det.
Jag drar till storstan och går på AfterWork minsann med Bästa Väninnan. Är det fredag så är det!

Ändrade planer!

Idag fnissade grannen bakom staketet när jag fick ett "sommarlovet-är-ta-mig-tusan-alldeles-för-långt-anfall" strax efter klockan 11 på förmiddagen.
Jag ville ha lite hjälp i trädgården som såg ut som en ödetomt efter sommaren. Lite snyggt kunde vi väl fixa till? Ja, alltså jag OCH barnen?! De är ju ändå lediga ett par dagar till. Jag har ju ansträngt mig för trevliga aktiviteter hela sommaren för de små liven?!
Men nej. Andra planer liksom. Som att zappa på tv.n, spela på datorn eller kolla in någon dokusåpa på kanal 56789 ungefär.

Då påpekade jag för dem, med liiiiite hög röst, att sommarlovet en gång kom till för att barn skulle kunna hjälpa till på gården med skörd och annat på bondetiden. (Visst?) Nu är det väldigt ont om bondgårdar just här där vi bor, men jag har ärvt en halv gård i sommar så även om den inte är i närheten så HAR vi alltså en gård. Vad hjälpte det? Var de med mig i trädgården? Nope.

Är de allmänt uttråkade, blasé och verkar alldeles utschasade efter semestrarna? Japp.

Längtar vi efter ordning och reda, rutiner, tider att passa, mat på bestämda tider, skolbussar, blockflöjtsträning, blöta träningsskor i hallen, scheman m m. Jajamänsann!
Om jag fixade trädgården?
Nä. Jag gick över till grannen och drack kaffe. Fick andra planer liksom!

Hemma

Hemma i Lilla Staden igen. Dagen har ägnats åt att packa upp, lägga i ordning, sortera post och läsa två veckors morgontidning. Ja just ja. Vi har tvättat också. Så här fram mot kvällningen känns det som jag tvättat 318 maskiner tvätt, tumlaren och torkskåpet har gått för högtryck så jag har inte varit det minsta miljövänlig idag. Jo, förutom tvättmedlet som jag svor över för att fläckarna gick inte bort. Är det månne det som kallas miljöval?
"Antingen tvättar du med tvättmedel som är dåligt för miljön och går fläckfri genom livet eller så är du miljövänlig och går där med dina nytvättade fläckiga t-shirts och visar därmed att du är miljövänlig, minsann".
Eller kan det vara så att det är tvättmaskinerna i sig som är kassa? Vi har ju gemensam tvättstuga här på gården och det tvättas mycket om jag säger så.

Nåja. Mycket att fixa och dona med är det och att komma hem igen efter att ha varit borta länge är trevligt tycker jag. Den här gången längtade jag särskilt efter mina stora flickor som jag inte sett på veckor. Största Systern har jag inte lyckats haffa ännu men ska göra ett försök i morgon dag. Stora Syster däremot kom hem till sin mamma efter sommarjobbet och oj, vad det var skönt att kramas igen! Fast lite morrade jag åt henne.
På altanen står två stora krukor som jag planterat träd i med vita sommarblommor under. När jag valde träden föll jag för att de blommar redan i maj med gula, lysande små blommor. "Hängkaragan" heter de visst. Nu kan de heta vad som helst för de har blommat färdigt för evigt. De har nämligen inte blivit vattnade på två veckor. Det står ju visserligen på skötselanvisningen att de trivs i torra lägen, men någon måtta på ökenklimat får det ju vara!
"Oj då" sa hon när jag sa
"Morr på dig"!
"Smällar man får ta" tänkte jag sen när jag inspekterade resten av "The Garden" som efter vår semester definitivt inte platsar i någon trädgårdsbok.
Jag vet. Jag vet. Trädgårdsmästeri har ALDRIG varit Stora Systers gebit eller vilken tonåring som helst och förresten blev jag glad ändå. Krukväxterna inomhus har klarat sig utmärkt för DEM har hon vattnat. Det gjorde hon inte förra gången så framsteg gör hon. Helt apselut gör hon det!
Det är i alla fall skönt att vara hemma och kunna krama mina flickor igen.
Och Hängkaraganer finns ju på varenda plantskola........

Jaktresultat

Fot- och skruvjakten till det nya parasollet igår gav resultat. Minsann, jag fixade till det! Älskade Sambon log brett vid ankomsten till hemmet och tyckte att det var ju bra, att det hela blev lagat, fixat och iordning tills han kom hem så att han i lugn och ro kunde sitta och njuta av sin kvällstidning på verandan. Under nya parasollet. Och ja, det hände väl kanske att vi diskuterade impulsköp i stort och parasollhandlandet i smått, men nu står det här och kan användas! Solen, come on!

Överst tronar en guldfärgad fågel.....

När solen lyser igenom BLIR det faktiskt mysigt skuggmönster av "lövverket"......

Här sitter Stora Syster, Kompisen E och Älskade Sambon
och de njuter såklart! Fattas bara!

Gröna fingrar

Precis när jag trodde jag satt min sista potatis kom Store Bror hem med fler..... Nä, nu ljuger jag. Jag har inte satt någon potatis men väl lite blommor och Gamla Kollegan förärade mig 2 tomatplantor, chilio och en pumpa "to be". Allt planterat och klart och tummarna hålls för att planteringarna ska ta sig.
Så, idag när jag hämtade Store Bror från skolan stod han där med famnen full av plantor av olika slag. Det är paprika, ännu mera chili, smultron, persilja och något vi glömt bort vad det heter. Tidigt i våras sådde de frön i skolan och har följt växtligheten nogsamt. Det har skrivits dagbok och tagits kort. Och idag skulle hela härligheten adopteras bort.
Så nu känner jag trycket att lyckas! Att locka fram de gröna fingrarna! Jag ska prata, nej, förresten, jag får böna och be varje dag att plantorna ska växa och klara sig. Ett hedersuppdrag! Trädgårdsmästare. Tänka sig!

Nöjsamt slit och släp!

Idag stod det TRÄDGÅRDSARBETE på schemat. Och det blev det. "Slit och släp" som han sa, någon karaktär där i Hedebyborna en gång. Och slit och släp blev det. 500 kg dekorationsten, 650 kg ny jord och ett antal meter markväv. Trött och nöjd sitter jag och tittar på vad jag åstadkommit. Då kommer grannen, Fru M, 89 år, stapplandes mellan träd och buskar.
"Så fint du gör"!
Och ja, det gör jag! Jag gör så fint! För jag trivs här! Äntligen!