När man är himla trött och har lust att skrika. Högt. Egentligen.

Nu ska jag berätta om en fantastisk person på Försäkringskassan. Store Bror har tilldelats en handläggare som inte går av för hackor och som vänder ut och in på sig för att det ska bli bra för honom. Vi är inte så bortskämda med att saker och ting går som räkmackor och det gör det egentligen inte nu heller men med en trevlig handläggare går det åtminstone lättare.

Hon har idag till exempel varit i kontakt med Habiliteringen för att efterhöra det berömda läkarintyget. Inte ens hon lyckades forcera Hab-bunkern, Försäkringskassan kunde inte begära önskat intyg utan det skulle "kunden", jo tjena, begära själva meddelade receptionen. Och så fick hon telefonnumret till sjuksköterskan med yttepyttetelefontiderna som inte gått att komma fram på under fem veckors tid och i tisdags, tada! var ett meddelande inspelat:

"xxxx har semester och återkommer 31 mars".

När jag förtäljde henne detta så suckade hon. Och lovade att dra detta en vända till.

Jo men så att.....

I övrigt så har sonen och jag författat ett mail med önskan om arbetsprövningsplats och mailat olika företag då handläggaren på Arbetsförmedlingen konstaterat att hon har ont om tid och att det kommer att ta tid att få ut sonen i aktivitet, det finns ingen plasts i någon åtgärd och vad förväntar han sig egentligen????

Jo men så att.....

Två företag har svarat positivt och möten är inbokade nästa vecka. För att kunna följa med sonen, eftersom AF.s handläggare inte hade möjlighet att följa med, har jag tagit semester två dagar.

Företagen hade lite frågor om försäkringar, planering och omfattning. Jamen om man skulle ta och skicka faktura till Arbetsförmedlingen sen?

Det är något fel någonstans när man behöver hjälp och det ter sig lättare att hacka sig in hos SÄPO än att få hjälp och stöd för sysselsättning och försörjning. 

Inte i min vildaste fantasi kunde jag tänka mig att byråkrati skulle vara det jobbigaste med ett funktionshinder. Jag vet att andra har det mycket, mycket värre än oss och var man än befinner sig på skalan så tycker jag att det är för jävligt! Banne mig!

Ja. Jag är trött. Sonen förhoppningsfull. Så man orkar kämpa för att han ska kunna få fortsätta vara det! 

Lite kaffe och glass på det så här på kvällskvisten. Over and out!

Dreamteam

Att jag och kidsen blev ett team förra året när det krisade som värst, visar sig då och då när det hettar till. Ja. Som nu. När den här mamman bara är trött av vårens prövningar med bland annat gymnasieskolan. Rådig Största Syster tar då rodret en stund och har nu ringt Skolinspektionen angående Store Brors bemötande, eller icke bemötande, på gymnasieskolan.
"Heja dig" peppar jag från djupet av en solstol och känner att livsandarna visst finns där. Det är bara så fasligt, härligt, himla skönt att NÅGON ANNAN drar lasset en stund.
Tro inte att jag gett mig, eller är en slöhög till mamma men orken vad gäller skolstrid tog bara ...... slut.
Så kommer hon farandes, min äldsta dotter och vet minsann vad vi ska fråga efter, hur och vem vi ska prata med och så tar jag tillbaka rodret och orkar lite till.
Man laddar inför hösten, det gör man. Redan nu.
Har skickat lite mail till berörda personer och efterfrågat information, gamla handlingsplaner, åtgärdsprogram och lite annat smått och gott. Nu bidar jag bara tid.
Svar får man förresten nästan direkt.
Inte så där att man ska se till att skolgången fungerar till hösten, vad tråkigt att ni är oroliga, lugnande ord och så vidare.
O no.
Kort och koncis fråga:
"Vart skickar jag dokumentationen du vill ha"?
Ja. Få se nu???? Så det FINNS dokumentation helt plötsligt??? Jaha. Om du då skulle ta och skicka den till ..... Grönland? Dubai???
Förlåt. Jag är bara så infernaliskt trött på det här...........
Hem till mig. Radhusets brevlåda. Det blir bra. Verkar dessutom lämpligt eftersom det är där vi bor.
Under tiden är den unge mannen på osedvanligt gott humör. Fiskar, tränar handboll och dammsuger i radhuset så det står härliga till. Jo då. Han vet om att vi engagerar oss i skolgången. Fattas bara annat. Det är ju han som har sista ordet. Och har han sagt att han vill gå i skolan, så ska han få gå i skolan. Så det så!
Så. Nu får det vara nog till augusti.
Idag fyller Hjärtat år och det har redan uppvaktats med skrovelsång skönsång, kaffe och presenter. Att gå upp 05.40 en ledig dag, det liknar kärlek, banne mig!

Det är dags att ........

.....prata framtid idag. Igen. Skola. Igen. Planering inför hösten för Store Bror. Jag vill inte tänka på hösten. Jag vill bara vara precis här och nu där det sakta, sakta börjat fungera igen. Mötet plägar ta på tants krafter så det har tagits ut en semesterdag.
Anar ju också att mitt motstånd inför mötet idag har med en viss rektor att göra. Kanske inte den mest medkännande, kreativa byråkrat jag mött.........
När jag ändå håller på att rådda i skolvärlden har jag fått lite andra trådar att dra i. Den gymnasieskola Lilla Syster kommit in på till hösten, en friskola, har gått i konkurs och tja. Har sålts eller nåt. Rubriker i tidningen minsann.
Så man undrar ju, det gör man, var i hela friden ska den ungen gå i skolan till hösten????
Lilla Systern har fjärilar i magen och gråter floder, ser sin frisördröm gå upp i atomer och lyssnar inte alls på luttrad moder som påstår att allt ordnar sig till slut.............
Nej. Ja. Jo. Man kanske undrar lite själv? Varför det måste vara så k.r.å.n.g.l.i.g.t.  med skolan. Men det säger jag ju inte till kidsen. O no. Jag målar naglarna i samma färg som tunikan och några remmar på sandalerna. Fixar håret, solbrillor på och verkar cool inför dagens möten. (Mina fjärilar i magen behöver de INTE veta av.......). Tänker verkligen att allt ordnar sig till slut och att ikväll, ikväll ska vi se finalen i Lets Dance.  Äta salta skruvar och dricka för mycket Coca Cola och få hjärtklappning av det. Ack ja. En fredag is coming up! Men först. Som alltid: Kaffe. Och Stora Syster bjuder på musiken:

Lite vilsen i pannkakan..........

Lite mosad. Svåra möten idag. Bup och en gymnasieskola. Den ena känns som en stöttepelare, den andra som en motståndare. Ändå är meningen att man ska vara i samma ringhörna. Tänker jag.
När så NÅGON plötsligt står i mitt kök och steker pannkakor, torkar av bordet, klappar mig på kinden, pratar med kidsen och dukar till middag. Då slår min "må-bra-allergi" till. Tårar sprutar och jag får som Prins Daniel: "känslorna all over the place"...........
Tänk va!
Jag kan ta tjat, konflikter, krig och strid, kämpa som satan. Då är jag tuff och vet minsann att ratta i verkligheten.  Men när det flyter på. När jag blir lite ompysslad och pussad på. Då rämnar alla barriärer och jag flyter nästan ut över golvet. Det här behöver jag träna på! Att ha det bra! För jag känner och tror att det kan bli något alldeles på riktigt.
Av bara farten blir ju skolstriden ändå lite lättare och det jävla ätstörningsmonstret orkar jag jaga bort till heklefjäll........... Någon finns. Och steker de godaste pannkakorna i hela världen! Bra medicin mot "må-bra-allergi"! Bäst!

Man sätter den ena foten före den andra........

Vissa saker vill man inte. Inte alls. Man vill till exempel inte att "det" ska slå klorna i sonen igen och dra bort honom till Ingenmansland där han inte går att nå. Jag har inte pass till det landet utan får stå på andra sidan gränsen och se som genom ett fönster och bara titta på. Klart jag gör vad jag kan för att han ska komma tillbaka. Viftar med armarna, tjoar, hoppar, dunkar på glaset och pekar mot utgången, vägen tillbaka till oss.
Jag avskyr "det". "Det" lägger en våt, tung filt över radhuset och orosnivån skruvas upp ett hack.
Men vi lever på. Gör det där som ska man ska ändå och tänker att vanliga livet till slut tränger igenom skalet och det blir vanligt på riktigt. Igen.
Ikväll står  en vårkonsert på agendan. Lilla Syster ska sjunga och det har tränats flitigt, det har det. Sockerkakorna fixade hon och pojkvännen alldeles själva och alldeles bra. Om en liten strax ska skönsång och kaffe imundigas. Kan krydda vilken torsdagskväll som helst!

Också sagt och menat.

Idag säger jag en helt annan sak: Skam den som ger sig.
Praktikplats inom räckhåll för en yngling och ett bra besked från sjukhuset rörande Lilla Syster. Det är ju finfina nyheter till ungdomarna och mig. Beacause we are så jäkla worth it!

Vad i hela friden? Del MLXXI

Jojo. En del av ronderna i våra matcher går helt ok. För att inte säga fantastiskt bra. En del ronder går mindre bra och kommer kanske bidra till att jag sliter ut mina tänder i idoga försök att bita ihop och få till en dräglig tillvaro för Store Bror´n till hösten. Det är tänkt att han ska börja om i gymnasiet och behöver som sagt anpassning. Till det har de lite svårt att stava på den skola han är inskriven på så andra alternativ måste hittas, undersökas och utforskas. Den lotten har fallit på hans mamma. Ingår i mamma-kontraktet. Nu ska jag inte skriva om något annat kontrakt jag tycker borde finnas, då blir det en helt annan blogg och så gör inte jag. Men jag kan säga att det gör jävligt jätteont i en tå just nu för att jag sparkat hårt i en dörr av .......... vanmakt. Banne mig. Trögt, trögt och jättetrögt är vad det är emellanåt.

Lite livat kanske. Också. Two teens och en för tillfället väldigt trött och spänd mamma.

Mitt i alltihop kräks katten en stor maskhög på hallgolvet. Spännande liv.

En dag i taget

Lilla Syster och jag åker i bilen och lyssnar på radio på väg till ett av femtioelva läkarbesök, nu börjar vi får rutin på det här. Tyvärr. Vissa rutiner vill man inte alls ha men så får man dom kastat i ansiktet och man får helt enkelt göra det bästa av det. Göra dem till sina, lite vanliga ändå så där.

På radion går en reklamjingel från Försäkringskassan om "vabruari", månaden då flest VAB-dagar tas ut.

"Mamma, nu är du med i den statistiken"!

Ja. Nu är jag med i den statistiken. VAB med dispens eftersom kidsen fyllt 12. Har dessutom lyckats fylla i lappen rätt och fick inte tillbaka den från F-kassan utan pengarna kom som de skulle. Hurra!

Sen kom det en lapp i lådan att Store Bror har fått tid för en magnetröntgen av sitt knä. Ni vet det där med att knyckla in ungen på obefintliga ortopedtider som verkligen har blivit min bästa gren och det blir "hurra" även för denna gång. Proceduren har dock krävt lite energi, tårar och svett. Igen. Knät smaschades i golvet 22 januari och ja, det har gått lite tid. Store Bror har inte gått alls. 

Habiliteringen har även hört av sig och meddelat att de hört mitt meddelande på telefonsvararen och en tid är reserverad på torsdag klockan 0900. 

Jag skulle tycka det var jäkligt konstigt om de sagt något annat, inte om tiden, men om de sagt att de inte hade hört vad jag skrikit sagt på svararen. Man kan tröttna, det kan man, efter att ha sökt kontakt med dem i fyra veckor och bara blir hänvisad och kopplad till personer som är på tjänsteresa, semester eller sammanträde. Jag undrade sen helt jäkla galen lugnt och stilla rakt in i telefonsvararen om det är inskrivet i journalen att jag ska kopplas ut i cyberrymden om jag ringer. Det är det inte har jag nu fått besked om och även en ursäkt är levererad. (inte av mig dock, jag är jäkligt trött på att skyfflas runt i sjukvårdssystem, skolstystem och alla andra system och tänker inte be om ursäkt för att jag tappar tålamodet).

Så man kan säga att dagarna går fort. Det rings, det åks mellan sjukhuset och radhuset, vissa skolbesök,  telefonsamtal, mailas, bokar tider för nya behandlingar, nya besök, matlagning m m. Det gäller även att hålla tungan rätt i munnen så jag inte blandar ihop kidsen utan tar med mig rätt unge till rätt ställe. Har gått bra so far. Och på det är det mars också! Hopp om ljusare tider helt enkelt! En dag i taget!

Ljus, och det blir ljusare

Benen bär så sakta igen. Konstaterar tillsammans med ännu en doktor som kollar hjärtat en gång till att det nog är så här att leva med Kroniskt Trötthetssyndrom. Att helt komma på hur länge batteriet räcker går nog inte, det blir helt enkelt urladdat med jämna mellanrum och så får man jag ta en paus. Ok. Då kör vi så! Nu vet jag att jag ändå är "frisk" så då försvinner ett orospöke. Seså! Schas och bort....... Man får ta hjälp av omvärlden och inse att man jag inte kan fixa allting själv. Även om jag tror det.
Har därför ordnat hjälp med att få upp lite julbelysning. Min egna belysningsgeneral försvann ju, då får man kalla in en ersättare. Grannen. Bra med goda grannar hörrni! En bjöd på kaffe igår, en ska fixa trasiga kontakter inomhus och en fixar lampor utomhus. Känner att det nog är bra om jag håller mig ifrån det elektriska. Man har ju planer på att bli äldre. Väldigt mycket äldre så vissa saker överlåter jag åt expertisen. Det blir bäst så.
Sen konstaterar jag att det yr snö i luften. En vinter på ingång! Hurra för det tycker jag! Snö! Och det blir ljusare. Ljusare behöver vi!

Tio i topp

Mitt i natten kom ett sms. Största Systern var framme i Los Angeles och mamman kunde somna om lugn i själen. Ungen var på plats.
Annars blir det lite oro just i själen så här av att bara vara hemma. Det blir så mycket tid till att fundera och grubbla även om jag försöker låta bli. Nu är jag ju sjuk, förkyld, så jag kunde ju fundera på att lösa virusgåtan i världen, bli rik som ett troll och ........ Men tankarna far åt annat håll. Dumt. Men mänskligt.
Nä. Jag koncentrerar mig på trevligheter istället. Som att om några dagar kommer det en ny säng. Till bara mig. Härligt! Hejdå gummimadrass! Att jag har en träff inbokad med Spader i oktober, en målarkurs väntar i samma månad och att jag äntligen, äntligen kunnat koncentrerar mig och läst ut en bok. DET var länge sedan jag klarade det! Läst ut en bok = check. Jag har många bra-saker på min lista, jag! Because I´m worth it!

En solstråle i luren

Asch. Dessa parkeringsböter. Att betalas inom 8 dagar. Alltså. 8 dagar går vansinnigt fort om man har mycket att göra. De går lika fort oavsett men det känns ju som det går i raketfart. Så man jag har inte hunnit med. Eller. Jag har förträngt min fadäs. Har ju för bövelen fyllt jämna år och haft lite att stå i.
DET tyckte inte telefonissan på parkeringsbolaget var ett giltigt skäl att "strunta i att betala sina böter".
"HUR skulle det se ut"?
"Om alla lät BLI att betala bara för att....."
Se där ja. Tant blev uppläxad. Av en betydligt yngre variant, lät det som.
"Fast jag tänkte inte låta bli att betala, bara slippa påminnel........."
"HAR du betalat"?
"Jajamänsan, pengarna och påminnelsen har gått om varandr......."
"Men då så"!
"Låt gå för den här gången",
"Grattis i efterskott"..........
Tjolahopp, tjolahej!
Det går för tillfället bra för mej!

En bruten förbannelse........

Konstaterar att det är tisdag idag. Konstaterar även att det har varit en helt ok dag. Precis som förra tisdagen var en helt ok dag. Av det drar jag slutsatsen att förbannelsen över mina tisdagar därmed är bruten och det ger mig ännu mer hopp, styrka och mod. Tillförsikt. Det är grejer det!

Det är något med musiken, det måste det vara! Av Cicki fick jag igår låten "Idag är jag stark" av Kenta och den hjälpte till minsann! Himla bra låt dessutom när man då och då tvivlar så där i största allmänhet. Så vi lyssnar väl????

Snabbmåndag

Den här måndagen har gått så fort, så fort, så fort.
Har ett litet orospöke som fladdrar inombords och hur jag än vänder mig följer det med fast jag jobbat som tusan. Bangade sen att storhandla men lyckades ändå kränga fram hemrullade köttbullar, potatis och lingon ur radhusets "tomma" skåp.
En middag som satt som en smäck då himlen öppnade sig med skyfall och något som liknade höstmörker sänkte sig över stan.
Det regnar fortfarande. Har tänt lite ljus och ska mysa i soffan med Stora Syster. Se lite på tv.
Orospöket fladdrar och jag säger som Alfons Åberg:
"Stick stygga spöke för du finns inte".............................

Mitt hjärta det bankar............

Har träffat en ny doktor (femtiotolfte i ordningen) som hade lite teorier kring det här med Trötthetssyndrom. För det första var han väl inläst på min journal, inte så vanligt men väldigt trevligt och förtroendeingivande.
Det betydde att jag inte behövde dra hela historien från början till slut för en främling ännu en gång utan vi kunde koncentrera oss på väsentligheter.
Som att jag är så förförligt trött. Alltid. Somnar trött. Vaknar trött. Är trött dessemellan men håller ändå igång det jag orkar. Jobbar. Ju. 75%. Förlustar mig. Absolut nödvändigt. Känns som jag för det mesta går i tuggummi. Segt men det går ju att ta sig framåt. Är i stort behov av återhämtning mellan aktiviteter. Tjohopp vad min soffa är skön............
Doktorn hummade och mumlade för sig själv och ja, då började jag allt att undra om det var så bra egentligen.
Men han funderade högt upplyste han mig om och efter ett tag delgav han mig sina olika förslag till att få lite mer fart på mitt batteri. OM det går. Det kanske är så här det är. Fulladdat. Bara jag som drömmer om "extra allt"????
I alla fall. Levaxin. Var förslaget. Levaxin får man när man har sköldkörtelproblem och gör att det blir mer ordning och reda på hormonbalansen. GROVT beskrivet.
Att min trötthet skulle bero på sköldkörtelproblem är såklart utrett och undanröjt som orsak, MEN, jag har läst att man kan ha symtom ändå. Och på en del människor hjälper i så fall Levaxin.
Ok.
Jag bestämde mig för att prova. Efter sju timmar fick jag hjärtklappning som inte var av denna världen.
"Går över" sa doktorn när jag ringde och var lite bekymrad.
Ok. Jag avvaktar. Under tiden vet jag att jag har ett hjärta. Bra att veta också eftersom jag i ett helt annat sammanhang nyligen kallades "hjärtlös" av någon som inte alls känner mig utan bara råkade höra ett par lösryckta ord ur en mening. Så. Hjärtlös är jag alltså inte. Det bankar på.
Sen.
Är det dags för min "fläskfilébehandling". En bindvävsmassagekur står för dörren och tja. Precis nu är det en ledsen "fläskfilé" där bak i ryggen. Ont som satan men tror även att det ska gå över med tiden.
Så länge ska jag ligga lågt med segelflygning, bungyjump, formel1rally, enduro och andra kraftsporter. Näe. Stilla promenader var rådet så hjärtat och "fläskfilén" får sitt. Bra! Vill ju inte att nya skorna ska alldeles stå och torka in på skohyllan. Stilla paddling var också helt ok!
Så här är det. Tre steg fram och två bak. Hela tiden. Men det fina i kråksången om jag har räknat rätt så kommer jag framåt ändå! Fiffigt!

Städa hit och städa.... helst inte.

Det regnar idag. Alltså en perfekt dag för städning. Gah! Vad jag avskyr att städa. Inte någonstans tycker jag att det är roligt. Förrän efteråt. Det tar bara så fasligt lång tid innan jag kommer till "efteråt" eftersom jag har en tendens att hitta på lite andra projekt under tiden.
Därför.
Har jag även satt tonåringarna i arbete. Vilket bara i sig kräver rätt så mycket arbete så jag blir alldeles matt och inte orkar ta tag själv i moppar och trasor. Ack ja.
Det var lättare att vara på resande fot tillsammans. Om jag säger så........
Å andra sidan är det fortfarande semester. Latheten kan få vara befogad. Är det inte rent av lag på det? Lata semesterdagar??????

Håll tummarna nu!

Semestervecka inledd. Började perfekt men hade kunnat gå åt pipsvängen direkt.
Eftersom Store Bror och jag försov oss när vi hade en tid att passa, var det guld värt att rusa upp som ett jehu och finna att Stora Syster kommit hem och gjort frukost.
Men va! Blodtrycket återfann normalläge på ett tjillevipp och lugnet lägrade sig åter.
Sånt är man ju inte bortskämd med. Näe. Börjar det gå åt fanders så brukar det verkligen gå åt fanders på riktigt. Här blev "fanders" liksom avbruten.
Men det är ju nytt år nu så................... hoppet är verkligen det sista som överger människan!
Vad ska jag då göra hela veckan?
Tja. I morgon börjar skolorna igen. Det betyder att dagen idag bl a kommer att gå åt till möte med Store Brors skola. Avstämning inför sista terminen i nian. Schemaändringar? Lärarbyten? Strategi??
Och en fråga om vad det betyder EGENTLIGEN att nu politikerna satsat extra pengar på våra nior? Som det så fint stod i brevet vi fått från ledningen:
"... så att fler av våra elever når godkända betyg....fler lärare i arbetslagen..."
Finfint!
Nu har ju det varit målet hela tiden. Att alla ungarna blir godkända. Inte bara jobba som en gnu sista terminen i nian???
EXCUSE me om jag låter lite bitterkärring här men var f---n har de pengarna och lärarna varit i 7.an? 8.an??? Inlåsta i ursäkra berget??? Det är så dags att komma strösslande med dem nu???
Lite mer jämnt fördelat om jag får be och fler elever skulle trivas i skolan, inte tappa taget, lusten, och lärarna kanske skulle orka stå upp hela terminer?? Men vad vet jag? Jag är bara mamma, en kärring som strider i det tysta. Njae. Så lagom tyst har jag varit genom åren och därför, just precis därför OCH att vi äntligen träffat rätt personer i skolvärlden har vi nu världens bästa team. Det är mentorn, speciallärare, Bästa Resursläraren och hemmet. Och så förstås Store Bror. Jag hoppas ju förstås att de extra stålingarna även ska märkas för honom, att vårterminen blir lite mindre stridbar. Här ska jobbas ända in i kaklet! Wish us luck!

Reklamera mera!

Om en målare får spunk och spader, spacklar och tapetserar Öfvre Hallen och trappan illa så till den milda grad att det ser ut som grannens femåring har gjort det. Då. Är mammans psykbryt nära och det är inte roligt. Inte roligt alls. Visserligen framkallade det lite krystade skratt på kalaset i lördags, men alla, och jag menar ALLA, höll med om att det var det värsta de har sett. Då har de ändå sett ex-makens första försök till renovering för sisådär 20 år sedan............ (nuförtiden skrattar vi åt det. han har dessutom aldrig utgett sig för att vara målare.........)
Vad gör man då? Jo. Man bryter ihop i tapetkoma, gråter en skvätt och blir förbannad. Sen reklamerar man skiten. Och får det omgjort. Och vänjer sig vid tanken att bo på en byggarbetsplats en vecka till. Det är ju inte jul än........
Har jag sagt förut att jag tror att stjärnorna står i kors ovanför radhuset?????

Fredagslyx!

Idag är det fredag! Tjoho! Idag är det dessutom en fredag när jag utökat min arbetstid till sex timmar i stället för fyra. Kan meddela att hjärnan var inte riktigt med på det. Nä.
Här är man nu inställd på fyra timmars telefonsupport och det är ungefär vad en ringrostig systemförvaltare mäktar med. När det sen visade sig att huvudet skulle fortsätta vara på skaft två timmar till EFTER lunch. Ja. Då var det ovant. Skavigt. Men tant segade på och seglade väl på den där räkmackan det blev till lunch. Den egentliga lunchlådan stod nämligen kvar hemma på hallbänken. Där kunde den stå! För vad är väl spagetti och köttfärssås mot en Räkmacka. Rakt ingenting! Så där fick jag lite fredagslyx helt oplanerat.
Sen var det lite märkligt att jag blev sugen på ett glas vitt vin till?! (eller inte). Mitt på blanka dagen?! Eftersom det inte passar sig på jobbet funderar jag på att tillfredställa det suget alldeles om en strax. Möjligtvis avnjutas i ett bad och vila trötta tassar. Lite stolt över en längre arbetsdag, en storhandling på ICA Maxi alldeles utan utbrott och att det helt enkelt har gått en hel vecka till och tant står på benen. Thank God its friday!

När man kommer..........

...... halvvägs in i ett projekt och upptäcker ett annat och överger det första. Då. Ser det ut så här i öfvre hallen. Och i klädkammaren. Sen kom jag på att jag tackat "JA" till en målarkurs i helgen och därför inte kommer hinna göra något åt varken det ena eller andra som jag tänkt då utan helt fräckt bara tänker överge familjen i röran.
Osäkert dock om de ens uppfattar att det är "rörigt". Vi har nämligen lite olika definitioner på det.
Enligt tonåringarna tror jag att "rörigt" betyder att när något man förväntat sig ska ligga still på golvet, under sängen, på stolen, i trappen rör på sig, då kanske, om utifall att, maybe, det görs något åt saken. Men bara kanske. Annars ropar man högt som bara den på NÅGON som får försöka identifiera det som rör sig. Kan vara ett f d äpple, bortglömda mellismackor eller tja. Helt enkelt oidentifierbart. Fast RÖRlIGT.......... (uäääääärk).
"Mina" projekthögar ligger dock alles still. Jag vet med säkerhet för jag har stirrat på dem i flera dagar. Helt i "ovägen" för alla utom för mig. Jag får helt enkelt blunda, det kom annat i vägen!

Kläder o prylar "på väg" från öfvre hallen till någon annanstans i radhuset.
Jojo. Haver väl städat i röran ändå va?! På golvet en klump vaccumförpackade
sommarkläder som vilken vinter som helst ska göra altandynorna sällskap på vinden.

Projekt "halvägsröj i klädkammaren". Stege finns. Lucka i taket finns.
Brun dörr finns. Tur att man kan stänga den då!

Packat och klart

Alldeles strax är jag packad och klar. Huruvida Lilla Syster är färdigpackad återstår att se. Jag har mina aningar. En mamma-dotter resa står för dörren och storstan ska besökas. Lite hit och lite dit, ett museum, Grönan och bara vara står på agendan. Och så ska Största Systern besökas. Hon som fick det där drömjobbet, någonstans att bo och bara trivs så där förträffligt på alla vis. Lycka liksom. Sommartider hej, hej!