En bra dag

Sonen. Store Bror´n. Min hjälte, kämpe och fighter!
Han är numera inskriven på Arbetsförmedlingen, sektion för unga med funktionshinder och ska få en egen coach. En arbetsprövning ska till men först en kartläggning och intervju.
Handläggaren på Af var en ytterst insatt, insiktsfull och kompetent handläggare som förklarade saker och ting bra. Sonen svarade klart, redigt och tydligt på alla frågor, bad om hjälp ibland och förvånade sin ömma moder genom att säga till handläggaren:
"Det här känns bara spännande och nytt".
Se där ja! Då fick jag kämpa med tårarna igen. Man blir bestämt lite känslig mellan varven.
Därefter åkte vi till Största Systerns jobb och åt lunch. Blev sittande länge och väl då sonen pratade som han inte gjort på månader. Jag struntade i att jag egentligen borde åkt till jobbet för länge sedan. Det blev akutledigt ett par timmar till.
Det är bara ett jobb. När verkliga verkligheten kallar betyder det mest och får ta den tid det tar.
När jag sedan släppte av honom hemma vände han sig om och ropade:
"Morsan, det här var en bra dag"!
Ja. Det här var en bra dag!

En sån där måndag

Det finns måndagar och så finns det måndagar som den här. Förkylningen som legat på lut hela helgen slog till i natt och jag är däckad i dag. Feber, förkyld och ont i halsen. Hej sängen, alvedon, nässpray, te och netflix.

I can´t help falling in love with you!

Här är min finaste mugg! Finare än alla serviser och finkoppar som finns. En mugg som Lilla Syster har dekorerat med hjärtan, alla kidsens namn och "Mammas"!
Den har några år på nacken men är min favvomugg alla kategorier. Diskas för hand, only by me!
En kväll som den här, återigen en krypa-upp-i-soffhörnet-kväll är det en temugg. Med vaniljte. Av den bästa sort. Tid för njutning helt enkelt.

Uti skogen ska vi .......

....... inte gå. Bara till bilen, köra 10 minuter och sen gå från parkeringen till jobbet. Denna procedur krävfa idag gummistövlar. Vilken tur att en av tjejorna har "glömt" sina nya stövlar här. Så kan jag låna dem. Eftersom MINA stövlar tydligen befinner sig på annan ort?!
Sa jag att det blir tomt efter kidsen??!! Kan tillägga att det blir tämligen tomt på skofronten också när vissa av dem går. Store Bror med sina 49.or är oskyldig. Kan man tänka sig. 
Vi behöver lite musik på det!

Come on katten, det svänger ju!

Att det svänger i tants liv är inget nytt. Det är bara att hänga med! Jag gör det. Så gott jag kan. Idag har nya medicinen utvärderats till exempel. Levaxinet. Om det har hjälpt.
Hur ska man veta det? Egentligen?
Eftersom jag inte hade dåliga värden utan jag fick det utskrivet för att "det KAN hjälpa personer med din diagnos" är det lite svårt att svara på. Om man kan ta blodprov och få ett värde är det ju mätbart. Upp eller ner. Bra eller dåligt. Nu är det mer en känsla. Ett tyckande.
Fast jag tycker att jag har lite mer fart ändå. Att motorn går en anings, aning lite mer på varv. Nu ska här inte göras några burnout eller så, lugnt och stilla får nog vara tants melodi i alla fall. Att hinna lukta på blommor, se maskar på regnvåt asfalt och kolla in en snöstjärnas fina mönster, tja, jag gillar det och är bara sån. Det kan man inte medicinera bort. Men om det hjälper så att jag slipper somna i mjölkdisken på ICA, slipper känna som att jag går i tuggummi, inte ha sådan förfärlig värk i leder, "svid i skinnet" och orkar vara social då och då är jag jättenöjd och glad.
"OM det hjälper har det ännu inte gett full effekt" sa nya farbror Doktorn.
Se där ja!
Innan jag vet ordet av kanske det kommer ett och annat hoppsasteg minsann. Vilken dag som helst!

Att börja om............

Vardagslunken är här! Hej vardag! Skolstart, möten, nytt på jobbet, möten, hemmafix. Det vanliga. Tvätta, städa, laga mat, diska. Ja. Och så börjar jag stortjuta när diskmaskinshelvetet bara lägger av. Tänker att snart har jag hela radhuset fullt av trasiga maskiner. Diskmaskin, tvättmaskin, köksfläkt, mobilen..... Va?! Ska det vara på det här viset?! Madam är lite känslig för problemsvårigheter just nu. Vill ha "räkmacka"........... åtminstone ett litet slag.
Men.
Det är bara att diska. För hand.
Tänker att det borde gå att fixa maskinen ändå och med lite trix och fix får jag bort stoppet och maskinen hoppar igång. DEN KÄNSLAN!!!
För att inte tala om tonåringarnas glädje som ju ser att diskaförhandschemat inte längre behövs!
Sen.
Ser kidsen lite hängiga ut. Bleka om nosen. Lite varma. Ont här och där och är plötsligt däckade av sensommarförkylning.
Ja.
Vardagen är här! Igår satt jag och bläddrade i IKEA-katalogen. Den nya! På sista sidan hittade jag orden. Tror de var skrivna direkt till mig faktiskt........

Informera mera!

"Informationshantering" har varit dagens mission. Ett nytt uppdrag på jobbet har påbörjats och efter en heldag av tänkande, klurande, skrivande, sittastillande och diskuterande är jag helt mosig i skallen.

Jag har längtat ut hela dagen. Solen har strålat från en klarblå himmel, lunchpromenaden var så där härligt varm och skönt att jag ett tag funderade på att rymma. Fast plikten framför allt eller vad det kallas så jag hängde i även på eftermiddagen. Men sen! Bästa stället. Altanen. En solstol. Barn som stojar och leker på gården. En kopp kaffe. Blunda och känna att dagen varit bra. Uppdraget kom igång som vi tänkt. Inga känslostormar i sikte av något slag. Tänka sig! Helt enkelt en sensommarkväll att njuta av. Och så lite Ernst framåt åttasnåret! Lovely!

Sensommarlunk

Hänger framför tv.n. Fotboll ju. Ingen Zlatan. Men en Sebastian Larsson att heja på. Från stan ju! Heja, heja. Avslutar en ledig dag med en kopp te och match. Går sådär. Matchen. Hittills.

Dagen i övrigt har gått finfint i ett lugnt tempo. Frukost på altanen. Sol. Möte med en överlevnadscoach. Sol. Lunch med kidsen. Sol. Skjutsa ett barn till tåget och ett annat till träning. Sol. Sen svajade det till en aning då det låg ett brev från Försäkringskassan i brevlådan. Men det var ingen fara. De skulle bara tala om att de vill veta vad jag tycker. Kan jag visst tala om. Sen blev det en runda på Växtriket. Inhandlade lite höstblommor att pyssla ned i krukor och urnor vilken månad som helst. Sol. Lagade middag med dörren öppen mot gården och barnens lek och skratt gladde just den här husmodern. Vad jag gillar lugna dagar, det känner jag bestämt!

Brastart på dagen. Frukost i morgonsol på altanen.

Vår katt gillar att ligga och lata sig på altanen. "Har nu matte fått ned de förbenade altandynorna gäller det att passa på". Tror jag att hon tänker helt bestämt.

Ingen anledning till oro. Försäkringskassan vill bara veta vad jag tycker. Puh!

Snabbmåndag

Den här måndagen har gått så fort, så fort, så fort.
Har ett litet orospöke som fladdrar inombords och hur jag än vänder mig följer det med fast jag jobbat som tusan. Bangade sen att storhandla men lyckades ändå kränga fram hemrullade köttbullar, potatis och lingon ur radhusets "tomma" skåp.
En middag som satt som en smäck då himlen öppnade sig med skyfall och något som liknade höstmörker sänkte sig över stan.
Det regnar fortfarande. Har tänt lite ljus och ska mysa i soffan med Stora Syster. Se lite på tv.
Orospöket fladdrar och jag säger som Alfons Åberg:
"Stick stygga spöke för du finns inte".............................

Vilken dag som helst

Första jobbdagen avklarad. Check. Kom till och med ihåg matlådan, passérkortet och koden till jobbdatorn. Sen var jag trött......
Solen har strålat mest hela dagen och lunchpromenaden satt därför som en smäck. Som vanligt blir jag förvånad sen när mina jobbarkompisar börja droppa av lite i förtid, tills de upplyser om att vi har sommartid på kontoret. Stänger lite tidigare ju. Sommartid! Finemang!
Jahaja.
Man kan ju inte komma ihåg allt.
Betyder också att jag som ska öppna i morgon inte behöver vara där klockan 0700 utan 0730. Sovmorgon ju!
Handlade jordgubbar på vägen hem att gotta mig åt lite senare, hejade på gårdens 115 ungar och nu ska jag strax ut och lufta mina nya älsklingar, hitforslade ända från "amerikat".

Med sådana här på fötterna och nya, fina springbyxor ska det väl gå att få en tant i form?????? Det lovade expediten på stora Nike-affären där i Santa Monika alldeles precis. Så då får jag väl tro på det?!

Rapport lär följa!

Nya darlings. Superlätta. Så att man inte ska förstå att man springer?????

Gott och blandat

Lite Mycket jobb. Lite Mycket att tänka på. Åker hem från jobbet, lyssnar på musik som vanligt och gråter en skvätt. Dagen gråtattack. Går kanske över lite snabbare för var dag. Egentligen.
Hemma. Hungriga tonåringar i kombination med trött mamma = ingen bra ekvation. Låter mycket. I onödan. Till vilken nytta?
Sedan en tid tillbaka bor kidsen och jag själva i radhuset. Det betyder att det som förut delades på fyra (två) nu delas på tre (en). Sopberg, tvättberg, återvinningsberg........... Allt ska omfördelas, förhandlas och göras nytt. Får nästan träningsvärk ju. Ovant blir vant till slut. Med tiden. Det vet jag.
Då.
Ringer det på dörren. Och två av gårdens småflickor har plockat vitsippor till tant. Se där ja! Två fredsmäklare utan att de har en aning.
Sen lagar mina kids och jag köttfärsås och spagetti utan prut.
Allt ordnar sig till slut.

On the way

Tänker att solglasögonen är bra att ha på, rödgråtna ögon lyser ju så förbannat. Värre är det med näsan som ju blivit röd av allt näsdukstorkande. Ser bara så konstigt ut med solglasögon runt näsan.
Nä. Ledsenblottad går jag till ICA. Orkar inte ta på mig facet. Man är väl som man är, va?
Kom ju på mitt i ett steg, ett försök att fånga vardagen, att det ska säljas fika vid en handbollsmatch lördag morgon. Och att undertecknad vid ett svagt ögonblick för länge sedan så jävla käckt räckte upp handen när det efterfrågades frivilliga till det. Tror bestämt jag ska binda ihop armarna kring kroppen nästa gång jag går på möten..........
Tjoflöjt. Så jag bakar. Det ger frid och så luktar det ju så gott. Bullar och frallor. Kan ju muntra upp vem som helst. Till och med mig.
Sen.
När jag petar in betalningar för sålda polkagrisar, plastpåsar, tandborstar och NewBody känner jag mig lite som en handelsresande i korta varor. Men det är klappat och klart nu. Check.
Har skruvat ihop nya målarhurtsen. Check.
Bjudit väninna på te och mackor. Check. (skulle vart luch ju, men "någon" hade glömt bort att handla....) Lunchmacka helt enkelt. Satt hursomhelst finfint!
Ja.
Dagarna går ju! Det går ju!
Strumporna är på, liksom resten.
Att sen Store Bror och jag i morse tog oss från sovande tillstånd till ett möte i skolan på sisådär 13 minuter tror jag faktiskt är nytt världsrekord. ........ Så rullade dagen igång! Okammade. No pardon!

En måndag i februari

Nä. Jag har inte slutat att blogga. Har bara så mycket annat som pockar på IRL. Bland annat att städa slipdamm efter Världens bästa målare. Gör jag så gärna, så gärna, är väl bäst jag tillägger fort som attan. Så att ingen tror att jag klagar för att det blev neddammat. Oh no.
Ja. Och sen är det det här med att vara tonårsmamma. Vilket kräver en smula fantasi, oceaner av tålamod, påhittighet, försök till att vara förutseende vilket man egentligen kan skippa direkt eftersom det är vetenskapligt belagt att tonårshjärnor inte funkar som andra hjärnor och det helt enkelt inte är lätt att hänga med i svängarna. Varken för tonåringarna eller mamman. Om man säger så. Det tarvar helt enkelt mycket tid.
Sen kan man ju försöka lista ut varför det på en helg gått åt en schampoflaska, en halv balsamflaska, fyra liter blåbärssoppa, två paket flingor, två kilo vindruvor, tre kilo clementiner, två stora klasar med bananer. Utan att någon i hushållet HAR FÅTT NÅGONTING ALLS!!!!!!???????. Nu är det inte det enda jag bar hem åt de ljuva liven i matväg, utan det där får väl helt enkelt räknas som ......... snacks. Ja. Inte schampot och balsamet dår´å men man undrar ju. Räknas helt enkelt in i facket som "storkonsument av hårprodukter". Kan ju-den-som-bär-hem-allt tycka.
Sen.
Blir det måndag och de packar sina pryttlar och pinaler och drar hem till sin pappa på en vecka. Stora Systern har tagit sitt pick och pack och åkt tillbaka till Amerikat.
Då ska det njutas av tystnad, långa bad, ätas av falukorven som blev över från förra veckan för den var det ingen av kidsen som ville ha. Suck. Man ska reda sig själv helt enkelt. Njuta av tystnaden. Mnja. Det här varannanveckaslivet är inte bara en dans på rosor. Det är jäkligt tyst också!

Den här sötnosen har åkt tillbaka till LA! Om ganska exakt fyra månader ses vi igen!
"Vinkelivink" sa mamman och grät en skvätt bakom gardinen. I smyg.

Stora Syster has left the building. Vinkelivink bakom gardinen...........

Oktoberglad

Onsdag. Mitt i veckan. Migränen har släppt så pass att jag kan njuta av ledig dag. En sån där dag när handling, tvätt, dammsugning och allmän uppryckning står på schemat. Det skiter jag högaktningsfullt i. Man får det när man närmar sig medelåldern. Eller får och får. Det får man väl alltid men jag känner att jag KAN det nu. Måste beror på åldern. Den nya trotsåldern.
Vad ska jag då göra istället?!
Jomenvisstskajagpåmöte. Store Brors skola behöver en mamma idag som påminner om barnets rättigheter och faktiskt skolans skyldigheter och utlovade löften. Till stöd följer Bästa Resursläraren med så jag hyser inga betänkligheter kring det mötet. Det kommer bli som jag säger. (jajajaja, mitt middlenamn är "obotlig optimist" och tänker så förbli).
Men sen?????????
Hela långa eftermiddagen?
Ja. Om jag inte blåser bort tänker jag gå en promenad med min man (to be). Sen ska jag läsa i min nya bok, dricka lite kaffe och laga en god soppa till middag. Den ska avnjutas tillsammans med Stora Systers bästa vän E som kommer hit. Det är ju premiär för Grace Anatomy i kväll. Får INTE missas. Vi håller på traditioner här. Stora Syster får hänga med på middagen via Skype. Det är planen so far en sketen onsdag i oktober! Bästa månaden om någon frågar mig!

Äntligen!

Att se bra ut är ju himla viktigt. Mest för att det är så jobbigt att inte känna igen folk, springa in i stolpar och vaaaaaansinnigt trist att inte kunna läsa lokala blaskan, för tänk om jag missar något?! Det går ju inte för sig. Därför behöver jag glasögon. Eller "lösögon" som ett av mina barn raskt döpte om det till i späd ålder. Uttrycket hänger i. Man kan känna pengar på "lösögon" också. Då menar jag inte bara optikerna där man spenderar hutlöst med pengar för att just se bra ut, utan mer på hemmaplan. Mina ungar har t ex tjänat en bra slant på att leta efter sin morfars brillor som han hela tiden la på något lämpligt ställe och sen glömde bort.
"Den som hittar mina glasögon får en guldpeng" hojtade han.
Bra tillskott till veckopengen där. Den traditionen har jag dock inte hållit så vidare värst på. Man får sålla lite.
Nu var det ju inte det jag skulle berätta "egenkligen utan det här:
Jag fick byta bågar eftersom jag inte såg nästan ett endaste dugg med de jag köpte tidigare i våras. "Nöjdkundgarantin" gällde för tant så istället för de här.......

Lånad bild från glasögonaffärens hemsida.

......fick det bli de här:

Jag ser igen! Själva andemeningen med glasögon tycker jag. Med de här brillorna är det dessutom av yttersta vikt att bokstäverna inte hoppar runt utan faktiskt sitter säkert. Sen lever vi lyckliga i alla våra dagar.

Det liknar kärlek, banne mig!

Ett tecken på att vi varit ihop länge är väl kanske när Älsklingen ringer och frågar:
"Hej, vad har du för storlek på öronproppar"?????
Kanske det som kallas "pang på rödbetan"??
Nu är gullesnuffsesnacket avklarat och vi går direkt på väsentligheterna. Ack ja!

(nu frågade han inte iofs inte sådär i allmänhet utan för att han var på Apoteket och kom ihåg att mina tagit slut.........)

Vardagsrull

Livet med tonåringar kräver sin planering, fasta hand, konsekvenstänkande  och tja........ oceaner av tålamod. Nu har det införts en nymodighet i radhuset. Igen. Den förra rann ut i sanden vilket resulterade i att mamman, d v s jag, mer och mer känt mig som hotellpersonal. Vilket jag alltså inte är och härmed har sagt upp mig från den tjänsten. Tvätten är avklarad. Städning likaså. Vi fortsätter så med maten. En sak i taget.
Veckoschemat har fungerat bra. So far. Uppdelningen av middagsansvar veckans tre första dagar har flutit smärtfritt. Ok. Jag hjälpte Store Bror i måndags att steka fläskkotletterna. Bara. Resten grejade han. Lilla Syster behövde bara yttepyttelite hjälp med Tomatsoppan och pannkakorna i tisdags. Stora Syster röjde bland kastruller och pannor all by her self  i går så maten stod på bordet vid hemgång från jobbet och sen rusade jag vidare till Målarkursen och köket fixades. Va? Man tror ju inte att det är sant. Och vi har ju ätit oss mätta allihop i tre dagar så, visst kan dom! Att jag sen överraskades med hembakta semlor när jag stapplade in efter målarkursen var ju verkligen pricken över i.et.
Allt går ju himla bra ända tills Store Bror upptäcker att schemat har överskrift "FEBRUARI". Och "MARS" fortsätter i samma stil. (sen slutade han att bläddra........)
"VA"?
"Ska jag göra mat och hjälpa till på måndag IGEN"?
"Jag gjorde ju mat i måndags"?
Så där ja! Det lilla livet har upptäckt ett av livets vedermödor. Hushållsarbete. Same, same. EVERY DAY!

Dag 21: Drömmar av ...... tvättt!

Livet i Radhuset är lite busy för tillfället. Lite att fixa, dona och stå i. Det blir inte så mycket tid över för bloggen och inte att läsa andra bloggar. Ytterst tillfälligt hoppas jag.
Läser att Fru Venus utmanat bloggare att visa varifrån man bloggar. Det lät lite kul och när jag hittar kameran, har bäddat och skottat fram soffan igen så, kanske......
Eller så kanske det kommer en bild på en ny inneboende som flyttar in nästa helg: En egen tvättmaskin! Hej vad det ska tvättas, hängas och aldrig mer vara fullt i tvättkorgen. Dream on!

Raka vägen!

När min mamma sa
"Nu kommer du raka vägen hem"
anade jag alltid oråd. Nåt var på gång. Eller, JAG hade gjort något som inte passade, kanske skolkat och någon lärare skvallrat,  lämnat smöret framme hela dagen, missat att hämta lillebror på fritids (vanligt förekommande periodvis) eller nåt annat knas.
På den tiden fanns ju inga mobiler utan det ringdes runt till kompisars hemtelefoner tills hon fick napp. Mig.
Och så dröp jag hem. Raka vägen!

Igår skulle Älsklingen komma hem till mig. En torsdag! Fantastiskt!
Han åkte INTE raka vägen hem.
Det har byggts nån ny slinga av motorväg där vid Enköping någonstans som nu tagits i bruk. Det är ju himla bra för det går fortare mellan Enköping och Västerås nu. Bra för pendlare. Till saken hör att han ju inte alls skulle till Västerås utan till en helt annan trevlig stad, visserligen nära men DEN avfarten svischade han förbi. I omkörningsfilen. Vilket för övrigt är den fil han mest befinner sig i. Sen fanns det inga fler avfartsvägar. Jo, nån till Orresta. Men vem vill dit en torsdagskväll i oktober bara så där hipp som happ när fästmön väntar med fisksoppa i en helt annan stad?
Så han åkte vackert till Västerås och skickade mess att han passerade IKEA. Fast han hade inte lust att stanna och fylla på värmeljusförrådet, kinkiga karl.
Till slut kom han ju hem då. Lite försenad. Han kunde konstatera att jo, det går ju snabbt mellan Enköping och Västerås men det förefaller ju vara värdelöst vetande när det är till Eskilstuna man ska. Typ.
Nu har jag sagt åt honom, att ikväll, då kommer han RAKA vägen hem! Basta!

Vardagstråk hitåt!

Den här helgen har varit lite av en diskussionshelg. Älsklingen och jag har diskuterat hur allting är, hur det ska vara, hur det ska bli och vad skulle Ernst ha gjort????
För det mesta har diskussionerna förts i ryggläge. Inget spännande alls, egentligen, men liggandes på en gräsmatta under ett träd får tillvaron ett annat perspektiv. Givetvis behöver man vara barfota.
Vad kom vi fram till då? Jo, att det helt enkelt är som det är. Här bor jag med barnen, de låter sig inte flyttas på, framför allt inte Store Bror och där är Älsklingen med ett företag som ska drivas. Och aldrig mötas de två! Jorrå´! Älsklingen pendlar ju. Har gjort i åtta år. Lång tid. Många däck har bytts på den bilen!
Ibland blir längtan efter "fiskpinneverkstaden" tillsammans så fasligt stor! Somna till Rapport! Klippa gräsmattan en ljummen sommarkväll och den andre krattar efter, spontanfika hos kompisar, slippa bära tvättkorgar ensam, helt enkelt bara ha vardag tillsammans.
"Pah" säger kompisen,
"Vardagstråk är överskattat"!
Kan hon säga! Som HAR vardagstråk. Jag som inte har det, längtar ihjäl mig ibland. Tänk att ha någon att ropa på när det är stopp i avloppet, propparna går, fönsterhakarna går av, fågelholken ramlar ner, två barn ska skjutsas samtidigt åt två olika håll, middagen ska bestämmas, handlas och ätas?! Va?! Va?! Jag vill ha vardagstråkigt tillsammans. Det vill jag! Tack o lov är det semester snart! Nio arbetsdagar kvar! Sen så! Under fyra veckor hinner vi kanske ha lite tråkigt också?????