Hej och hå!

I somras sa jag upp garaget. Tänkte att jag skulle spara lite pengar. Kändes plättlätt och som en himla bra idé. Då. Jag hade "glömt" att jag under vinterhalvåret måste gå upp en kvart tidigare för att hinna skrapa rutorna. Att jag måste fixa bra isskrapor för att körkortet, cd-fodral och naglarna inte funkar så bra. Att jag helst ska ha låssprayet i handväskan. För när låset är fruset och sprayen ligger i handsfacket händer det liksom inget mer. OM man inte har en tändare i fickan att värma nyckeln med. Har jag inte. Att lilla bilen inte skulle tycka att det är så himla kul att stå ute så den kanske inte alls har lust att starta? När jag vill?
Lyxproblem. I know! Det är himla skönt att kunna få ha lyxproblem ibland om nån frågar mig.
Sen. När Cina-bilen har fått nya vintersulor på för att vi ska kunna åka säkert unnar även jag mig nya sulor. Tillsammans fixar vi den annalkande vargavintern. Visst!!!?????



Mina nya darlings. Vinter, come on!



Home, sweat home..........

En roadtrip med tonåringarna är nu avslutad och alla deltagare är hela och hållna. Nåja. Något tilltufsade kanske men jag SA ALDRIG att en roadtrip är en dans på rosor. Det gjorde jag inte!
Vi har åkt 136,5 mil och korsat landet i den södra delen. På kartan ser det inte långt ut, inte långt ut alls men när man åker för att komma undan REGNET är varje kilometer som en mil. Sen kör man lite fel här och där och så, vips har man helt oplanerat sett delar av Österlen man aldrig besökt.
"Regn"????? vet jag fler som nu undrande frågar sig.
"Vi har inte haft något regn"!
Nä! Ni har väl inte det. Det regnade nämligen BARA i Skåne. Ett gigantiskt lågtryck från Polen valde att parkera sig där. Himla synd att det var just de dagarna vi bestämt att bo i campingstuga på 15 kvm med 50 meter till toa och dusch. No television. No data. No täckning på mobilerna. Se där ja! Som gjort för en liten family med två tonåringar. Eller inte!

Tjoho vad det regnar! Kivik bjöd på hällande regn i dagarna tre............

 Som det regnade! Till och med gummistövlarna gav upp och det var bara badskor som rådde på eländet. När Lilla Syster och jag stod under en markis i Simrishamn, vi skulle ju bara gå på marknaden där, det är ju så roligt..........och det regnade på tvären, längden och markisen läckte som ett såll sa jag till henne att
"Någon gång kommer vi kunna skratta åt det här".
Tja. Någon gång!
Vad gör man då? När man läst böckerna man haft med sig, fikat femtielva gånger på ett dygn, sorterat alla fiskedragen framåt och bakåt, löst korsord, ätit upp alla chips, tittat ut och önskat, bönat och bett att "snälla, sluta regna"!
Man ringer till Tylösand där man vet att det INTE regnar och undrar om det möjligtvis är någon som lämnat återbud till en campingstuga så vi kan komma tidigare än planerat? Please???????????
Japps. Det var det. Så om nu någon säger att de sett en Chrysler i full fart med packning fladdrandes i vinden på väg rakt över Skåne mot Halland, ja, då var det vi!!!!
Där var ju solen! Värmen! Hurra! Goodbye gummistövlar!
Det firade Store Bror med att bli sjuk med halsont och feber. Lite ont i magen hanns också med. Men mamman är nu inte av det pjåkiga slaget och har man åkt till soliga Västkusten så ska man vara på stranden. Basta. Filt, massor av vatten att dricka, isglass, parasoll för skugga och dopp i 22-gradigt vatten är väl som alvedon? Ungefär???? I alla fall fungerade det bra och ungen piggade på sig snabbt. Ja. Sen hölls vi där. Så länge vi kunde sög vi på den karamellen och vi kommer minnas mycket. Det här till exempel:

Snipp, snapp snut så var fikamackan slut...............................

Sol, salt hav och sand. Då blev vi glada igen!

Man kan träna beach-handboll på stranden. Jo men visst.
Det gjorde mamman också, utanför bild...................

 

 

 

Mot ljusare tider!

Det har varit läge att ta tag i saker och ting och se om mitt hus. Det hade varit bättre om jag sett över mina val av parkering......
Kostsamt blev jag påmind om att det är absolut förbjudet att parkera vid en trevägskorsning. Men va?! Det VET jag ju. Försenad som jag var till ett möte hittade jag så fint en lucka att ställa bilen i och ja, det var väl då inte konstigt att det FANNS en lucka där. När jag kom tillbaka från mötet så var det tre bilar inklusive min som var prydda med trista böteslappar. Jag stod i mitten. Lite lurad kan man säga. Av de andra?! (jag bara skojar!).
Där försvann hela veckans avans av sålda kläder på Tradera, uppsagt garage och tecknandet av nytt elavtal. Å andra sidan hade jag ju precis "tjänat" ihop till böterna om man ser det så. Ska man inte alltid se det från den ljusa sidan?
Trevlig Valborg! Elda lugnt!

Dag 18: Buss......igt!

Visst trotsade jag halkan och gav mig av till frissan. Tog mig försiktigt framåt med trippande yttepyttesteg och pustade verkligen ut när jag kom fram till hållplatsen. Det var lite knepigt att ta sig dit för det var uppförsbacke och tja, snorhalt. Men trägen vinner. Trägen står så och väntar och trägen ser säkert tämligen snopen ut när bussen kommer och ....... åker förbi.
"Den kan inte stanna för den kommer inte igång efter stopp eftersom det är isgata och"..... allt detta förtäljer mig en dam som bor tvärs över gatan när bussen försvinner i fjärran.
Men hör nu här va?????
Kunde ingen från bussbolaget trätt en påse över hållplatsstolpen typ "ur funktion" eller nåt?!
Kunde ingen hällt ut 318 kg sand och salt vid hållplatsen?
Eller skulle jag verkligen ha räknat ut "no stop" alldeles själv när jag segade mig upp för backen för egen maskin?
Troligtvis.
Då ringer Älsklingen som är på väg från Lilla Staden till Stora Staden efter ett kundbesök. Bara för att kolla läget. När han hör om sin strandsatta älskling, nämligen mig, VÄNDER han stora bilen, åker tillbaka, plockar upp mig, pussar på mig lite extra och släpper sen av mig utanför dörren till bästa Frissan. Vem har sagt att Prinsen måste komma på en vit häst? Det går alldeles utmärkt med en grön Chrysler!

Dag sex: Balans

Efter att igår eftermiddag har skådat ödet i vitögat och undkommit en lastbil på glid med blotta förskräckelsen, framstår tanken på balans i livet som fullkomligt självklart.
Svart behöver vitt.
Sorg behöver glädje.
Skratt behöver gråt.
Liten behöver stor.
Ung behöver gammal.
Skräck behöver förtjusning.
Därför framstod gårdagskvällen övning, spelet GalenPanna som en ren befrielse. Som jag skrattade. Som jag njöt. 11.43 var jag inte så säker på att uppleva 11.44 vilket jag ändå gjorde. 21.45 var jag så tacksam att jag satt där! Det är jag idag också! Rädslan har gett vika och jag är bara glad över att fortfarande finnas här. Det är stort!

Förberedelse är A och ..... spade

Igår trotsade Lilla Syster och jag vädergudarna och gav oss iväg på treårskalas! En prins skulle det sjungas för och det ska mer till än Kung Bore för att stoppa mig från det. Gammelmoster som jag är!
Så himla gammal är jag emellertid inte men moster till prinsens mamma och att pojken skulle kalla mig "tant Cina" var då rakt uteslutet så, gammelmoster fick det bli.
Efter två timmar på kalaset var det dags att åka hem igen. Det var då jag kom på att det vore ju bra att ha en borste och en spade i bilen. Lite sent kanske. Men, kreativ kvinna och Lilla Syster reder sig själva och vaddå? Det gick ju "lika bra" att sparka bort snön, den halvmeter som kommit under tiden, kasta handväskan med ett "shwung" över bilen fram och tillbaka och så var den snöbefriad. (Älsklingen kan andas ut, det var mjuka väskan, inga repa skedd). Sen skulle mamman vara host host harkel en snäll (curling)mamma och köra Lilla Syster ända till dörren hos sin pappa. Det snöade ju så! Så klart fastnade bilen. Det hade varit bra att ha en spade då också. Som vanligt befann sig min hejarklack, fast nu en annan, i fönstret. Inomhus. Mer snösparkar och lite krafs med bästa skinnvantarna på och så, vips, kom jag loss igen och kunde äntligen köra hemåt och ställa bilen i garaget. Där snöar det inte. Thank God!
Idag är det onsdag och jag har köpt just det: en borste och en spade att ha i bilen. Vem vill slita ut handväskan på snöskottning????

Så kan det gå!

Store Bror spelar ju då handboll vilket har gjort att jag är himla bra på att hitta till sporthallar både här och där inom 20 mils radie. Så när nu steg 1 i ungdoms-SM i helgen gick av stapeln i Märsta, Vikingahallen, visste jag precis vart vi skulle. Eller inte. Att vi sen skulle sova i Nacka hos Bästa Väninnan skulle kunnat ha trasslat till det hela men HAR man nu en Älskling med rötter i stora staden med omnejd så löste det sig ändå lätt som en plätt.
Att vi sedan fick åka fram o tillbaka på E4-an hela kvällen mellan Nacka och Märsta för att fel packning hamnade i fel bil är en historia för sig. Lite huvudvärksframkallande skulle man kunna säga, MEN!!!!! Store Bror har lärt sig att hålla reda på sin packning bättre, mamman att hålla MER reda på Store Bror från början, Älsklingen att både fästmö och bonusson behöver hållas reda på och att sen att Lilla Syster är det största fanset överhuvudtaget till samtliga i familjen är en härlig lärdom. Busy helg??? HELT rätt gissat! Thank god att det är måndag i morgon!

Hett!

Torsdag. Det var varmt i växthuset idag och vääääääldigt varmt i bilen på väg hem. Bilen har ingen AC utan det är hederligt gammaldags korsdrag som gäller. Kråkbofrisyr och lomhördhet, det får jag på köpet. Funderar på att ha sjalett runt skallen i morgon för att om möjligt reda ordning på frisyren. Som OM det skulle hjälpa, "bad hairday" har blivit ett kroniskt tillstånd.
Men gnäller över värmen, nä, det gör jag bara inte! Men om, när, jag byter bil, så ska den ha en "kallknapp". For sure!

Urladdning

Stora Syster övningskör. Det går bra. Det kommer att gå bra. Varje övningstillfälle är bäst att ta tillvara på så när jag hämtar henne efter träningarna får hon köra hem. Så blir de där otaliga hämtningarna till nytta ändå.....
Igår var en sån övningskörningskväll. Hon kom ut från träningen och satte sig i bilen. Och så började vi att prata. Det rörde inte körningen direkt utan vi diskuterade ditten och datten. Länge. Så länge så att de andra syskonen började ringa och undra var vi var. De var ju hungriga ju och maten var klar och....
"Bäst vi åker" sa jag och Stora Syster gjorde sig beredd.
Då startade inte bilen.
Men så smart av mig. I 20 minuter hade vi suttit i bilen och pratat med tändningen på och ja, halvljuset...... Himla ynkligt batteri i den där bilen tycker jag.
Stora Syster blev nu lite spak och jag tänkte "vemkanjagbeomhjälpsomintekommerskrattaihjälsig" och ringde Älsklingen. Som befann sig 15 mil bort. Vad skulle han kunna göra? Egentligen?
Jag såg fyra grabbar som åkte trickcykel på parkeringen och undrade om de kunde hjälpa oss att putta på bilen och se om jag kunde få igång den.
Sagt och gjort. Som de puttade och sprang. Och så klart gick lilla bilen igång. På tvåan, darling! Sen tog vi en lång runda runt stan och ut på motorvägen för att batteriet skulle få lite laddning. Att hämta Stora Syster tar normalt ca 20 minuter. I går 1 timme och tio minuter. Det var inte bara bilens batteri som behövde laddas sen.
Idag har hon tagit bussen och jag, jag tänker cykla!

Jag drar!

Ungarna har läst i tidningen att om man ställer ut en ljus tallrik kan man få den grå/svart/askprickig p g a det stora vulkanutbrottsmolnet som svävar i skyn. Om nu någon skulle undra varför radhusets trädgård är dekorerad med vita tallrikar?
Om någon av grannarna kommer att höja på ögonbrynen åt DET lilla experimentet vet jag inte och jag kommer i så fall inte att behöva se det.
Jag drar till storstan och går på AfterWork minsann med Bästa Väninnan. Är det fredag så är det!

Tuta och kör!

Beställningen från nätaffären och leveransen i går kväll satt som en smäck! Sju kassar mat bars in av pigga, raska människor och efter kvittokoll och leveransautograf var det bara att börja packa in varorna.
Lilla Syster? Nja. Ibland tar kompisvarandet över affärsintresset och jag fixade själv.
"Men nästa gång, mamma"!
Japps. Nästa gång. För fler gånger lär det bli. Nöjd kund här, så att säga!
Idag skiner solen och det är dags för Stora Syster att övningsköra med sin mamma. Jag tror hon tänkte så här:
"ÄR nu mamman lite pigg tillfälligtvis, sätter vi henne i en bil och så kör jag runt, runt, runt på jättestora parkeringen".
Körkortet hägrar, javisst. När det blir så dags kan ju hon skjutsa sig själv och Store Bror till träningarna.
Matleverenser. Check.
Mammans taxiverksamhet kommer att avvecklas. Check.
Undrar om armarna blir lite lättare då?

Ratta rätt

Handledarutbildningen igår gick bra. Jag fick ett intyg på att jag får vara handledare åt Stora Syster så nu är det "bara" att skicka in alla papper till Länstyrelsen, betala, vänta och se glad ut. Ni ska inte tro att gamla gröna "ÖVNINGSKÖRNING"-skylten duger längre. Ånej. Förvisso är skylten fortfarande grön men nu ska det stå "ÖVNINGSKÖR". Något annat duger inte. Suck och stön. Nu blir det väl inte ekonomisk kris och katastrof just för ny-skylt-utlägget men jag fattar inte skillnaden. Någon språkpolis som varit i farten?
Det var väldigt lite handledarmammor där på kursen och en handledarpappa fnös åt mina frågor. Då tittade Stora Syster på mig med svarta ögon och jag fattade precis. Hon menade:
"HAKA INTE UPP DIG PÅ DEN DÄR GUBBEN!"
Så då gjorde jag inte det.
Men jag lovar att djupt i mitt kvinnohjärta väcktes en lust att sparka den oförskämde på smalbenet. Sedan berättade den oförskämde att han haft körkort i 41 år och då fattade jag precis. Han tyckte säkert att med de åren hade han monopol på att vara bra på att köra bil och att "kärringar verkligen kör som kärringar".
Jag hann i alla fall före honom ut från parkeringen!
När jag kom hem läste jag lite i den handledarbok vi fick. På första sidan stod som en liten påminnelse:
"Barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör!
Om Stora Syster lagt märke till min privata lilla tävling där på parkeringsplatsen?
Hon har inte sagt något. Ännu. Jag tror jag låter saken bero......

Körkort i sikte!

En ny vecka skall planeras. Stora Syster och mamman ska gå på handledarutbildning så att Stora Syster ska kunna övningsköra. MED sin mamma. Jag har mina aningar att mitt mamma-tålamo(r)d kommer att prövas till det yttersta. Återigen. En mammas lott liksom. Att prövas. Om man håller och står kvar. Och det gör man ju.
Igår, vid middagen, diskuterade vi detta. Körskolan, teori, övningstillfällen, dragläge, hur-var-det-när-Största-Systern-tog-körkortet, intensivutbildning eller inte och en hel del andra saker kring detta ämne.
"Hur svårt kan det va´?" tyckte Lilla Syster till slut.
Precis. Hur svårt kan det vara? Vi får se. Första steget tas ikväll.