Lite vilsen i pannkakan..........

Lite mosad. Svåra möten idag. Bup och en gymnasieskola. Den ena känns som en stöttepelare, den andra som en motståndare. Ändå är meningen att man ska vara i samma ringhörna. Tänker jag.
När så NÅGON plötsligt står i mitt kök och steker pannkakor, torkar av bordet, klappar mig på kinden, pratar med kidsen och dukar till middag. Då slår min "må-bra-allergi" till. Tårar sprutar och jag får som Prins Daniel: "känslorna all over the place"...........
Tänk va!
Jag kan ta tjat, konflikter, krig och strid, kämpa som satan. Då är jag tuff och vet minsann att ratta i verkligheten.  Men när det flyter på. När jag blir lite ompysslad och pussad på. Då rämnar alla barriärer och jag flyter nästan ut över golvet. Det här behöver jag träna på! Att ha det bra! För jag känner och tror att det kan bli något alldeles på riktigt.
Av bara farten blir ju skolstriden ändå lite lättare och det jävla ätstörningsmonstret orkar jag jaga bort till heklefjäll........... Någon finns. Och steker de godaste pannkakorna i hela världen! Bra medicin mot "må-bra-allergi"! Bäst!

Väck inte draken!

Den här veckan har varit lite körig. Mycket att fixa, dona, ordna, snackas om, rättas till och rätas ut. I de allra flesta fall anses jag som en lugn och sansad person. Nåja. Stundtals impulsiv och full av galna upptåg men inget som någonsin sätter liv och lem på spel. Men, då och då tjorvar det ihop sig. Det gjorde det  igår och jag blev jättearg. Så där himlars arg så att jag idag brottats med huvudvärk. Huvudvärk from hell. Jag tål helt enkelt inte att bli förbannad.
"Rätt åt mig" skulle jag kunna säga.
"Fara ut på det där viset".
Får väl skylla på min impulsiva sida, mitt ärvda heta temperament eller krasst konstatera att den som hörde skället behövde det. Helt enkelt.
Så, när jag nu fått ur mig det arga och pratat av mig med Bästa Väninnan kan jag återgå till att vara den ömma modern och kärleksfulla fästmön. Argdraken har gått och lagt sig. Tillfälligtvis!

Det är skönt att ha en kompis att luta sig emot!

Lite rosablått

Så haver vi landat i Lilla Huset på Ön. Allt gott so far. Just ja, vi köpte två radiostyrda båtar till Lilla Syster och Store Bror, tänkte de kunde styra och farta lite i viken så kunde ju Älsklingen och jag smita till den där friarbänken. Och så funkar bara en båt. Den som Store Bror valde. Så då får mamman allt vackert stanna där på bryggan och fungera som tidspassare och medlare. Fast bryggan är en helt ok plats att stanna på. Faktiskt! Och nya kylskåpet i huset sköter sig med den äran än så länge! Man tackar för det! Mycket mat blir det för sex personer i en vecka.
Sen har jag hunnit förundras på nytt över Älsklingen, hans osjälviska sätt med barnen, barnen som ju inte är hans biologiska. Men det märks inte. Han överraskar, fixar och donar, lockar fram skratt, pratar allvar och kort sagt, bara är så bra! Visst får man skryta över sin man to be?????
Jag blir alldeles glad sen när jag står kvar på ön och ser hur han far iväg över havet med lilla båten för att hämta Största Systern med sambo. Ingenting är omöjligt. Man tänker sig kanske lycka som något stort och gripbart, men det kan ju lika gärna vara en båtfärd på havet. Det är lite rosa över det! Och lite blått. Jag är glad över att få uppleva det!

Svar på tal

Idag när jag läste DN (Dagens Nyheter) och kom till "Insidan" satte jag nästan kaffet i halsen. I svallvågorna efter energitjuven från i fredags, kom den här artikeln som ett brev på posten. Den handlar om att kunna stå upp för sig själv, signaturen "Anonym" vill "kunna ge svar på tal" och inte stå stum som en fisk, bara smälta samman, bli blank i hjärnan m m när någon sårar henne eller hon känner sig "överkörd".
Det är INTE jag som skrivit artikeln, men på sätt och vis skulle det kunna vara jag. För jag kan förstå preciiiiiiiiiis hur hon känner och reagerar. Det här jobbar jag med, är medveten om det och jag vill verkligen förstå mekanismerna bakom, kunna förändra mig och stå upp för mig själv. Inte så att jag kommer att slå andra människor på käften, det är inte meningen, (ha, även om lusten finns ibland och det kanske t o m skulle vara berättigat.... men nej) utan meningen är just SJÄLVKÄNSLAN, att den blir mer stabil eller helt enkelt bara finns där. Som grund. För att inte bli helt sänkt, rubbad ur livsrytmen så att det stör allt och .... ja, ni vet! Man vill ju helt enkelt kunna ge svar på tal. Om det står det bra i DN idag!